Skip to content

"Lagrådets kritik visar tydligt varför barnkonventionen behöver bli svensk lag"

DEBATT - av  Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda barnen, Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris och Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

 

Bris, UNICEF Sverige och Rädda barnen har i åratal vittnat om hur barn i utsatta situationer får sina rättigheter kränkta. Därför har vi länge kämpat för att barnkonventionen ska bli lag.

Senast vid Riksdagens öppnande upprepade Stefan Löfven regeringens ambition: barnkonventionen ska vara lag 2020. Nu behöver regeringen hålla det man lovat, för barnens skull.

Sedan snart 30 år är Sverige bundna att följa barnkonventionen. Det innebär redan nu att den ska tillämpas i daglig myndighetsutövning. Men i våra organisationer ser vi dagligen exempel på allvarliga brister både när det gäller att tillgodose barns rättigheter men också kunskapen om barnrättsfrågor hos företrädare för offentliga verksamheter.

Det duger inte för Sverige, som var bland de första länderna att ratificera barnkonventionen, och som har en lång tradition av att stå upp för mänskliga rättigheter. Det är tydligt att barns rättsliga status måste höjas.

I det yttrande som Lagrådet presenterade nyligen avstyrks regeringens förslag om att göra barnkonventionen till lag. Det var inte oväntat.

Det är dock beklagligt att Lagrådet inte ger några konstruktiva förslag om hur barns rättigheter kan stärkas i svensk rättstillämpning, för i det arbetet behövs allas expertis.

Bris, UNICEF Sverige och Rädda barnen är övertygade om att barnkonventionen som svensk lag skulle vara ett kraftfullt verktyg för att stärka barns rättigheter i Sverige.

Enligt allmänt vedertagna rättsprinciper ska all svensk lagstiftning tolkas i relation till de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige är bundet till. Att svenska domstolar är ovana att tolka och tillämpa internationella bindande konventioner kan därför aldrig vara ett argument mot att faktiskt göra det.

Tvärtom blir det tydligt att barnkonventionen måste bli svensk lag för att få genomslag.

Vi får ofta höra att barnkonventionen är luddig, svår att tillämpa, innehåller ”för mycket fluff”. Trots det finns exempel över hela världen, 94 länder totalt, som har inkorporerat barnkonventionen i sin nationella lagstiftning och domstolar som direkt hänvisar till barnkonventionen och barnrättskommitténs tolkningar i sina beslut.

Norge och Finland är exempel här i Norden, men även Frankrike, Tyskland och Storbritannien går att vända sig till för inspiration. Även Europadomstolen hänvisar många gånger till barnkonventionen i sina avgöranden.

FN:s barnrättskommittés roll och mandat har godkänts av alla stater som bundit sig till barnkonventionen. Det är den enda aktören i världen som löpande tolkar konventionen och de rekommendationer och allmänna kommentarer som de utfärdar ska i motsats till Lagrådets inställning ses som en tillgång då dessa utgör vägledning för hur barnkonventionen ska tolkas.

Om inte Sverige skulle ta barnrättskommitténs slutsatser på allvar skulle det vara detsamma som att ifrågasätta hela FN:s mänskliga rättighetssystem.

Visst finns det utmaningar och viktiga frågeställningar men de kan övervinnas. Sverige har tidigare visat att det är möjligt att inkorporera en internationell konvention - Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

Redan idag tolkas och tillämpas både internationella konventioner och svenska lagar som är mer allmänt formulerade, som till exempel socialtjänstlagen.

Även den utredning som ligger till grund för regeringens förslag om att göra barnkonventionen till lag, ger konkreta förslag på hur lagstiftningen tillsammans med andra åtgärder kan stärka barns rättigheter i Sverige.

Invändningarna från Lagrådet och från andra juridiska instanser visar tydligt varför barnkonventionen behöver bli svensk lag.

Det är dags att flytta fram positionerna för barns mänskliga rättigheter, förändra barnsynen så att barn i Sverige ses som de rättighetsbärare de är. Det är dags att stärka barnkonventionens ställning, inte bara i den politiska debatten utan även i domstolar, i socialtjänsten och hos andra myndigheter.

Vår erfarenhet visar att det inte kommer att ske förrän den får status som svensk lag.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Den humanitära stormaktens barn är inte som andra barn. Framförallt ser de svenska barnens skyddsbehov annorlunda ut. Därför måste den genom årtiondena finstämda Föräldrabalken upprätthållas, till dess att det allmänt erkänns att Barnkonventionen ger ett sämre resultat för alla barn, inte bara för de svenska. Det lär dröja.

Så därför att Sverige redan är bundet att tillämpa barnkonventionen så måste den bli svensk lag så att den kan tillämpas? Nej men dessa företrädare för rättighetsorganisationer som lever på att hjälpa andra att få gehör för deras rättigheter kanske har ett litet egenintresse.

För övrigt undrar jag hur alla dessa rättigheter som alla har skall låta sig förenas i det svenska samhället där det inte längre talas något om vilka skyldigheter individer har, men det är givetvis en för svår fråga för någon att diskutera.

Var är logiken i Dahlin, Jägerskog och Lönnerblads inlägg?

"Skribenternas argumentation visar tydligt varför deras argumentation inte håller."

Vad Lagrådet är inne på är väl att det helt enkelt är onödigt att stifta lagar som består av fina ord utan konkretion. Det blir ju bara en papperstiger och det är ironiskt att just Lagrådet markerar mot byråkratisering. Att det redan finns den typen av författningar är ju inte ett bra argument för att göra det i ännu ett fall. Det kanske är dags för en lag om svenska värderingar när vi ändå håller på?

"Bris, UNICEF Sverige och Rädda barnen är övertygade om att barnkonventionen som svensk lag skulle vara ett kraftfullt verktyg för att stärka barns rättigheter i Sverige."

Fråga:
Om detta inte är tomma ord, så undrar jag hur ni agerar för att förbjuda subventionerade, icke-reversibla, medicinskt omotiverade omskärelser på barn, som nu enligt någon vidskeplig bakåtsträvande, medeltida ökenritual påhejad av f.d. integrationsminister Erik Ullenhag, utförs i den svenska skattefinansierade sjukvården? Denna avart av omskärelse, som även ökar i omfattning inom den hårt ansträngda svenska skattefinansierade sjukvården, kränker ju om något den minderåriga individens helgd, som ni ger sken av att värna.

För övrigt är det fullständigt rätt, och avslöjar att artikelförfattarna ägnar sig åt logiska kullerbyttor i sin debattargumentation, att den luddiga barnkonventionen inte hör hemma i Sveriges rikes lag.

Jag läste i Expressen att vi, med hänvisning till barns rättigheter, är restriktiva med att utvisa mördare som har barn. Se artikel:

http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/-det-ar-helt-orimligt-at...

Det är en svår avvägning mellan barnens rättigheter och intresset av att utvisa grova brottslingar, och jag vill inte uttala mig om exakt var gränsen bör dras. Men en sak är säker: Det går inte att lösa frågan bara genom att tolka i ljuset av Barnkonventionen. Barnkonventionen ska inte göras till svensk lag.

Är inte just denna tolkning av bestämmelsen i Föräldrabalken "i ljuset av Barnkonventionen" problemet, som Expressen uppmärksammar? I så fall kunde man väl, tänker jag, råda bot på tolkningsproblemet med att tydligt framhålla i inkorporeringslagen att utvisning p g a brott, som medges av Europakonventionens skydd för familjelivet, inte ska hindras av någon av Barnkonventionens skyddsbestämmelser. Om problemet ligger i att svenska myndigheter redan idag tolkar annan svensk lag felaktigt p g a den icke inkorporerade barnkonventionen, så ligger nog problemet i brister i den svenska lagstiftningen om utvisning (särskild rättsverkan av brott). En tydlig lag behöver inte tolkas. Lagkonflikter kan undvikas i lagen.

I Sverige är Feministernas rättigheter viktigare än barns rättigheter. Det är viktigare behålla diskriminerande lagstiftning där tex män inte ska ha rätt till sina egna barn (FB6:3) än att barnen får det bra.

Företrädare för människorättsorganisationer har blivit allt mer tendentiösa på senare tid och ibland framförs juridiska resonemang som är uppenbart ohållbara. De s.k. mänskliga rättigheter som de ska verka för förefaller även bli allt mer omfattande. Kanske för att de vill göra sitt bästa för en god sak vad vet jag. Jag ser fler och fler remissyttranden där även jurister i dessa organisationer, .t.ex. Cvil Rights Defenders, åberopar rättsfall från Europadomstolen som är helt irrelevanta för de lagförslag som är för handen. Nyligen blev en jurist för samma organisation intervjuad i SvD och drev den bisarra tesen att det är olyckligt att det skett en "kriminalisering" av EU-migranters ockupationer av privat mark. Detta eftersom Polisen börjat sköta sitt jobb och hantera dessa enligt lag istället för att prioritera ned dem och låta folk gå till Kronofogden istället.

I en värld där sådana som Donald Trump och andra högerkrafter har börjat ifrågasätta dessa slags organisationer och till och med FN tror jag bristfällig juridisk argumentation från dessa slags organisationer kan medföra att ingen längre kommer lyssna på dem när människor verkligen får sina mänskliga rättigheter kränkta. En orsak till att juristerna på dessa hett eftertraktade jobb har blivit mkt sämre är troligen att nepotismen där har blivit allt mer utbredd.

Hm. Nja. Mycket åsikter och patos men som någon påpekade ovan - utmaningen handlar om konkretion. Skrev ihop några rader om svårigheter med att använda barnkonventionen som lag, och hur svårt det kan bli när man väl blir konkret: http://skoldennis.blogspot.se/2017/08/barnkonventionen-och-den-juridiska...

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.