Skip to content

"Åklagaren behöver inte bevisa hur många som tagit del av ett rasistiskt uttalande på Facebook"

DEBATT - av Johan Nordqvist, ledamot av Juridikfrontens verkställande utskott och Robin Enander, presstalesman för Juridikfronten

 

”Araber är det värsta packet” skrev tidigare i år en man, verksam som polis i Västra Götaland, på en öppen Facebooksida med knappt 90 000 medlemmar.

Mannen anmäldes av en privatperson för hets mot folkgrupp men förundersökningen lades ned av den ansvarige åklagaren. Motiveringen till nedläggningsbeslutet var att det inte gick att visa att inlägget hade fått den spridning som krävs för straffansvar.

Detta är en bedömning som med beaktande av omständigheterna i fallet och gällande rätt ter sig minst sagt märklig.

Fallet omskrevs i Dagens Nyheter tidigare i sommar (DN 10/7 och 12/7). I DN:s artiklar ger åklagaren och polisens utredare bilden av att de gjort allt de kunnat för att utreda det misstänkta brottet och att digital spridning av potentiellt straffbara inlägg är oerhört svår att leda i bevis.

Åklagaren synes göra gällande att det för straffansvar krävs att det går att styrka hur många och vilka personer som faktiskt tagit del av ett meddelande som i övrigt kvalificerar som hets mot folkgrupp. Att inlägget publicerats i en Facebookgrupp med nästan 90 000 medlemmar - och således tillgängliggjorts för en tämligen stor krets personer - menade åklagaren, som det får förstås, inte var tillräckligt.

En sådan bedömning överensstämmer inte med gällande rätt, vilket vi återkommer till nedan. Utredningen mot den aktuella polismannen får därmed anses illa skött. Problemet är dock inte isolerat till endast detta fall.

Juridikfronten har alltför ofta blivit varse att Polismyndighetens förundersökningar om hets mot folkgrupp läggs ned utan godtagbar rättslig grund - någonting som sällan sker med den del av våra anmälningar som avser yttrande- och tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp, där Justitiekanslern är exklusiv åklagare.

Vi har länge utgått från att problemet med nedlagda förundersökningar på obegripliga grunder beror på bristande juridiska kunskaper hos enskilda poliser. Men efter DN:s reportage och samtal med verksamma poliser har vi fått klart för oss att det framförallt beror på att många åklagare ställer orimliga krav på bevisning för att spridningsrekvisitet, enligt dessa åklagare, ska anses uppfyllt.

Detta får till följd att de poliser som utreder hets mot folkgrupp ser fallen som hopplösa ur bevissynpunkt - trots att det egentligen inte förhåller sig så.

I prop. 1986/87, genom vilken spridningsrekvisitet fick sitt nuvarande utformande, uttalas på s. 109 f.:

”Det är dock uppenbart att kriminaliseringen inte bör gå så långt att den omfattar yttranden inom den helt privata sfären.”

”Utanför denna privata sfär bör det dock enligt min mening vara otillåtet att sprida yttranden som uttrycker hot eller missaktning mot folkgrupp på grund av ras e. d. [...] Det skall räcka att uttalandet sprids. Samhället skulle därigenom slå fast att uttalanden som uttrycker rasförakt är oacceptabla så snart de förekommer utanför den rent privata sfären.”.

Genom 1988 års skärpning av straffstadgandet för hets mot folkgrupp avsåg lagstiftaren alltså att utforma spridningsrekvisitet på så vis att straffansvar aktualiseras så snart ett meddelande tillgängliggjorts eller ”når ut” utanför den helt privata sfären.

Meddelanden på Facebook torde således i allmänhet anses spridda, i synnerhet om de publiceras i en Facebookgrupp med omkring 90 000 medlemmar.

I RH 1998:77 återges Hovrätten över Skåne och Blekinges bedömning av huruvida spridningsrekvisitet var uppfyllt när en man promenerat i Helsingborg iförd en armbindel med en nazistisk symbol, en så kallad varghake, på.

