Skip to content

"Enorm nivå av våld och förakt för myndigheter" - växande gängkriminalitet hot mot hela samhället

F V Andreas Carlson (KD), Daniel Vesterhav (Brå), Johan Hedin (C), Beatrice Ask (M), Roger Haddad (L), Nils Öberg (Kriminalvården), Gunnar Appelgren (Polisen) och Marcus Ekman (åklagare). Foto: Riksdagens presstjänst

Sverige står inför mycket allvarliga problem på grund av unga kriminella män i utsatta områden. Både Kriminalvården och polisen talar om en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter” - samtidigt som straffen inte har någon som helst effekt. Det framkom vid ett seminarium i Justitieutskottet idag.

 

Seminariet handlade om hur samhället ska möta den nya gängkriminaliteten och arrangerades av Alliansen i Justitieutskottet i riksdagen.

- De utmanar alla, de har en konfrontatorisk attityd och de har en hårdhet som gör det svårt att nå dem, sa Kriminalvårdens chef Nils Öberg.

- Samtidigt är de oberörda av att sitta i fängelse och de sover hellre bort tiden istället för att jobba med att välja en väg ut ur kriminaliteten.

Den gamla metodiken fungerar inte
Ordföranden Beatrice Ask (M) inledde seminariet med att konstatera att det behövs ett nytänkande och att den gamla metodiken inte längre fungerar när det gäller att hantera dessa unga och tungt kriminella män i så kallade utsatta områden.

Hon fick medhåll från de inbjudna paneldeltagarna Nils Öberg, generaldirektör Kriminalvården, Gunnar Appelgren, samordnade för polisens operation "Mareld", Marcus Ekman, Södertörns åklagarkammare, och Daniel Vesterhav från Brottsförebyggande rådet.

Måste ha mer uthållighet
Men åsikterna går isär när det gäller vad som ska göras och vem som är ansvarig.

Det man kunde enas om var nödvändigheten av att klara av att vara uthållig - och att det kan ta mellan tio och femton år att komma till rätta med kriminaliteten och den sociala oron i de områden som pekats ut som värst drabbade.

Mer ingripande frivårdsinsatser 
Nils Öberg pekade på att det behövs nya frivårdsalternativ som kan vara mer ingripande och behovet av att kunna sätta in insatser redan på häktet när individerna inte är påverkade av grupptryck.

Öberg gav också uttryck för en allmän trötthet inför det som brukar kallas ”samverkan” och ville hellre se ett mer kontinuerligt ansvar från en och samma instans för åtgärder under en längre tid för en och samma individ.

Han lyfte också frågan om hur korta fängelsestraff egentligen används och att dessa inte har någon effekt alls på den här typen av personer.

Politikerna måste komma överens
Från polisens sida pekade Gunnar Appelgren på att man har arbetat med samma metoder i mer än 20 år och att det ändå bara har blivit värre. Han ansåg att politikerna kan bidra med att göra blocköverskridande överenskommelser som stödjer ett uthålligt arbete under längre tidsperioder.

- Vi måste göra saker annorlunda men samtidigt måste vi kyla av det som sker i de här områdena genom att få bort de personer som står för de grövsta brotten, för att överhuvudtaget orka.

- I grunden handlar det om sociala problem och det blir polisen som får hantera effekterna av detta.

Ändrade arbetssätt
Just arbetssättet och uthålligheten är någonting som Brottsförebyggande rådet har fokuserat på i sina utvärderingar. Det framgick också att detta krockar med hur polisen arbetar i verkligheten.

Medan polisen gör "brandkårsutryckningar" och försöker få bort de värsta brottslingarna från gatan visar Brå:s studier att man borde börja i en helt annan ände - nämligen med att bygga förtroende med de boende och fokusera på helt andra och ”mindre” problem.

Brå:s Daniel Vesterhav konstaterade också att när det lugnar ner sig i ett utsatt område flyttar polisen gärna sina resurser vidare vilket gör att området går bakåt igen.

Effektiva tvångsmedel
Från åklagarnas perspektiv pekade Marcus Ekman på behovet av att kunna använda tvångsmedel även mot unga lagöverträdare och betydelsen av datalagring när det gäller att kunna spåra mobiltelefoner och misstänkta personer.

Han kompletterade även Nils Öbergs bild av individer som inte vill vara en del av det vanliga svenska samhället.

- Jag möter ofta kommentarer om att de inte vill vara ”som alla andra”. Det är helt klart ett aktivt val av många att stå utanför, man vill helt enkelt inte vara med, sa Marcus Ekman.

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt