Skip to content

"Med juristers vurm för konservatism missar lagrådet poängen med en klimatlag"

DEBATT - av Åsa Romson, jur. dr. i miljörätt, riksdagsledamot (MP) och f.d klimat- och miljöminister

 

Det finns en särskild form av konservatism som präglar jurister i deras arbete. Det har fascinerat mig genom åren både som forskare i juridik men också som politiker som ju har jurister som några av våra viktigaste medarbetare för att utföra våra uppdrag.

När jag läser vad lagrådets jurister skriver om den föreslagna klimatlagen är det denna vurm för att saker ser ut som de alltid har gjort som framträder. På sin torra kanslisvenska går juristerna igenom varför de överhuvudtaget inte ser någon poäng med en klimatlag.

Inget av de skäl som regeringen framför ser juristerna som giltiga motiv för att delar av regeringars klimatpolitiska arbete ska vara reglerat i lag.

Lagrådet ser däremot inga konflikter med grundlag, riksdagsordning eller specifika problem med utformningen av enskilda paragrafer i klimatlagen, utan säger att syftet med lagen kan uppnås på andra sätt. Detta blir intressant eftersom den politiska bedömningen från sju av riksdagspartierna är att de vill ha just lagformen för en del av det klimatpolitiska ramverket som föreslås stärka det svenska klimatarbetet.

Här vill alltså juristerna ha mindre juridisk reglering och politikerna mer vilket inte är så vanligt.

Två saker tror jag lett till så skilda ståndpunkter. Det har att göra med dels miljörätten/miljöpolitikens utveckling, dels med den politiska utvecklingen i riksdagen.

Miljöpolitikens uppdrag idag är att säkerställa en omställning till ett hållbart samhälle. Detta görs genom många konkreta regler och ekonomiska styrmedel men det görs också genom politiskt ledarskap som skapar trovärdighet för alla de enskilda aktörer som måste göra jobbet med att minska utsläppen. I globala frågor som klimatfrågan måste den trovärdigheten även byggas internationellt.

Kraften i Parisavtalet ligger därför inte i de enskilda utsläppsmålen eller målet 1.5 eller 2 grader, utan i det ledarskap som skapades och som visar för alla aktörer som planerar för framtiden att klimatutsläppen måste bort.

Formen med ett internationellt rättsligt avtal var väsentlig för att skapa den trovärdigheten, en trovärdighet som i sig nu leder till att globala investeringar i fossil energi ifrågasätts och investeringar i förnybart ökar. Parallellen är relevant för nationell klimatpolitk.

Så när lagrådets jurister säger att lagformen i sig inte bidrar till syftet att stärka det klimatpolitiska arbetet så har de inte följt den utveckling som nu sker i miljörätt och miljöpolitik. I betänkandet från miljömålsberednigen så utvecklar ju även experterna hur en lagbundenhet ökar transparensen för svenska aktörer att förhålla sig till den nationella klimatpolitiken, vilket alltså i sig är en viktig del för att uppnå syftet med lagen.

Den andra utvecklingen som klimatlagen måste ses i ljuset av är den om politiska överenskommelser och riksdagens roll.

Det är en lång tradition i Sveriges riksdag att partier gör breda överenskommelser i frågor som blir styrande för politiken även över mandatperiodsgränserna. I frågor där långsiktighet är viktigt får detta som störst betydelse.

Att en sådan överenskommelse lagfästs är ingen nyhet utan skedde med bugetlagen, som för övrigt också är en lag som talar om vad regeringen ska göra utan att ha några straffsanktioner utan förlitar sig på politiskt ansvarsutkrävande. Var och en ser dock att det går lite si och så med politiska uppgörelser ibland (vi som var med i samtalen kring den så kallade decemberöverenskommelsen känner kanske detta extra starkt).

För lagrådets jurister verkar det vara samma sak att ha en politisk överenskommelse och att ha en lag utan straffsanktioner som kan ändras med enkel majoritet.

Jag som jobbat parlamentariskt ser att det är en väldig skillnad och det var också grunden till att jag som minister gav i uppdrag till den parlamentariska miljömålsberedningen att om titta på för- och nackdelar med en klimatlag. Politikernas skäl att föreslå en lagreglering av regeringens ansvar för klimatpolitiken kommer av att det bidrar till långsiktighet av den politiska överenskommelsen.

Juristernas svar att så inte är fallet eftersom lagen kan ändras missar helt poängen.

Jag är mycket medveten om att tidspressen på lagrådets jurister är stor under denna tid på året då alla propositioner som regeringen vill ha beslut om före sommaren kommer som en stor klump. Jag kalandrar därför inte alls dessa jurister för att de inte djupdykt tankemässigt i de utvecklingar jag beskriver här utan sin vana trogen förhållit sig skeptiska till det man inte känner igen och dissekerat argumenten från regeringen ett och ett utan koppling till sammanhang.

Det är ett fullt legitimt juridiskt arbetssätt, men missar likafullt i fråga om klimatlagen som en viktig juridisk och politisk utveckling.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt