Skip to content

"Enorm nivå av våld och förakt för myndigheter" - växande gängkriminalitet hot mot hela samhället

F V Andreas Carlson (KD), Daniel Vesterhav (Brå), Johan Hedin (C), Beatrice Ask (M), Roger Haddad (L), Nils Öberg (Kriminalvården), Gunnar Appelgren (Polisen) och Marcus Ekman (åklagare). Foto: Riksdagens presstjänst

Sverige står inför mycket allvarliga problem på grund av unga kriminella män i utsatta områden. Både Kriminalvården och polisen talar om en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter” - samtidigt som straffen inte har någon som helst effekt. Det framkom vid ett seminarium i Justitieutskottet idag.

 

Seminariet handlade om hur samhället ska möta den nya gängkriminaliteten och arrangerades av Alliansen i Justitieutskottet i riksdagen.

- De utmanar alla, de har en konfrontatorisk attityd och de har en hårdhet som gör det svårt att nå dem, sa Kriminalvårdens chef Nils Öberg.

- Samtidigt är de oberörda av att sitta i fängelse och de sover hellre bort tiden istället för att jobba med att välja en väg ut ur kriminaliteten.

Den gamla metodiken fungerar inte
Ordföranden Beatrice Ask (M) inledde seminariet med att konstatera att det behövs ett nytänkande och att den gamla metodiken inte längre fungerar när det gäller att hantera dessa unga och tungt kriminella män i så kallade utsatta områden.

Hon fick medhåll från de inbjudna paneldeltagarna Nils Öberg, generaldirektör Kriminalvården, Gunnar Appelgren, samordnade för polisens operation "Mareld", Marcus Ekman, Södertörns åklagarkammare, och Daniel Vesterhav från Brottsförebyggande rådet.

Måste ha mer uthållighet
Men åsikterna går isär när det gäller vad som ska göras och vem som är ansvarig.

Det man kunde enas om var nödvändigheten av att klara av att vara uthållig - och att det kan ta mellan tio och femton år att komma till rätta med kriminaliteten och den sociala oron i de områden som pekats ut som värst drabbade.

Mer ingripande frivårdsinsatser 
Nils Öberg pekade på att det behövs nya frivårdsalternativ som kan vara mer ingripande och behovet av att kunna sätta in insatser redan på häktet när individerna inte är påverkade av grupptryck.

Öberg gav också uttryck för en allmän trötthet inför det som brukar kallas ”samverkan” och ville hellre se ett mer kontinuerligt ansvar från en och samma instans för åtgärder under en längre tid för en och samma individ.

Han lyfte också frågan om hur korta fängelsestraff egentligen används och att dessa inte har någon effekt alls på den här typen av personer.

Politikerna måste komma överens
Från polisens sida pekade Gunnar Appelgren på att man har arbetat med samma metoder i mer än 20 år och att det ändå bara har blivit värre. Han ansåg att politikerna kan bidra med att göra blocköverskridande överenskommelser som stödjer ett uthålligt arbete under längre tidsperioder.

- Vi måste göra saker annorlunda men samtidigt måste vi kyla av det som sker i de här områdena genom att få bort de personer som står för de grövsta brotten, för att överhuvudtaget orka.

- I grunden handlar det om sociala problem och det blir polisen som får hantera effekterna av detta.

Ändrade arbetssätt
Just arbetssättet och uthålligheten är någonting som Brottsförebyggande rådet har fokuserat på i sina utvärderingar. Det framgick också att detta krockar med hur polisen arbetar i verkligheten.

Medan polisen gör "brandkårsutryckningar" och försöker få bort de värsta brottslingarna från gatan visar Brå:s studier att man borde börja i en helt annan ände - nämligen med att bygga förtroende med de boende och fokusera på helt andra och ”mindre” problem.

Brå:s Daniel Vesterhav konstaterade också att när det lugnar ner sig i ett utsatt område flyttar polisen gärna sina resurser vidare vilket gör att området går bakåt igen.

Effektiva tvångsmedel
Från åklagarnas perspektiv pekade Marcus Ekman på behovet av att kunna använda tvångsmedel även mot unga lagöverträdare och betydelsen av datalagring när det gäller att kunna spåra mobiltelefoner och misstänkta personer.

Han kompletterade även Nils Öbergs bild av individer som inte vill vara en del av det vanliga svenska samhället.

- Jag möter ofta kommentarer om att de inte vill vara ”som alla andra”. Det är helt klart ett aktivt val av många att stå utanför, man vill helt enkelt inte vara med, sa Marcus Ekman.

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

111 comments

Internera det värsta buset t v i arbetsläger under finsk ledning; gärna med personal med erfarenhet av tukthus.

Sluta dalta med kriminella både i och utanför fängelset.Låt dom jobba hårt och bidra till samhället som vi andra måste göra.Med daltandet ger man fria tyglar vilket är farligt.Konstigt att politiker inte kan förstå det!!!!!!

" Här med döms du till en fast tjänst med hyfsad lön "

Bra förslag! Kan funka.

Nej, "chain gang" med straffarbete som slåtter, hugga sten, kratta löv, plocka pinnar i skogen, städa efter tiggare, städa parkeringsplatser, städa vägkanter mm. allt under bevakning av beväpnade vakter som driver på dom med piska och spö.

Alternativt kan vi hyra fängelseplatser av Ryssland i Sibirien i nåt gammalt uttjänt Gulagläger.

Det finns förvånansvärt många som lägger sig i hur andra väljer att leva sina liv. Kanske inte har nåt själv? Nåt liv, alltså.

Jag står fan inte ut!

Nu upptäcker jag att i mitt beslut från Trafikskadenämden står det att försäkringsbolaget ersatt mig med inkomstförlust fram till och med år 2003.

Sanningen är att man har ersatt mig enbart med 37 000 kr år 2000 eller 2001 för sveda och värk enbart.

Hur är sånt här möjligt ? I Trafikskadenämden. Vad har jag gjort dom?

Jag orkar inte mer sånt här.

Och mitt ombud? Han tittar på och tiger?

Ska jag nu ensam slåss mot dessa tre också?

Tar det aldrig slut?

Vad är det som pågår?

Det syns hur ersättning utbetalas i ens deklaration. Där är nämligen ersättning pensionsgrundande för inkomst.

Det finns en viss nytta för vissa att avhysa människor från deras bostad. Där deras papper och uppgifter finns samlade.

Varför i hela fridens namn slänger man bara inte ut de man kan?
Varför yrkas det så sällan på utvisning?
Återkalla uppehållstillståndet/medborgarskapet så får vi ordning på Sverige igen.
Börja ställ krav!

Så en person som är född i Sverige av svenska föräldrar ska bli av med sitt medborgarskap? Vilket land tänker du skicka denne till? Om du tror det är så enkelt att få "ordning" på Sverige är du fruktansvärt naiv.

Tror nog han menade personer med dubbla medborgarskap och personer som har fått PUT i detta land.
Borde vara mer regel än undantag att.

Nu får du kamma dig va?.. Hur är det med läsförståelsen.? Har du ärt dig läsa ordentligt.

Instämmer utvisning vid om skäl,.andra länder har ett indirekt ansvar för sina medborgare.
Det är påfallande ofta en skattebetalare kan komma utsättas för brott, att då denne även skall stå för fruktansvärda kvarhållningskostnader är i längden ohållbart,Migverk behöver verkligen tydliga initiala riktlinjer att vid om brott kmr återkallande/utvisning att ske,vilket även skulle motivera den anlända till skötsel.

