Skip to content

"Dagens system innebär att ett djur kan vara avlivat - när djurägaren väl vinner i domstol"

KRÖNIKA - av Thérèse Juel, journalist, författare och själv uppfödare av travhästar

 

Sverige har Europas strängaste lagar om djurhållning, vilket vi ska vara stolta över. År 2009 tog länsstyrelsen över kommunernas tidigare djurskyddsinspektörer - främst av ekonomiska skäl men även för att få en mera likvärdig bedömning av djurskyddet över hela landet. En likvärdighet som samtidigt skulle bli en garanti för en högre rättssäkerhet för den aktuella djurägaren.

Djurens bästa ska alltid sättas i första rummet, men även djurägaren har rätt att behandlas korrekt. Senare års insändare, blogginlägg och annan rapportering i ämnet visar på motsatsen. Hur djurägare förlorat friska, välskötta djur på ogrundade påpekanden av djurskyddsinspektörens personliga tyckanden.

En av djurskyddsinspektörerna påpekad brist kan vara något som inte rör djurets hälsa och välmående utan istället något i den yttre miljön som inspektören anser ska kunna skada djuret i framtiden. Djurskyddsinspektörer ställer heller inga diagnoser på aktuella djur. Där det skulle vara befogat med en kvalificerad veterinär kompetens sker i stället en subjektiv bedömning

En djurägare som har större djur riskerar att bli mer utsatt än andra djurägare då denne kan ha svårt att flytta om det skulle uppstå misstroende mellan ägare och djurskyddsinspektör. Uppstår en dylik konflikt kan loppet näst intill vara kört för djurägaren.

Ett exempel på detta liknar snarast en häxprocess. I det fallet hade länsstyrelsen gjort flera besök hos en amatörtravtränare och påpekat detaljer i hästarnas omgivning - saker som att en vattenkopp hade dåligt tryck, att utfodringen av grovfoder (hö) utomhus mestadels skedde direkt på marken, att takhöjden var låg i en stallgång och att det fanns skaderisk genom ovidkommande föremål i stallgångar.

Efter sju besök mellan åren 2011 och 2014 beslutade länsstyrelsen att amatörtravtränaren inte skulle få ha fler än två hästar. Amatörtravtränaren överklagade beslutet till förvaltningsrätten och länsstyrelsens argument kom alltså att prövas i domstol. Förvaltningsrätten gick emot länsstyrelsen och gav travtränaren rätt att bedriva sin verksamhet med fler än två hästar.

Djurskyddsinspektören återkom dock till gården efter förvaltningsrättens avgörande. Vid det nya besöket blev tre punkter upptagna i protokollet - ingen av dem hade med hästarna att göra utan med omgivningarna: en avbruten stängselstolpe, att elbandet mellan några stolpar inte var tillräckligt sträckt i en av hästhagarna och att några av amatörtravtränarens 18 hagar var upptrampade och leriga. Denna gång meddelade länsstyrelsen att ärendet var avslutat.

Trots detta beslutade länsstyrelsen ett drygt år senare - i december 2016 - om totalt djurförbud. Man förbjöd alltså amatörtravtränaren att överhuvudtaget ha hand om eller skaffa "hovbärande djur".  Han hästar var dock enligt veterinärintyg både friska och välmående. Till grund för beslutet om totalt djurförbud har även de sju tidigare kontrollerna lagts - alltså de som redan blivit prövade av förvaltningsrätten.

Länsstyrelsens beslut innebär att amatörtravtränaren måste göra sig av med sina hästar inom fyra månader. Amatörtravtränarens ombud har överklagat beslutet men förvaltningsrätten avslog begäran om så kallad inhibition. Enligt paragraf 74 i djurskyddsförordningen ska beslutet gälla även om det överklagas.

Ärendet har precis prövats i domstol. Någon dom har dock ännu inte avkunnats.

Djurskyddslagen kom till för att skydda vanvårdade djur. Merparten av landets djurskyddsinspektörer gör ett bra arbete i en för inblandade parter ofta svår och känslig situation. Det är dock hög tid att det blir en översyn av systemet.

De arbetsredskap som djurskyddsinspektörer lägger till grund för sina bedömningar måste bli mera samstämmiga över hela landet samtidigt som de måste bli kompletterade med sakkunnigutlåtande från personer som har bred och samtidigt praktisk erfarenhet från det aktuella området.

Det är alltid viktigt att djurs bästa även i framtiden står i främsta fokus. Samtidigt måste rättssäkerheten för djurägaren stärkas.

Som systemet fungerar idag kan en ett djur redan vara avlivat när en djurägare få rätt i domstol - vilket i praktiken visar vilken pågående grym och ohållbar situation det är för både djur och djurägare.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

27 comments

Har haft kännedom om att i vissa fall gäller det även sådant som fanns innan lagen trädde i kraft. Bl.a. det med för lågt i tak i stall.
Retroaktiv lagstiftning är förbjudet. I och med detta så MÅSTE inspektörerna utgå från vad som är förändrat från tiden då lagen började gälla.
Förhållanden som var innan lagen trädde i kraft, där saknas rådighet.
Se dom (avsaknad av) om anläggning som fanns innan lag om strandskydd trädde i kraft. Miljööverdomstolen meddelade att det ej fanns rådighet och avskrev målet om Landöns campingplats i Kristianstads kommun, där man ville stoppa verksamheten då den inkräktade på lag om strandskydd.
Förhållanden som rådde innan lagens ikraftträdande kan ej medföra straffansvar i ett senare skede.
Ej heller att det skall förändras göras, om inga speciella övergångsregler finns. Se lag om ventilation i fastighet. Där övergångsregler gav fastighetsägaren väl tilltagen tidsutdräkt för att kunna åtgärda förhållanden som stred mot nya förordningen. Där gällde det först och främst CO2 halten i luften ej fick vara över visst gränsvärde. I icke ventilerad fastighet för boende och man bytt till treglasfönster, så kan mycket väl CO2 halten bli för hög. Övergångsreglerna gav fastighetsägaren tid till att åtgärda innan straffansvar inträffade.

Det är mycket av detta som är problemet - "lagen" samt flera "förslag" till lagstiftning har ännu INTE trätt i kraft, men tillämpas ändå av extremister med egen agenda - och "stämplas igenom" av okunniga fiskaler utan adekvat utbildning eller erfarenhet i våra förvaltningsdomstolar helt utan vare sig vetenskaplig eller juridisk prövning mot gällande lagstiftning eller efter vedertagna rättsprinciper.

En vanlig kommentar från "djurskyddsinspektörer"(vi har inte en enda ackrediterad i Sverige) som utövar utpressning mot djurägare är "Vi kan hitta på hur galna saker som helst - förvaltningsrätten går ändå på vad vi säger" , och uppenbarligen så går "hur galna saker som helst" inte bara genom förvaltningsrätter - utan också tingsrätter, hovrätt, HD, JK o.s.v.

Allt fler jurister uppmärksammar detta/ dessa problem.
Riksdagsman Jan Ericson (M) har skrivit en motion I frågan.
Meningen måste ju vara att de, som missköter och/ eller plågar sina djur ska bedömas OBJEKTIVT.
Så är det definitivt inte nu.
Alla drabbas mer eller mindre beroende av vilket handläggare de drabbats av. Om djurägaren är mycket framgångsrik som djurägare med långvarig erfarenhet spelar ingen roll om handläggaren med minimal erfarenhet, men maximalt maktbegär bestämmer att djurförbud ska utfärdas, då finns idag ingen möjlighet för djurägaren att få rätt.
Sen kan Sverige ha hur stränga djurskyddslagar som helst. Men om de inte fyller syftet är de meningslösa.

