Skip to content

Tre av fyra brottslingar som döms till utvisning släpps på fri fot i Sverige

Patrik Engström är chef för nationella gränspolisen. Foto: Jonas Ekströmer/TT och Anders Wiklund/TT

Svårigheter med utvisningar gör att nästan 75 procent av de personer som dömts till utvisning till följd av brott släpps på fri fot efter avtjänat straff. Det visar en sammanställning som har gjorts av SVT:s Uppdrag granskning.

 

Svenska polisen kan inte utvisa utvisningsdömda personer i de fall då det till exempel pågår en väpnad konflikt i landet eller om landet vägrar ta emot medborgaren.

Polisen har då inte heller rätt att hålla personen kvar i förvar.

"Måste finnas särskilda skäl"
Men även utvisningsdömda där utvisning skulle vara möjlig kan släppas fria efter att de avtjänat sitt straff.

Det måste finnas särskilda skäl för att hålla personen i förvar och de särskilda skälen ska då vara att personen på fri fot kan komma att försvåra verkställigheten, eller undandra sig verkställighet, alltså hålla sig undan. Samt att personen på fri fot kan antas komma fortsätta begå brott, säger Patrik Engström, chef för nationella gränspolisen till SVT.

Enligt siffror från Uppdrag granskning släpps nästan 75 procent av de utvisningsdömda på fri fot. Vissa av dem tvingas anmäla sig hos polisen med jämna mellanrum men det är inte alla av dem som följer reglerna.

51 försvunna personer
I slutet av september 2016 hade polisen 51 öppna ärenden om utvisningsdömda personer som hade "försvunnit".

Trots att flertalet utvisningar inte kan genomföras svarar Patrik Enström ja på frågan om det är någon idé att domstolarna dömer till utvisning. Även om det idag kan saknas möjligheter att genomföra utvisningar till ett visst land kan omständigheterna förändras snabbt, enligt Engström.

 - Det kan vara så att Sverige sluter särskilda avtal, det kan vara så att den politiska situationen i landet ändras. Det kan vara så att EU sluter avtal med de här länderna.


  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

12 comments

Straff skall vara lika för alla och då bör även så kallade icke svenska medborgare också omfattas då vi enligt grundlag ej får utvisa svensk medborgare.
Om brottet kan anses bero på s.k. kulturella differenser bör det i straffet ingå utbildning i vad som anses vara svensk kultur.
NOT: Svenska värderingar finns ej beskrivet i vetenskapen och är ett surrogat för något som ingen vet vad det är för något. Får klassas som populärpolitiskt och som inte har någon reell betydelse.

Då det finns differens i straff beroende på vem man är, så har "Likhet inför lagen" upphört att gälla och i stället har en icke accepterad dubbelbestraffning införts.

I pressen har förekommit uppgifter om person som varit omhändertagen i mer än 8 månader och där verkställighet ej kunnat göras p.g.a. att man med säkerhet ej kunnat identifiera den dömdes hemland.
Alternativet att frisläppa har tydligen ej varit av intresse då det har ansetts att personen snabbt skulle återgå till brott. Av brottsbeskrivningen kan man anta att personen är psykiskt sjuk och i så fall borde vara dömd till vård och därmed också livstidsstraff.
Men tyvärr finns det ej längre på avsett vis, då ändringen i dito lag smögs igenom i riksdagen tillsammans med andra och där grunden var mycket tack vare mediedrevets upprördhet över att t.ex. någon som under psykisk sjukdom begått ett våldsbrott (mord) och efter medicinering och behandling 6 månader senare ansetts vara frisk och det ej funnits de minsta tendenser till upprepande av tidigare, under sjukdom, begången handling.

John Grisham har författat en bok som just behandlar ämnet psykisk sjuk, samt brott och straff. Den kan också vara en bidragande orsak till lagändringen och medias upprördhet. Det är för vissa otroligt svårt att förstå hur "fiction" bör ses som en "simulator". Är man förberedd i tanken, då är man på sätt och vis redan tränad och därmed också påverkad. Detta i sin tur medför att man ändrats sina värderingar och om dessa ändringar är till godo eller ej, kan ingen svara på.
Källa: Kaosteori.