Upphandla fängelseplatser och öppenvård i Rumänien! Givetvis med godkänd EU-standard. Ännu hellre Vitryssland eller Moldavien iofs. Då ska ni se att fängelsestraff blir mer effektfullt. Könskvotera sedan flyktingmottagningen 50/50 och likaså 50% barn före puberteten. Upphandla förläggningsplatser med fullgod EU-standard för övertaliga i samma länder! Häpp problemen ur världen....

Har ni där nere några exempel på där hårdare straff lett till minskad brottslighet?
Lite kunskaper får ni väl ändå från "livets hårda skola"?

Inte direkt.
Men väl på exempel där låga straff inte leder till minskad brottslighet, läs texten ovan, där Polisen pekar på att man i 20 inte har nått framgång med dagens kriminalpolitik.

Som lekman så tilltalas jag av exempelvis av nyheter från Danmark, där en individ dömdes till två års fängelse för olagligt vapeninnehav, på SAMMA dag som han arresterades.

Nej, och det är väl ingen som hävdat att straff överhuvudtaget skulle ha effekt på brottsligheten? Skillnaden mellan låga straff som saknar effekt och höga straff som saknar effekt är dock enbart att höga straff medför fler nackdelar (sedan ökar brottsligheten när man höjer straffen, men även om det var lika utfall så skulle högre straff vara sämre).

Så under 20 år av ständiga straffskärpningar (de senaste 40 åren har inget straff minskat och olika straff ökat nästan varje år) så har man inte haft någon framgång? Inte så chockerande va?

Som lågpanna menar du väl?
Fan, i nazityskland kunde han ha blivit skjuten i bakhuvudet samma minut som han greps, det hade väl varit ännu mer tilltalande?

Musse -
Trots dessa "straffskärpningar" du talar om så är straffen löjligt låga i Sverige.
Det borde vara självklart att en asylsökande/ìnvandrad m PUT ska utvisas vid grov kriminalitet likt våldtäkt och rån!
Varför ska Sverige vara en avskälpningsplats för grovt kriminella från andra länder?
Oftast blir dom försörjda av skattepengar och dessutom ska dom tillåtas skända vår befolkning.
Finns bara en lösning - bort med straffrabatter och utvisa kriminella invandrare med olika status!

Den som får 5 år i fängelse för personrån kommer inte att begå fler personrån inom 5 år. Den som i stället döms till att prata med en socialtant är fri att fortsätta råna utan avbrott i verksamheten. Inte så svårt att räkna ut, eller hur?

Det som inte heller är svårt att räkna ut är:
1. Allting har en reaktion. Rånarens 11-årige son blir 16 år under strafftiden och växer upp utan pappa, den enskilt absolut största gemensamma nämnaren för kriminalitet. När rånaren kommer ut fem år senare så är han en mycket värre människa än när han åkte in. Han kommer också att ha bättre kontakter och större kriminell potential.
2. Kostnaden för inlåsning är större än för brotten. Fem års inlåsning kostar ungefär fem miljoner kronor. En rånare som kommer upp i en miljon på 50 år är mycket framgångsrik.
3. Enda alternativet till apornas straffideologi är inte "prata med en socialtant".
4. Alternativet till er straffideologi behöver inte vara mindre inkapaciterande,.

Frågan är komplex, och jag håller med dig om att "hårdare tag" inte bevisligen har effekt på brottsligheten i stort. De länder som har påtagligt högre straffsatser (och det är främst länder utanför Europa) för viss typ av brottslighet har väl sällan mindre problem med sådan brottslighet. Men sedan kan det bero på att dessa länder under lång tid haft sociala problem på en nivå som Sverige varit förskonat ifrån, så det kanske inte heller går att säga att de hårdare straffen inte hjälper eller tvärtom, att de hårdare straffen ökar brottsligheten.

Ska man argumentera mot ett par av dina punkter så kan man väl beträffande punkten 1 ifrågasätta om en 11-åring som växer upp utan pappa riskerar att bli sämre däran än en 11-åring vars far inte drar sig för att begå ett grovt rån. Det är ju kanske inte så mycket till förebild och sunda värderingar man får, menar jag. Beträffande punkten 2 så är siffrorna bara tagna ur luften och fastmer verkar du bara ställa ett presumtivt rånbyte under viss tid mot kostnaden för fem års inlåsning. Självklart kostar t.ex. ett antal rån mycket mer än enbart vad gärningsmannen kommer över i pengar. Det går inte heller att tillämpa rent ekonomiska resonemang, med den logiken skulle vissa handlingar som i dag är brottsliga inte alls behöva vara det på den grunden att de inte medför direkt ekonomiskt mätbar skada.

Det behöver inte påverka föräldraförmågan. Tänk t.ex. en domare som kan ta sig för att låsa in folk under flera års tid, måste den domaren vara en olämplig förälder? Att låsa in folk under flera år är ju en mycket värre gärning än rån. (Sen använder såklart både rånaren och domaren olika skäl för varför dennes handlande skulle vara moraliskt riktigt).

Siffrorna är inte tagna ur luften, men kostnaden för fängelsestraffet är lågt beräknad som en snittkostnad (fast korta straff kostar mindre per tidsenhet).
Det kanske inte alltid går att värdera brott ekonomiskt, men det finns rimliga gränser för hur mycket pengar man kan lägga på olika brott.

Låter som flower-powerretorik. Att en individ utan fadersgestalt skulle vara en huvudanledning och procentuell riskfaktor för kriminalitet är dumheter och tillrättalagd plakatpolitik. En inlåst individ begår inte brott i det offentliga rummet, och det är systemets (rättsväsendet/domaren) skyldighet i enlighet med det sociala kontraktet att hålla redbara medborgare avskilda från i enheter som stör den allmänna ordningen på ngt eller alla destruktiva slag. Sedan kan man diskutera det lämpliga i att låsa in ett flertal individer med låg vandel i klump, där mycket riktigt en viss "utbildning" sker kontakter knyts mm.
Avs det kan man däremot utreda om det finns alternativa metoder till den gängse inlåsningsmodellen, med lås och anstalter, men det är ju en annan historia.

Det är den största gemensamma nämnaren när det gäller kriminella (liksom missbrukare, de med psykisk ohälsa, tonårsgraviditeter m.m. m.m. )

Jo, så är det många apor som resonerar. Det var ideologin bakom Gulaglägren t.ex.

Suck och gnäll.

"-Vi behöver fler tvångsåtgärder!"

Är det framtiden som marknadsförs?

Det verkar som om Dagens Juridik är direktlänkat till Flashback att döma av kommentarerna. Flera kreativa lösningar framförs som t.ex. att skyffla över problemen till någon annan plats i världen och genom tuffare straff etc. För självklart ska vi hantera det hela genom att gå tillbaka till medelålders värderingar och straffsystem. För vem har hört talas om gängkriminalitet under medelåldern?! Alla vet ju att det var så mycket bättre i samhället på medelåldern...;-)

Att dessa unga män är någons son, bror, barnbarn och tillika blivande äkta män och fäder verkar de flesta helt ha glömt bort. Att beteendet inte föds i ett vakuum verkar också vara något som de allra flesta väljer att bortse från. Att nya insatser och metoder inte bara bör aktualiseras när gängtillhörigheten och kriminaliteten är ett faktum verkar också vara ointressant och inte ett ämne för diskussion.

Toppen...man kan inte annat än imponeras av klarsyntheten och handlingskraften.

Kan du förklara för mig vad Flashback är? Du verkar insatt.

Vad har jag för glädje av att det eventuellt kanske blir lite tryggare för oss gamla om femton år? Då har jag har jag redan fått min ålderdom förstörd och har antagligen gått över gränsen på det ena eller andra sättet.

