Skip to content

Åklagare ska klara upp brotten som polisen misslyckas med - här är regeringens order

Rikspolischef Dan Eliasson och inrikesminister Anders Ygeman. Foto: Nora Lorek/TT

Åklagare ska placeras direkt i hjärtat av polis-organisationen för att få fart på utrednings-verksamheten. Det är regeringens senaste försök att komma till rätta med krisen inom polisen där allt färre ärenden redovisas till åklagare. Regeringens order består av två delar.

 

- Att åklagare placeras direkt i polisorganisationen gör arbetet effektivare och innebär att värdefull kunskap tillförs polisen, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).

Åklagarna ska klara upp brotten
Krisen inom polisen fortsätter att pressa regeringen. I en order till Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten skriver regeringen:

  • Ett antal åklagare ska under en tidsperiod på minst 6 månader, med start så snart som möjligt, placeras hos Polismyndigheten för att bistå Polismyndighetens utredare och förundersökningsledare i konkreta ärenden rörande mängdbrott. Syftet är att öka produktionen av ärenden som redovisas till åklagare för beslut i åtalsfrågan, ge ökade förutsättningar för direkt återkoppling från åklagare till polis samt bidra till ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna.
  • Som ett komplement till ovanstående insats åläggs Polismyndigheten att inrätta särskilda utredningsgrupper som på ett koncentrerat sätt utreder, redovisar och avslutar gamla ärenden, i första hand åklagarledda. Polismyndigheten behöver avdela utredare och Åklagarmyndigheten förundersökningsledare för denna uppgift. Syftet med åtgärden är att ge utredningsenheterna möjlighet att arbeta med nyinkomna ärenden, som har större chans att leda till lagföring. 

"Negativa resultat måste brytas"
Det är just när det gäller mängdbrotten som det är störst problem med att pplisens balanser växer och allt färre brott klaras upp. Regeringen med Anders Ygeman i spetsen konstaterar åter att "antalet ärenden redovisade till åklagare har minskat" och att brottsuppklaringen sjunker både sett till det totala antalet brott och inom olika brottskategorier.

Parallellt med detta har även de så kallade ärendebalanserna, särskilt antalet äldre öppna ärenden, ökat hos polisen under det minst sagt turbulenta året 2016.  Bakgrunden är den kritiserade omorganisationen som regeringen nu öppet medger har inneburit det man kallar för "temporära försämringar av verksamhetsresultatet". 

"Det är av stor vikt att den negativa resultatutvecklingen bryts och att brottsuppklaringen ökar", skriver regeringen.

Måste placeras där det behövs
Myndigheterna får visserligen själva avgöra var den extra resursen med åklagare ska användas, men det "ska vara där Polismyndighetens behov av stöd är stort" och på ett sätt som innebär att åklagarna "gör största möjliga nytta".

Polismyndigheten ska alltså också inrätta "särskilda utredningsgrupper som på ett koncentrerat sätt" tar tag i gamla ärenden. 

Polisen kommer också att få fortsatt stöd under 2017 av åklagare som arbetar med bedrägerier, relationsbrott och mängdbrott.

 

 

Se intervjun med rikspolischefen Dan Eliasson i Veckans Juridik när han var nytillträdd >>

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

28 comments

Frågan är om de utredande poliserna behöver en överrock i form av en åklagare som hetsar på eller om det är fler utredare som behövs. Personligen tror jag på det sistnämnda.

Återfallsförbrytarna är det största problemet. Jag har sedan 2004 ägnat all kraft åt att komma åt det problemet. Tyvärr har responsen uteblivit och de går idag nästan rakt ut till nya brott.
Lidingös värsta återfallsförbrytare har under 20 år dömts till allt kortare straff för bostadsinbrott och annat. Vid den senaste domen 26 januari dömdes han med nöd och näppe till fängelse 10 månader för ett antal brott. Tidigare har det oftast blivit Skyddstillsyn. Det var snudd på att det kunde ha blivit det nu också och kanske blir det så om domen överklagas !