Fullständigt ofattbart att våra politiker accepterar detta! EU måste ta till med hårdhandskarna mot länder i 3e världen som vägrar ta emot sina medborgare. Indraget bistånd, sanktioner, ja allt som står till buds. Även avslutade diplomatiska kontakter och rent av med militärt våld skicka tillbaks dessa individer. Var det inte Göran Persson som på sin tid ojade sig över "social dumpning"? Det är ju precis vad det här är.

Instämmer. Vägra ta emot sina medborgare kan aldrig accepteras. Och vem prövar/bevakar när utvisningen kan verkställas?!

Migrationsverket har ju uppdaterad landinformation osv, så när läget i ett land ändras så kommer det nya riktlinjer kring verkställighet till de länderna (eller delar av ett land). Gränspolisen och Migrationsverket har en god kontakt mellan varandra. Så förhoppningsvis bevakar polisen ärendet, men det lär inte ligga högst i högen - och man ska hitta på personen sen med.. Verkställer tvångsavvisningar gör gränspolisen, migrationsverket kan inte verkställa med tvång utan bara de som åker frivilligt.

Men man måste som sagt ha en identitet mm. Det är i dagsläget i princip omöjligt att verkställa till nordafrika (Marocko, Tunisien, Algriet mfl) om personen inte har identitetsdokument och inte själv medverkar till att åka tillbaka. Vilket de flesta inte har eller vill. Och så länge det finns länder som inte tar emot sina medborgare om de kommer med tvång så...

Man kan ha dem i förvar. Men då sitter de där. Visst de kan inte begå särskilt många nya brott, samtidigt är det en mycket dyr åtgärd och frågan är till vilken nytta. Och sådana fall ökar, och ingen riktig lösning på problemet finns.

Det man kan tycka är märkligt är att det går utmärkt att komma hit utan identitetshandlingar men inte att åka hem igen. Om dessa länder trilskas på det här sättet måste nog vi bli hårdare på ID-kontroller vid våra gränser också. Det är bara att konstatera att den fria rörligheten inom EU inte fungerar utan ett gediget yttre gränsskydd.

Nu simplifierar du.. Att kasta (tappa bort/få dem stulna...) identitetshandlingarna efter ankomst till Sverige är svårt att förhindra. Om personen då säger sig heta A A, vara född då och då och medborgare i Marocko, så är det svårt att bevisa motsatsen tyvärr. Men det är också omöjligt att utan personens medverkan skaffa resehandlingar. Det blir ett moment 22 helt enkelt. Så länge det avser personer som legalt kommit in i Sverige (alt EU) så hjälper alltså inte utökade gränskontroller/ID-kontroller.

När det gäller personer som kommit in i SE/EU illegalt och går under radarn och/eller utan papper men söker asyl, så hjälper sällan de förstärkta ID-kontrollerna, eftersom den första gruppen inte brukar passera passkontrollen och den andra gruppen söker asyl med allt vad det innebär. Men naturligtvis ökar problemet när det är situationer som förra året där det är en ofantligt stor mängd människor som flyr och trycket på ett litet antal yttre gränsländer blir enormt, i kombination med att nämnda länder inte såg sig ha något större intresse i att de skulle identitetskontrolleras där. Men när det gäller utvisningsdömda så lär det än så länge vara få ur nyss nämnda grupp som påverkats (men det kommer att öka)

Och ökade kontroller löser inte problemet som redan är (men kan minska framtiden, även om jag inte tror man kommer åt det med förstärkta kontroller). Där tycker jag EU skulle ta ett större ansvar, det är inte bara Sverige som sitter med andra länders medborgare som inte kan verkställas hem. Jag vet inte hur det är för dagen, men det fanns en utländskt medborgare dömd för ett grovt brott som efter avtjänat straff togs i förvar och häktesplacerades. Och där satt han i åratal, tror de var uppe i åtta år sist jag kollade. Svensk polis anser (fullt korrekt anser jag) att han är alldeles för farlig för att släppas fri, recidivrisken är för hög, och han är dömd till utvisning. Men inte verkställbar för att hemlandet vägrar ta emot och det är vissa identitetsfrågetecken med. Så... år ut och år in. På Sveriges bekostnad, och på grund av att det inte är verkställbart. Där vet jag Sverige vände sig till EU, men till ingen nytta...