I linje med de ovan återgivna förarbetesuttalandena krävdes så klart inte att polisen kunde lokalisera personer som sett och reagerat på armbindeln, för att spridning skulle anses styrkt. Hovrätten fäste istället vikt vid att mannen promenerat på en inte helt avsides gata i Helsingborg, på valborgsmässoafton när det fortfarande var ljust, samt att fotgängare och bilister som passerade honom därför fick antas ha kunnat uppfatta symbolen på armbindeln.

Eftersom mannen således tillgängliggjort det rasistiska meddelandet utanför den helt privata sfären, var spridningsrekvisitet uppfyllt.

I ett senare hovrättsfall (RH 2000:72) uttalades vidare att det fick anses föreligga en ”klar presumtion” för spridning när en man ropat ”sieg heil”, i förening med en romersk hälsning, på gatan i ett bostadsområde. Detta skedde vid en tidpunkt där det framstod som uppenbart att det måste ha funnits personer i husen längs gatan, varför spridningsrekvisitet var uppfyllt.

Båda dessa fall är applicerbara på meddelanden på internet, så till vida att man vid publiceringar på Facebook och andra sociala medier bör utgå från att spridning föreligger när meddelandet är tillgängligt för en större grupp personer.

Huruvida de personer som haft tillgång till eller kunnat uppfatta meddelandet rent faktiskt har gjort det, är av mindre betydelse. Detta framgår av NJA 1999 s. 702 där HD uttalade att ”Spridning av skriftligt meddelande förutsätter inte att en viss större grupp faktiskt tagit del av meddelandet. För att meddelandet skall anses spritt är det i princip tillräckligt att det gjorts tillgängligt för en sådan grupp.”.

Rättskällorna är alltså tydliga. Därför vållar spridningsrekvisitet sällan några bevisproblem i de fall av hets mot folkgrupp på internet som bedömts av domstol.

Domstolarna fordrar inte bevisning avseende exakt läsarstatistik, utan bedömer spridningen som styrkt så snart det är visat att ett meddelande tillgängliggjorts för allmänheten eller ett flertal personer via en webbplats.

Svea hovrätt avgjorde i vintras ett fall om hets mot folkgrupp på Facebook och yttrade då följande avseende spridningsrekvisitet:

”Publiceringen har skett på en webb-sida på internet som var tillgänglig för envar och meddelandet har således spritts på det sätt som förutsätts för straffansvar enligt 16 kap. 8 § brottsbalken” (Svea hovrätts dom 2016-12-20 i mål nr B 4509-16, jfr även Gävle tingsrätts dom 2015-06-18 i mål nr B 1629-14 och Södertörns tingsrätts dom 2016-03-23 i mål nr B 1659-17).

Av det anförda kan vi dra slutsatsen att åklagare inte behöver ödsla polisresurser på att kartlägga enskilda läsare av ett inlägg på Facebook, utan att det räcker att leda i bevis att meddelandet är möjligt att ta del av för fler än ett fåtal.

Huruvida de personer som har tillgång till meddelandet faktiskt läst och uppfattat det, är således av mindre betydelse för frågan om straffansvar.

Juridikfronten vill därför rikta en maning till landets poliser och åklagare: sluta stirra er blinda på exakt hur många och vilka som faktiskt tagit del av ett potentiellt brottsligt meddelande och avsätt istället resurser på att binda den misstänkte till uttalandet.

På den punkten har vissa åtal faktiskt underkänts i domstol, bland annat när en nazist skyllt på att andra haft tillgång till hans twitterkonto. Efter frikännandet meddelade nazisten, genom sin organisations propagandaorgan, att han ”och Mollgan kommer att fortsätta twittra” (sic).

Bättre således att åklagarna lägger krut på att motbevisa Mållgans existens, än att de fastnar i förvirrade spridningsutredningar.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

19 comments

Bra skrivet!
Tyvärr tappar man allt mer och mer förtroende för åklagarmyndigheten
när sådana här nedläggningsbeslut meddelas. Vill man skydda polisen, eller orkar man inte ta tag i jobbet när det inte finns en specifik målsägande?

