Skip to content

"Företrädaransvaret för skatteskulder måste reformeras - nu kan ministern inte ducka längre"

DEBATT - av Carl Göransson, jurist och VD för stiftelsen Rättvis skatteprocess 

 

Advokatsamfundet, Svenskt Näringsliv och Umeå Universitet. Det är några av Entreprenörskapsutredningens remissinstanser som vill att det skatterättsliga företrädaransvaret utreds.

Det framgår av en remissammanställning som Rättvis skatteprocess har genomfört.

Stödet för en utredning av företrädaransvaret är solitt. Det är positivt att det finns ett brett stöd för en utredning av företrädaransvaret. I dag fungerar det inte ändamålsenligt och Skatteverket har getts en gräddfil att begära in skulder från enskilda när ett aktiebolag går i konkurs.

I normalfallet kan företrädare för ett aktiebolag - ägare, styrelseledamöter eller VD - inte bli betalningsansvariga för de skulder som finns i bolaget vid en konkurs förutsatt att de fullföljt sina skyldigheter enligt aktiebolagslagen. Det gäller alla typer av skulder - utom skatteskulder.

För skatteskulder finns det ytterligare en särskild reglering som möjliggör för staten att kräva ut skatteskulder direkt från bolagets företrädare, det så kallade företrädaransvaret.

För att företrädaransvar ska kunna dömas ut krävs att företrädaren för företaget har varit grovt vårdslös. I praktiken har domstolarna tolkat detta ansvar mycket strängt. För att undgå ansvar måste en företrädare senast samma dag som skatteskulden förfaller till betalning vidta åtgärder för att avveckla bolaget, oftast genom konkurs.

Företrädaransvaret döms således ut strikt. Personer som normalt inte skulle anses vara särskilt vårdslösa blir personligt betalningsansvariga för tusentals kronor.

Domstolarnas tolkning av praxis får konsekvenser. Den medför att människor som försökt göra rätt för sig far illa. På grund av företrädaransvaret tvingas varje vecka individer från sina hem, blir barskrapade och i många fall går de i personlig konkurs; i bästa fall får de skuldsanering. Det drabbar inte bara enskilda individer, utan även anhöriga påverkas.

Det var därför välkommet att Entreprenörskapsutredningen föreslog att företrädaransvaret utreds.

Efter att remisstiden på betänkandet nu gått stämmer alltså flera remissinstanser in i kravet, enligt den remissammanställning som Rättvis skatteprocess har tagit fram.

Advokatsamfundet, Umeå Universitet, Småföretagarnas riksförbund och Almega, bland andra, vill se en utredning av den skatterättsliga regeln. Även flera myndigheter stämmer in i kravet på förändring.

Faktum är att ingen remissinstans till utredningen direkt motsätter sig en utredning av företrädaransvaret, vilket är mycket positivt.

Tidigare har även en riksdagsmajoritet krävt en reform av företrädaransvaret genom ett så kallat tillkännagivande.  Finansminister Magdalena Andersson (S) har, som ansvarig minister, dock ännu inte valt att agera.

Nu bör det bli ändring på det. Med krav från företrädare för juristbranschen, akademin, myndigheter och företagarorganisationer blir det allt svårare för regeringen att fortsätta ducka för frågan. Och det är bra: en utredning med medföljande reform behövs.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

1 kommentar

På det här området är det verkligen på tiden att förändringar sker, det är inte företagaren/ställföreträdaren som är grovt vårdslös, det är samhället som är grovt vårdslös mot företagaren. I 99 fall av 100 handlar det här om Småföretagare.

Enligt reglerna så utfaller ansvar vid grov vårdslöshet, vilket tolkas som att skatten är betald minst en dag för sent. Vårdslös skulle då i så fall inte existera ens som möjlig händelse.

I andra sammanhang så gör skatteverket sin avstämning på skattekontot vid månadsskiftet, d.v.s. ca 3 veckor efteråt, så det är verkligen en extremt vriden tolkning. Det existerar inte i något annat sammanhang i någon fråga i samhället som en dags försening, betraktas så här extremt!

Vidare så är ansvaret i princip alltid i samband med konkurser och det BORDE ligga i samhällets intresse att ställföreträdaren, vill göra allt för att rädda verksamheten från konkurs – inte straffa olika räddningsförsök. Så lagstiftningen är inte bara destruktiv mot ställföreträdaren utan även mot anställda, leverantörer och banker – och i slutändan hämmande för landets totala inkomster av skatt.

Vidare när ett företag gått i konkurs, så har oftast inte ställföreträdaren någon möjlighet att erlägga skatten, för inkomst och inkomstmöjligheten redan i samband med konkursen redan är avskuren. I sådan här sammanhang påföra en privatperson miljoner i skatt i vissa fall 100 tals miljoner, som samhället ändå inte på ett rimligt sätt någonsin kommer få, orsakar bara skada och absolut ingen nytta för någon.

Den skatt som ställföreträdaren skall erlägga som privatperson, ska erläggas med beskattade medel, vilket gör att bakomliggande inkomstkälla om det nu kommer gå att betala, måste vara ca 3 gånger högre än utdömt belopp. (t.ex. ställföreträdaransvar 1 milj, då måste det finnas inkomster bakom på ca 3 miljon – skatter = 1 miljon att betala med). Även om det teoretisk finns ackordsmöjligheter och möjligheter till betalningsplaner – så är det något som i princip aldrig tillämpas eller godkänns av Skatteverket.

Jag tycker det behöver prövas följande frågeställningar:

1. Jämställa statens fordringar och tillämpa exakt samma regler som för andra fordringsägare.
2. Skapa en ”gummiklausul” där det under vissa förutsättningar, på ett förutsebart sätt, går att ha underskott på skattekonto mot relativt hög ränta på vissa sätt.
3. Behovsprövat ansvar, så hem och familj och rimligt skydd, eventuellt med betalningar under t.ex. 5 år.
4. Fördela ansvaret mellan ställföreträdare.