Tack! Thérèse Juel och Dagens Juridik för att denna djurskyddsterror kommer upp på banan juridiskt. Dessa häxprocessliknande rättegångar har pågått sedan vår folkkära författare Astrid Lindgren fick 1988 års djurskyddslag i födelsedagspresent av statsminister Ingvar Carlsson. Vilken skymf mot Astrid Lindgren. Och vilket lidande för våra djur och våra många gånger helt oskyldiga djurägare. Svenskt djurskydd är en katastrof som aldrig analyserats offentligt av massmedia på de snart tre decennier som den fått härja fritt. Inte ens LRF har brytt sig under alla år. Det är inte konstigt att inte folket förstår att vårt jordbruk och vår matförsörjning är i fara. Civilminister Ygeman tror att vi kan köpa mat från våra grannländer om det skulle bli krig. I fredstid är varannan tugga vi äter importerad.I krigssitation klarar vi oss inte i fjorton dagar. Har vi ingen mat behöver vi inget försvar.
Dags att göra upp med bondeföraktet och kleptokratin som bryter ner äganderätten och gör os livegna om vi överlever.

När konfiskering av hästar har en enda grund, ett veterinärutlåtandet och det tom innan några åtgärder görs bevisligen först görs en åtalsanmäkan och sedan även en djurförbudsbegäran kommer ju allt till slut att prövas i olika domstolar, tingsrätt och den administrativa förvaltningsrätten.
När åtalet väl var uppe i tingsrätt framkom, när den veterinär som satt sin namnteckning på utlåtandet som lagts som enda grund att, allt var inom normalvsriationerna, att inget lidande eller djurskyddsbrott förekommit, veterinären hade bara skrivit "det den upplystes" att skriva. Ok, dryga året innan hade konfiskeringen enligt paragraf 32 vilket har rekvisitet lidande varit uppe i förvaltningsdomstol, i protokollet står att läsa att den kommunala tjänstemannen/kvinnan skrivit protokollet, veterinären hade bara "gjort klart". Detta medförde såklart när en sådan "detalj" framkommer i vittnesbörd under ed att åklagaren trots helt genomgången huvudförhandling ogillade åtalet, vid denna typ av utgång kan den fd åtalade även få en frikännande dom vilket skedde.
Vid senare förhandling i förvaltningsrätt säger länsstyrelsens jurist att en frikännande dom i tingsrätt saknar betydelse eftersom beviskraven är annorlunda.
Trots vad som framkom under ed plus att veterinären efter även skriftligen intygar detsamma fortsätter processerna mot den fd djurägaren.
Facit:
En hel avelsbesättning/livsverk som hade tagit ca 25 år att bygga upp spolijerades.
En i domstol bevisat oskyldig har ingen chans.
Ett i förvaltningsrätt upphävt djurförbud återställs av kammarrätt efter länsstyrelsens jurist överklagan med motivering att "djurförbud behövs för planering av omhändertagande av häst". (Den fd djurägaren hade många år innan skrivit fodervärdsavtal med en person vilken sedan i sin tur skrivit avtal med tredje person och vägrat återlämna stoet vilket flitigt använts i avel men där ägaren stoppat all registreingsmöjligheterna av avkommor vilket såklart ställde till problem vilka löstes med bla hjälp av Svensk djurskyddslagstifting, lite jäv och korruption).
En förlust i akutskedet för den fd ägaten/brottsoffret på miljontals kronor.
En process om handläggningskostnaderna hos polisen som trots att allt byggt på under ed erkänt felaktig grund drivits in från fd djurägaren på ytterligare en miljon.
Ett total havererat liv för den utasatte och dennes familj.
Minderåriga barn som mobbas och får utstå ett lidande långt bortom vad de flesta ens kan föreställa sig i sin vildaste fantasi.
En förstörd hälsa hos alla drabbade.
En spiral av irreversibla causalsamband med negativa effekter på de flesta plan.

Fungerar systemet, vad anser ni?