Visst var det bättre ställt i samhället när jag var i medelåldern. Då tordes jag gå ut. Till och med när det var mörkt.

Det är ett ganska stort forum som lockar nazister, knarkare, allmänt lösker folk och lågpannor. Det är ofta roande att läsa diskussioner där eftersom 99% av de som skriver är utvecklingsstörda men tror att de tillhör samhällets elit.
Men eftersom det är en träsksida så använder en del människor forumet till att förtala andra, så då kommer en del skvaller upp ganska snabbt på flashback, så därför använder många (särskilt journalister) flashback för att söka efter skvaller.

Skillnaden är att du har blivit rädd. Det var farligare för dig att gå ut när du var ung.

Även om det du säger stämmer så ger det inte en rättvis bild av Flashback. Gömt i mängden av inlägg och trådar förekommer det också intellektuella diskussioner och lysande skribenter. Även om det är en blandad kompott finns det en höjd som du inte hittar någon annanstans i det offentliga samtalet, och man kommer inte undan att varje argument nagelfars.

Jan-Olof Bengtsson beskriver sina positiva och negativa erfarenheter av FB: https://janolofbengtsson.com/2016/02/24/varfor-jag-inte-skriver-pa-flash...

Medelåldern? Anar att Keener menar medeltiden. Klassiskt problem när man använder Google Translate från Krim.

Menar du lågpannade individer.?

Dessa problem har kommit för att stanna och kommer att förvärras över tid.
Grundorsaken är räddhågade politiker och naiva svenskar som nu äntligen får det samhälle de så hett eftersträvar.
Som man bäddar får man ligga.

"Från åklagarnas perspektiv pekade Marcus Ekman på [...] betydelsen av datalagring när det gäller att kunna spåra mobiltelefoner och misstänkta personer."
Men nu får de väl ändå ge sig snart?

Polisen får ju inte upprätta spaningsregister. Det är dags att ta fram anteckningsblocket och anilinpennan.

Om denna utveckling får fortsätta och förändrade åtgärder med större inverkan på dessa personers liv inte får/kan vidtas så kommer Sverige att se ut på ett mycket annorlunda sätt inom säg 10-15 år. Gated communities, kanske fängelser som drivs privat på ett effektivt (låga kostnader per individ) sätt. Vi ser redan nu hur den politiska världen är stadd i stark förändring. Den globalt sett mycket höga skatt som en ordinär arbetstagare idag betalar torde minska trots V:s syn att den bör höjas. Ja, ni märker själva, vi kommer att gå mot "USA-förhållanden". Stora skillnader mellan människor samt ett repressivt rättsväsende. Som någon ovan säger i denna sträng: Vi naiva svenskar får skylla oss själva, som man bäddar får man ligga.

Den gängkriminalitet och grova kriminalitet som finns och frodas i våra så kallade utanförskapsområden är ett mycket allvarligt problem. Sverige är på randen att bli en failed state, vilket är en insikt som många av etablissemangets politiker och journalister uppenbarligen vägrar att acceptera.

Många av dessa grovt kriminella personer ser de relativt korta fängelsestraffen som viktiga perioder i deras liv då de kan avgifta och bygga upp sin kropp, äta god mat på regelbundna tider, få fri sjuk- och tandvård, bygga upp nätverk samt söka andlighet t.ex. i form av muslimsk radikalisering. Kortare fängelsestraff avskräcker inte dessa kriminella. Tvärtom, det är en del i deras livsstil.

Att Sverige har begåvats med en sådan här svårartad, grov kriminalitet beror i huvudsak på att det politiska och journalistiska etablissemanget har under lång följd av år applåderat den destruktiva massinvandringspolitiken samt bagatelliserat eller negligerat invandringsrelaterad kriminalitet, trots att utrikesfödda jämfört med inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar har, enligt BRÅ 2005:17, följande överrisker för följande polisanmälda brott:
* Våldtäkt 5,0; Mord 4,2; Rån 4,1; Sexuellt våld 3,2; Misshandel 3,0; Brott mot narkotikalagstiftningen 2,0?

Min dellösning på problemet är att brott inte ska löna sig, vilket nu är fallet! Därför föreslår jag att tredje gången en kriminell döms för brott, så spärras vederbörande in på livstid. Tro mig, sådant avskräcker dessa grovt kriminella och får ned brottsligheten i de så kallade utanförskapsområdena.

Och var inte rädd för att återkalla svenska medborgarskap för utrikesfödda som ägnar sig åt kriminalitet! Ett svenskt medborgarskap har på senare tid fått ett nersolkat rykte, vilket förstör för många hederliga svenska skattebetalare. Innan etablissemanget utbrast i applådåskor över den destruktiva massinvandringspolitiken, så kunde man som svensk känna stolthet för sitt svenska medborgarskap. Det kan man inte nu.

Det journalistiska och politiska etablissemanget måste samla ihop sina själsförmögenheter och inse att om man fortsätter att applådera den destruktiva massinvandringspolitiken, som har blivit Sveriges kainsmärke på senare år, så kommer den grova kriminalitet, som finns i våra så kallade utanförskapsområden, bli grövre.

Ok, så ca 3% av invandrarna är kriminella i förhållande till ca 1% av svenskarna.
Så om vi har en miljon invandrare så har kriminaliteten ökat från 1% till 1,3%.

Är det då staten blir en "failed state", när vår kriminalitet når upp till en mycket låg nivå internationellt sett?

Har du något exempel på där ökat straffhot har lett till minskad brottslighet? Eller är det bara din egen fantasi att det skulle vara så?

Jag har aldrig känt någon stolthet över vad som står i myndighetsregister. Svenskt medborgarskap är ett medlemskap i staten Sverige, jag är nationellt svensk, medlem av nationen Sverige. Jag skiter i vad myndigheterna tycker om den saken.
Men du kan väl förklara vad som är skillnaden med medborgarskapet idag?

@Musse 08:27
Failed state:
* rättsstaten fungerar inte
* utbildningsväsendet fungerar inte
* stor social oro och hög kriminalitet i samhället
* parallella samhällen styrs av småpåvar
* balkanisering
* etniska grupper strider mot varandra
* statens inre våldsmonopol är åsidosatt
* majoritetsbefolkningen har blivit en minoritetsgrupp
* öppna gränser.

Om det är så att du insinuerar att de polisanmälda brotten per 100000 invånare är låg i Sverige jämfört med andra europeiska länder, så har du helt fel. Enligt statistik från United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) gällande polisanmälda brott/100000 invånare för år 2014 för ett antal olika brottskategorier hamnar Sverige på följande platser i ”den europeiska kriminalitetsligan”. Även med förbehållet att man inte kan jämföra olika länders brottsstatistik rakt av, så är det generellt sett ingen vacker bild som UNODC tecknar av Sverige. (Jämförelseåret för Narkotikarelaterad brottslighet är 2008.) https://data.unodc.org/#state:3 :

1:a plats. Sexuellt våld, totalt
1:a plats. Våldtäkt
1:a plats. Misshandel.
1:a plats. Stöld.
1:a plats. Narkotikarelaterad brottslighet
2:a plats. Fordonsstöld.
4:e plats. Inbrott, totalt.
5:e plats. Bostadsinbrott.
7:e plats. Personrån.

Förutsatt att de grovt kriminella i de s.k. utanförskapsområdena är återfallsförbrytare, så kommer mitt straffsystem på sikt ta bort alla återfallsförbrytare, som har återfallit i lagförda brott två gånger. Dessa kriminella plockas ju bort från de s.k. utanförskapsområdena och hinner inte bli förebilder för invandrarungdomar som står i begrepp att bejaka en grovt kriminell livsstil, som kännetecknas av brott varvade med kortare uppbyggnadsperioder på fängelse.