Nyttan består ju i att man inte begår nya brott. Sedan så är ju alternativkostnaden högre för det svenska samhället att inte ha dessa personer i förvar till dess att verkställighet kan ske än att inte ha dem i förvar till dess.

Nej, det är inte svårt att förhindra. Bara att införa visum-tvång för de aktuella länderna samt bevaka gränsen mot illegal invandring. Din uppgivenhet i ämnet är lika illa som det oacceptabla i att dessa personer tillåts vistas i landet.

Nu simplifierade du än mer genom att helt bortse från det artikeln handlar om och det som är det största problemet för dagen - dvs personer som redan befinner sig i Sverige, som är dömda till utvisning men som inte kan verkställas. Inga viseringstvång i världen löser det problemet.

Och viseringskrav hjälper heller inte mot de som illegalt tar sig in i landet, och vars vistelse i landet inte är känd förrän de påträffas i samband med att de grips för brott, påträffas i fordonskontroller m.m. Det påverkar inte heller de som lagligen kommit in i landet, fått uppehållstillstånd här och har legal rätt att vistas här. Men som i samband med att de dömts för brott även dömts till utvisning.

Hur mycket gränskontroll och viseringskrav osv man än har, så måste (även) problemen med verkställigheten lösas. Och för de som redan är i Sverige, de som redan är dömda till utvisning osv så är både problemet och lösningen verkställigheten. Den delen bortsåg du helt från, och försökte få den att på något vis falla in under en mig tillskriven uppgivenhet. Jag väljer att kalla det realism, jag möter dessa personer dagligen i mitt yrke, och ser även dagligen vad verkställighetsproblemen leder till.

Men vill man tro att majoriteten är personer som kommer med passet i näven och legalt och reguljärt tar sig in i Sverige för att spola ner passet i närmsta toalett på flygplatsen/stationen/etc - ja då blir det en väldigt enkel fråga. Men verkligheten är inte lika enkel.

Rätta mig om jag har fel men jag tvivlar på att problemet var lika stort för 15-20 år sedan. Vi var redan då med i EU & Schengen. Problemet har uppstått till följd av den naiva och slapphänta personkontroll som EU skapat. Personerna ifråga utnyttjar ju systemet. Då måste man från makthavarhåll AGERA och det fort och kraftigt! Du kan ju inte blunda för att det i Sverige och i andra EU-länder finns ett stort och växande missnöje som faktiskt hotar hela samhällsstrukturen såsom vi känner den.

Visst finns det många praktiska problem i myndighetshanteringen. Vi får väl ärligt erkänna att det är närmast omöjligt för våra myndigheter att hantera en sådan situation, som togs upp av UG och då personen släpps fri och sedan helt försvinner eller blir mycket svår att få tag i. Naturligtvis så måste vi ha en lagstiftning, där vederbörande kan hållas frihetsberövad till dess att verkställighet kan ske. Ett sådant system får kosta vad det kostar, även om det är dyrt. Detta är ett pris värt att betala (inte minst för att beivra nya brott) och jag tror faktiskt att samhällskostnaden för detta totalt sett blir billigare än den nuvarande ordningen som helt enkelt inte fungerar och som våra myndigheter inte heller rimligen kan förväntas att hantera på ett önskvärt sätt.

Den konstruktiva lösningen är alltså man stiftar en ny lag i frågan, eftersom vi för närvarande inte har någon praktiskt hanterbar lag i frågan. Detta är ju uppenbart!