Alltför mycket makt har koncentrerats till länsstyrelserna sedan djurskyddet gick över från kommunerna 2009. Tyvärr flyttades kommunernas handläggare direkt via arbetsövergång så det blev i princip samma kultur och kompetens som flyttade till en ny huvudman nu med uppbackning av jurister och chefer som inte kan något om djur. Eftersom djurskyddet mäts i antal åtgärder mot djurhållare dvs förelägganden, omhändertaganden, viten och djurförbud så har djurens verkliga mående kommit i skymundan. Ofta omhändertas fina och friska djur som straff mot djurägaren. Det ultimata straffet är djurförbud som tjänstemän utdömer på livstid och som innebär näringsförbud och total stigmatisering. Länsstyrelserna ser sig som domstolar som dessutom utdömer mycket mer kännbara straff än de riktiga domstolarna. Djurägare får sällan möjlighet att försvara sig mot påståenden om brott innan bevisen dvs djuren flyttas, säljs, ges bort eller avlivas. Djurförbud som i andra EU-länder ligger i strafflagen/brottsbalken är i Sverige ett tjänstemannabeslut som grundas på en handläggares kontrollrapporter. Först om djurägaren bryter mot djurförbudet blir det ett brott dvs hamnar i domstol.

I marknadsföringen om övergången skrev Jordbruksverket att den enskilde djurhållaren inte skulle märka någon skillnad och att det var samma bestämmelser som gällde. Den enda skillnaden var att Länsstyrelserna i stället för kommunerna skulle utöva de offentliga kontrollerna och att kontrollerna skulle vara avgiftsfria. Någon sådan drömvision finns det ingen i Sveriges land som har fått uppleva efter djurskyddsreformens ikraftträdande den 1 januari 2009. Tvärtom har antalet kontroller halverats och antalet omhändertagande av djur har ökat med 450 % vilket i sin tur vilket leder till att staten på godtyckliga grunder har skapat sig stora fodringar mot enskilda som inte inte har fått rätten till en rättvis rättegång tillgodosedd i enlighet med EKMR artikel 6 fastän det påpekas särskilt i alla rättsakter från hög till låg nivå. Den enskilde djurhållaren blir dömd ohörd då skuldfrågan inte prövas i de allmänna förvaltningsdomstolarna som saknar behörighet för sådan prövning. Länsstyrelserna ser det inte som meningsfullt att åtalsanmäla då förundersökningarna oftast blir nedlagda vilket beror på att Länsstyrelserna inte har inkommit med sådant underlag som det faktiskt går att väcka åtal på. Med andra ord så finns det ingen grund för vare sig den ena eller andra åtgärden men Länsstyrelserna vidtar åtgärder ändå och mycket ingripande åtgärder såsom omhändertagande av djur och djurförbud som meddelas tillsvidare alla djurslag det vill säga under resterande livet för berörd person såvida inte beslutande Länsstyrelse efter ansökan beslutar att häva djurförbudet vilket sällan eller aldrig sker. På obefintlig grund "mjölkas" enskilda till ekonomiskt obestånd och djur skickas runt hit och dit efter ett omhändertagande tills de får panik och förolyckas medan andra djur avlivas enbart för att det finns ingen efterfrågan på djurslaget i fråga. Den efterlevnad som kontrolleras av Länsstyrelserna är inte heller i enlighet med djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och de EG-bestämmelser som kompletteras av djurskyddslagen eller om ni så vill enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen. Ack nej, Länsstyrelserna kontrollerar efterlevnaden av myndighetsföreskrifter. Det är myndighetsföreskrifter som ligger till grund för alla ingripande åtgärder Länsstyrelserna beslutar om. Lagen och EG-bestämmelserna har för länge sedan kapats av Länsstyrelserna som helt enkelt tyst protesterar genom att medvetet åsidosätta vad som gäller för uppgiften och VOILÀ så har vi fått en stat i staten med tjänstemannastyre och allt därtill !

Det var aldrig lagstiftarens mening att icke vanvårdade djur skulle omhändertas. Ett djur som flyttas lider oerhört. Det här med djurförbud står i en förordning som riksdagen aldrig har sett dvs den är antagen av Jordbruksverket enbart. Det onda Jordbruksverket som bara vill ha djur inlåsta industriellt har hittat på att tre förelägganden som kan handla om en detalj ska leda till djurförbud. Så står det inte i lagen. Så det är väldigt lätt för Jordbruksverket att ta bort denna förordning omedelbart. Förordning går tvärs emot konkurrenskraftsutredni gen och nya livsmedelsstrategin.