Åklagarna kanske tycker att det finns värre brott att beivra.

Jag har fått lära mig och läser regelbundet i vetenskapliga rön m.m. att det inte finns olika människoraser. Ändå påstår lagstiftaren det. Homo sapiens sapiens är den nu enda levande rasen, så hur kan man då bli straffad för att kränka utifrån ras? För övrigt; är det lagligt att hetsa mot exempelvis neanderthalis och homo erectus?

Ras är ett svårt och ofta missförstått begrepp som används olika i olika sammanhagn. HundRAS är ett exmepel - alla hudar tillhör samma ART, kan para sig och få FERTIL AVKOMMA. Ändå sorterar vi dem som olika raser. Jämfört med människan så är det precis samma sak - samma art, fertil avkomma, men med variationer så stora att vi ändå behöver ett begrepp för att separera dem. Till exempel inom medicinen används begreppet RAS om människor. Detta för att det mellan folkgrupper finns så pass stora skillnader att de är värda att ta på allvar. Floskeln om "större skillnad inom än mellan grupper" är ofta inte giltig på grund av att större delen av en population ofta faller inom normalfördelningen - anomalier utgör sällan lejonparten.

Lagen om hets mot folkgrupp är rent ut sagt en skitlag. Ett uttalande som "Araber är värsta packet" är rätt och slätt uttryck för en subjektiv åsikt, det kan varken sägas vara rätt eller fel, och inte heller propagerar det för något särskilt agerande så kan inte i sig anses vara uppviglande (eller hetsande). HMF-lagen måste skrotas. Den är vidrig, en skam för ett rättssamhälle och tillämpningen av den utgör en allvarlig inskränkning i yttrande- och åsiktsfrihet.
Dessutom tillämpas den på ett så godtyckligt sätt att man storknar. Åsa Romson uttryckte grov missaktning för en grupp personer baserat på ras/hudfärg, sexualitet, nationalitet och etnicitet i sitt berömda Almedalstal som spreds i TV på bästa sändningstid. Min polisanmälan av Romson ledde ingenstans. Justitiekanslern meddelade (http://genusdebatten.se/nan-mer-an-jag-som-vill-dra-romson-ochskarhed-in...) att: "Frågorna om uttalanden riktade mot män av ett svenskt etniskt ursprung – eller generellt mot svenskar – kan omfattas av straffbestämmelser om hets mot folkgrupp har prövats här tidigare. Justitiekanslern [Lambertz] har då konstaterat att syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp varit att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd och att kritik av det nämnda slaget därmed inte var avsedd att träffas av straffstadgandet … Skäl saknas att bedöma de nu aktuella uttalandena om män, vita eller heterosexuella på något annat sätt."
Det sägs alltså rent ut att vi är olika inför lagen. Jag skäms å det svenska rättsväsendets vägnar.

(Och för att bemöta den uppenbara kritik jag säkerligen kommer att få beträffande att jag själv anmäler någon för HMF efter att ha dissat lagen i fråga; för att citera mig själv från http://genusdebatten.se/asa-romson-polisanmald/:

»Nu tycker jag att lagen om hets mot folkgrupp är en skitlag som inte hör hemma i en rättsstat, men nu finns den ju där, och jag är ganska säker på att hade en manlig partiledare på högerkanten uttalat sig på samma förklenande sätt om ”svarta, homosexuella, unga kvinnor” och ”sudanesiska kvinnors rätt före svenska mäns” så hade han hamnat bakom galler innan man hunnit säga ”brännvinsadvokat”, och det vore därmed nästan att betrakta som försumlighet om inte samma lagar användes för att markera mot dem som är de första att annars ställa sig bakom dessa lagar och utnyttja dem när det passar agendan. Inte för att jag tror att det kommer att leda till någonting, men jag tycker det är viktigt att man markerar att man inte godtar vad skit som helst och att man är beredd att ge igen med samma mynt.»)

Lagen som sådan kan man tycka vad man vill om, men det är klart att den skyddat även svenskar. Se http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20669...

Läste du själv artikeln? Citat "Med andra ord: bloggaren har inte har gjort sig skyldig till brott och behöver inte betala de 25 000."

Ickejurister stirrar sig blinda på utgången i enskilda fall. Tingsrätten säger tydligt att HMF-bestämmelsen kan tillämpas på uttalanden mot svenskar. Det är huvudsaken. Sedan ansåg man att svenskar får "tåla mer" och "friade" i det enskilda fallet.

Politiker (Romson) uttalar vad som är klar hets mot folkgrund per tillämplig lagparagraf i TV på bästa sändningstid men justitiekanslern ogillar anmälan därför att lagen inte är avsedd att skydda svenskar. (Se min andra länk i min första kommentar.) Du tar upp ett fall där ett "hets mot svenskar" gick till domstol men personen friades trots att det var grova uttalanden som (citat » En text där det stod att läsa att ”hart nära (sic!) varje svensk är en potentiell sexualförbrytare”, att ”såväl etniska som kulturella svenskar” är ”vidrig ohyra”, att det inte vore ”mer än rätt om alla svenskar utrotades” och andra smakfulla djupsinnigheter.») och där domstolen då alltså resonerar (citat »Sedan börjar juristerna grunna på om just detta fall utgör hets mot folkgrupp. Nja, anser domstolen, det är allvarligare att ge sig på en minoritet än en majoritetsgrupp.») och kommer till slutsatsen (citat »Och dessutom måste yttrandefriheten få vara vidsträckt. Uttalandena på bloggen innehåller förvisso ”ett mycket nedsättande och stötande språk”, men är av en sådan karaktär att de bäst bemöts i öppen debatt.
Med andra ord: bloggaren har inte har gjort sig skyldig till brott och behöver inte betala de 25 000.»)
Det är ur den artikel DU länkade till som belägg för att svenskar skulle "skyddas" av HMF-lagen. Personen blev ju INTE dömd för brottet. Den visar ju klart och tydligt på att det inte råder likhet inför lagen och att tillämpningen är i högsta grad godtycklig. Det är med andra ord et skam för ett rättssamhälle.

Svenskar ska 'tåla mer'?
Så - rätten gör alltså skillnad på folk baserat på ras, etnicitet, sexuell läggning, etc?
Och detta när de ska tillämpa en lag mot nedsättande uttalanden som gör skillnad på folk baserat på ras, etnicitet, sexuell läggning, etc?
Är det bara jag som ser en viss ironi här?

Äntligen en normal och förnuftig människa.

Hela HMF-lagstiftningen genomsyras av rättsosäkerhet och politisk korrekthet som inte har stöd hos svenskarna. Lagstiftningen uppmuntrar till angiveri och åsiktsförtryck. Det är vidrigt att människor stöder det systemet.

Det finns ett antal domar som är helt befängda inom HMF-området. En kille blev dömd för att han hade en nazistflagga i sitt rum i bostaden och den syntes utifrån gatan, en annan för att han(ung kille på landsorten) hade en SS-skärmmössa i bilen, en tredje(ung kille) blev dömd för att han drog en historia på FB som handlade om hur man slår ihjäl mest flugor med ett slag( somalier och spade var inblandade i historien). Den fjärde hade tur, han fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. Han skulle på maskerad och klädde ut sig till Hitler, efter ett förlorat vad. Omständigheterna var sådana, eller man kanske skulle säga att sunt förnuft för en gångs skull svepte genom rättsalen, att det till slut inte ansågs vara ett brott.

Vad jag förstår tillhör artikelförfattarna en organisation som förtjänar sitt levebröd på att aktivt söka HMF-brott och ange människor. Med nuvarande lagstiftning är det kanske rättsligt ok men fullständigt vidrigt ur moralisk synvinkel. Angiverisystemet har tillämpats i det forna östblocket och nazityskland med förskräckande resultat.