Den grova brottsligheten minskar genom en försämrad nyrekrytering i de s.k. utanförskapsområdena, mycket tack vare att den kriminella livsstilens gloria halkar på sned. Bilden man får, är ju att grov kriminalitet är ingen framtidsbransch. Det är dock mycket viktigt här, att det politiska etablissemanget upphör med den destruktiva massinvandringspolitiken!

Svenskt medborgarskap berättigar till svenskt pass. Svenska stulna/”tappade” pass är numera en attraktiv global handelsvara bland flyktingsmugglare och bland kriminella globalt sett. Svenskt medborgarskap och pass förknippas numera i ökande utsträckning med kriminalitet, vilket skrämmer och förargar hederliga svenskar.

Jag gjorde en snabbkoll eftersom det lät helt vansinnigt.
Det kanske är ganska lätt att räkna ut att om vissa länder, t.ex. Polen och Ryssland har misshandelsnivåer som ligger på en promille av Sverige så handlar det om felaktig statistik?
(När det gäller sexualbrott så räknar ju Sverige på ett helt tokigt sätt som genusvetare har kommit på, så det går inte att jämföra över huvud taget).

Känner du till något stort och välkänt land som testat din modell i flera decennier och till följd av det har världens högsta repressionsnivå någonsin och samtidigt västvärldens högsta kriminalitet?

@Musse 22:17
Istället för en massa vaga tyckanden som slutar medfrågetecken, kom med sakliga underbyggda motargument varför jag har sakliga fel, om jag nu har det!

Varför bagatelliserar och relativiserar du brottsutvecklingen i Sverige? Gillar du inte att man pekar på invandringens inverkan på brottsutvecklingen i Sverige och förstör Löfvens "Sverigebild"?

Jag redovisar statistik från UNODC, väl medveten om svårigheterna vid jämförelser mellan länder. För att erhålla en mer tillförlitlig analys och för att minimera inverkan av att brottsdefinitionerna kan vara olika, jämförs t.ex. våldtäktsfrekvensen över tid för två likartade grannländer, SE och DK. 2005 vidgades våldtäktsbegreppet i Sverige, vilket kan förklara ökningen det året, men inte övriga år. Till skillnad från Sverige applåderar inte det danska politiska etablissemanget den destruktiva massinvandringen:

Antalet polisanmälda våldtäkter per 100000 invånare i Sverige och år:
2003____25
2004____25,2
2005____41,9
2006____46,3
2007____51,9
2008____53,1
2009____58,6
2010____58,4
2011____64
2012____62,3
2013____58,5
2014____64,9

Antalet polisanmälda våldtäkter per 100000 invånare i Danmark och år:
2003____8,8
2004____10,4
2005____8,8
2006____9,7
2007____9
2008____7,2
2009____6,4
2010____6,2
2011____6,1
2012____5,7
2013____6,2
2014____8,2

Din bagatellisering av ämnet skrämmer mig!

Din sak var ju fel eftersom du jämförde saker som inte gick att jämföra.

Brottsligheten går ju ner i Sverige. Det du gjorde var ju att jämföra med andra länder för att påskina att brottsligheten var högre i Sverige än i andra länder.

Våldtäktsdefinitionen ändras ju nästan varenda år i Sverige.
Men att det legat på en jämn nivå i båda länderna sedan omkring 2009, vad skulle det visa?

Upplever du själv att Sverige är tryggare idag än för 10 år sedan? mvh

Jag upplever ingen skillnad.
Däremot så vet jag ju att alla uppväxande generationer upplever att samhället blir otryggare. Det beror på att man blir mer rädd för brott ju äldre man blir, så trots att risken minskar så ökar rädslan. Det är samma sak med varenda generation.
Det är bland annat därför man inte kan använda känslor som ersättning för fakta.

@Musse 08:27
"Är det då staten blir en "failed state", när vår kriminalitet når upp till en mycket låg nivå internationellt sett?"

Vilka fakta stöder att vår kriminalitet är mycket låg internationellt sett?

Brottsstatistiken.
Dessutom påstod du väl nyss att invandrarna som kommer hit har en brottslighet på ca 3%, alltså tre gånger så hög som svenskar.

@Musse 09:46
Vilken brottsstatistik? Ge länk så att vi kan kontrollera ditt uttalande!

Om de är invandrare, vilket det låter som, är lösningen enkel.
Skicka hem dem till Saudiarabien och Somalia, avskaffa idiotin känd som öppna gränser och släpp inte in dem igen. Ett stort problem med en löjligt enkel lösning.

Jag betvivlar på att det verkligen finns en vilja att hindra utvecklingen.
Läget är ingen nyhet, alla med makt och förmåga att påverka utvecklingen har inte gjort det hittils.
Hade frågan gällt ex Trängselskatt, då löses problemen fort, lagar ändras och stora och kostsamma projekt startas.
Men detta, nej, man håller i lite konferenser för att hålla skenet uppe.

Man undrar, vad är det egentliga syftet bakom dagens politik, är det att ge makten till SD?

Vad vore fel med att ge makten till Sd?
Det enda parti som haft sitt folks bästa för ögonen?
Vi diskuterar ju nu detta ämne pgr av de andra partiernas tidigare förda politik.
Betänk att man istället lyssnat till SD från början, då skulle vi inte ha haft ovan uppräknade problem.

Om man hade lyssnat på SD "från början" så hade vi haft en hel del andra problem.

Men sen är det ju så att nästan 100% av väljarna har röstat för ökad invandring sedan 1991.
En av valfrågorna 1991 var ju just att borgarna ville öppna portarna och låta invandrarna flöda in på arbetsmarknaden i Sverige, medan Ingvar Karlsson hade strypt invandringen strax före valet (luciabeslutet). Nyliberalerna var upprörda.
Sedan ströp förvisso sossarna invandringen på nytt efter Bildts galenskaper, men det var aldrig en valfråga. Med Göran Persson antog sossarna den nyliberala politiken fullt ut och började gasa på invandringen, tillsammans med ALLA andra riksdagspartier.
Så valen 1998 och 2002 röstar ca 99% för invandringspolitiken, 2006 röstar ca 97% för invandringspolitiken, 2010 röstar ca 94% för invandringspolitiken, 2014 röstar ca 87% för invandringspolitiken. I varenda val har invandringen varit en valfråga.

Den politik som förts är den politik som folket röstat fram. Folket får den politik som folket förtjänar.

Vi skattebetalare och medborgare som värdesätter Sverige delar föraktet mot myndigheterna.

Detta seminarium kunde man ju sänt i Webb-TV, men det var tydligen något som inte allmänheten skulle få för mycket kännedom om.

Varför poserar olika myndighetsföreträdare med Alliansen-rollup? Det framstår inte så objektivt och opartiskt. Hur tänkte de där?

Ursäkta en "svordom" i PK-kyrkan: Kan de här tilltagande problemen möjligen ha samröre med att vårt land - trots höga ambitioner - helt enkelt inte förmår integrera/assimilera det stora antal som anlänt/anländer till vårt land i den takt inströmningen kräver? Om det är så, måste man då inte också fråga sig om det inte vore klokt att ge "systemet" en "andhämtningspaus" så att vi under en period helt enkelt inte tar emot fler än att vi kan uppnå balans och erbjuda de nyanlända med asylrätt en hyfsad tillvaro här? Språket, arbeten, bostäder m m. När mottagningskapaciteten inte förmår hantera tillströmningen är det inte alldeles märkligt om sociala problem uppstår som i sin värsta förlängning tar sig uttryck i kriminalitet av olika svårighetsgrad.