Bakgrunden till att inte fler av hans brott klarats upp är att han vid gripandet 2015 bara utreddes och åtalades för gripandebrottet trots ytterligare tre identiska bostadsinbrott i området samma dag. Nu blev det samma sak. Han fälldes för några brott som bevisats genom DNA men de andra inbrotten under december som bar hans signum utreddes aldrig.

Därför är uppklarningen så låg. Åklagare och domstolar måste häkta på längre tid och ge polisen uppdrag att följa upp seriebrottslighet. Så jobbar man e.u. i Uppsala där uppklarningen beträffande bostadsinbrott är 20 procent mot 3 procent i Stockholmsområdet !

Jag är verkligen road!

Hur många inlägg har du genom åren inte skrivit på exakt samma tema, nämligen återfallsförbrytarna i din hemkommun!

Road ! Jag vet inte om du menar pik eller support. Jag måste vara konkret och lokal för att få fram mitt budskap som är allmängiltigt. Till Hans Roslings nivå når ingen ! Jag har nu uppfattningen att alla inser problemet och lösningen men den ingår inte i vårdstrategin !

"Häkta på längre tid", skriver du. Menar du att man skall häkta den misstänkte och sedan fördröja utredningen? Vad skulle vara vunnet med det, bortsett från att det inte överensstämmer med lagens anda?

Advokat ! I det aktuella fallet greps den misstänkte 27 december och häktades på två veckor. Nu var det ju röda dagar och semester så polisen kämpade för att huvudtaget få ihop gripandebrotten till åtal. Eftersom häktningstiden får avräknas på straffet blir det ju ingen olägenhet för den misstänkte. Olägenheten för honom skulle vara att man kan bevisa flera brott. Tyvärr har det ingen betydelse i praktiken då domstolarna ändå lägger sej på eller under straffminimum. Det argumentet kör åklagare och domstolar stenhårt med men jag anser att det är ett orimligt hån mot de brottsdrabbade !

Är det inte en olägenhet att sitta häktad med restriktioner, jämfört med att sitta i fängelse?
Har du missat vad FN:s tortyrkommitté skrivit de senaste 20 åren?

Nu Advokat visar du ditt rätta ansikte. Jag har under hela min kriminalpolistid kämpat för att återfallsbrottslingarna skall komma ur sitt ekorrhjul samtidigt som jag försökt att kämpa för brottsoffren. Du tycker alltså att istället för att brottslingen skall sitta häktad ytterligare två veckor så skall man strunta i brotten mot ytterligare tre familjer- kanske 10 personer - samtidigt som brottslingen får rabatt på rabatt på rabatt !

För det första behöver dessa inga restriktioner. Huvudsaken är att de hålls inom lås och bom och förhindras att begå brott. Nu sitter 41-åringen med 36 noteringar inlåst i 6 månader och skyddstillsynen som utdömdes i oktober omvandlades inte. Kan du gissa hur många brott som förhindrats om han istället fått fängelse i två år- vilket varit fullt rimligt och han inte blivit villkorligt frigiven sedan två tredjedelar av straffet avtjänats ? Det är fullkomligt orimligt med villkorlig frigivning av dessa fullständigt hopplösa återfallsbrottslingar.

En annan sak är att om samma behandling som vid skyddstillsyn med kontraktsbehandling utförts under dessa två år skulle återfallsrisken vara betydligt mindre. Nu tar man till detta som en mirakelmetod fastän återfallsrisken är 100 procent. Det är upprörande och sabotage mot de poliser som kämpar förtvivlat med samma människor hela tiden. Naturligtvis skulle arbetsbördan lättas och deras motivation ökas om domstolarna använda straffskalan som lagstiftaren menat !

Ja, mitt "rätta ansikte" är att stå bakom EKMR och svensk lag. Vad är det som hindrar att polisen utreder ytterligare brott medan den misstänkte/dömde sitter i fängelse?

