Skip to content

Slog ett slag för mycket mot inbrottstjuven - döms till fem års fängelse

Foto: Claudio Bresciani/TT

När mannen skulle gripa en tjuv på bar gärning blev han attackerad med hammare. Han försvarade sig genom att slå en mopedhjälm mot tjuvens huvud - någonting som resulterade i att tjuven invalidiserades. Mannen friades i tingsrätten men enligt hovrätten var det sista slaget uppenbart oförsvarligt. Mannen döms nu till fem års fängelse. 

 

Det var en natt i oktober 2015 som den 39-årige mannen var på väg hem från en fest tillsammans med en kompis då de kom på en narkotikapåverkad man som hade bruitit sig in i en bil.

39-åringen och hans kompis ingrep mot mannen med stöd av den så kallade envarsrätten men tjuven gick till motatack med en "busshammare".

Synnerligen grov misshandel
39-åringens kompis slogs till marken och 39-åringen själv använde en mopedhjälm som han försvarade sig med. Han slog hjälmen mot tjuvens huvud flera gånger. 

39-åringen åtalades vid Södertörns tingsrätt för synnerligen grov misshandel. Åklagarens gärningsbeskrivning löd:

"X (den tilltalade 39-åringen) har misshandlat MÄ (den gripne) genom upprepat kraftigt våld i form av slag mot hans huvud med en mopedhjälm. Slagen har dels utdelats när MÄ stod upp och dels när han låg ned på marken."

"Brottet bör bedömas som synnerligen grovt eftersom gärningen varit livsfarlig, orsakat synnerligt lidande samt så har X visat synnerlig hänsynslöshet genom att utdela slag mot MÄ när han legat försvarslös på marken."

Har inte kunnat förhöras
Tjuven fick mycket allvarliga skallskador - skador som "förväntas få ett betydande resttillstånd motsvarande maximal invaliditet med behov av omfattande hjälp".

Tingsrätten skrev inledningsvis i sin dom:

"MÄ har på grund av sina skador inte kunnat höras under vare sig förundersökningen eller vid huvudförhandlingen. Enligt framlagd utredning är han efter det våld han utsattes för gravt handikappad och inte talbar." 

Hade rätt använda våld
Tingsrätten konstaterade att 39-åringen och hans kompis hade ingripit mot en person som höll på att begå ett brott och att ingripandet hade skett på bar gärning - någonting som gav 39-åringen och hans kompis rätt att använda våld för att gripa mannen och hålla honom kvar på platsen.

Att 39-åringen angreps med busshammaren medförde enligt tingsrätten en "tveklös nödvärnsrätt”.

39-åringens berättelse redovisas i tingsrättens dom:

"Han blev livrädd och hann tänka att om han blir träffad av den skulle han dö. Han fick tag i hjälmen och med vänstra som skydd framför sig viftade han och slog 2-3 slag mot MÄ som träffades och föll baklänges i backen."

Svårligen kunnat besinna sig
Tingsrätten ansåg dock att 39-åringen hade gått för långt - i synnerhet eftersom han enligt ett forensiskt yttrande hade uttdelat ett av slagen med mopedhjälmen mot mannens huvud när mannen redan låg ner på marken.

Tingsrätten skrev dock i sina domskäl:

"X har emellertid upplevt att han själv var utsatt för livsfara genom angreppet från MÄ med en busshammare som tillhygge. Att i den situationen, också medveten om att hans kamrat slagits till marken, balansera sig kan inte ha varit lätt för X".

"Oaktat att X beträffande det sista slaget kan anses ha utövat mer våld än som varit tillåtet ska han, enligt rättens mening, ändå frias från misshandelsbrott eftersom han i den rådande situation svårligen kunnat besinna sig."

Skiljaktig nämndeman
Den 39-årige mannen friades därför av tingsrätten med hänvisning till så kallad nödvärnsexcess. En nämndeman var dock skiljaktig och ville fälla honom.

Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt som inledningsvis slår fast att utredningen ger starkt stöd för att 39-åringen har utdelat slag mot den gripne trots att han låg ner på marken. Hovrätten pekar på uttalanden som både 39-åringen och hans kompis gjort inledningsvis i förundersökningen men sedan tagit tillbaka.

Detta tillsammans med den forensiska undersökningen bevisar enligt hovrätten att 39-åringen har utdelat i vart fall tre slag mot tjuven och att ett av dessa slag har utdelats när tjuven låg ned på marken.

Nödvärn inledningsvis
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning om att 39-åringen inledningsvis har haft rätt att agera i nödvärn.

Hovrätten skriver dock:

"Däremot har X saknat nödvärnsrätt då han utdelade det sista slaget mot MÄ när denne låg ned på marken. MÄ:s brottsliga angrepp får nämligen då anses ha upphört. Detta måste X ha uppfattat."

Hovrätten anser att detta våld ”stått i uppenbar disproportion till vad som hade behövts” och var "uppenbart oförsvarligt".

Fem års fängelse
Hovrätten anser att 39-åringen befann sig i överläge då våldet användes och att han därför inte kan frias med hänvisning till att han "svårligen kunde besinna sig".

39-åringen döms därför av hovrätten för synnerligen grov misshandel till fem års fängelse och 1,6 miljoner kronor i skadestånd till den andre mannen.

 

Moa Stenberg

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

85 comments

Så ett "omotiverat" slag mot huvudet mot en brottsling ger 5 års fängelse? Hur lyckades rätten visa ens likgiltighetsuppsåt, med tanke på att tjuvens skador är en hyfsat osannolik konsekvens av ett slag med en mopedhjälm?

5 års fängelse för ett omotiverat slag?? Låter som om man dömt i sexualmål. Där behövs inga uppsåtsbedömningar, bara frågan om det är synd om målsäganden är uppfylld.

Excess låter i och för sig rimligt för det sista slaget men om det INTE var det - vilket ju hovrätten trots allt kommer fram till - så är både brottsrubricering och fem års fängelse ändå ett alltför strängt straff med tanke på omständigheterna.

Varför synnerligen grovt brott? Varför fem års fängelse?

Varför? Här är en annan artikel.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12087766.ab

Staten vill naturligtvis skicka signalen att man inte får lov/det är farligt att freda sig.
En repressiv stat vill ju knappast att folket ska ha rätt att försvara sig eller hur?

Ett angrepp upphör när gärningsmannen har flytt platsen, eller är försatt ur stridbart skick. Jag har stött på de här dumheterna om att angreppet upphört i och med att personen ramlat i backen förr.