Du verkar tycka att "ange människor" är synonymt med att anmäla brott. Att enskilda domar kan ha blivit befängda ger inte anledning att avskaffa brottet. Jag tror faktiskt inte de flrsta svenskar tycker att det är något övertramp att döma någon för naziflaggor eller andra naziföremål som allmänheten kan se. För övrigt är Juridikfronten en ideell förening som inte tjänar några pengar på "angiveriet".

Tack för ditt svar. Jag ansluter mig ideologiskt helt och hållet till det första tillägget i den amerikanska konstitutionen och den argumentation som ligger till grund för det. All inskränkning i yttrandefriheten är moraliskt fel. Varför ska makten med hot om straff undertrycka personliga åsikter som uttrycks offentligt? Min uppfattning är att en demokrati värd namnet tål oinskränkt yttrandefrihet, den blir t.o.m. starkare av det. Varför ska man förbjuda vissa åsikter och inte andra, vem ska bestämma det och varför ska makten i konsekvensens namn inte straffbelägga osunda tankar? Kan svenskar utsättas för rasism och är de skyddade av HMF-lagstiftningen? Alla frågetecken, avgränsningssvårigheter m.m. som uppstår avseende en lag ger en indikation om hur orimlig den är. Katalogen av kränkningar kan göras oändlig och därför förlorar lagen sitt syfte och blir till ett verktyg för att i första hand förbjuda yttranden som makten, vid varje given tidpunkt finner olämpliga. Att vara människa innebär faktiskt att man måste acceptera att andra åsikter finns som jag personligen anser kränkande, ett annat förhållningssätt innebär avsteg från liberal ideologi och ett stöd för en repressiv makt. HMF-lagstiftningen bör tas bort för att stärka människors frihet.

Men din argumentation borde ju trakasserier i form av mobbning inte heller ses som ett brott då de endast är uttryck för personliga åsikter och personen utsatt för glåporden borde helt enkelt bejaka dem och accpetera att folk kan ha andra åsikter än mig själv?

trakasseri innebär att man direkt och avsiktligt utsätter någon för obehag. Har man en åsikt skall man kunna yttra den, oavsett vilken åsikt det är, det bör aldrig regleras i lag. Däremot hur och under vilka former man ger uttryck för den behöver en viss reglering. Det är en viss skillnad på att ställa sig på torget med en skylt "X är en korkad idiot som borde avsättas" och att ställa sig i X:s trappuppgång klockan 3 på natten och vråla ut budkskapet med en megafon. Det senare vore en form av trakasseri som absolut bör beivras.

I juridikens förljugna värld betyder orden sällan detsamma som de gör i vanligt språk. Istället använder man sina egna definitioner.
Det ser vi t.ex. i den lag som kallas "hets mot folkgrupp". Den kräver nämligen inte alls att någon hetsat mot folkgrupp, bara att de uttryckt missaktning. Ordet hets finns bara med i lagtexten för att lura de oinsatta väljarna.

Lagen om hets mot folkgrupp är en idiotlag och skapar en ständig ström av idiotiska rättsfall där folk sätts dit för att ha skrivit otrevligheter på nätet. Däremot är det långt mellan gångerna det handlar om faktiskt hets.

Ska dock bli intressant att se om det blir något relevant rättsligt efterspel för den predikant i skåne som inför agiterade demonstranter kallade den hatade fienden för "apornas och svinens avkomma". Där har vi riktigt hets mot folkgrupp med stor risk för att någon arg ung vildhjärna ska agera på de otrevliga orden. Tyvärr lär väl inte juristerna hålla med om det.

Hets mot folkgruppslagen är klart rasistiskt eftersom den anser vissa folkgrupper vara så svaga och outvecklade i sinnet att de måste skyddas mot satir och kritik. Hetslagen nedvärderar och missaktar vissa folkgrupper så rent logiskt kan man anmäla lagen för hets mot folkgrupp eller åtminstone de domare som fäller i sådana fall

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.