Skip to content

"Integritetsmagistrarna på Datainspektionen fortsätter att grumla spelreglerna för drönare"

DEBATT - av Knut Johansen, PhD, Scientific Engineering QED, ombud i HFD-målen

 

Generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö på Datainspektionen skriver i DN den 2 mars att det går att få tillstånd att flyga med drönare. Det är vilseledande. Förvaltningsrätten har 2017-02-10 i HFD-målet slagit fast att lagen gäller, därför ges inte tillstånd, även med beaktande av Datainspektionens nya instruktioner, ”kameran används inte för att förbygga, avslöja eller utreda brott”.

Om man ändå skulle få tillstånd, så måste bildmaterialet raderas efter två månader - en ståndpunkt som Datainspektionen driver hårt, till exempel mot Räddningstjänsten i Västervik (mål 3103-16 Kammarrätten i Jönköping). Ett tillstånd för tusentals kronor är föga värt.

Kristina Svahn Starrsjö skriver vidare: ”Det som skett är att Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att drönare omfattas av kameraövervakningslagen.”

Så är det inte utan domen gäller ett specifikt fall under speciella förutsättningar. Dessutom så har ingen visat att HFD-domen skulle vara korrekt. För fakta - se remissvar här.

Det är viktigt att säkerställa seriösa drönar-aktörers verksamhet, samtidigt som integriteten säkras. Detta kan uppnås genom att pröva grundlagarna (mål 5694-16 i HFD) men då måste prövningstillstånd beviljas.

Genom att åberopa näringsfriheten i regeringsformen så möjliggörs att professionella aktörer kan använda drönare för berättigade ändamål samtidigt som övervakning och kränkande fotografering även fortsättningsvis regleras. Det nya lagförslaget är således helt onödigt.

”Integritetsmagistrarna” på Datainspektionen fortsätter att grumla spelreglerna, genom att angripa en sedan 40 år fungerande teknikoberoende lag och göra tolkningar som inte har stöd i lagen eller förarbetena.

Gäller inte lagen? Till exempel kameraövervakningslagen 10 § 1? Datainspektionen har under rättsprocessen på de avgörande punkterna lämnat felaktiga uppgifter som okritiskt har svalts av HFD. Hur kunde det ske?

Ett exempel där Kristina Svahn Starrsjö vilseleder HFD i sitt yttrande är då hon angående 10 § 1 skriver: ”En drönare är dessutom något helt annat än de maskiner som nämns i förarbetena JuU 1978/79:35 s. 2 ff.)

Varför tar Datainspektionen upp uråldriga förarbeten till en obsolet lag och undviker aktuella förarbeten till kameraövervakningslagen som prop. 2012/13:115? Propositionen tar upp ” obemannade flygfarkoster” och förtydligar:

Vissa av kamerorna används i syfte att underlätta vid framförandet av fordonet, fartyget eller luftfartyget… Sådana kameror är inte avsedda för övervakning av enskilda personer. Denna form av övervakning kan omfattas av undantaget från tillståndsplikten… 10 § första stycket 1… som gäller för kameror på fordon m.m. som används av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön”.

Upplysningsvis, så har Datainspektionen gått ut med att kameror på stativ är att betrakta som övervakningskameror. I Datainspektionens yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen anför de att kriterierna för tillståndsplikt rör sig om sekunder och gäller icke handhållna kameror.