Det är helt enkelt inte sant.

Att låta en angripare resa sig upp och gå till anfall igen är livsfarligt, särskilt om angreppet varit beväpnat. Det faller under nödrätt att säkerställa att personen inte går till angrepp igen: quod est necessarium, est licitum.

Jag måste säga att det verkar som att juristlinjen undervisar självförsvar utifrån gamla riddarromaner, där en fallen fiende måste få resa sig, så att en hederlig strid kan genomföras. Det är helt verklighetsfrämmande. Man borde kanske låta domare gå kurser i självförsvar, så att de får lära sig hur det egentligen fungerar?

En normalt funtad människa slutar slå när motståndaren faller till marken.
Är motståndaren på väg upp igen så är det ju bara att dra till honom innan han kommer upp.

Jag har varit i många våldsamma situationer och aldrig slagit någon som fallit.
Är man dessutom två mot en som i det här fallet så borde det ju vara onödigt att ens slå motståndaren till marken.

Håller med dig. Jag hoppas dock att rätten visat rejäl hänsyn till omständigheterna innan de dömt personen. Gränsen att sluta slå en person som ligger ner men ändå precis gjort våldsamt motstånd är omöjlig. Ett slag som ger bestående hjärnskador handlar till viss del om otur mer än uppsåt.

Just att det skulle vara "synnerligen" omotiverat våld får mig ganska övertygad att detta varit lynchjustis snarare än försvar av egendom. Dock så bor det en liten jävel i mig som säger att en tjyv får leken tåla. När polisen inte löser problemet så gör någon annan det. Obehagligt, men snart i en verklighet nära dig...

När jag tränat kampsport/självförsvar, så har jag alltid fått lära mig att syftet med att kasta ner motståndaren på marken är att kunna slå ut honom snabbt. Idén att låta en beväpnad angripare försöka ta sig upp igen, innan jag gör något, är snurrig. Sedan kanske jag inte skulle krossa skallen på angriparen, direkt. Men det är en annan fråga.

Kampsport och våld är olika saker.
Självförsvar tränas ofta med tränare som aldrig varit i en våldsam situation.

MEN, i t.ex. MMA om du är bättre stående än på marken så väntar du på att motståndaren börjar resa sig istället för att gå ned på marken med honom. Är du bättre på marken så är syftet med att få ned motståndaren att fortsätta på mattan. Att resa sig upp är en mycket sårbar position.

En motståndare beväpnad med t.ex. en kniv vill du ju inte brottas med. En motståndare beväpnad med en 5 cm lång plasthammare spelar ingen större roll.

Det gör man inte... En normalt funtad människa är helt enkelt inte kapabel att föreställa sig hur man kommer reagera om man försätts i en situation man upplever som livshotande eftersom man sällan utsätts för en. Det finns i det ögonblicket få som reflekterar över rätt eller fel. Man kan därför inte säga att någon "slutar slå när...". Lätt att vara "tuff" bakom ett tangentbord.

Men det är just detta som känns fel.

Man slår kanske nån tills man hamnar i överläge men då flyr man ju och koncentrerar sig på att sätta sig själv i säkerhet. Man försätter inte slå och slå. Det fanns ju andra personer runt som bevittnade händelsen som man kunde flytt till vilket jag tror de allra flesta gjort i en sån situation. Man är faktiskt medvetet om att man skadar någon om man slår. Det är ju därför man gör det. För att försvaga dom.

Hur man väljer att agera är väl just vad som ska bedömas. Hade han skjutit hade han blivit bedömd utifrån det.

Folk ber honom sluta slå. Så långt går det. Det tar tid innan nån säger nåt sånt. Nästan alltid för lång tid.

Detta är en utopisk tolkning, det finns en anledning till att nödvärnsrätten är skriven som den är.

I en situation där man blir attackerad, speciellt med ett tillhygge/vapen, så har ganska få en sådan situationsuppfattning att de kan hålla reda på vilka och hur många andra som befinner sig i närheten eller vad de gör. Det finns inte heller några som helst garantier för att eventuella vittnen kommer att ingripa ens på uppmaning.
Att någon hamnar på backen innebär inte att hotet upphört, långt därifrån, och det tar tid att uppfatta när denne inte längre utgör ett hot. Att vittnen runtomkring har uppfattat det är en helt annan sak de befinner sig i en helt annan situation än den som attackerats, de har tid och möjlighet att göra andra bedömningar. De kanske inte ens har uppfattat att det varit ett vapen inblandat från den attackerandes sida utan bara sett slagen med hjälmen och trott att det varit omvända roller. Tre slag med en mopedhjälm låter till och med ganska milt gentemot att slå någon med en hammare och tämligen osannolikt att det är slagen i sig som gett skadorna, troligare att det är fallet i backen i så fall.
Självklart är man medveten om att slag kan ge skador, men dels är första prioritet att skydda sig själv och dels så är det stor skillnad mellan risken för skador om man klipper till någon i huvudet med en hammare eller med en mopedhjälm.

Det känns väldigt farligt när domstolar försöker åsidosätta lagstiftningen baserat på utopiska resonemang utan förankring i verkligheten.

NEJ!
Det är helt naturliga situationer. Människor i allmänhet blir inte tokiga av en kamp och vår biologi är inte ordnad så att vi skadar artfränder i onödan eller att vi blir kassa på att slåss när vi behöver det som bäst.

När man är i kampläge (främst adrenalinpåslag) så uppfattar man allting BÄTTRE. Att man minns allt som att det gått långsammare beror på att ens reflexer och uppfattningsförmåga är bättre, inte sämre.
Man uppfattar direkt när någon slutar utgöra ett hot, på en millisekund. När man slåss och motståndaren ramlar i backen, eller börjar fly så är det en känsla typ som att öppna ett fönster och kall luft strömmar in (svårt att förklara, proppen går ur och sinnestämningen ändras omedelbart alla som varit i slagsmål vet vilken känsla jag menar). Man blir upprymd.
Det är biologiska reglage som utvecklats under miljoner år för att vara till gagn för människan.

Nu har nog inte domstolens ledamöter någon koll på det där. Men när nödvärnets gränser utformades så hade folk koll på det.

Du var ju inte där eller hur? Normalt funtad? Fattar inte vad du snackar om.
Försvarar du verkligen en dom på fem år mot ett uppenbart kräk som till slut fick vad han förtjänade? Dumheter.

