Skip to content

Anställda som startat konkurrerande verksamhet får sänkta miljonskadestånd i AD

"Det högsta skadestånd som någonsin dömts ut av AD i den här typen av mål"; säger den före detta arbetsgivarens advokat, Charlotte Forssander. Foto: TT och Vinge

Kvinnorna startade konkurrerande verksamhet med databaser från sin tidigare arbetsgivare. Tingsrätten och hovrätten dömde dem att betala 10,5 miljoner kronor i skadestånd. Enligt HD borde dock tvisten ha prövats av Arbetsdomstolen - som nu sänker skadeståndet till fyra miljoner kronor. "Vi är besvikna men konstaterar att detta är det högsta skadestånd som någonsin dömts ut av AD i den här typen av mål", säger advokat Charlotte Forssander.

 

Bolaget, som sysslar med marknadsundersökningar, stämde tre tidigare anställda som startat konkurrerande verksamhet i ett nytt bolag. Enligt bolaget hade de tre kvinnorna gjort intrång i två av bolagets databaser som innehöll stora mängder kontaktuppgifter till personer som på internationell basis kunde användas i marknadsundersökningarna.

Bolaget hade fem databaser med sådana kontaktuppgifter och målet handlar om två av dessa databaser.

I november 2011 inkom deras tidigare arbetsgivare med en ansökan om en så kallad intrångsundersökning hos det nya bolaget. Tingsrätten biföll ansökan eftersom det "skäligen kunde antas" att de tidigare anställdas nya bolag hade gjort intrång bland annat i bolagets upphovsrätt i de två databaserna. Därefter meddelade tingsrätten ett interimistiskt  vitesförbud gentemot svarandena.

Intrångsundersökning
Bolaget begärde att Göteborgs tingsrätt slutgiltigt, vid vite, skulle meddela förbud enligt upphovsrättslagen att förfoga över databaserna och förbud enligt lagen om skydd för företagshemligheter att röja eller utnyttja bolagets företagshemligheter.

Bolaget begärde dessutom både allmänt och ekonomiskt skadestånd.

Tingsrätten konstaterade att bolagets databaser hade påträffats hos de tidigare anställdas bolag vid intrångsundersökningen. Tingsrätten konstaterade också att databaserna innehöll cirka 160 000 kontaktuppgifter som löpande uppdaterats och som tagit tolv år att sammanställa och att databaserna var ett resultat av en "väsentlig investering" på omkring tio miljoner kronor.

Företagshemligheter
Tingsrätten ansåg därför att databaserna omfattades av det så kallade katalogskyddet enligt upphovsrättslagen. Tingsrätten konstaterade dessutom att de tidigare anställda hade framställt exemplar av databaserna när dessa hade flyttats över till deras nya bolag.

Databaserna ansågs också utgöra företagshemligheter och de tidigare anställdas agerande hade enligt tingsrätten även inneburit brott mot den arbetsrättsliga så kallade lojalitetsplikten eftersom de hade planerat den konkurrerande verksamheten medan de fortfarande var anställda hos det "tidigare" bolaget.

De tidigare anställda hade därför ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt både Upphovsrättslagen och lagen om företagshemligheter.

Enligt tingsrätten skulle en samlad bedömning göras enligt dessa regelverk och domstolen uppskattade skadeståndet till skäliga 9,5 miljoner kronor.

Skadestånd och vitesbelopp
De före detta anställda dömdes dessutom att betala en miljon kronor i allmänt skadestånd och tingsrätten gick även på bolagets linje och meddelade vitesförbud med ett vitesbelopp på 500 000 kronor.

Hovrätten för Västra Sverige ändrade senare tingsrättens dom så att det ekonomiska skadeståndet sänktes med en miljon kronor medan det allmänna skadeståndet höjdes med motsvarande belopp.

Högsta domstolen undanröjde senare hovrättens dom när det gällde bolaget och två av de anställda och överlämnade istället målet till Arbetsdomstolen.