Nu blir det besvärligt med naturfotografi, sportfotografi, bröllopsfotografi, mm. Tyvärr - seriösa aktörer gråter.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

17 comments

Egentligen har ju detta inte med drönare eller radiostyrda flygfarkoster att göra, utan bara företeelsen att kamerautrusta sådana, eller?
För den dom som förbjöd "drönare" förra året, den säger väl inget alls om radiostyrda flygplan, helikoptrar, quadcopters eller nån annan form av multikopters, så länge man inte filmar med den?
För som jag förstod det så var de som verkligen störde sig på "drönare" och som jobbade att få dem förbjudna, till vilket pris som helst, var flygindustrin. Ex stängde Bromma ner hela flygplatsen vid flera tillfällen, blåljushelikoptrar var också nervösa av att ha massa drönare i luften.
eller jag fattade det iaf som att när det sen blev förbjudet så var det som en respons på flygplatserna eller passagerarflygsbranschens gemensamma ansträngninga att få uppmärksamhet i frågan och väcka opinion?
Om så är fallet så har de ju inte på något sätt skyddat sig, för det är ju fullt möjligt att flyga drönare inom siktavstånd utan kamera.

En fråga till, är det nån som har ansökt om tillstånd för "kamerautrustad drönare" och bara gjort tillägget att man även kommer använda installatinen till att försöka förhindra brott?

För det är väl det man typ "måste" skriva när ansöker om att få sätta upp bevakningskamer, oavsett vad syftet än må vara, det är endast det som godkänns som fullgott skäl. Enl uppg.

Mvh /Anders Kjellerstedt
Fotograf

Anders, det är inte flygindustrin som sådan och inte ens transportstyrelsen som vill stoppa drönare utan det var den ganska fyrkantiga luftfartslagen och då den förordning som reglerar verksamhet vid flygplatser dvs CTR som gjorde att man fick stänga flygplatser i enlighet med den driftshandbok som man har dvs klara och tydliga regler. Detta innebär att enbart misstanken om drönare i luften kräver att CTR stängs. Det var ett fåtal incidenter som hamnade i den grad att det innebar fara för luftfarten och de allra flesta stängningar av flygplatser skedde när drönaren landat och eller inte fanns. Mycket av de alarmerande uppgifterna kom från media och inte från fakta och de analyser som TS har gjort. Luftfartsmyndigheter i Europa har också avgjort att de mindre leksaksdrönarna inte är en omedelbar haveririsk men de är ett problem. TS har nu genomfört en ändring i författningssamlingen där CTR gränserna har harmoniserats vad avser höjd och utbredning. I princip innebär det att man kan flyga högre och i vissa fall upp till den höjd som byggnader har i CTR. TS är den myndighet som arbetat med en positiv syn på just drönare. Och nya regler är på gång som just skall underlätta för drönare upp til 7kg då de blir anpassade efter de nya EU reglerna. Jag som seriös utövare har inga problem med varken flygindustrin eller TS men det stora problemet är just Media och Datainspektionen. TS har i maj inbjudit branschen till en hearing om just drönare inför de nya reglerna, jag har mycket goda kontakter med dels flygindustrin och dels många yrkespiloter samt branschorganisationer och de är inte alls negativa till drönare snarare tvärt om. Och kom ihåg använd inte en tidningsartikel som faktaunderlag i denna debatt då de oftast är helt felaktiga både i sak och källa. Frånsett Knut, men han är ju ingen journalist. TT har bland annat satt i system att svarta ned vår bransch och de har aldrig varken tagit kontakt eller ens svarat på de mail och den adekvata information de fått utan gått helt sin egen väg. Märk väl att Aftonbladet är huvudägare i TT. Så vi kämpar mot ett massivt mediadrev och stigmatisering av drönare.

Anders,
Det är ett missförstånd att domen omfattar alla kameradrönare. HFD-domen drabbar bara (felaktigt) företagaren i målet. Juridiken har en ordning för att avgöra vad som gäller. Den lyder förenklat i fallande ordning: Lag (grundlag/EU-förordning, lag, författning/förordning), Förarbeten (proposition, SOU), Praxis/domar (HFD, Kammarrätt, Förvaltningsrätt), Övrigt (doktrin, Datainspektionens yttranden). Så lagen går alltid före HFD.

Varje kamera ska bedömas individuellt. För att en kameradrönare ska vara en övervakningskamera måste tre villkor vara uppfyllda: 1) uppsatt på en viss plats längre tid än vad en familjeangelägenhet tar, dvs timmar. 2) inte vara manövrerad på platsen, t ex med kabel, GPS eller utom synhåll, men så är oftast inte fallet. 3) kunna identifiera personer, vilket oftast inte är möjligt med vidvinkliga objektiv på de avstånd man måste följa. Så de flesta kameradrönare är inte övervakningskameror.

En kameradrönare med videolänk är undantagen från tillståndsplikt enligt 10 §. Saknar kameradrönaren videolänk (många små drönare), gäller inte 10 §.

Används kameradrönaren inte för personövervakning, så gäller grundlagarna, dvs kameraövervakningslagen får träda åt sidan och du kan strunta i kameraövervakningslagen precis som SVT, men du måste ju ha alla andra tillstånd.

Din fråga: I HFD-fallet så anfördes att syftet var uppdrag vid skogsbränder, och som Förvaltningsrätten skrev: ”berättigat övervakningsobjekt i lagens mening”. Men ändå inget tillstånd!

Problemet är att Datainspektionen har vilselett HFD och därför har vi nu ett juridiskt kaos. Kan någon jurist i forumet visa på att HFD-domen är korrekt på någon väsentlig punkt?

Jag har inte utgått från nån artikel och jag flyger själv drönare så jag är inte negativ.

Bedömningen om var fokus låg i debatten innan förbudet, gjorde jag baserat på samlade iaktagelser, läser aldrig aftonbladet eller nån sån låtsastidning.

Vad tror du om min sista fråga?

Ok, tack för svar!

Jag trodde att iom att det stöddes från alla håll politiskt, vilket var tydligt när domen kom och alla partier sa sig vilja lösa det skyndsamt, att det skulle innebära att man kunde skriva en ny lag, skräddarsydd för ändamålet, vilket man tycker inte vore helt fel ändå eftersom den lag som nu diskuteras skrevs årtionden innan man ens hade kunnat drömma om denna apparat och den därmed inte alls kan anses omfatta denna typ av utrustning.

Eller är det väldigt kostsamt eller omständigt att skriva nya lagar och därför mer ekonomiskt hanterbart att försöka anpassa en gammal lag för ett helt nytt användningsområde?

Anders,
Man ska naturligtvis inte förvänta sig att politiker ska ifrågasätta landets högsta förvaltningsdomstol. Vad jag vet, så har ingen politiker, eller någon annan för den delen, satt sig in i juridiken. Men, HFD-domen bedöms som det heter på juridikspråk: materiellt felaktig. Domen följer inte lagen eller förarbetena, vilket är extremt olyckligt. Något som inte ska kunna hända. Hur kunde det ändå ske? Det är den stora frågan.

Kameraövervakningslagen är ny, den kom 2013 och har grundligt förberetts med SOU, proposition, utskottsbetänkande, lagrådsremiss mm under många år. Ny teknik som förarlösa flygfarkoster avhandlades. Kameraövervakningslagen fungerar ypperligt för ny teknik som drönare.

Kameraövervakningslagen är teknikoberoende. Datainspektionen vilseledde dock befolkningen i TV4:s Nyheter strax innan domen, då de hävdade att det var en gammal teknikberoende lag. En skröna skapades.

Det behövs alltså ingen ny lag, befintliga lagar är tillräckligt OK. Det är HFD-domen som rent juridiskt inte är OK. Du kan läsa en kort sammanfattning av domen i länken (remissvar till regeringen) som finns i debattartikeln.

OK, tack igen!

"Dessutom så har ingen visat att HFD-domen skulle vara korrekt."

Detta är att sällsynt märkligt påpekande i sammanhanget. HFD är Sveriges högsta juridiska instans i den här typen av mål. Utifrån det perspektivet, vem skulle med någon som helst effekt kunna hävda att domen inte är "korrekt"? Oavsett om man tycker att domen är feldömd eller inte, så är det fråga om ett prejudikat som underinstanserna kommer att förhålla sig till. Man kan argumentera för att prejudikatet begränsar sig till viss typ av utrustning eller viss sorts användning av kamera/drönare, eller att lagstiftningen bör ändras för att möjliggöra fler tillstånd, men att fortsätta att argumentera i sak när HFD sagt sitt framstår som totalt meningslöst.