Restriktioner begärs och erhålls regelmässigt för den övervägande majoriteten häktade.

Märkligt hur många ursäkter poliser kan komma på för att inte jobba. Många gånger får de målsägande som du vurmar för stå tillbaka när polisen skall dricka kaffe, fysträna eller duscha och klä om för helgen två timmar före tjänstens slut på fredagar.

Advokat ! Nu börjar jag undra om du verkligen är advokat. Så hånfull inställning till poliser har inte advokater ! Du vet mycket väl att om man skulle kunna bevisa flera brott efter domen så läggs de ner. Snacka om rabattsystem !!!!!!!!!!!!!

Vänligen läs 34:e kapitlet BrB.
Dessutom vet du, och alla andra som jobbar med brottmål, att det jag skrivit om poliserna är sant.

Håller med om att det är ett stort problem att domstolarna i väldigt stor utsträckning använder den nedre delen av straffskalan utom vid mord, där använder man nästan uteslutande den övre straffskalan.
Tanken med häktning är att det skall förhindra den misstänkte från att springa på gatorna och begå nya brott medan brottet utreds eller så kan den misstänkte på fri fot förstöra utredningen eller samråda med medmisstänkta eller hålla sig undan lagföring och straff. Dessutom används häktning i stor utsträckning vid allvarlig brottslighet eller mängdbrott och där finns det ändå ett straff som skall avtjänas. I slutändan blir det ju då oftare ett kortare straff som den dömde skall avtjäna om personen förhindrats från att begå nya brott. Regeringen vill nu ha mer eller mindre obligatorisk häktning för vapenbrott. Detsamma blir förmodligen fallet när man skärper straffen för vissa våldsbrott som i stor utsträckning begås av gängkriminella. Man kan dock se vissa klasskillnader tex. i brottsutredningen kring Statens Fastighetsverk där brottsmisstankarna rör många miljoner med flera misstänkta som sannolikt kan prata ihop sig och gömma tillgångar men där åklagaren nekats såväl häktning som betalningssäkring av misstänktas tillgångar.

Du, jag ,och alla andra vet att rättsapparaten i första hand lagför brottslingar och inte brott vilket är förklaringen till de outredda,påstådda,brotten.

Om åklagarna sätts att leda fu i det som normalt är åklagarledda utredningar görs knappast någon vinst. Det som verkligen behövs är utbildning i grundläggande fu-åtgärder, där kan åklagarna bistå. Alltför många utredningar är behäftade med basala brister (saknade nödvändiga registerutdrag, felaktiga delgivningar, bristande information om § 12 FuK, felaktiga eller obefintliga undersökningar avseende skadestånd från må, försäkringsbolag och andra - ej undersökta konkretiserade invändningar från misstänkt (särskilt avseende narkotikabruk och legala förskrivning). Man kan också överväga om inte de många kompetenta utredare som pensionerats över landet skulle kunna tas in som konsulter för att bidra till att höja utredningarnas kvalité. Polisen är, upplever jag, på ett sluttande kvalitetsplan. I nuläget är åklagarna på samma plan, där för att hålla tempo uppe (genomströmningstid är det enda viktiga, inte kvalitet) även sämre utredningar föranleder beslut om lagföring - ev. brister ska läkas genom viss förundersökning i rätten. Räfst och rättning är vad som behövs och insikt om att rättvisa och rättssäkerhet både tar tid och kostar pengar.

Jag funderar på om åklagare kunde varit bättre på förhör eftersom de är juridiskt utbildade och ställer andra frågor med utgångspunkt i juridiken i varje anmälan.

Jag tycker det är konstigt att åklagare överlämnar en sådan viktig del av en FU åt nån annan. Hade aldrig jag gjort som åklagare. Hur någon svarar alltså, snabbt, tankspritt, tveksamt osv kan ju ge en fingervisning om andra frågor som behövs ställas. De borde åtminstone hålla/medverka vid något förhör själva innan åtal. Blir ju lite av ett genrep. De vet mer exakt vem åtalad är och eller i alla fall framstår som.