Domen är absurd eftersom den förutsätter att en person som varit i livsfara skall kunna "besinna sig" i tidsmässig närhet till faran, och visar än en gång hur begränsad den svenska nödvärnsrätten är. 6 § 24 kap brottsbalken måste därför kompletteras med ytterligare skrivning om att ansvar bara kan utkrävas om det föreligger synnerliga skäl.

Att målsägande, som blev så svårt misshandlad att han i dag är permanent 99 procents invalidiserad, blind och aldrig mer kommer att kunna gå eller prata, befann sig i livsfara utgår jag från är uppenbart för samtliga. De misstänkta hävdar ju dock i förhör att de ska ha blivit misshandlade också av två andra människor, att de har tagit flera personer på bar gärning vid bilinbrottet etc. En av de misstänkta har dessutom kunnat gå från brottsplatsen och hem, träffat sin sambo, för att sedan återvända en stund senare.

Medans en överfalksvåldtäkt leder till två års fängelse (med straffrabatt). Ärligt talat så förändras Sverige till något hemskt och brutalt. Jag kommer aldrig ringa polisen om jag någonsin, mot förmodan, skulle ingripa vid ett brott.

Ni pajasar som studerat juridik i många år - skäms ni inte över utvecklingen? Många har inget förtroende för vare sig media, politiker eller rättsväsendet.

Tycker du att det är lika allvarligt med våldtäkt som att misshandla någon så att den blir så hjärnskadad så att den inte kan gå eller tala?

Säg du till den tjejen som blivit våldtagen att det inte känns / är lika allvarligt, så skall vi se vad hon svarar...

Vad skulle du föredra själv?

Musse: Vilka skador en person får kan aldrig vara motivering till ett straff. Vad som hände och vilket uppsåt har inget med hur allvarlig skadan var att göra. En person som attackerar dig och du knuffar bort dem så de råkar ramla och slå i bakhuvudet (med grav hjärnskada som följd) gör dig inte till kriminell idiot. Just kriminell idiot blir man när man våldtar någon, inte när man fredar vare sig person eller egendom.

Det stämmer. Men den typiska följden av att slå en mopedhjälm med full kraft i huvudet på en försvarslös person är ju att personen dör.
Så mordförsök hade väl varit fullt rimligt.

Du hade själv gjort samma sak... Du fyller varje tråd med hur tuff du är och hur iskallt du hade reagerat. Men den dagen kulorna viner om huvudet på dig och döden är ett reellt hot så kommer även du att inse hur lätt man kan bli irrationell.

De flesta klarar sådana situationer utmärkt utan att bli tokiga.
Jag vet hur jag reagerar i sådana situationer och i min generation har nästan alla män från arbetarklassen varit i slagsmål. Nästan alla av dem utan att slå ihjäl folk som de slagit ned.

Den typiska följden av att drämma en mopedhjälm i huvudet på någon är att denne får ont i huvudet en stund efter, eventuellt hjärnskakning, svullnader/blåmärken och mindre skärskador.

Den typiska följden av att dra en hammare i huvudet på någon med samma kraft är krossad skalle och stor risk att personen dör om den inte får behandling snabbt. Även med behandling är risken för bestående men stor.

Klarar man inte av att förstå skillnaden i skaderisk mellan en hammare (hårt föremål, hög densitet, liten area i träffpunkten) och en mopedhjälm (relativt mjukt föremål, låg densitet, stor area i träffpunkten) så ska man nog undvika att uttala sig om eventuella brottsrubriceringar baserat på skaderisken.

Hjärnskador beror oftast på den kraft som påverkar huvudet, inte på verkan vid träffpunkten. Ett mycket hårt slag med en hammare kan gå igenom skallbenet och skada hjärnan. Ett mycket hårt slag med en plastkasse fylld med vatten kan ge allvarlig hjärnskada utan någon synlig skada.
En mopedhjälm är tyngre än en hamnare och längre så ett slag från en stående person ned mot en försvarslös liggande person utvecklar mer kraft än motsvara med en hamnare (högre fart och mer massa).

Sen var det en BUSShamnare, alltså ett litet plastverktyg med en liten mässingsvikt på 100 gram ingjuten i huvudet som sitter på ett två tum långt skaft.

Misshandla? Är du sinnesrubbad? En tjuv som attackerade med en hammare med uppsåt att skada. Han fick förmodligen vad han förtjänade.

En horribel dom. Blir man angripen av någon narkoman som har livsfarligt tillhygge borde man kunna ha rätt att få försvara mig mer än normalt. Nog lätt att sitta på sina höga hästar i hovrätten och vara paragrafryttare utan verklighetsförankring.

Livsfarligt tillhygge? Vet du hur en busshammare ser ut? De är tillverkade för att vara lätta och relativt ofarliga just för att de inte ska användas i ett ev slagsmål på bussen. Vilket också visas av att han slog på dem båda utan att de fick några skador utöver nån märke.

En mopedhjälm är däremot ett Livsfarligt tillhygge. Den är både tung och hård. Speciellt farlig är den om den slås mot en persons huvud medan person inte kan skydda sig med händerna pga medvetslöshet. Krossar skallen utan några större problem.

Det man får ta hänsyn till här är flera olika saker. Dvs att de var två st.. Alltså i överläge mot tjuven. Det var inte deras bil, de kunde ringt polisen och sen avvaktar.. Vilket varit bättre om de trodde de skulle bli våldsamt. Ingen mening att riskera skada för en bilstereo.

Och sen ni som säger att man i stort sett ska döda personen som anfallet en sådan inte kan resa sig och anfalla igen verkar ju inte leva i verkligheten.

Varför inte låta tjuven sticka istället? Hur mycket kommer han inte kosta samhället nu som handikappad? Nä detta handlar om en full snubbe som ville få ut sin vsrdagsaggresivitet på ett lämpligt offer.

Slår man med full kraft en mopedhjälm i skallen på en medvetslös människa så är ju likgiltighetsuppsåt nått med råge!

fredrik k.
De facto är busshammare ett livsfarligt tillhygge som inte alls är ”tillverkade för att vara lätta och relativt ofarliga just för att de inte ska användas i ett ev slagsmål på bussen”!

Busshammare är ett räddningsverktyg att endast användas vid olyckshändelse till att krossa fönster för att få ut passagerarna om dörrkretsarna kortslutits eller skadats på annat sätt eller när bussens dörrar blockerats av träd vid dikeskörning, etcetera.
Mvh, Thérèse Angélique.

Det är en liten lätt hammare i plast med en liten tyngd av mässing i huvudet som har en liten anslagsyta.
Som vapen motsvarar det ungefär att vara beväpnad med en penna.

Musse.
Du har fel avseende "busshammare är inte en liten lätt hammare i plast som motsvarar att vara beväpnad med en penna"!

Räddningshammare "busshammare" har spetsigt huvud som inom sekunder krossar bussen eller annat fordons fönster.

Räddningshammare "busshammare" har i andra änden synnerligen vassa inbyggda rakblad att använda till att skära av säkerhetsbälten.
Mvh.

Vadå inom sekunder? Rutan ska väl gå sönder omedelbart?
Att det är en spets på hammaren gör att det behövs liten kraft för att spräcka glaset. Samma sak med en penna, om du slår en bläckpenna med spetsen först i en bussruta så kommer du igenom glaset. Det gör inte pennan farligare som vapen.
Vad gäller rakbladet så är det som sagt inbyggt. Du kan möjligen skära av hårstrån och göra åverkan på kläder med det som vapen.

Musse.
Än en gång har du fel men ger dig inte!

Tillika är svar avseende din fråga: Rutan ska väl gå sönder omedelbart", ja med räddningsverktyget" busshammare" kan man omedelbart spräcka och slå ut fönsterglasen.

Ditt påstående "samma sak med en penna, om du slår en bläckpenna med spetsen först i en bussruta så kommer du igenom glaset", har svar, Nej!

Av mig redovisat hur räddningsverktyget "busshammares" bladstyrka och vasshet att skära av bilbälten med, replikerar du felaktigt "kan möjligen skära av hårstrån och göra åverkan på kläder"!

Du har fel igen Musse för "busshammaren" ett livsfarligt vapen i händerna på fel person och de facto utgör att de är utplacerade, starkt fästa och larmade, så att de inte under körning kan används mot passagerare eller busschaufförer, som innan vi lämnar garage, efter sedvanliga kontroller alltid kontrollerar att "busshammarnas" larm fungerar.

Däremot har du rätt i att visst kan en penna användas som vapen tillika kan så ock en nyckelknippa användas som "vapen" i självförsvar, med möjligen något efterlämnat tecken på att så skett, men i samma situation är en "busshammare" de facto livsfarligt vapen som med 100% garanti efterlämnar grava kroppsskador och eller döden.
Mvh igen!

Vad är det för magiskt med det lilla lätta verktyget med en trubbig spets som du tror gör det extra farligt?
Rakbladet sitter i en skåra så att man bara kan skära tunna saker med det. Samma konstruktion som s.k. balsnöresknivar.

En penna är också ett livsfarligt vapen, liksom ett skosnöre, en plastkasse eller en konservburk. Men om jag ska försvara mig mot en tant som är beväpnad med samtliga de sakerna så behöver jag inte slå ihjäl henne efter att hon har svimmat.

Musse.
Jag har endast replikerat räddningsverktyget "busshammare" med en utstickande vass spets i specialstål, som endast ska avvänds vid olyckshändelse till slå sönder bussens rutor för att rädda liv, om/när passagerarna är instängda.

I händerna på person använt som tillhygge är "busshammaren" att beakta dödligt vapen!

De facto är de facto, ingenting annat!
Mvh igen!

Thérèse Angélique, saker blir inte sanna bara för att du upprepar det flera gånger. Din uppfattning skiljer sig från den som Musse har. Inse det och gå vidare. Du uppfattas bara som en arrogant idiot om du ska hålla på med "De facto är de facto, inget annat!". Min uppfattning av en busshammare är att den mycket väl kan användas på ett farligt sätt om man har tid och utrymme att mixtra med den, men i ett slagsmål är den inte farligare än en sko. Det är min uppfattning och den skiljer sig uppenbart från din.

Mvh

Detta är ju ren idioti, busshammaren är ungefär lika väl lämpad för att krossa en skalle som för att krossa en ruta, det är precis så "ofarlig" den är.

Exakt.

Sen kan man ju fråga sig om det verkligen var någon nödvärnssituation öht, eller om det är en efterhandskonstruktion efter ett gatuöverfall som gick för långt.
Om Lisa Holm-mördaren och hans bror hade försvart sig med att de ingrep när hon försökte begå ett brott så hade ju ingen här varit upprörd över att han fick för högt straff.

Måste väl finnas många fall där bara ena partens utsaga finns. Jag tänker dock på dubbeltmordet i Vallåkra som också sägs var en nödvärnssituation men ingen kan ju säkert veta... mer än de inblandade.

Har aldrig hört talas om så här mycket våld i nödvärnssituationer som vi sett på sistone.

Har hört att man satt sig på rånare och hållit kvar dom tills polis anlänt. Typ inget våld alls. Mer fasthållning. Utvecklingen nu är direkt oroväckande.

Tänker också på HIF supportern (?)som blev slagen med en flaska och dog. Av ett slag. Men där var väl förövaren mycket ångerfull efteråt och anmälde också sig själv till polisen. Han visade med det i alla fall en insikt i att han handlat fel. Så känns det vare sig här eller i Vallåkrafallet. Skulden för våldet läggs på brottsoffret.

Jo så är det, jag kritiserar inte att man fann att det var en nödvärnssituation, eftersom det inte fanns bevis om annat.

Jodå, det återkommer då och då. Busen som slog den flyende antagonisten med en domkraft och som hade nödvärnsrätt innan dess för att offret angripit en tant i en bil. Då var det samma väsen om att slagskämpen borde frias.
Sen mordet i Rödeby där allmänheten var upprörda över att en barnamördare inte ansågs ha haft nödvärnsrätt mot en skadeskjuten tonåring som bad för sitt liv innan han kallblodigt sköts.

Det handlar mycket om vilken historia media väljer att dra.

Rödeby är väl också en riktigt sorglig historia. Dock där kommer skjutvapen in i bilden. Det blir enklare att använda övervåld. I min värld kan man aldrig sikta för att föda och aldrig skjuta innan minst fem var ningsskott avfyrats. Och dessa krav har jag även på poliser i alla situationer.
Ingen ska fråntas ansvaret över att ha dödat en annan människa.

Givetvis handlade Rödeby om direkta avrättningar. Sen var det en långt förlopp som ledde till detta tragiska övervåld men det förändrar inte själva handlingen. Har offer getts en ärlig chans att retirera?

Har inte HD prövat ett väldigt likartat fall?

https://lagen.nu/dom/nja/2009s234

På vilket vis är det här fallet principiellt annorlunda?