Enligt förhandsavgörande från Europadomstolen i mål TRB 3520-11 Helsingborgs Tingsrätt så får EJ anmälda föreskrifter inte alls användas mot enskilda och ger ett skadeståndsansvar om de trots det ändå används.

Djurskyddsförordningen har aldrig anmälts och svenska myndigheters blankettstraffbud har varit olagliga och skadeståndsgrundande sedan EU-inträdet 1995 som Kommerskollegium påpekar i rapport efter rapport om Anmälningsdirektivet. Tyvärr så följer svenska domstolar sällan gällande lagstiftning när det gäller djur - utan nästan allt måste upp till Europadomstolen för att få en rättvis prövning, men ibland så händer det.

Astrid Lindgrens synpunkter på den befintliga lagstiftningens konsekvenser kan väl knappast vara i överensstämmelse med det hon önskade utan hennes tankegångar har förvanskats, förvrängts och missbrukas av oavsättliga skattefinansierade tjänstemän med socialistiska agendor som inte avser att hjälpa vare sig djuren eller deras ägare utan hellre stjälpa.
Vi efterlyser avsikten!

Hela syftet med en kostsam process som ska leda till rättskipning går härigenom förlorat.

Förmodligen är det ett av det mest effektiva sätten att tydligt visa en människa hur lätt samtliga mänskliga rättigheter kan fråntas henne.

Det är ju inget som sker i hemlighet precis.

Många av samhällets aktörer intar en högst påtaglig roll i en gemensam agenda.

Annars skulle man ju inte lyckats. Då hade övergrepp stoppats på vägen, inte sant?

För övrigt har jag läst att man numera kommer att bedriva egna anläggningar dit djur slussas före avlivning/försäljning. Det ska göras mer lönsamt varför vi får tro att en ökning av fallen är att vänta...

Det enda man faktiskt behöver frukta här i livet är elaka människor. Nästan alla andra kan man resonera med mer eller mindre.

Utan fega poliser kan ingen verkställighet ske.

Det är alltid polisen som verkställer dessa mål. Det är också polisen som förvarar alla djur. Och ger dem nya identiteter. Som nya namn, helt annan ålder, nya ägare etc.

Svenska poliser är inte bara fega - till skilnad av nazi-Tysklands utrotande poliser - så begår svenska poliser grova brott som väpnade rån, utpressning, stölder, häleri, djurplågeri, brott mot smittskyddslagar, brott mot Animaliedirektivet, passförordningar, Kontrollförordning 882/2004 o.s.v. riktade mot livsmedelsproducenter och andra djurägare.

Polismyndigheten har kommit att stå för den största organiserade brottsligheten, och vi är i stort behov av en fungerande brottsbekämpande myndighet som kan bekämpa den omfattande organiserade brottsligheten inom Polismyndigheten. Den här typen av brottslighet har kommit att genomsyra Polismyndigheten från topp till botten.

Länsstyrelserna sköter djurskyddskontrollerna på ett oerhört prestigefullt och smutsigt sätt som inte hör hemma i detta land, och att dom skulle förlora ett djurskyddsärende finns inte på kartan.....Därför ljuger dom också ofta vid sina djurskyddskontroller för att kunna initiera ett omedelbart omhändertagande...
Finns det istället mindre brister som endast ger förelägganden, så kan dom återkomma tills dom "skrapat" ihop dom 3 icke åtgärdade förelägganden som krävs för ett omedelbart omhändertagande....
Oavsett om djurägaren åtgärdat dom eller inte, så kan alltså Länsstyrelsen fortsätta att anmärka på vilka brister som helst, ( påhittade eller sanna ).
Förstår ni?
Djurägaren är alltså alltid chanslös emot Länsstyrelsen, i synnerhet om dom har bestämt sig för att ta djuren...
Det står alltså Länsstyrelsen "fritt" att ta djur av elakhet eller på osanna grunder...

Mmm och denna vetskap tvingas man leva under varje dag.

Den är rent av värre än att vara hotad till livet.

För man hotar att döda den du älskar.