Tristan,
Jo, HFD-domen är mycket märklig, antagligen unik. Jorden är rund och snurrar runt solen, samt lagar och förarbeten är som de är skrivna, oavsett vad Sveriges högsta instans tycker. Just med det perspektivet kan man hävda att HFD-domen inte är korrekt. Det blir lite konstigt om ett prejudikat strider mot själva lagen och förarbetena. Då gäller lagen, så enkelt är det.

Sedan kan man undra vad som är prejudicerande. Justitierådet och referenten i HFD, Mari Andersson, har uttryckt att domen avser bara företagaren och inte kameradrönare i allmänhet. Vilket är en helt korrekt bedömning från HFD.

HFD tar inte upp hur rekvisiten ska tolkas. Det är domskälen som är prejudicerande. Att vissa kamerdrönare kan vara övervakningskameror i lagens mening är självklart. Att de flesta kameradrönare INTE är övervakningskameror i lagens mening är också självklart. Varje kamera måste bedömas för sig mot lagen. Var går gränsen för varaktighetsrekvisitet? Var går gränsen för rekvisitet ”utan att manövreras på platsen”? Var går gränsen för rekvisitet ”kan användas för personidentifiering”? Varför skulle inte 10 § vara tillämplig? Nej, HFD-domen ger inget svar på någon punkt.

Om HFD-domen skulle anses vara prejudicerande, är också en mobiltelefon med kamera en övervakningskamera!

Underinstanserna har att förhålla sig till lagen. Om de inte gör det, så bryter de mot domareden och Förvaltningsprocesslagen, vilket är ett allvarligt brott. Alla myndigeter är självständiga och är bara bundna av lagen.

Huruvida det är meningslöst att diskutera en materiellt felaktig HFD-dom, får väl framtiden utvisa. Det finns dock ett allmänintresse att vi följer lagar och förordningar. Genom att påtala det materiellt felaktiga i HFD-domen kan inte underinstanser besluta i ”god tro” med referens till HFD-domen. För seriösa drönar-operatörer är det viktigt.

Så till den stora frågan: Har någon hittat att HFD har stöd i lagen eller förarbetena?

Jag friskade upp mitt minne genom att läsa HFD:s dom igen. Jag kan inte se att den på något uppenbart sätt skulle strida mot lag eller förarbeten. Kärnfrågan var om en kamera monterad på en drönare uppfyllde rekvisiten i 2 § lagen om kamerövervakning för att vara en "övervakningskamera". Dessa rekvisit är:

1) "TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar" (check!, en modern kamera är definitivt ett optiskt-elektroniskt instrument),

2) som är "uppsatt" (check, svårt att argumentera för att en kamera monterad på en drönare inte skulle vara "uppsatt" enligt ordalydelsen, även om det var ett gott försök att hävda att kameran satt fast endast med en gummisnodd och monterades bort mellan flygningarna. Men det argumentet hade inte hållit om någon ville övervaka grannen genom att sätta fast en kamera på en stolpe med en gummisnodd och plockad ner den mellan varven, så varför acceptera det bara för att placeringen är på en drönare? HFD lade därutöver, med stöd av förarbetena, in ett rekvisit som inte framgår direkt av ordalydelsen, nämligen att kameran måste varit uppsatt med viss "varaktighet" vilket något begränsar tillämpningsområdet),

3) och kan användas "utan att manövreras från platsen" (check, drönaren och kameran fjärrstyrs av en person som inte behöver vara i kamerans direkta närhet för att sköta den. De förarbeten som HFD refererar indikerar att syftet med rekvisitet var att undanta handhållna kameror vilket det uppenbart inte är fråga om här),

4) samt slutligen att kameran "kan användas för personövervakning" (check! Även om syftet inte var personövervakning i det aktuella fallet, är det uppenbart att en kamera monterad på en drönare KAN användas för detta).

Sedan HFD, fullt rimligt enligt min mening, kommit fram att en kamera monterad på en drönare uppfyller rekvisiten för vara en övervakningskamera, och kameran riktas mot en plats allmänheten har tillträde, så är lagen tydlig: är inte något undantag i 10-15 §§ tillämpligt, så krävs tillstånd. Det finns inget undantag som träffar den situation som förelåg i HFD:s dom. Alltså krävs tillstånd.

Att det sedan inte finns någon tillståndsgrund för den typ av verksamhet som var aktuell i målet är enligt min mening en brist i lagen som bör rättas till.

Tristan,
Har du inte läst remissvaret som finns via länken i debatt-texten? Då får vi reda ut det än en gång:
1) Ja, det är en kamera, vilket saken inte handlar om. Den kan också riktas mot plats dit allmänheten har tillträde.

2) Det är felaktigt som står i domen att klaganden har anfört att det skulle vara att man plockade bort kameran mellan flygningarna, som skulle vara skälet till att uppsattrekvisitet inte skulle var uppfyllt. HFD vägrar svara på var det skulle finnas i processmaterialet. HFD-domen är på den punkten vilseledande, djupt oetiskt. Hittar du det i processmaterialet? Klagande anförde, med stöd av förarbetena, att tiden inte var längre eller oftare än vad det tar att filma en familjeangelägenhet. Förarbetena har klart och tydligt angett att då är varaktighetsrekvisitet inte uppfyllt.

3) Det står att handhållna kameror är undantagna, det är ingen maximigräns. Lagen säger på platsen. Var hittar du att det står i förarbetena att syftet med rekvisitet var att bara undanhållna handhållna kameror? Nej, på platsen är betydligt längre, annars skulle det ha stått handhållna i lagen eller förarbetena. Men, om du hade läst remissvaret till regeringen i länken ovan, så ser du att HFD tar upp en 40 år gammal proposition 1975/74:194 till Lag om allmän kameraövervakning (LAK). Där står det också på sidan 21:
”Fordrar kameran för sin funktion helt eller delvis skötsel på platsen, träffas den inte av lagen”
Det är uppenbart att absoluta merparten av kameradrönare fordrar för sin funktion skötsel på platsen, t ex byte av batterier, minneskort, frekvensinställning mm. Dessutom måste kameradrönaren aktivt flyttas på platsen under ett uppdrag. Alltså är inte kriteriet ”utan att manövreras på platsen” uppfyllt, och således föreligger heller ingen tillståndsplikt.

4) Nej, den aktuella kameradrönaren i HFD-domen KAN INTE identifiera någon person, utan att bryta mot Transportstyrelsens författningssamling och Luftfartlagen pga vidvinklig kamera och avståndet. Det finns andra kameradrönare som kan identifiera personer, men de drönarna avser inte domen.

10 § är tillämplig. Vänligen läs lagen och förarbetena. En kort version finns i nämnda remissvar till regeringen. Varför skulle 10 § 1 inte vara tillämplig?

Tristan, du har alltså fel på alla punkter. Du kan inte avgöra riktigheten i en dom, utan att gå igenom rättskällorna och processmaterialet.

Tristan, du kan väl presentera dig vem du är.

Angående 10 § första punkten så utvecklar HFD inte varför undantaget inte är tillämpligt. Men det är förmodligen för att detta är uppenbart. Det undantag som beskrivs i punkten rör endast övervakning som sker "för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön [...] för att förbättra sikten för föraren eller användaren". Sökanden hade beskrivit syftet med fotograferingen som "stillbildsfotografering i hans enskilda firma vars verksamhet bestod i att på uppdrag av kunder dokumentera byggnader och områden från luften". Jag kan inte ens med bästa välvilja konstruera något sätt på vilket 10 § första punkten skulle vara tillämplig.