Enligt det enda vittnet, den nu dömde gärningsmannens kompis, så var våldet från gärningsmannen mycket grovt. Brottsoffret låg, enligt vittnet, på marken och såg död ut då gärningsmannen fortsatte slå samtidigt som vittnet försökte gå mellan. Oavsett, så har en människas liv blivit helt förstört p.g.a. att han har blivit misshandlad till 99 procents invaliditet. Huruvida han var narkotikapåverkad är totalt ointressant i frågan om att bli utsatt för våld. Totalt stört att, som kommentatorer här, hävda att någon ska ha rätt att utöva onormalt mycket våld därför att någon är sjuk/missbrukare och har ett livsfarligt tillhygge. Ett livsfarligt tillhygge använde uppenbarligen den dömde gärningsmannen.

En påtänd narkotikamissbrukare saknar normala spärrar och kan stå emot mycken smärta. Att bli angripen med tillhygge av en sådan "walking dead" är inte detsamma som om en vanlig svensson svingar med raka armar. Ofta måste du bokstavligen slåss för ditt liv och då är det inte undra på om det råkat att ha blivit ett slag för mycket i stridens hetta. Fråga mig, -har bara jobba inom vården i ca 4 år.

Ja, gärningsmannen hade väl ett mindre märke i pannan som han inte kunde svara på varifrån det kom. Hur "stridens hetta" påverkade den misshandlade mannen har väl vården redan svarat på. Smärtan och särskilt konsekvenserna av att få sin hjärna krossad är svår att stå emot oavsett huruvida man har tagit amfetamin.

Ja, bra Malin. Han kanske skulle ha bjudit på kakor och kaffe också.
Jag antar att du har varit i många liknande situationer i en man mot man situation där utgången mycket väl kunde ha varit den omvända.
Jag har varit där och tagit emot (oprovocerade) slag och sparkar mot huvudet och vet att du slåss för ditt liv i sådana situationer. Det är påverkade galningar utan spärrar vi har att göra med. Tyvärr slutade det illa för gärningsmannen, vilket är tråkigt, men hade han inte blivit stoppad hade det kunnat gå värre för någon medtrafikant eller hemska tanke en mamma med barnvagn som blir påkörd på kvällspromenaden.
Kvinnor hävdar allt som oftast att vi ska stoppa andra män från att begå brott, vilket gjordes i detta fall med konsekvensen ett fängelsestraff på 5 år. Tack för kaffet och stödet.
Det är ynkligt av rättsväsendet att döma så hårt i ett sådant här fall.
Hälsar

Lurven

Att försvara livsfarligt våld som ger permanent 99 procents invaliditet med argumentet att brottsoffret är en galning som i en annan situation skulle kunna skada olika människor? Minns också att vi här har endast de åtalades beskrivningar, vilka har varierat, och att dessa beskrivningar, liksom dina, även inkluderar personer och händelser som inte tycks ha funnits på plats.

Allt våld är potentiellt livsfarligt om man ignorerar sannolikheten, det är också livsfarligt att sova i sin säng liksom att gå på trottoarer eller gå över gatan, det finns också en risk att gärningsmannen hade ramlat på grund av sin narkotikapåverkan eller kört av vägen med liknande skador som följd.
Att resultatet har inneburit invaliditet i det här fallet säger ingenting om något övervåld använts, däremot så är risken i att attackera någon med hammare betydande, likaså risken för utomstående i att köra bil narkotikapåverkad. Båda dessa har antagligen betydligt större risk att orsaka invaliditet hos någon än att slå vederbörande med en mopedhjälm.

Notera

"24 kap. 1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig."

Graden av våld är inte uppenbart oförsvarlig utan jämförbar och mildare än det våld som gärningsmannen brukat, däremot har det pga olyckliga omständigheter gett allvarlig skada som resultat.
Det angripnas betydelse är i det här fallet någons liv, så mycket allvarligare än så blir det inte.

Följaktligen, agerandet ligger väl inom lagen, och domslutet är helt oförklarligt. Man har inte bara valt att tolka fritt inom lagen utan valt att tolka fritt tvärsemot lagtexten.

Fast nu var det ingen som körde bil påverkad eller som slog någon med en hamnare, och gärningsmannen var inte skadad.

Det var ingen nödvärnssituation. Killen låg avsvimmad på asfalten när han blev slagen med mopedhjälmen.

Det var inte en man-mot-man-situation. De som angrep offret var ju två stycken.

Jag har också varit i sådana situationer. Jag har aldrig ens blivit polisanmäld efteråt. Jag har aldrig ens tänkt tanken en haft någon vilja att slå någon som svimmat.
Sen är det klart att man i de situationer upplever det som att man slåss för livet, men det känslan går ju också över direkt när motståndet upphör. Vilket är naturligt nedärvt i friska människor liksom hos andra arter, för att inte döda artfränder i onödan.

Smärta är inte en faktor under ett slagsmål.
Uppenbart saknade gärningsmannen här också normala spärrar.
Slagen som var för mycket var ju inte i stridens hetta, det var efter striden.

Om personen varit utslagen, så faller mina invändningar. Det jag vände mig emot i artikeln ovan, var idén att en person som fallit till marken därmed avbrutit slagsmålet.

Givetvis har man ingen rätt att fortsätta slå på någon som redan är uppenbart utslagen.

Bara i Sverige - ännu en helt förryckt dom som visar att Sverige är de yrkeskriminellas paradis. De som försöker bidra positivt till samhället och försöker åstadkomma något har ingenting för sin möda och slit. Snarare tvärtom.

Bara i Sverige - ännu en helt förryckt dom som visar att Sverige är de yrkeskriminellas paradis. De som försöker bidra positivt till samhället och försöker åstadkomma något har ingenting för sin möda och slit. Snarare tvärtom.

Eftersom den slagne mannen inte kunnat höras vet man väl inte med säkerhet vad som hänt mer än åt att just övervåld brukats.

Bra av åklagaren att stå på sig.

Det ska absolut inte vara straffritt att bruka så mycket våld mot någon annan. Oavsett vem.

Jag har väldigt svårt att se att man ska kunna tillämpa envarsrätten alls i detta rättsläget.
Jag kommer inte att göra det, möjligtvis ta en bild om jag har stort avstånd till gärningen. Då blir den ju i praktiken oanvändbar pga upplösningen.
Eftersom polisen inte heller har resurser att rycka ut på egendomsbrott så ställer man sig frågan om inbrott och tillgrepp ska vara helt riskfritt för gärningsmannen?