Pip ! Min erfarenhet är att åklagare är fullständigt värdelösa- i varje fall i initialskedet. Dom vet själva om detta och håller sej undan. Dom går genast på de springande punkterna istället för garvade poliser som försöker bygga upp en relation och få en bra berättelse. Naturligtvis kan det vara bra i slutskedet eftersom åklagaren sedan skall driva ärendet i rätten. Det är inte roligt om man där drabbas av överraskningar.

Tyvärr är kunskapsnivån låg bland många "debattörer" här.

Kolla upp RPSFS 2014:5 FAP 403-5. Genom detta "pactum turpe" mellan åklageriet och polisen fick polisen överta en mycket stor del av förundersökningarna. Polisen vill själva göra "fina" saker som att leda förundersökningarna medan kallas in extra för åklagarna att hålla förhör.

Om föreskriften jag nämnde återkallas, vilket polisen absolut inte vill, eftersom man tycker att man klarar sig bra utan order från de akademiskt utbildade åklagarna, kan både poliser och åklagare återgå till att syssla med vad de är bäst på.

Intressant. Jag har alltid tänkt att åklagare var mycket mer skärpta. Poliser mer jordnära. Broderliga och metodiska. Arbetade långsamt och alltid på samma sätt. Ogillar starkt förändringar.

I min värld går det tio poliser på en åklagare typ. Å andra sidan har jag aldrig träffat en verksam åklagare. Bara talat med ett par i telefon. Jo, förresten en har jag träffat för länge sedan. Han gillade jag inte alls. Jag var målsägande då.

Jag själv ställer mycket högre krav på åklagare än poliser. De ska ju ha kompetens att leda en FU på så väl rätt sätt som effektivt. De ska också i större utsträckning än poliser stå emot att påverkas utifrån. Och vara klartänkta och analytiska.

Vissa utredande poliser framstår dock som mycket duktiga och helhjärtat engagerade i sitt jobb.

"Broderliga och metodiska."
"Jag själv ställer mycket högre krav på åklagare än poliser. "
Bra pip-mer sånt.
Ha ha ha

Det är såklart väldigt skönt att leva i sina egna fördomar. ;)

Vad jag menar är att poliser är bättre på polisarbete. En åklagare skulle säkert uppnå sämre resultat.

Däremot tror jag åklagare kan vara bättre på att analysera fakta. Välja ut fakta. Liksom att pressa fram resultat.

Jag hade velat gå vid sidan om båda två och se hur de arbetar. Jag tycker det hade varit mycket intressant.

Ibland får jag för mig att åklagare bara sitter vid ett skrivbord och bara umgås med andra åklagare.

Låter inte så bra. De borde jobba mycket mer med experter inom olika genrer. Utvecklas. Skaffa sig nya intryck. Utmana sig själva.

Jag tycker t e x att om en åklagare åt lunch med någon från finansvärlden låt säga tre gånger.

Dvs det fanns ingen utstakad agenda med mötet istället lät det formas allt eftersom...

Då skulle åklagaren och parten från finansvärlden ( typ nån chef) börjat språka och kommit in på olika delar av bedrägerimöjligheter exempelvis.

Eftersom samtalet var helt förutsättningslöst fick båda parter mest bättre förståelse för varandras roller men kanske också kännedom om vandras svårigheter eller utmaningar.

Det hade också skapats en positiv kontakt som hade kunnats nyttjas vid behov av expertis.

Nästan gång samtalade kanske en åklagare med nån från bygsektorn eller tullen.

Alltså ett kravlöst utvecklande som bara tillförde. Lunch ska väl åklagare äta ändå.

God mat gör människor positiva och nöjda. Nöjda åklagare står lättare objektiva. Och mer kunskap lönar sig alltid, inom alla områden.