Dödshot en de kommer även de, jag lovar dig pip. Ju mer av den verkliga sanningen du gräven fram, ju mer bevis du hittar desto mer finns att "skydda", då kan du tom punktnarkeras med beväpnad säkerhetsvakt som tydligt visar sitt vapen för dig. Inte helt riskfritt att överklaga, ta fram sanningar och bevis för ju mer du finner ju farligare anses du vara, tyvärr vet jag och känner den delen allt för väl. Försöker du anmäla ex till polisen så har du tur om de tar upp anmälan, gör de det så kommer det snabbt meddelade att ingen förundersökning startas. Begär du överprövning så har åklagarna en uppsjö olika "varianter" att köra, begär du ny överprövning när mer och eller starkare bevisning hittats finns det alltid ett sätt, ett "knep" att tysta dig. Försöker du med att anmäla en polis fpr du ett brunt kuvert med tydlig förklaring stt de inte tänker göra något. Testa JO, de kommer inte heller att finna anledning, oftast inte veterinär ansvarsnämnden heller trots osant intygade viljet tom erkänts under ed, då har ju veterinäreren varit så sanningsenlig och krupit till korset så då då skonas den.
Den enda som aldrig skonas ör det utsedda brottsoffret som utsätts om och om igen för nya övergrepp.

Om någon skulle vilja döda en kan man ju ändå inte skydda sig mot det. Det har väl de senaste dödsskjutningarna bevisat om och om igen.

Man döljer på inga vis att man vet var jag är varenda sekund.

Dock känns det som att någon också bevakar bevakarna. Dygnet runt. År in och år ut.

Livet är minst sagt komplicerat.

Sist länstyrelsen var här gjorde jag precis som dom förordnade och mende att saker måste vara.

Då får Länstyrelsen bråttom och börjar backa ut med slutorden:

" Det spelar ingen roll om du ändrar något, som vi uppfattar det fanns det en brist när vi kom även om inte den finns nu, vi kommer därför skriva att brist fanns i vår kontrollrapport. Man kan inte heller överklaga en kontrollrapport. Bara beslut. Så du vet."

Jag bad länstyrelsen dokumentera att inga brister längre förelåg då jag fogat mig för deras sätt att bestämma, men man vägrade detta, trots att två poliser nu blev vittne till allt...

Det är just sånt man inte förstår. Vad vill dom uppnå? Hur ska jag inte känna mig hotad av ett sånt bemötande ?

Det som hotar mig allra mest är dock att man aldrig kan kontrollera vad andra säger om dig. Inte heller till vem eller i vilket syfte.

Jag litar inte ens på att mina sms når rätt mottagare, att mina samtal släpps fram eller att den som utger sig för att vara en läkare också är det...

Man lever inte längre en dag i taget. Man lever en timme i taget och den som lever får väl se hur det slutar...

Det är därför befriande att engagera sig i nåt eller nån annan. Det finns alltid nån som har det värre än en själv.

Sitt eget liv har man ju helt förlorat kontrollen över. Nån annan styr det numera. Själv åker man bara med även om man försöker anpassa sig efter alla beslut som tagits över ens liv... mer kan jag inte säga.

Det var faktiskt inte Jordbruksverket som införde den skärpningen av Djurskyddslagen som innebär att upprepade överträdelser av förelägganden ska leda till djurförbud eller "administrativ åtgärd", som det heter eftersom "straffet" - näringsförbudet - inte döms av domstol i Sverige utan av tjänstemän på länsstyrelserna. Till skillnad mot hur man gör i andra mer rättssäkra och mer civiliserade länder där domstolar, typ tingsrätt, dömer till djurförbud = näringsförbud. Där djurhållaren alltså har en fair chans att hävda sin rätt, få sin sak prövad av domstol.

