Det var huvudskyddsombudet för lokalpolisområde Södra Lappland som vände sig till Arbetsmiljöverket och begärde att deras arbetsgivare – alltså Polismyndigheten skulle tvingas till åtgärder.
Skyddsombudet begärde att Polismyndigheten skulle åläggas att ”tillgodose att det finns minst två målade polisbilar i polisområde Västerbotten och lokalpolisområde Södra Lappland. Dessa bilar ska finnas tillgängliga dygnet runt för att kunna biträda varandra och säkerställa att allmänheten får hjälp inom någorlunda rimlig tid.”
Låg frekvens av händelser
Polismyndighten ville dock inte gå med på kravet. Myndighetens uppfattning framgår av Arbetsmiljöverkets handlingar:
”Arbetsgivarens bedömning är att det i normalfallet, då inga särskilda evenemang pågår inom lokalpolisområdet, inte behövs minst två målade polisbilar dessa tider med hänsyn bil den mycket låga frekvens av händelser inom lokalpolisområdet och de arbetssätt och instruktioner som finns.”
”Arbetsgivarens bedömning är att nuvarande dimensionering av resurser är tillräcklig för attförebygga att arbetstagarna drabbas av ohälsa och olycksfall, även om det innebär att en ingripande polisbil inte alltid får erforderlig hjälp från en annan polisbil inom högst en timme.”
Ska ingripa mot farliga människor
Arbetsmiljöverket delade Polismyndighetens bedömning varvid skyddsombudet överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Umeå.
Skyddsombudet pekade där på att poliser har en skyldighet att ingripa mot människor som i många fall är farliga både for sig själva och för sin omgivning:
”I en hel del fall kan det röra sig om ingripande mot en grupp där det inte räcker med en patrull. Det är inte ovanligt att polis angrips av en s.k. mobb i form av andra människor än de som larmat och utryckningen avsåg.”
”De långa avstånden gör att det inte räcker att regionledningscentralen (RLC) från fall till fall bedömer när förstärkning ska skickas, planeringen måste vara sådan att det faktiskt finns förstärkning på nära håll att tillgå. Hotbilden nattetid är lika stor som på dagtid om inte större.”
Psykosocial stress
Skyddsombudet underströk också att blotta vetskapen om att det inte finns någon hjälp att tillgå inom rimlig tid skapar en ”psykosocial stress som är direkt och indirekt farlig”.
Polismyndighete, å sin sida, lyfte fram att det ingår i arbetet som polis att arbeta i riskfyllda miljöer och att de därför har särskild utbildning och utrustning för sådana situationer.
Fler lokalpolisområden
Polismyndigheten pekade också på att en polispatrull i området inte hellt var helt utan ”back-up”:
”RLC (regionledningscentralen) förfogar över patruller inom fyra polisområden med flera underliggande Lpo (lokalpolisområden) och går inte efter länsgränsema. De avvikelser som kan uppstå bedöms kunna hanteras med befintliga resurser och aktiv ledning av patrullerna.”
”Två patruller varje natt skulle dessutom innebära att de flesta medarbetarna istörre utsträckning måste arbeta nattetid i större utsträckning utan att ha något arbete av värde att syssla med.”
Inte rimliga krav
Förvaltningsrätten instämde i ombudets uppfattning att resurser i form av ytterligare en patrull i och för sig skulle öka möjligheterna att få hjälp vid behov och dessutom minska polisernas oro för.
Förvaltningsrätten instämde dock i att området är förhållandevis lugnt enligt statistiken och att det därför inte skulle vara rimligt att ställa arbetsmiljömässiga krav på dubbla polispatruller dygnet runt.
Överklagandet avslogs därför. Två nämndemän var skiljaktiga.
Ombudet överklagade till Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten instämmer dock i förvaltningsrättens bedömningar och avslår överklagandet.