Jag rekommenderar er som anser domen vara horribel och skandalös att läsa fupen där det bl.a. finns bilder på målsägande. Det är uppenbart att det varit fråga om mycket grovt våld mot huvudet och påföljden kan snarast anses som mild.

Kan inget om straffrätt men måste inte samhället alltid reagera på våld? Måste vi inte alltid visa att det inte är något vi accepterar i samhället? Jag tycker det.

Om vi godtar visst våld eller viss mängd våld ger vi fel signaler.

Jag tycker historien är så tragisk för bägge parter att jag önskar jag aldrig tagit del av den. Två förstörda liv är allt jag ser. Så förbannat onödigt. Man önskar man kunde backa tiden.

Gärna det. Målnr?

Samhället måste naturligtvis godta försvarsbar mängd våld i en nödvärnssituation, vilket det i enligt min mening inte är fråga om i målet. Påståenden om två, tre slag förefaller vara efterhandskonstruktioner eftersom det mot bakgrund av bilderna tycks som han snarare slagit sig trött.

Vad gäller målnummer:
Södertörns tingsrätt: B 12842-15
Svea Hovrätt: B 10069-16

Hade inte mannen brutit sej in i bilen, hade inget hänt..
Enkel matematik, eller hur ?

Han bröt sig inte in i bilen heller.
Hade inte ungarna åkt till Utöja så hade ingen av dem blivit skjuten där, eller hur?

Inte så lättdömt och även knepigt att få ihop domskälen.
Förloppet får delas upp i två delar. Den första delen är när de står upp och tt är eller tror sig vara i en nödvärnssituation. Han får då försvara sig med våld som inte är uppenbart oförsvarligt. Går han för långt går han ändå fri om han hade svårigheter att besinna sig. Även om det inte är fallet räknas det som förmildrande omständighet att han befunnit sig i en nödvärnssituation vilket har betydelse för hur allvarligt brottet skall rubriceras. Det finns då möjlighet att gå under straffminimum för brottet
Den andra delen är när tjuven ligger ner och är oskadliggjord. Då utdelas åtminstone ett slag. vilket är straffbart. Det skall inte inte beträffande det slaget göras någon bedömning av om slaget är uppenbart oförsvarligt eller tt hade svårigheter att besinna sig eftersom det inte längre var en nödvärnssituation.
Knepigt är att man inte vet när den svåra skadan uppkom. Det kan knappast uteslutas att den har uppkommit redan genom de första slagen (även om något utlåtande i målet om blodstänk i någon mån talar däremot). Man får således räkna med att den svåra skadan tillkommit i nödvärnssituationen och att tt får räkna sig detta tillgodo. Uppenbart oförsvarligt kan det kanske vara. Men har han i sådant fall inte haft svårigheter att besinna sig .Här kan olika domare nog komma till olika resultat. Av betydelse i målet är naturligtvis vilken uppsåtsbedömning rätten gjort men några resonemang i den delen finns inte i domen. Hur har tt uppfattat risken med slagen etc. Uppsåtsbegreppet i juridiken är knepigt. Läs f.d JR Borgekes uppsats nyligen i Juridisk Tidskrift!

Ursäktande excess kan föreligga även om det inte är en nödvärnssituation.

Jämför för fasen NJA 2009 . 234, HD:s dom i mål B2219-08 meddelad 6 maj 2009.

JH var åtalad för misshandel av SW. Av domen framgår att SW gått till angrepp mot JH med kniv och att JH då slagit SW i huvudet med en hammare. Därefter har JH gått in i sitt hus, förvissat sig om att barnen var i säkerhet och sedan gått ut igen. Väl ute såg han att SW raglade runt och JH "uppfattade" att SW fortfarande hade en kniv i handen. Han utdelar då ett flertal ytterligare slag med hammaren mot SW:s huvud.
I HD skriver referenten Per Virdesten att "Av de konstaterade livshotande skadorna på S.W. kan man dra slutsatsen att han tilldelats i vart fall 22 slag med hammaren mot sitt huvud. Av dessa slag har elva riktats mot ett handflatestort område motsvarande höger tinning och pannregion."
Som följd av slagen mot huvudet har SW drabbats av:
"blödningar och infektion i hjärna och hjärnhinnor samt svullnad av höger hjärnhalva och förskjutning av hjärnan. Fram till den 17 maj 2005 har han opererats tolv gånger och måste troligen opereras ytterligare. På högra ögat har han blivit blind och ögat har måst opereras bort. Det trauma han utsatts för har även lett till epilepsi och kraftiga kognitiva funktionsnedsättningar."

Händelseförloppet var utdraget och det var ett avbrott efter de första slagen så man kan argumentera för att JH måste ha haft möjlighet att tänka igenom situationen. HD ansåg ändå att åtalet mot JH skulle ogillas.

I det fall som beskrivs i den här artikeln hade 39-åringen ingen egentlig betänketid utan allt hände i ögonblickets hetta. Han borde få sin sak prövad i HD.

Vad blev påföljden för JH av det där?

Sista stycket.
Som tidigare konstaterats var situationen under större delen av händelseförloppet sådan att J.H. svårligen kunde besinna sig. Detta måste tillmätas mycket stor vikt vid bedömningen av brottets straffvärde.
Omständigheterna får därmed anses vara sådana att det finns förutsättningar att döma till lindrigare straff än vad som är stadgat för brottet. Trots att arten på brottet talar för ett fängelsestraff är omständigheterna vid brottet sådana att det får anses vara tillräckligt med en icke frihetsberövande påföljd.

Av utredningen framgår att J.H. inte förekommer i
belastningsregistret, att han lever under ordnade sociala förhållanden och att det inte föreligger något övervakningsbehov.
Med hänsyn härtill bör påföljden bestämmas till villkorlig dom.
HD:s dom meddelad: den 6 maj 2009. Mål nr: B 2219-08.
Lagrum: 24 kap. 1 och 6 §§ BrB.
Rättsfall: NJA 1990 s. 210, NJA 2005 s. 237.
Mvh/ Thérèse Angélique med Pro bono Team.

Sista stycket återger bara referentens uppfattning, han var skiljaktig.