Skärpningen tillkom under jordbruksminister Margareta Winberg (S) och i förarbetena skriver hon:
"Det är inte heller ovanligt att tillsynsmyndigheterna gång på gång tvingas ge samma djurhållare förelägganden. Oberoende av förseelsernas svårighetsgrad" (min kommentar: det behöver alltså inte ens ha att göra med en brist som berört djuren på ett negativt sätt - kanske bara en byggnadsdetalj vars utformning det rått delade meningar om - har det visat sig i praxis) "måste sådana personer anses ha visat en påtaglig brist på respekt för djuren."
"I fortsättningen bör därför upprepade överträdelser av förelägganden leda till ett förbud att hålla djur"

Inom den inflation i fråga om av länsstyrelserna utfärdade "administrativa åtgärder" (även kallade djurförbud), som skett sedan dessa idéer beslutades bli genomförda 2002, behöver i många fall inte ett hår ha krökts på ett enda djurs huvud. Tvärtemot vad en okunnig allmänhet tror, vilka tror att det måste ligga "djurplågeri" bakom ett djurförbud.
Det kan t.o.m. vara så att den lösning på djurhållning som djurhållaren har haft varit gynnsammare för djurens möjlighet till "naturligt beteende" (paragraf 4),men att sådan "mångfald" inte rymts inom en detaljstyd rigid regeltolkning. Och därav i okunnighet om följderna, och kanske t.o.m. i övertygelsen (och även i verklighete) om att hen som djurhållare, med lång erfarenhet av djurslaget och dess förutsättningar, haft en lösning som varit gynnsammare, tilldelats flera förelägganden, vilket gett livstids näringsförbud (djurförbud, administrativ åtgärd) som resultat.

"En morgon häktades Josef K", sa Kafka!

Den "vanliga" domstolen, och så den ANDRA. Den andra domstolen där folket satt och väntade i korridoter på "kansliet", där tjänstemän satt i dunkla rum på rad. Med "tur" blev det din tur den dagen annars fick du återkomma dagen efter.
Vad "anklagelsen" bestod av visste varken herr K eller hans jurist som i ett senare skede tog avstånd.
Processen läste jag efter tips från Peter Gerdehag för över 6 år sedan, redan då insåg jag att den var en klockren beskrivning av Svensk förvaltningsdomstol av dags datum, till viss del skrämmande

Till mig har en veterinär vid länsstyrelsen förklarat att enligt djurskyddslagen äger Länstyrelsen rätt att omhänderta djur i förebyggande syfte.

Dvs om de "tror" att djur kan bli utsatta för ett lidande i framtiden.

Försök att försvara dig mot det.

Hur ska man kunna försvara sig mot vad Länstyrelsen vill tro?

Man undrar varför inte alla åklagare gör detsamma. Åtalar människor i förebyggande syfte.

Använder sig av tvångsmedel mot människor för saker de tror om framtiden utan någon som helst utredning.

De märkliga är också att så fort länsstyrelse fattat ett beslut om omhändertagande av djur och detta har verkställts så upphör Länsstyrelsen ansvar över djuret. Ingen efterkontroll sker. Ingen dokumentation över huvudtaget.

Samtliga kostnader som uppstår för dessa beslut belastar istället polisens budgett. Det är också polisens verksamhets resurser som används.

Det finns såklart fall där omhändertagande är r befogat men de allra flesta kunde och borde löst genom sedvanlig kommunikation mellan djurägaren och myndigheten.

Istället för en kontrollverksamhet har djurskyddskontroller kommit att handla om maktmissbruk mot enskilda och det är viktigt att någon tar tag i detta missbruk.

Medborgare ska inte utsättas för hot, svartmålas eller ges livstidsstraff utan ordentliga utredningar och direkta sanningsenliga och objektiva behov.

Många gånger får dessa mål sin start i löjliga grannkonflikter eller hämndaktioner.

Enligt Länstyrelsen själva är varannan anmälan obefogad och falsk.

Svenska staten har helt enkelt hittat ett bra sätt att fylla på statskassan. Se förslaget till ny djurskyddslag.