Snälla Tristan,
Läs remissvaret via länken i debatt-texten, där står allt väsentligt:
Undantaget för tillståndsplikt KÖL 10 § punkt 1
HFD skriver i domen. ”Undantags-regleringen i 10 § första stycket 1 är inte tillämplig”. HFD motiverar inte domskälet, vilket är märkligt, speciellt med tanke på vad som står i lagen:
”Tillstånd till kameraövervakning krävs inte
1. vid övervakning som sker med en övervakningskamera som för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön är uppsatt på ett fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren,”
Myndigheter har ansett att kameradrönare är att bedömas som fordon. Oavsett detta, så är en kameradrönare uppenbarligen en maskin eller dylikt.

Att utrustningen ryms inom bestämmelsens tillämpningsområde, och är således undantagen från tillståndsplikt ges av prop. 2012/13:115 s. 54, "obemannade flygfarkoster", ” Vissa av kamerorna används i syfte att underlätta vid framförandet av fordonet, fartyget eller luftfartyget…” ”Sådana kameror är inte avsedda för övervakning av enskilda personer. Denna form av övervakning kan omfattas av undantaget från tillståndsplikten i 7 § 1 LAK (se 10 § första stycket 1 i förslaget till kamera-övervakningslag), som gäller för kameror på fordon m.m. som används av trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön.”

Kan lagen eller förarbetena bli klarare? Hur kan HFD anse att 10 § första stycket 1, inte är tillämplig? Varför ges ingen motivering från HFD?

Det är uppenbart att 10 § 1 är tillämplig, något som utförligt har redovisats för HFD i processmaterialet.

Tristan, vem är du?

Hej Anders,

Jag är en jurist som arbetar på myndighet med några års erfarenhet från domstol i bagaget. Mina nuvarande arbetsuppgifter inkluderar inte tillämpning av lagen om kameraövervakning. I övrigt föredrar jag att vara anonym.

Jag har (nu) läst remissvaret du hänvisar till i texten. Om jag skulle gå in i detalj har jag ett stort antal synpunkter där jag anser att du missuppfattar både lagstiftningen, HFD:s resonemang och räckvidden av HFD:s dom. Även om det hade varit roligt att fördjupa mig i detta har jag ett jobb att sköta och begränsat med tid i övrigt. Så jag avslutar diskussionen för min del med några allmänna kommentarer (jag kommer naturligtvis läsa eventuellt svar).

Jag skulle vilja återgå till min ursprungliga poäng: att argumentera att HFD:s dom är feldömd är enligt min uppfattning en missriktad och mer eller mindre meningslös sysselsättning för andra än akademiker. För personer som tillämpar den förvaltningsrättsliga lagstiftningen (bland vilka jag inkluderar mig själv) är ett tydligt prejudikat från högsta instans i en fråga av betydelse för tolkningen av en lag normalt slutpunkten i en rättsutredning.

Du argumentar i artikeln och i remissvaret att HFD feltolkat lag och förarbeten och inte tagit hänsyn till vissa grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Alldeles bortsett från att jag anser du i har fel i sak (vilket jag tyvärr alltså inte har tid att gå närmare in på) så är HFD, i förhållande till alla praktiserande jurister och andra myndighetspersoner som har att tillämpa kameraövervakningslagen, den högsta auktoriten när det gäller uttolkande av hur grundlag, lag och förarbeten ska förstås vid tolkningen av en viss fråga.