En väsentlig skillnad i förhållande till NJA 2009 s. 234 är att HD där fäste stor vikt vid att att JH föregående dag blivit utsatt för ett allvarligt angrepp av SW (som misshandlat honom och hotat med kniv). JH befann sig således i ett upprivet och skräckslaget sinnestillstånd redan innan den konfrontation med SW som utmynnade i att han blev hjärnskadad. Såsom jag läser domskälen är det full möjligt att HD kommit till en annan slutsats om JH och SW inte haft denna historia bakom sig.

I förevarande fall har ju "Mopedhjälmsmannen" och "Missbrukaren" inget gemensamt förflutet överhuvudtaget och för mig framstår det som obegripligt hur somliga tycks anse att det är helt legitimt att i det närmaste ta livet av en värnlös person. Extra osmakligt blir det när ett sådant ställningstagande delvis motiveras med att det rör sig om en narkoman, som att dennes människovärde därmed skulle vara inskränkt.

Slutligen är straffvärdesbedömningen en sak, skuldfrågan en annan. Kanske borde hovrätten, givet de rådande omständigheterna, ha dömt ut ett kortare ett fängelsestraff men det skulle vara synnerligen obehagligt om vi hade ett rättsväsende som tillät potentiellt dödligt våld så fort man blivit utsatt för ett fysiskt angrepp av något slag.

För det första skulle det aldrig falla mig in att påstå att "Missbrukaren" skulle ha mindre människovärde än andra eller att han i någon mening "förtjänade" att bli skadad. Vad jag däremot frågar mig är om "Mopedhjälmsmannen" verkligen förtjänar att bli så hårt straffad.

För det andra så är det visserligen sant att i NJA 2009 s. 234 så hade JH och SW en förhistoria och domstolen tog med det i bedömningen men det är också sant att JH hade mycket mer tid på sig att tänka efter än vad "Mopedhjälmsmannen" hade. Det är lätt att i efterhand och på säkert avstånd från faran tala om för andra hur man själv hade agerat. Att själv bli ställd inför ett omedelbart hot och fatta rationella beslut på direkten, det är en helt annan sak.

Om man nu inte vill helt frikänna "Mopedhjälmsmannen" borde man åtminstone fundera ett varv till på om straffet verkligen skall vara så hårt (vilket Du ju också verkar vara inne på).

Då skulle jag säga att våra attityder inte skiljer sig nämnvärt. Jag kan naturligtvis inte med fullständig säkerhet säga att jag hade agerat annorlunda i motsvarande situation. Däremot tycker jag det är oerhört viktigt att rättstillämpningen inte signalerar gentemot allmänheten att det, även om man befinner sig i en upprörd sinnesstämning, är tillåtet att tillgripa våld som inte är nödvändigt för att freda den egna säkerheten. Alltjämt är det komplex gränsdragningsproblematik och jag håller med om att HD:s avgörande kontra denna dom inte är till fullo kompatibla (även om jag anser att det i stort är "rätt").

Men där är en mängd kvinnor och män som misshandlas utan detta motagerande. Ska utvecklingen bli att all misshandel slutar i övervåld för båda parter agerar ju i försvar efter vars ett slag, sen kan båda skylla på rädsla om övervåld brukas?

Sluta dalta med män. De är vuxna människor och ska agera därefter.

Risken är stor att du kunde agerat på samma sätt i samma situation? För jag skulle aldrig kunna göra det. Och ingen jag känner heller, högst troligt.

Påminner om Lottafallet. Helt sanslöst våld. Nästa gång riktas kanske samman våld mot nån du känner är du beredd att försvara eller förringa våldet då med?

Du behöver ju inte uttala dig om straffet men du kan åtminstone fördöma våldet istället för att legitimera det till viss grad.

Hur du själv reagerar i en sådan situation vet du inte innan du varit med om något sådant. Har du det? Om inte så skall du vara försiktig med att uttala dig. När det gäller dina bekanta tvivlar jag starkt på att du faktiskt kan veta hur var och en av dem skulle ha reagerat. Även i situationer som inte är fysiskt hotfulla kan en människa reagera på ett sätt hon själv aldrig trott att hon skulle göra när hon konfronteras med något oväntat.

Jag har inte på något vis förringat våldet eller de allvarliga konsekvenser det fick men jag försöker tänka mig in i hur det kan ha sett ut ur "Mopedhjälmsmannens" perspektiv i just det ögonblicket då allt hände. Har du ägnat den frågan ett ögonblicks eftertanke?

Men det är ju det jag försöker göra. Sätta mig in i hans situation. Och jag tror det har mer med person än situation att göra.

Om hundra människor hamnat i denna situation tror jag ändå bara mopedhjälmsmannen agerat som han gjort.

Jag tror det är en människa som använt våld förr. Som kanske kan inte mådde så bra just då.

Jag tycker det är fel att få det att låta som en olycklig omständighet att våldet "råkar" ta "för hårt".

Det är just så här människokroppar reagerar på våld i verkligheten. Inte som på film, där man kan slå och slå hur länge som helst.

Långt ifrån alla hade agerat så här. Man sviker alla genom att påstå det tycker jag. Även mannen som slog.

Ska han reagera på samma sätt om han hamnar i en liknande situation? Någon sa precis att sannolikhet ökar för vissa personer och vissa situationer.

Påföljd och straff kan inte jag och inget straff förändrar ju heller prognosen för offer.
Jag är glad att jag slipper sådana beslut. Men det är av yttersta vikt att mannen som slog förstår och på djupet inser att han hade ett val och framåt kommer han att ha andra val. Han måste då fatta andra beslut. Agera annorlunda och ges redskap att kunna det. Det blir ju vinsten för alla i denna prövning.

Jag får hela tiden känslan av att det rör sig om en ledig polis eller nåt. Det är ingen gängmedlem från nån förort i alla fall. Då hade det nog låtit annorlunda här.

Jag har inte all fakta. Mina uttalande gäller det som står att läsa just här.

Nödvärn för mig handlar om att skapa skydd för sig själv inte våld mot någon annan. Nödvärn ställer krav. Alla andra möjligheter ska vara uttömda först. Handlingsutrymmet ska vara högst begränsat och nödvärnen är extrem kortvarig. Inget långt utdraget förlopp.

Kanske resonerar vi olika pga olika erfarenheter. Jag vet inte vad juridiken utgår från här.

Det är inte mannen jag kritiserar. Det hans agerande. Jag hade reagerat likadant oavsett vem det gällde. Även någon jag tyckt om.

Intressantare är ju att diskutera just påföljd men det kräver extremt mycket kunskap om straff. Hela förhållningssättet till straff ur alla aspekter. En väldigt otacksam uppgift. Men diskussionen är viktig för de som kan ta den. Här ställs det ju på sin spets.