Här kan man läsa de mest fantastiska lösningar och förklaringar till varför det ser ut som det gör och vad man ska göra åt detta. Nu ska jag komma med ytterligare ett inlägg om hur och varför.
Polisen har allt sedan förstatligandet 1965 fjärmat sig från medborgaren genom att överge landsbygd och mindre orter i en allt snabbare takt. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vad som händer i städer, byar och kvarter när polisen släpper greppet. Det enda som hjälper är en närvarande och förtroendeskapande polis. Detta förtroende skapas inte genom olika insatser och brandkårsutryckningar. Hur illa det än ser ut är de flesta boende, även i de övergivna områdena, skötsamma ordentliga både skattebetalare och medborgare med rätt till en närvarande polis. Där polisen bäst behövs där finns dom inte. Hela situationen är till stor del självförvållad. Indirekt genom att polisen följt de direktiv som de direkt ansvariga politikerna bestämt.

Instämmer med dig Börje men som Eliasson sa nyss, allt ligger väl inte på bara polisen...

"Enorm nivå av våld och förakt för myndigheter". Det som behövs är att polis och andra myndigheter taggar ner. Myndigheter och tjänstemän har alldeles för mycket makt, och i praktiken inget ansvar. Klart att hat växer då.

På vilket sätt menar du att det du pekar på ligger till grund för växande kriminalitet? Låter lite som den gamla sketchen "vi hade ingen lokal", tycker jag. Myndigheter har makt över mig, därför rånar och misshandlar jag mina medmänniskor (som i de flesta fall inte är tjänstemän vid någon myndighet) samt förstör deras bilar. Sanningen är väl snarare den att man först begår brotten, därefter blir föremål för polis och andra myndigheter och då inte kan acceptera detta. Hade man skött sig hade man i de flesta fall inte haft med myndigheterna att göra alls. Jag tror inte alls att misstro mot myndigheter är det som driver fram just detta. Däremot har vi ett samhälle som inte är särskilt förlåtande alltid mot den som en gång har begått ett brott, med det är nog trots allt främst en politisk fråga och inte något som tillämparna av lagen kan skyllas för.

Jag har aldrig träffat på en skyldig som inte accepterat påföljden utan agg mot någon inblandad myndighet.

Det är därför hot och våld ökar mot polis och åklagare då, menar du? För att de mot vilka ingripandena och lagföringarna sker bara accepterar det utan bråk? Vi har inget problem med kriminella som angriper poliser som stör dem i deras kriminella verksamhet? Nej, det är klart; polis och åklagare tar ju per definition alltid fel och dem som ingripande riktas mot är alltid oskyldiga, det är därför de svarar med hot och våld. Så måste det givetvis vara.

Nu vet jag inte om det ökar, det kan ju också vara en gnälligare och känsligare generation som kommer in i de yrkena.
Men det kan också bero på att kompetensen blir lägre med den nya generationen. Det är människor som läst en hel grundskola under postmodernismen och som sedan läst på universitet som helt och hållet anammat postmodernismen. De gör ett sämre jobb och gör alltså fler personer förbannade.

Det är också ett problem med att den organiserade brottsligheten blivit mindre tydlig. I HA-ärenden så vet man att alla poliser och åklagare kommer att sköta sig och domarna håller mycket högre beviskrav i de målen. Det är tydligt för dem att det är folk som kan vara farliga om de blir felaktigt behandlande.
Men när den organiserade brottslingen bara är en alban i huvtröja så fattar inte tjänstemännen att det är en snubbe som kan bita ifrån sig, så de behandlar honom som vilken skurk som helst.

Sådana där förklaringar kan man ju alltid försöka hitta men det stannar vid spekulationer. Du påstår att ingen skyldig inte accepterar myndigheternas ingripande mot honom eller henne. Men det skulle alltså innebära att vi 1. antingen inte har några problem alls med hot eller våld mot tjänstemän inom de rättsvårdande myndigheterna, det förekommer helt enkelt inte eller 2. att det bara är oskyldiga som reagerar med sådant, så att varje gång det sker beror det på att de rättsvårdande myndigheterna tagit fel på person. Den första hypotesen kan inte ens du på allvar stå för. Den andra är enligt mig helt osannolik men förmodligen med din logik en sanning.

Inte mer spekulationer än andra förklaringar.
1. Nej, men det är ganska små problem jämfört med många andra länder. Men det hänger nog snarare samman med låg kriminalitet.
2. Oskyldiga är inte bara "fel person". Jag träffade t.ex. en kille som köpt mindre mängder dopningspreparat som skickats till honom med post. Breven innehöll också barlast/förpackningsmaterial för att dölja innehållet. Han dömdes dock för att ha köpt narkotika motsvarande samma vikt som breven till hon vägde (mannen som sålde både narkotika och dopningsmedel skickade med expressbrev så utredningen fick fram vikten på varje försändelse). Han var såklart rosenrasande över att bli fälld för något han inte gjort och få flera års påbackning på straffet (2,5 år istället för kaffevolta eller inte ens fängelse) pga inkompetens hos domstolen. Han hade också såklart förlorat all tilltro till rättsväsendet, han som knappt hade gymnasieutbildning kunde ju snabbt upptäcka de uppenbara logiska luckorna i rättens resonemang.
Han var inte oskyldig i mening att han var fel person, eller att han inte begått något brott alls. Men han var inte skyldig till det han fälldes för och det var korkskallar som fällde honom felaktigt.

(Men om du tar extremfallen, sexualbrotten, så är nog omkring 90% oskyldigt fällda i meningen att de inte gjort ett dyft.)

1. Nu är det du som bara slänger ur dig att problemen är små jämfört med andra länder. När någon annan t.ex. säger att vi har för låga straff i jämförelse med andra länder är du genast där och kräver utförlig statistik. Det är inte fel i sig men du kan ju gärna vara konsekvent. Själv tycker jag att angrepp på tjänstemän som bara gör sitt arbete är ett problem, oavsett i vilken omfattning det också förekommer i andra länder. Och detta låg dessutom helt vid sidan av det vi diskuterade. 2. Går alltid att hitta exempel där det blir fel, jag har aldrig förnekat det. Tvärtom hävdar jag alltid att vi omöjligt kan ha ett helt felfritt system, det är människor med fel och brister som utgör systemet. De exemplen är likväl inget bevis för vad som synes vara din tes, att man inte reagerar med agg mot systemet om man inte är oskyldig till det systemet ingriper emot. Det som mannen i ditt exempel råkade ut för borde också rimligen ha rättats till, om han överklagat. Det är väl även så flagrant att han borde kunnat använda ett särskilt rättsmedel.

1. Det går väl att jämföra. I Sverige har 0 poliser, 0 åklagare och 0 domare mördats det senaste decenniet.
Finns det något annat land som ligger på så låg nivå?

2. Tyvärr är det så vanligt att det blir fel att en majoritet av de som haft kontakt med rättsväsendet förlorar förtroendet för det samma.
Min "tes" är baserad på att jag träffar massor av människor som har kontakt med rättssystemet. De som blir korrekt behandlade får inget agg mot systemets hantlangare, även om detta innebär att de råkar illa ut. Men de flesta blir inte korrekt behandlande, och ofta blir de felaktigt behandlade pga brister i rent logiskt tänkande, som med exemplet jag gav.
Ärendet överklagades såklart, det var för övrigt ett större antal som fälldes på samma underlag i samma härva. I den rättegången var det 4-5 stycken, och sedan var det fler under andra rättegångar. Vad jag vet fick ingen någon ändring efter överklagande. Det var dessutom så att andra hade köpt "RC", alltså droger som inte är olagliga. De flesta köpare fälldes på försändelserna.
Det ska dessutom sägas att du är den första statstjänsteman som jag "pratat" med detta om som ens tyckt att det var fel.