Avtalen nödvändigt moment
Den före detta arbetsgivaren - alltså bolaget - hade som grund för sin talan åberopat intrång i upphovsrätt, röjande och utnyttjande av företagshemligheter samt brott mot den lojalitetsplikt som följt av anställningsavtalen. Just avtalen ingår som ett nödvändigt moment i talan och tvisten måste därför sägas röra förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare, konstaterade HD. Eftersom det därmed handlade om en arbetstvist skulle målet enligt lag prövas i AD.

AD ändrar nu tingsrättens dom och sänker det skadeståndet  till till fyra miljoner kronor.

AD  anser att det är bevisat att de anställda gemensamt och i samförstånd har planerat och genomfört överföringen för att använda den före detta arbetsgivarens uppgifter i den egna verksamheten. De databaser och den datafil som berörts har enligt AD också varit produkten av en "väsentlig investering i kvalitets- och kvantitetsmässigt hänseende" - någonting som innebär att databaserna omfattas av det så kallade "sui generis"-skyddet i databasdirektivet och av skyddet i upphovsrättslagen.

Åsidosatt sin lojalitetsplikt
De anställda har också gjort intrång i det ursprungliga bolagets katalogskydd och uppsåtligen röjt dess företagshemligheter - någonting som utnyttjats av det nya bolaget.

Redan genom att förbereda och starta en konkurrerande verksamhet trots pågående anställning har de anställda också åsidosatt lojalitetsplikten i sina anställningsavtal, vilket enligt AD har varit ägnat att orsaka arbetsgivaren skada.

Den grad av planering och förberedelser som har varit förknippade med röjandet och de sekretessförbindelser som de anställda undertecknat gör enligt AD också att det finns synnerliga skäl att döma ut skadestånd även för sådant som har ägt rum efter att anställningarna upphört.

Svårt att värdera besparingen
AD understryker att databaserna inte har fått behållas i den nya verksamheten och att det äldre bolaget har kvar ensamrätten till dem. Det är svårt att säkert säga vilken besparing det nya bolaget har gjort genom sina obehöriga angrepp och intrång. Bolaget har dock kunnat komma igång med sin verksamhet snabbare och dragit nytta av databaserna under cirka två års tid.

Enligt AD ska det ekonomiska skadeståndet för överträdelserna skäligen bestämmas till tre miljoner kronor.

Domstolen ansluter sig samtidigt till tingsrättens bedömning att ett ideellt eller allmänt skadestånd också ska utgå och att beloppet ska bestämmas till en miljon kronor. Skadeståndet bestäms därför sammanlagt till fyra miljoner kronor.

En ledamot i AD är skiljaktig och vill i likhet med tingsrätten bestämma det ekonomiska skadeståndet till 9,5 miljoner kronor.

"Högsta skadeståndet någonsin"
En den före detta arbetsgivarens advokater, Charlotte Forssander vid Vinge kommenterar domen så här:

- Vår klient känner stor tillfredsställelse över att även Arbetsdomstolen gav oss rätt på alla punkter och att de utdömde det högsta allmänna skadeståndet genom tiderna i ett företagshemlighetsmål. Det är en tydlig signal att domstolen ansåg att svarandenas agerande var mycket klandervärt.

Men hur ser ni på att AD sänker skadeståndet så mycket?

- Det känns så klart frustrerande, eftersom AD kom fram till att vår klient faktiskt hade lyckats styrka hela sin investeringskostnad. AD menade ändå att det var nödvändigt att göra en skälighetsuppskattning av skadeståndet.

- Personligen har jag aldrig drivit, eller ens hört talas om, ett ärende där bevisläget var så gott. Därför är vi lite besvikna över utfallet av majoritetens skälighetsbedömning. Men vi konstaterar ändå att det totala skadeståndet är det högsta som någonsin utdömts av AD i denna typ av mål.

 

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman
  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

1 kommentar

Det kan ibland kännas frestande att tillåta sig blanda ihop de egna känslorna med juridiken. Stöd för vad som i storlekshänseende ska betraktas som ett rimligt skadestånd går visserligen att utläsa med hjälp av bestämda taxor. Att härefter andra personer har tillskansat sig nyttan av din kanske dagliga kamp för överlevnad och så småningom utvecklade framgång får ju gissningsvis av dem som utsätts uppfattas som något obetalbart i tiden.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.