Det blir helt enkelt inte så tungt med byggmål om man redan har någon kännedom byggsektorn som åklagare.

Så tänker jag.

Tack pip för att du låter oss ta del av din intressanta tankevärld.
Ser fram mot fler utläggningar i olika ämnen :-)

"ska" och "måste" vet vi historiskt leder till sådana krav som skapar justitiemord.

Det är väldigt konstigt att polisen hela tiden ska effektiviseras genom beslut från beslutsfattare som inget begriper om polisverksamhet. Sätt varenda åklagare i knät på poliserna och effektiviteten skulle inte förbättras ett vitten.
Varför ska det vara så svårt att se var problemet ligger. Problemet har sin rot i en fullständigt omöjlig omorganisation där någon, läs Rolén, fått statsmakterna att tro på att polisverksamhet kan ske på distans.
Inget kommer att bli bättre förrän beslutsfattarna börjar inse att en decentralisering av polis är nödvändig.
Idag verkar huvudparten av alla poliser vara någon form av chefer knutna till de regionala ledningarna och till NOA. Nästa stora grupp verkar vara tillsatta som presstalesmän för vid vartenda reportage eller nyhetsinslag får läsare/tittare lära känna en ny presstalesman. En tredje stora grupp är alla de poliser som inte utför polisarbete utan har en rent civil arbetsuppgift. Räkna bort dessa och försök lista ut hur många timmar som läggs ner på vägarna för alla dessa evinnerliga förflyttningar så ser ni vad som finns kvar för det egentliga polisarbetet. Av omorganisationens tumvante blev inte ens en avig maska.

Men det ena utesluter väl inte det andra?

Jag håller med dig. Varje stad måste ju ha sin egen fungerande polisenhet. Där effektiva arbetsmetoder inte störs eller skadas vare sig av regler uppifrån eller ineffektiva krav.

Men finns det något färdigt förslag från de arbetande poliserna på hur de vill att organisationen ska se ut?

Eliasson är väl inte sämre än att han kan möta båda parter om förslagen är rimliga och väl motiverade.

Eftersom han sysslat mest med krav uppifrån har han kanske bättre tid att lyssna till förslag nerifrån nu.
Och han har ju fyra år kvar att förändra på.

Man behöver utröna vad inom polisen som främst vinner på centralstyrning.

Börje ! Du tar upp den verkliga orsaken till sammanbrottet nämligen centraliseringen. Redan 2012 tog Sarnecki upp detta i bifogade länk mot skjutningarna i Malmö. Det är alltså NewYorkmodellen som varit så framgångsrik och som Tryggare Sverige förgäves kämpat för. Den skulle bli bas för omorganisationen. Poliserna skulle ut bland människorna.

Nu gjorde man precis tvärt om och resultatet är att man totalt tappat greppet om brottsutvecklingen. Vid TV4-nyheterna i går kl.22 tog Hasse Aro upp NewYorkmodellen mot katastrofsituationen i Malmö. Samtidigt som man nu tar itu med utredningssituationen måste man se till att poliserna kommer ut till människorna inte bara i problemområden utan överallt !
http://www.expressen.se/kvallsposten/jerzy-sarnecki-malmo-bor-ta-efter-n...

Tryggare Sverige har sedan 2011 kämpat hårt för NewYorkmodellen och har medverkat i alla media och Magnus Lindgren har många artiklar också på Dagens Juridik. Det är ett svek att våra högsta politiker, polischefer och Dan Eliasson visat totalt ointresse för detta :
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenska-politiker-vill-lara-av-new-yor...

Regeringsorden om att åklagare ska utreda brott hos polismyndigheten är ett bevis på att de högsta politikerna och rikspolischefen inte har någon kännedom om vad polisarbete går ut på.
De verkar också tro att centralisering är liktydigt med rationalisering. Istället har förstnämnda lett till det motsatta.