Det är inte så att HFD står över lag eller grundlag, men i förhållande till en fråga där det finns ett tolkningsutrymme - och oavsett vad du skriver så är det för mig uppenbart att det finns utrymme att tolka kameraövervakningslagen på det sätt som HFD (och även underinstanserna kammarrätten och länsstyrelsen) gjort - är en dom från HFD ett tydligt riktmärke hur lagen ska tillämpas. Och för att rättsystemet ska fungera måste det vara på det viset. Hur skulle det se ut om landets 21 länsstyrelser skulle sätta sig ned och tolka grundlagar och hävda att HFD varit ute i cyklat i förhållande till om drönarmonterade kameror är övervakningskameror eller inte? Multiplicera detta med ytterligare ett antal lagar och myndigheter och rättsystemet skulle kollapsa i kaos eller i vart fall bli helt oförutsägbart.

Nu har HFD sagt sitt om hur kameraövervakningslagen ska tolkas i de situationer som togs upp i de två rättsfallen. Oavsett vad man tycker om det är det bara att gilla läget, för det kommer de myndigheter som har att tillämpa prejudikaten att göra. Om man tycker att de ska finnas större frihet att använda sig av drönarmonterade kameror krävs en lagändring, och därför är det för min del positivt att regeringen arbetar för att få till en sådan.

Ditt remissvar om att lagändringen inte behövs för att - min sammanfattning - den slags verksamhet som lagändringen avser att tillåta ändå inte (trots HFD:s dom) hindras av kameraövervakningslagen kommer med största sannolikhet att ignoreras av regeringen. Och enligt min uppfattning med all rätt. För även om du skulle ha rätt i någon slags platonsk mening att HFD dömt fel (vilket jag alltså inte tycker, skyndar jag mig att upprepa) så kommer de tillämpande myndigheterna inte att lyssna på dina argument utan gå på HFD:s dom.

Vilket de alltså gör alldeles rätt i till dess det kommer en lagändring eller ett nytt prejudikat.

Tristan,
Normalt sett är HFD-domar vägledande, välskrivna, med strukturerade motiveringar baserade på lagen och förarbetena. Mycket bra underlag för underrätter och länsstyrelser. Men den aktuella HFD-domen är som sagt unik, då den är extremt kortfattad utan motiveringar. Men framför allt, går tvärs emot lagen. Därför är den inte korrekt. Hur kunde det ske?

Det finns utrymme för lagtolkning, men inte utrymme att överskrida lagen som Datainspektionen och HFD har gjort.

Det ska påpekas att Förvaltningsrätten efter en grundlig utredning har kommit fram till att den aktuella kameradrönaren INTE är att betrakta som övervakningskamera. Enligt den nya instansordningsprincipen ska ett mål utredas ordentligt redan i första instans. I princip ska Kammarrätten endast rätta uppenbara fel. HFD ska i princip bara ge vägledning. Dessutom är förvaltningsrätterna införda för att skydda enskilda från felaktiga myndighetsbeslut, inte tvärtom.

Men, debattartikeln handlar egentligen om att Datainspektionen vilseleder såväl svenska folket som domstolar genom oriktig och vilseledande information. Nu har fokus blivit ett annat.

Vi ska inte ha myndigheter som skadar enskilda genom att lämna oriktig information och struntar i lagarna. Det blir inte kaos bara för att en dom ifrågasätts (med rätta). Det gäller att göra det bästa av saken, inte göra allt man kan för att skydda sina kompisar och låtsas som allt är OK.

Tråkigt att du vill vara anonym och inte kan stå för vad du skriver, och tråkigt att du inte vill (kan) argumentera i sak.

Tristan, Datainspektionen,
En liten detalj, klagande skrev redan i ansökan 2014: ”Min modell finns alltid i säker visuell kontakt och jag ser via videolänk det kameran ser och kan styra densamma via radio på mycket precist sätt.” Kameradrönaren har använts för att dokumentera solpaneler på tak på mycket nära håll. Uppenbart så är 10 § 1 tillämplig för företagaren: ”Tillstånd till kameraövervakning krävs inte 1. vid övervakning som sker med en övervakningskamera som för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön är uppsatt på ett fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren,”

Det skrevs tidigare i forumet av ”Tristan”: ”Sökanden hade beskrivit syftet med fotograferingen som "stillbildsfotografering i hans enskilda firma vars verksamhet bestod i att på uppdrag av kunder dokumentera byggnader och områden från luften". Jag kan inte ens med bästa välvilja konstruera något sätt på vilket 10 § första punkten skulle vara tillämplig.”.

Inlägget kan bara ses som ett sätt att ytterligare förvilla allmänheten.

Tråkigt att ni inte vill (kan) skriva seriöst i forumet.

Tristan och Anders !

Era synpunkter och era tolkningar av KÖl får stå för er. Vi tycks dock vara överens om att film/mätning och stillbilder från "drönare" (observera att detta är ett MYCKET vitt begrepp) inte ska vara övervakningskamera. Låt mig lägga den juridiska diskussionen till sidan och de synpunkter. tolkningar och lagar som tagits upp och istället titta på det rent praktiska och vad som sker idag. För det första så kan jag sittandes i ett luftfartyg med en handhållen kamera ta vilka bilder och vilka filmer jag vill i stor sett var som helst och visa dessa i vilket sammanhang som helst. (dock med beaktande av vissa redan icke ifrågasatta lagar) och för det andra kan jag i dag göra likadant från vilken byggnad eller mast som helst i hela landet. Då förefaller ju KÖL patetiskt i förhållande till om jag står på marken ? Därtill läggs det upp ett hundratal bilder/filmer och mätresultat dagligen både i tidningar/media och på nätet dvs en ständigt ström av förbrytelser enlig DI och HFD ? Ingen, läs INGEN åklagare har idag gjort något åt detta och varför gör varken DI eller ens länstyrelserna sitt jobb som tillsynsmyndighet ? "Frihet att använda drönarkameror" och vad är som är så hemskt och fruktansvärt med just ordet "drönarkamera" i förhållande till vad vi är vana vid, dvs handhållna kameror på samma avstånd och på samma plats som en "drönarkamera"? Ber om en bra förklaring ? Att hela myndighetssverige och våra länstyrelser skall ägna sig åt detta är patetiskt när de borde använda sin tid till annat? Precis som Tristan vill jag också kort informera om min bakgrund, ja jag är juridisk utbildad och därtill både UAV pilot/flygcertfikat, samt arbetat i flera år med UAV och dess tillämpningar. Som fotograf inom räddningstjänst, (brandman) försvarsmakten (yrkesofficer) , fallskärmshoppare, segelflygare, yrkesdykare, kemiingejör/yrkespyrotekniker med fabrikstillstånd, instruktör och utbildare inom UAV och flerårig erfarenhet i utlandet med UAV samt stor vana vid rättsprocesser så svimmar jag nästan ibland när jag ser och läser allt strunt om just "drönare" Inte för det ni skrivit utan det som skrivs i andra media,. era inlägg är adekvata och rimligtvis i rätt riktning. Välbetalda domare och tjänstemän ska gagna folket inte sig själva, våra lagar måste vara begripliga och vi måste som medborgar förstå och använda dessa rätt annars blir det rättshaveri ! Ett bra exempel är just min företag. Dansk firma, dansk etablering , danskt momsnummer, jag bor i Danmark med danskt personummer, Svensk och Danskt medborgarskap, svensk firma registrerad i Sverige, svenskt momsnummmer, etablerad i Sverige ! Så vilket bolag skall åklagaren ta sig an och vilken person ? Jag har dessutom danskt dronebevis och mina drönare reggade i både Sverige och Danmark, sedan talar jag flytande danska ? Så vem är vem ? Så jag följer KÖL till punkt och pricka och flyger som dansk firma, med dansk pilot och svensk registrerad drönare i Sverige även om TS (transportstyrelsen) anser att man är etablerad om man får tillstånd. Vilket inte skattemyndigheten och momsenheten på länstyrelsen gör om man har tillstånd för gatuförsäljning som dansk potatisodlare i Malmö ! Så det finns prejudikat för etableringsrekvisistet. Tack för ordet !

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.