DEBATT – av STEFAN LARSSON, docent och föreståndare, Lunds universitets internetinstitut (LUii) och forskare vid tankesmedjan Fores samt JONAS LEDENDAL, jur.dr. i handelsrätt och forskare vid Institutionen för handelsrätt, Ekonomihögskolan, Lunds universitet
I slutet av januari 2012 lade den Europeiska kommissionen fram sitt förslag på den omfattande reform av EU:s dataskyddsbestämmelser som bland annat lett till den dataskyddsförordning (även känd som GDPR) som blir tillämplig från 25 maj 2018.
I samband med detta beskrev EU- kommissionär Viviane Reding det som att ”personuppgifter är valutan på dagens digitala marknad”.
Hon gjorde det genom att betona betydelsen av tillit och det förtroende som i mycket saknas för att de digitala marknaderna ska kunna fungera tillfredsställande. Hon menade att det som behövdes var en stark, tydlig och enhetlig rättslig ram som kunde bidra till att frigöra den digitala inre marknadens potential.
Personuppgifter som konsumentfråga
Vi publicerade nyligen konsumentverksrapporten Personuppgifter som betalningsmedel där vi visar dels på marknadens utveckling mot att värdet ligger i kundernas användardata och dels hur Konsumentverket därmed kan – och bör – vara en aktiv part.
Mycket av politiken och regleringen på marknaderna handlar om att skapa en balans mellan intressen. Den kommersiellt drivna tjänsteutvecklingen där konsumentinformation används ger oss en mängd relevanta och individuellt anpassade tjänster men upplägget borgar inte för god balans mellan intressen.
Istället kännetecknas upplägget av brist på transparens gällande vilken data som samlas in och vart den tar vägen, och av att vi alla ingår hundratals användaravtal vi inte vet vad de reglerar.
Flertalet studier vittnar även om att konsumenter är alltmer bekymrade över bristande kontroll över användningen och spridningen av deras personuppgifter.
De är särskilt oroliga över att inte ha någon kontroll över deras internetinsamlade personuppgifter och möjligheten för att de ska användas i andra fall än de som de ursprungligen var avsedda och att tredjeparter som annonsörer och andra kommersiella aktörer har tillgång till deras personuppgifter.
En klar majoritet av Internetanvändarna i EU-kommissionens särskilda Eurobarometer 2016 uttryckte obehag över att onlineplattformar använder information om deras internetaktiviteter och personuppgifter för att skräddarsy annonser eller innehåll i enlighet med deras intressen.
Samtidigt visar studier att många fortsätter använda digitala tjänster trots att de samtidigt har uttryckt en oro för att deras data samlas in. Det tycks med andra ord finnas något av en ”integritetsparadox” i skillnaden mellan konsumenters beteende och hur de uttrycker sina normativa preferenser.
Denna oro, eller brist på tillit för vissa delar av de kommersiella datapraktikerna, kan dock ses som ett skäl i sig för marknadsaktörer att utveckla mer lyhördhet inför sina konsumenter, som omvänt kan påverka marknadstillväxten negativt om inte de skilda perspektiven jämkas mer.
En mer transparent användning av konsumentens data kan dessutom stimulera företag att bättre utveckla applikationer med högre mervärde för konsumenterna.
Rekommendationer
Givet den överlappande karaktären på personuppgiftsområdet i den digitala ekonomin mellan dataskydd och konsumentskydd menar vi, med stöd i nämnda rapport, att följande fem punkter är särskilt viktiga ur ett konsumentperspektiv:
- Utvecklad samverkan mellan Konsumentverket och framförallt Datainspektionen för att tillföra kompetens om konsumentskyddsaspekten;
- Framtagande av sådana godkända uppförandekoder eller godkända certifieringsmekanismer som förutsätts i dataskyddsförordningen med särskilt fokus på hantering av konsumenters personuppgifter;
- Utvecklade metoder för tillsyn som möjliggör insyn i funktion och verkan av individualiserade och datadrivna applikationer för bl.a. marknadsföring;
- Stimulerad och stärkt kunskapsproduktion på området för digitalisering och konsumentintresset i allmänhet, och för datadrivna konsumentmarknader i synnerhet;
- Att Konsumentombudsmannen i praxis prövar både avtalsvillkorslagens och marknadsföringslagens tillämplighet gällande personuppgiftsinsamlande tjänster.
Kort sagt – kommersiell användning av personuppgifter är inte bara en integritetsfråga, det är även en helt central konsumentfråga på de digitala marknaderna.
Läs hela rapporten här: Rapport 2017:4 – Personuppgifter som betalningsmedel