1. Det är fortfarande något annat än det vi diskuterade. Tyvärr landar diskussioner med dig oftast där.

2. Ja, du säger detta hela tiden men har sällan något annat än enstaka exempel, som aldrig kan verifieras heller, till stöd för det du påstår. Det hela faller också på sin egen orimlighet och motsägs av mina egna erfarenheter. Vi får faktiskt också en del feedback på det vi gör, även om du inte tror det. De advokater som uttalar sig i frågan anonymt på detta forum brukar inte dela din uppfattning, trots att inte som jag kan presumeras vara lojal mot systemet och därför fara med osanning (vilket du brukar indikera ständigt).

Sedan måste man definiera vad som är "felaktigt behandlad". Om en person har fått sitt mål korrekt bedömt enligt gällande rätt och på ett fullgott underlag (så långt rätten nu alls har ett ansvar i den senare delen) så är han eller hon per definition inte felaktigt behandlad av mig som domare i alla fall. Jag kunde ju inte ha behandlat saken på annat sätt utan att göra fel. Att domen sedan inte må vara i överensstämmelse med verkligheten i vissa fall (förmodligen ganska ofta i dispositiva tvistemål, som jag numera nästan uteslutande sysslar med) kan såklart innebära att tappande part känner sig felbehandlad. Men hade parten t.ex. satt sitt avtal på pränt hade det sannolikt blivit materiellt korrekt. Men att flertalet mål i våra domstolar skulle vara feldömda är inget annat än rent skitsnack. Att flertalet polisingripanden skulle vara felaktiga är också rent skitsnack.

1. Det är ganska vanligt att använda dödligt våld som jämförelse. Men vad vill du jämföra då?

2. Det finns ju många offentliga exempel också. Quick t.ex. dömdes i fem rättegångar med olika sammansättningar. Hur kunde han av ren slump träffa på de enda fem stenkorkade juristdomarna i Sverige?
Det är väl det som är felet, att domare inte får facit på det de gör och i brist på facit utgår ifrån att de är halvgudar som inte kan göra fel. När domstolen får facit, t.ex. när ett vårdnadsmål kommer tillbaka en andra gång och det visar sig att mamman som vunnit första omgången utsatt barnen för fruktansvärda förhållandena under mellantiden, exakt som pappan hävdat och bevisat i första processen, då brukar ju domstolen reagera med att försöka dölja att det var fel första gången.

Jag tror nog att det är vanligare med felaktiga domar än riktiga. Sen är det klart att det finns formalitetsfrågor, t.ex. domar om äktenskapsskillnad eller om ett avtal är bevisat eller inte osv jag har aldrig varit med om att någon är missnöjd med det heller. Det är ganska vanligt att folk har avtal som den ena parten bryter och som man sedan accepterar att man inte kan bevisa, jag har aldrig varit med om att någon i en sådan situation klandrat någon annan än sig själv.
Polisingripanden har jag inte samma insyn i, men jag vet att det finns en hel del poliser som sätter i system att misshandla folk och de kommer undan med det hur uppenbart det än är. En polis i Uppsala är t.ex. känd för att han vrider om näsan på alla han griper, alla vet att han gör det och han har väl gjort det mot ett hundratal personer. Men det gör ju inget, för han är ju polis. Han själv är helt orädd, för han vet ju att han kan slå ihjäl de gripna utan påföljd om han vill.

1. Jag har inte sagt att vi ska jämföra över huvud taget, utan diskussionen handlade inte alls om det. Men nog om det.

2. Nej, jag påstår att de allra flesta domar är korrekta. Med det menar jag att domstolen har gjort en korrekt bevisvärdering och tillämpat de relevanta rättsreglerna på det sätt dom är avsedda att tillämpas. Att den bevisade verkligheten, om jag uttrycker mig så, i vissa fall må vara en annan än den verkliga är en annan sak. Så är det sannolikt i de flesta brottmål där åtalet ogillas och i många dispositiva tvistemål. I de senare är det kanske vanligaste utfallet att den som har bevisbördan för den eller de relevanta omständigheterna förlorar, utan att rätten någonsin kommer till någon tillämpning av materiella regler.

Jag begriper inte heller varför de flesta domar skulle vara feldömda. Det finns ingen logik i det. Vilka är de jurister där ute som inte dömer i dag men som vore kapabla att göra allt det där som vi som är domare enligt dig är inkapabla till? Finns de juristerna över huvud taget? Vad vill du ha för system; ska vi alls ha en offentlig rättskipning eller ska vi överge den tanken och i stället låta folk göra upp med nävarna (i bästa fall) om allt från bodelningen till narkotikahandeln?

Jag har hittills inte träffat någon kollega som uppfattat sig som en halvgud. De allra flesta är ödmjuka inför sin arbetsuppgift och vänder och vrider fram och tillbaka på alla frågor av någon beskaffenhet. Själv kan jag inte göra mer än att ha den infallsvinkeln på mitt arbete, döma efter lag och bästa förstånd samt ta till mig om hovrätten har en annan uppfattning, vilket faktiskt inte brukar ske. Mer än så kan jag inte göra.

1. Jag har inte sagt att vi ska jämföra över huvud taget, utan diskussionen handlade inte alls om det. Men nog om det.

2. Nej, jag påstår att de allra flesta domar är korrekta. Med det menar jag att domstolen har gjort en korrekt bevisvärdering och tillämpat de relevanta rättsreglerna på det sätt dom är avsedda att tillämpas. Att den bevisade verkligheten, om jag uttrycker mig så, i vissa fall må vara en annan än den verkliga är en annan sak. Så är det sannolikt i de flesta brottmål där åtalet ogillas och i många dispositiva tvistemål. I de senare är det kanske vanligaste utfallet att den som har bevisbördan för den eller de relevanta omständigheterna förlorar, utan att rätten någonsin kommer till någon tillämpning av materiella regler.

Jag begriper inte heller varför de flesta domar skulle vara feldömda. Det finns ingen logik i det. Vilka är de jurister där ute som inte dömer i dag men som vore kapabla att göra allt det där som vi som är domare enligt dig är inkapabla till? Finns de juristerna över huvud taget? Vad vill du ha för system; ska vi alls ha en offentlig rättskipning eller ska vi överge den tanken och i stället låta folk göra upp med nävarna (i bästa fall) om allt från bodelningen till narkotikahandeln?

Jag har hittills inte träffat någon kollega som uppfattat sig som en halvgud. De allra flesta är ödmjuka inför sin arbetsuppgift och vänder och vrider fram och tillbaka på alla frågor av någon beskaffenhet. Själv kan jag inte göra mer än att ha den infallsvinkeln på mitt arbete, döma efter lag och bästa förstånd samt ta till mig om hovrätten har en annan uppfattning, vilket faktiskt inte brukar ske. Mer än så kan jag inte göra.

Frågan är varför du tror att en grupp människor utan minsta utbildning i bevisvärdering eller minsta utbildning i något av de ämnen som bevisningen rymmer skulle göra bra bevisvärderingar.

Dels innehåller de flesta domar bevisvärdering och eftersom domstolens ledamöter inte kan det ämnet så hamnar de oftast fel. T.ex. är det så med utsagevärdering att människor har fel oftare än de har rätt, om man lägger till fördomar så har människor fel ganska mycket oftare än de har rätt. I de undersökningar man gjort som involverat domare så har man också sett att domare är sämre än människor i allmänhet (vilket troligen beror på att de har en övertro på sin förmåga).
Det betyder ju att alla domar där utfallet bygger på värdering av utsagor blir oftare fel än rätt, och det är en ansenlig mängd av domarna.

