Skip to content

"Efter gårdagens dom i EU-domstolen kan låntagare och jurister andas ut - banken vinner inte alltid"

KRÖNIKA - av advokat Joel Sebastián Nilsson, medlem i Barcelonas Advokatsamfund och delägare i Nilsson & Hobeich

 

 

I går kom domen från EU-domstolen som avgör ödet för miljoner låntagare. Tvärtemot alla förväntningar så gick domstolens avgörande inte i linje med det som Generaladvokaten hade föreslagit (oväntat då detta sker i  endast10 procent av fallen).

Beslutet innebär att domen från Högsta domstolen i Spanien upphävs och att den inte är förenligt med EU-lagstiftningen. Högsta domstolen hade i sin dom den 9 maj 2013 tidsbegränsat ogiltigförklarandet till tidpunkten för domen.

Högsta domstolen beslutade alltså för snart fyra år sedan att miljoner bostadslån med spanska banker inte var förenliga med det europeiska konsumentskyddet i och med att de inte hade informerat tillräckligt rörande innebörden av det så kallade “golvet” för räntan - någonting som innebar att kunderna inte kunde tillgodogöra sig räntesänkningarna som skedde år 2009 av Euribor utan fortsatte att betala en fast ränta.

I många fall innebar det en ränta runt tre-fyra procent trots att Euribors ränta i dagsläget är negativ.

Före finanskrisen var det ytterst svårt att få en fällande dom mot finansinstitut och banker då flertalet domare ansåg att konsumenterna ägde skyldighet att införskaffa sig informationen innan de ingick avtalet. I relationen med bankerna rådde därmed god sed och följaktligen gällde grundprincipen pacta sunt servanda.

I samband med finanskrisen växte antalet stämningar mot bankerna (derivat, så kallade preferens-aktier och bostadslånen) och gällande rätt är nu att bördan ligger hos banken för att bevisa att de har gett konsumenterna tillräcklig information.

Det som är kontroversiellt med domen från Högsta domstolen är att den, trots att den ogiltigförklarar klausulerna, valde att tidsbegränsa ogiltigförklarandet till tidpunkten för domen. Den Europeiska kommissionen har tidigare uttalat sig (den 24 oktober) rörande retroaktivitet och menade att staterna inte kan tidsbestämma och begränsa återbetalningen från bankerna för klausuler som inte är giltiga.

Högsta domstolen å sin sida argumenterade för att deras beslut motiverades av risker för den ekonomiska ordningen och att återbetalningen av mellan 5 000 och 7 000 miljoner euro (den beräknade summan för totalt ogiltiförklarande) skulle innebära stora risker för det finansiella systemet. 

Förslaget till domen från Generaladvokaten höll fast vid att det borde vara möjligt att tidsbegränsa ogiltigförklarande trots att det inte finns lagstöd för detta - vilket på sikt riskerar att urvattna maktdelningen. Högsta domstolens dom innebär ett de facto utryck för domstolens lagstiftande makt.

Nu kan dock både låntagare och jurister andas ut då EU-domstolen fastslagit att det inte är möjligt att tidsbegränsa ogiltigförklarande samt att det inte är förenligt med den europeiska lagstifningen.

Med detta förändras även tidigare axiom: Banken vinner inte alltid.

 

Generaladvokatens förslag kan läsas här.

Domen från EU-domstolen kan läsas här.

 

Joel Sebastian Nilsson är advokat i Spanien:

jsn@nilssonhobeich.com

www.nilssonhobeich.com

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

1 kommentar

Här tilldelas en artikelförfattare möjligheten till gissningsvis gratis marknadsföring och det kan han väl uppfattas vara värd, när han här bjuder på en tydlig och informativ redogörelse. Så att det tackar vi för!.