Vad ska straffet tjäna till? Vad ska det stå för? Vad är rimligt och varför? Vilka omständigheter ska vägas in och varför? Vad blir resultat och för vem?

Straffet ska spegla händelse, offer, gärningsman, samhället och juridiken inte minst.

Du svarade inte på frågan om du själv varit i en sådan situation. Så länge du inte har det så kan du egentligen inte säga någonting om hur du skulle reagera. Det är en sak att fantisera om hur man skulle agera i ett trängt läge, en annan att fatta omedelbara beslut i ett läge där man kanske är både rädd och arg.

Vi har haft denna diskussion innan...

Hur mycket våld som är berättigat vid nödvärn kan inte avgöras av hur lättskrämd någon är.

Alla har rätt till sina känslor men du får såklart inte döda någon annan bara för att du får för dig att de vill skada dig allvarligt.

Det måste väl rimligen kunna påvisas att din uppfattning styrks av något handlande.
Blir man jagad av nån knivbeväpnad har jag lättare för att se den uppenbara hotrisken men bara påståendet att någon annan nog skulle skada dig, räcker inte för mig.

Och ja, jag har blivit hotad till livet. Flera gånger. Och upplysningsvis blir man inte hälften så rädd när någon vräker ur sig det som när någon stillsamt viskar det... då blir man rädd kan jag lova.

Det finns mycket kvar att lära om hot för alla. Hot tar sig många uttryck.

Jag skulle tro att de flesta blivit hotade åtminstone någon gång men det är inte samma sak som att bli utsatt för ett direkt fysiskt angrepp. Jag har själv blivit hotad vid ett flertal tillfällen men normalt stannar hotelserna vid tomma ord och man kan snacka sig ur det eller gå därifrån. I ett sådant läge kan våld undvikas enkelt men det var inte det jag frågade om. Frågan är om du av erfarenhet vet hur du reagerar om du utsätts för ett fysiskt angrepp, till exempel av någon som är beväpnad med ett tillhygge.

För övrigt tror jag att du har fel i rent juridisk mening när du hävdar att man inte får bruka våld bara för att man tror att någon vill skada en, fråga en jurist om "putativt nödvärn".

Läst på lite om "putativt nödvärn" nu.

Vi kan väl börja med att konstatera att människan är komplex och uppträder inte alltid som förväntat. Vi är nog mer komplexa till vår natur än vi vill erkänna. Av det kommer då att det inte finns någon färdig mall för hur vi reagerar i en plötsligt uppkommen situation.

Vi har läkaren som under Tsunamin blev så handfallen över situationen att han höll på att gå under som människa när han kom helskinnad. Han hade inte reagerat som han ville eller trodde. Han förlät aldrig sig själv.

Vad som påverkar vårt handlande är säkert lika skiftande som de individer vi är. Ibland kan det nog vara de mest oskyldiga små företeelser som förändrar oss i grunden eller bara i en viss situation. Båda sker. Nästan omedvetet. En film, en kommentar, en händelse, något som berör oss på djupet eller knuffar oss i en viss riktningför resten av våra liv.

Om vi tar mopedhjälmsmannen här kan en händelse som ligger mer än en vecka tillbaka i tiden utlöst just den reaktion som sedan uppvisades. Det kan också vara något han hört långt tillbaka i tiden eller bara hans naturliga sätt att reagera på. Försvara sig maximalt.

Det måste vara mannen själv som svarar på detta. Ger sin förklaring. För en förklaring behövs. Frågan vi ska ställa oss är, är det av betydelse för dom? Vill vi bara ha våldet förklarat för oss eller rättfärdigar det handlingen i någon utsträckning? Vad säger lagen?

Jag kan tycka att försvarsadvokater möjligen blivit lite väl skickliga på att ta ifrån någon eget ansvar över en uppkommen situation.

Detta kan i så fall bara motverkas genom en mer aktiv agerande domstol som vågar lyfta fram juridikens balanserade effekt. Juridik ska neutralisera. Skala bort och fatta beslut utifrån en objektiv hållning till vad som ska bedömas.

Ska fundera lite till.

Exakt vad anser du är viktigast att begrunda för bestämning av straff i just detta mål?

Jag ska ge dig rätt i det sista du säger. Om man blir både rädd och arg. För just att bli arg är väl det som skiljer utsatta åt.

Man får inte både vara stark och bli arg. Det är just då det blir fel.

Sen kan man vara stark på olika sätt. Med fysik styrka eller iklädd vissa tillhyggen. Ingen är jämbördig med någon som har ett skjutvapen exempelvis.

Ett barn måste tillåtas bli argare än en vuxen.

Det är svårt detta för det blir många aspekter som måste analyseras.

Sen tror jag inte allting måste upplevas för att gå att rimligen bedöma. Det har ju inte rätten. Ingen situation är heller den andre lik. Våra tidigare erfarenheter bra som dåliga påverkar också vår reaktion. De kan nog t o m skifta för samma person beroende på små omständigheter.

Finns det nån aspekt du tycker att vi missat att ta upp ?

Det finns ingen logik i det resonemanget, alla fysiska angrepp innebär ett potentiellt dödligt våld, nödvärnsrätten tillåter i retur en reaktion som inte är uppenbart ofösvarlig, dvs grövre än bara potentiellt dödligt våld. Det finns inget som helst obehagligt i att man har rätt att skydda sig från angrepp, det är däremot ytterst obehagligt om man riskerar fängelse för att ha försvarat sig mot potentiellt dödligt våld.
Inte ens tränade personer med skyddsutrustning går in ensamma i en sådan situation med tron att det saknas risk för dödliga eller invalidiserande skador på angriparen. Man gör det man kan för att minska riskerna, men det är nog ingen som är så urbota korkad att de tror att det går att eliminera de riskerna helt.

Kvinnlig Polis Slår Berusad Man Med 14 Batongslag https://www.youtube.com/watch?v=9Xm3F0RvIEY

I Youtube-filmen ses någon som slagit mer än ett slag för mycket, utan att vara hotad. Att fyllot inte fått allvarliga skador är bara tur. Denna poliskvinna går dock fri från ansvar - varför? Är det olika bedömningsramar för vad polisen får göra straffritt och vad gemene man får göra?

Det blir ganska uppenbart när man läser vissa kommentarer att den som skrivit dem inte alls läst igenom domen.