När det gäller dispositiva tvistemål är domstolarna nog bättre än annars, det är mindre bevisvärdering och mindre fördomar. Ta t.ex. alla domar där män dömts till mångåriga fängelsestraff enbart baserat på en anklagelse från en kvinna eller ett barn och fundera på om den bevisningen någonsin hade räckt för att bevisa en ekonomisk skuld.
En advokat som ansökte om stämning i ett tvistemål om pengar på sådant underlag som folk döms på i brottmål hade fått varning med straffavgift av samfundet.

De som har råd gör ju upp utan domstolar, just för att slippa inkompetensen.
Nej, jag tycker att man ska ha domstolar, men inte inkompetenta domstolar.

Jag har arbetat på domstol, jag vet hur det är och jag vet också att man ska hålla en fasad utåt angående hur noggrann man är.

Men då är vi tillbaka i frågan vilka som ska kunna bli domare över huvud taget, i Sverige eller varsomhelst. Är du själv jurist, läkare, psykolog, fysiker, ingenjör inom varje tänkbar disciplin, ekonom inom varje tänkbar disciplin etc.? Bevisvärdering handlar om värdering av varje upptänkligt sakförhållande i vilken typ av mål som helst. Det handlar om allt från värdering av en utsaga i ett brottmål till värdering av teknisk bevisning i ett entreprenadmål. Det är nog bara du, som med din självbild, kan betrakta dig som expert på alla områden. Tar vi sedan utsageanalys som specifikt område så är ju sanningen den att det inte finns någon sanning, det finns bara olika teorier. Vi får utbildning inom detta, men att du inte godtar den utbildningen är en annan sak.

Är inte frågan snarare vilka bedömningar som ska överlämnas till domare?

Om ni får utbildning i utsagevärdering och den utbildningen (felaktigt) säger att det bara finns teorier, varför sitter då 99,9% av alla domare och gör utsagevärderingar som om de hade något faktiskt bevisvärde?
Då är det väl rimligen 99,9% av domarna som inte godtar den utbildningen, alternativt inte fattar vad utbildningen lär ut?

Jo, din uppfattning är att inga utsagor någonsin kan läggas till grund för en fällande dom, vare sig ensamma eller tillsammans, jag vet det. Jag menar att man kan väga samman utsagor sinsemellan och med annan bevisning för att uppnå beviskravet, och att vi oftast får rätt dömda domar. Att utgå från berättelsen som sådan och ställa den mot den övriga bevisning man har är nog så långt man kan komma. Men du har säkert någon vittnespsykolog som du gillar och som har teorier om hur det ska gå till. Frågan är bara varför din uppfattning skulle vara mer korrekt? Jag vill också minnas att du inte var så förtjust i den ordning som gällde under en tid, där bedömningarna överlämnades just till vittnespsykologer.

Om inte domare ska göra bevisvärderingen, vem ska då göra den? Vad är egentligen ditt förslag? Du är riktig tangentkrigare men du vågar aldrig släppa sargen och komma med något eget. Du har en liten fanclub här men för egen del tycker jag du är en riktig liten fegis.

Dumheter. Utsagor kan användas för att ta reda på massor. Det finns gamla metoder för det som står sig i modern forskning. Framförallt bygger det på att ta upp uppgifterna flera gånger, skriva ned dem ordagrant och sedan jämföra utsagorna med varandra.

När lekmän bedömer utsagor så har de oftare fel än rätt, domare är lekmän men dessutom finns forskning som visar att domare är sämre än folk i allmänhet.
Det betyder att om en domare litar på en utsaga så är det mest troligt att den är falsk och tvärtom. Därför kommer fler domar att bli fel än rätt.

Det är inte "någon vittnespsykolog" det är ett helt fält "lögnens psykologi", Sverige ligger långt fram i världen där med forskningen i Göteborg. Men främst i världen nu är nog Aldert Vrij i Holland.
Men det är som sagt inget nytt egentligen. Du kan hitta delar av det i Olaus Petris domarregler från 1500-talet. Säkerhetstjänster världen över (som ju arbetar med verkliga resultat) använder de kunskaperna.

Domare skulle kunna göra bevisvärderingen om dels domarna fick utbildning på området och dels bevisvärderingen styrdes upp mer i lagstiftning.

Men sen är det så redan idag att domarna egentligen känner till svagheterna i deras bevisvärderingar och att de dömer på beviskravet "tror" i brottmål. I tvistemål om pengar krävs mycket högre bevisning än i brottmål, så domarna vet mycket väl. De måste också då förstå att en stor andel fällda för brott är felaktigt fällda, men skiter i det. Kanske upplever det att det är det uppdrag de har i staten (för så är det ju, som vi klargjorde tidigare, det var i princip inga domare som sade upp sig efter Ryska revolutionen eller nazisternas maktövertagande. De fortsatte gladeligen att döma efter nya lagar och tyckte att deras arbete var lika fint och viktigt före som efter. Det skulle inte heller svenska domare göra om vi får nya lagar där t.ex. åsiktsbrottslingar ska hudflängas på torgen eller svartskallar inte får driva företag. Ni skulle fortfarande tycka att ni var viktiga, moraliska och förtjänade respekt.)

Sedan har jag en hel del erfarenhet från annat håll också. Jag jobbade under flera år på JO och kom också i kontakt med massvis med människor som påstod sig ha blivit felaktigt behandlade. Ofta bestod halva dagen av sådana telefonsamtal, en starkt bidragande orsak till att jag efter några år valde att gå vidare innan mitt förordnande löpte ut. De som ringde ansåg sig ha blivit felbehandlade på de mest flagranta sätt. De beskrev händelseförloppet och för det allra mesta kunde man konstatera att det de beskrev var en helt lagenlig och korrekt hantering av berörd myndighet. Väldigt få lät sig nöja med det och sade ungefär "Tack, vad bra att få veta att det gått korrekt till" eller något liknande. I stället slutade samtalet oftast i än mer vredesmod från den enskildes sida än då det började, nu ofta med udden riktad mot mig i stället. Så att människor som blir korrekt behandlade alltid kan acceptera det är verkligen inte min erfarenhet.

Liknande erfarenheter gör jag ofta som domare också. En [tragi]komisk händelse var när jag som domare fick samtal av en man vars fru varit part i ett ärende om hävande av firmaregistrering. Han kunde inte förstå hur jag kunnat häva hans frus firma och dessutom ålägga henne att betala motpartens rättegångskostnader. Detta var enligt hans uppfattning helt horribelt. Jag förklarade rättsläget och varför hans fru förlorat och fått betala rättegångskostnaderna men sade att jag självklart kunde ha fel och upplyste om att det bästa var att överklaga om hon var missnöjd. Svaret blev "Nej, då kan vi ju förlora. Vi går till Aftonbladet i stället". En helt sann historia ur min verklighet som jag tycker belyser den fråga vi diskuterar.