Dem ordningen har gällt när det gäller att omhänderta barn sedan mycket lång tid tillbaka. socialtjänstlagens som kom 1980 gav lite mer makt åt föräldrarna men bara lite spådomsparagrafen finns kvar än i dag

Instämmer helt och hållet. Föräldrars rättslöshet vid omhändertagande av barn har sin like när det gäller omhändertaganden av djurägarnas djur. Båda dessa områden är nedlusade med övergrepp mot såväl föräldrar och deras omhändertagna barn som mot djurägare och deras omhändertagna djur. Hur länge ska svenska samhällets vanvård av djurbönder och småbarnsföräldrar få pågå ostraffat, utan att fler än Dagens Juridik och Familjejordbrukarnas Tidning samt ett fåtal andra tidningar uppmärksammar denna totala rättslöshet. Vad sysslar alla radio och TV-kanaler med. TV4 har till och med gjort stor reklam för Djurambulansen i Skåne som tillsammans med länsstyrelsen i Skåne fördärvat livet för både djur och människor. Vad sysslar Veterinärförbundet med som inte protesterar mot dessa okunniga djurskyddshandläggare? Och vad sysslar förre ordföranden i veterinärförbundet med? Det är denne man som är ansvarig för denna häxprocess som pågår på förvaltningsrätten i Stockholm och som krönikören Thérèse Juel skrivit om ovan. Varför beskyddar veterinärförbundets medlemmar denna svikare mot människor och djur.

SAP, det handlar om ANNAT.
Det numer beryktade och relativt vida spridda uttalandet i Falun i slutet av maj 2011.
"Det handlar inte om djuren, det handlar om ANNAT".
Det var ju bara någon månad efter mailet från kommissarien i Dalarna där han skrev att "självklart har djurskyddsinspektlren TOLKNINGSFÖRETRÄDE pga av sin proffesion", ja de kunskaper de var tänkta att besitta, inte de få de verkligen har.saker Taxies

Sverige har sedan 1995 inte alls några "stränga" djurskyddslagar, utan har endast Europagemensam lagstiftning som gällande lagstiftning medan djurrättsaktivistiska extremister släppts fram och får ostört driva egna agendor på både länsstyrelser, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och domstolar och driver inom myndigheterna juridisk aktivism och organiserad brottslighet som omsätter miljarder både från myndigheternas budgetar samt bötning, stölder bluffakturering m.m. från företag och enskilda.

Svenskt "djurskydd" och tillhörande myndighetsutövning har varit underkänt av Food and Veterinary Office sedan första kontrollen 2007. Sedan dess och med början i BB-fallet har svenska juristers brist på kompetens, myndigheters och domstolars underlåtenhet att följa gällande lagstiftning, vetenskap eller allmänna rättsprinciper varit en följetong i EU-kommissionens rapporter och Europadomstolens domar och förhandsavgöranden.

Detta är verkligen INGENTING att på något sätt vara stolt över - utan svenska myndigheter och domstolar borde skaffa en rejäl skämskudde!
Att dylika fall på svenska domstolar trots sin juridiska och vetenskapliga komplexitet regelmässigt hanteras av inom området helt outbildade och okunniga fiskaler är som så många gånger tidigare påpekats ingen ursäkt - och undantar INTE staten från skadeståndsskyldighet (OJ 2002/C 105/02).

Det är vår månghundraåriga tradition av att leva nära våra djur som borgat för god djurvälfärd i Sverige. Djurrättsterroristerna - som olagligen givits kontroll över statens våldsmonopol via länsstyrelserna och Polismyndigheten vill INTE att djuren skall ha det bra - de vill utrota dem och deras ägare!

Måske var det vær at ligge kræfter i at få dette op i Riks dalen og tage fadt i Formanden for Retspolitisk ,når vi taler om Domstole og falsk udtømninger af folks dyr M M ..
Sverige har underskrevet en fælles EU ret som handler om at Grundloven giver ret til at folk er fredet i eget hjem og det er stærkt kritisable at bryde mod den indgået aftale!
Demonstration er tvivlsomt om den skulle ender adfærden hos Statens egen kriminelle og da det er dem selv som leder deres formalitetsspørgsmål og fornægter folk deres ret i system og bliver til et habilitetsspørgsmål!
For hvem som erkender den sagsbehandling ,der pågældende gange gør brug af overtrædelse af straffelovens ,for at fornægte den kritik som Svenske folk udtrykker her !
Det er ufattelige at ingen henvendelse fra pressen ,skulle viser støre respekt for vad Der forgår . for som vi ser det Er det jo rene Tyveri af folks ejendoms ret .