Men det beror ju på att du har tolkat det som att myndigheter alltid gör rätt oavsett vad de gör. Jag anmälde en del flagranta saker till JO förr, men jag har tröttnat på det eftersom JO inte bryr sig. Poliser som omhändertar barn utan beslut eller lagstöd och kör dem från den ena vårdnadshavaren till den andre, kommuner som vägrar lämna ut handlingar som de är tvungna att lämna ut, rektorer som gömmer barn från en vårdnadshavare genom att ge dem hemlig skolgång, domare som hittar på egna omständigheter att grunda en dom på, socialsekreterare som begår mened och det är visat genom att uppgifter ändras mellan två förhör, poliser som ljuger i PM och det är bevisat genom filmning av händelsen, osv osv osv osv. Men den bästa var socialsekreteraren som drog undan en stol under ett litet barn som orsakade att barnet slog pannan i ett skrivbord och blev allvarligt skadat, händelsen filmades av övervakningskamera (på ett förvar på en flygplats). Socialsekreteraren skyllde skadan på föräldrarna.
JO tycker att allt är rätt och riktigt.
Jag har viss insyn i det sovjetiska systemet, och det var samma sak där. Myndigheterna lyckades aldrig göra fel hur mycket de än försökte.

Det finns en förklaring till det här systemfelet också. Nu minns jag inte de psykologiska termerna men det fungerar så att om man är ideologiskt övertygad om systemets godhet och arbetar i systemet så reagerar man på fel i systemet som fel på en själv, och det är då lätt att förneka de felen och en naturlig reaktion blir att man vill dölja felen.

Det finns såklart rättshaverister också. Men de förlorar aldrig tilltron till systemet. De är alltid övertygade om att deras nästa klagomål ska vinna framgång. De är lite som statstjänstemän på det sättet.
Men de mest kränkta är (före detta) statstjänstemän som själva råkar ut för staten. Jag träffade en f.d. socialnämndsordförande som fått sina barn omhändertagna och hon var rosenrasande bl.a. över att socialnämnden inte motiverade beslutet (som de ska enligt lag, men som ingen socialnämnd i landet gör och ingen domstol och heller inte JO bryr sig om) och sedan om att barnen blev bortrövade till kindergulag enbart baserat på snömos. Men när hon själv suttit och gjort samma sak mot andras barn hade hon inte sett något fel i det.
En domare i en vårdnadstvist var upprörd över att mamman till barnen rövade bort dem efter att han hade fått boendet och ingen gjorde något för att hjälpa honom, och sedan beslutade tingsrätten att hon skulle få ensam vårdnad som belöning för att hon rövade bort barnen i strid med tingsrättens tidigare beslut. Han var helt på bristningsgränsen.
En åklagare som anklagades för sexbrott av sin hustru och sedan till slut blev friad sköt huvudet av sig själv några månader senare, delvis baserat på att han insåg all skit han orsakat andra.

Du sätter fingret på saker på ett sätt som få förmår (ofta med brutal humor ock).

"Det finns såklart rättshaverister också. Men de förlorar aldrig tilltron till systemet. De är alltid övertygade om att deras nästa klagomål ska vinna framgång. De är lite som statstjänstemän på det sättet."

Men Quick fick rätt till slut...

Läs gärna hela Musses inlägg (som jag citerade en bit ur) så blir det nog mer begripligt.
För nu missade du gravt min poäng/kommentar till Musse.

Nej, Fredrik det är du som missar folkets makt.

Att människor faktiskt rent instinktivt har en inneboende rättvisetro om hur en människa ska behandlas av andra. Och att denna tro är så stark att den vinner i längden.

Vi har sett prov på den genom hela historien.

Franska revolutionen.
Störtandet av Tsardömet.
Mandela i Sydafrika
Rose som satte sig där svarta ej fick sitta...

Det är inte den styrande makten som stöttat detta skeende. Det är folket själv som stått samman med en vilja till förbättring. Ökad rättvisa. Och segrat.

Man vill gärna från vissa håll bagatellisera vikten av var ens röst. Men sanningen är att det är den som driver fram de verkliga förändringarna. Sen är kanske inte alla medvetna om sin egen styrka.

Men tvångssterilisering har upphört.
Biblar översatt från Latin.
Kvinnor getts rösträtt och hjälp till fattiga länder lastats på fartyg världen över...

Den som inte stöttar den lilla människan är dömd att slutligen förlora är min uppfattning.

Vad jag menar är att ingenjörer, läkare, översättare och soldater är vanliga människor med känsla för rättvisa.

Det är dessa den vanliga människan behöver för sin överlevnad.

Soldater som bygger skydd mot översvämningar, forskare som hittar botemedel, journalister som skapar debatt.

Politiker och generaler är utbytbara.

Den verkliga makten ligger därför hos folket och vinner till slut...

Som Quick. Sanningen kommer fram och rättvisan segrar.

Beviset för det är de oförrätter som drabbat den lilla människan.

Att vi har kännedom om dem. Att de lever kvar år efter år. Decennier efter decennier.

Allt kan tystas. Men bara ett tag... och bara om folket vill det.

Herregud sicken bristande analytisk förmåga.

1. Quick är väl knappast den lilla människans seger.
2. Han hade aldrig blivit fri utan SVT.
3. Om vi ska prata om det fallet (som inte har ett skit att göra med det Musse skrev och jag citerade), så vore det väl smartare att titta på systemet som kunde hålla honom inlåst 6månaders period efter 6månaders period. Det systemet består och är oförändrat. Men det missar du gravt...

Nej du missar att Hannes Rådstam lyckades mobilisera uppmärksamhet mot något vissa trodde alla glömt...

Bara för vissa kommit undan ansvar tidigare är det väl inte säkert så sker i framtiden...

Det är upp till folket. Det tar tid att åstadkomma en bestående förändring. Betydligt lättare idag än det någonsin varit. Med dagens sociala media. Räcker lugnt med att vinna över alla datakunniga på sin sida... det är en bra början. ;)

Att det tar tid beror på att det tar ca 10 år för pöbeln att släppa högafflarna. Efter den karenstiden så kan pöbeln uppviglas i motsatt riktning.

0 mördats javisst. Men våldet eskalerar mot både polis, ambulans och brandkåren. Men det kanske bara är SD falsarier?

Ambulans och brandkår tror jag säkert att det ökar mot, det var ju oerhört ovanligt förr och nu hör man om det då och då.
Polis tror jag inte att våldet har ökat mot. Poliser har börjat gnälla jävligt mycket, de anmäler småsaker som poliser förr inte brydde sig om, som skrubbade knän och liknande och de driver på att de vill ha skadestånd om de utsätts för fula ord och liknande. Det är nog ett klassiskt fall av att en mjäkigare kår upplever sig som mer utsatt.
Det är samma sak som att de amerikanska snöflingorna i Afghanistan får PTSD och andra psykiska problem i 4-5 gånger högre omfattning än de amerikanska soldaterna i Korea fick. Det är mjukare människor, inte hårdare miljö.

Jag håller med dig om att folk är mesigare idag. Men tex stenkastning, att dom luras in i bakhåll. Det förekom knappast i samma omfattning förut. En polisbil kan (får) inte ensam åka in i någon förort längre. Det är skillnad.

Jag såg en ensam polisbil i en förort för bara 10 minuter sedan.

Vad bra. Kul att dom får köra ostört.

Exakt så här är det

". I HA-ärenden så vet man att alla poliser och åklagare kommer att sköta sig och domarna håller mycket högre beviskrav i de målen. Det är tydligt för dem att det är folk som kan vara farliga om de blir felaktigt behandlande."

Samma sak gäller polis och åklagares vilja kontra ovilja att ta till tvångsåtgärder på ett sätt som går utanför vad RB anger (dvs beroende på vem som är föremål för intresset).

Som misstänkte Stockholmterroristen nu.

Alla förstår ju att det främst handlar om att psyka honom. Glasvägg med fyra vakter 24/7. Tänt ljus dygnet runt.

Att han sitter isolerad ser jag som en säkerhetsrisk för honom själv. Sådana kan dö utan vittnen.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.