Skip to content

Pappa får ensam vårdnad i hovrätten - har inte fått träffa barnen på länge

Foto: Claudio Bresciani/TT

Hovrätten river upp en tingsrättsdom och beslutar att pappan ska ha ensam vårdnad om sina barn. Sonen och dottern har under lång tid inte velat träffa sin pappa och enligt hovrätten har det varit "oundvikligt" att de har påverkats av mammans inställning. Om mamman skulle få ensam vårdnad finns det enligt hovrätten stor risk att pappan även fortsättningsvis skulle uteslutas ur barnens liv.

 

Det gifta paret  har två gemensamma barn som är födda 2005 och 2007. De skildes 2008 och hamnade därefter i tvist om barnens boende och umgänge.

År 2010 enades de om att barnen skulle bo varannan vecka hos dem - någonting som fungerade väl fram till februari 2015 när barnens mamma vägrade att lämna över dem till pappan.

Ärendet hamnade i Lunds tingsrätt som tillfälligt beslutade att barnen skulle bo hos mamman. Samtidigt gavs socialnämnden i uppdrag att genomföra en boende- och umgängesutredning.

"Påtagligt negativ uppfattning"
Tingsrätten beslutade senare om umgänge mellan barnen och pappan och konstaterade bland annat att barnen sedan februari 2015 hade vägrat att träffa sin pappa men att detta kunde bero på mammans mycket negativa uppfattning om honom.

När tingsrätten senare prövade vårdnadsfrågan avslogs pappans yrkande om ensam vårdnad och tingsrätten beslutade samtidigt att barnen skulle bo med sin mamma. Den då nioårige pojken skulle ha umgänge på veckobasis med sin pappa och den då elvaåriga flickan skulle inte ha något umgänge alls.

Trots att mamman har ”en påtagligt negativ uppfattning” om pappan som hon sannolikt inte kunnat dölja för barnen ansåg tingsrätten att gemensam vårdnad var möjlig och att det på sikt fanns hopp om samarbete mellan föräldrarna. Domstolen gick samtidigt emot utredningens förslag om boende hos pappan med ”omfattande umgänge” med mamman.

Kan inte tvinga barnen
Tingsrätten ifrågasatte bland annat hur det skulle gå till att ”flytta barnen från modern till fadern mot deras uttalade vilja”. Även om barnens uppfattning om pappan kunde ha påverkats av mammans negativa uppfattning ansåg tingsrätten att deras vilja skulle få stort genomslag i boendefrågan.

Att besluta om boende hos pappan under dessa förutsättningar kunde enligt tingsrätten också ”uppfattas som ett övergrepp mot dem” och riskera att skada dem psykiskt.

Eftersom den något yngre pojken motsatt sig umgänge ”på ett inte lika kraftfullt sätt” ansåg domstolen att han skulle ha umgänge med sin pappa. I flickans fall skulle något umgänge dock inte ske.

Hovrätten över Skåne och Blekinge river nu upp domen och beslutar att pappan ska ha ensam vårdnad om barnen och att barnen ska ha rätt till umgänge med sin mamma varannan helg.

Ingen stöttning
Domstolen anser i och för sig att föräldrarna - var för sig - är välfungerande och har god förmåga att sörja för barnens behov. Samarbetsförmågan mellan dem har dock aldrig varit så god att ett växelvis boende skulle kunna vara aktuellt.

Under de fem år som barnen har bott växelvis har det också för barnen –- på grund av föräldrarnas oförmåga till kommunikation -– handlat om en tillvaro i ”två åtskilda världar utan tillräcklig hjälp och stöttning att förflytta sig mellan dessa”. 

Orsaken till att barnen inte vill träffa sin pappa har - trots flera utredningar - inte gått att klarlägga men enligt hovrätten är det oundvikligt att barnen har tagit intryck av sin mammas negativa hållning mot deras pappa. Enligt hovrätten är det samtidigt svårt att slå fast att det verkligen är barnens genuina vilja att inte vilja ha någon kontakt med sin pappa.

Småbarn förstår inte konsekvenser
Barnen har varit tio respektive åtta år när de först börjat inta hållningen att de inte villa till sin pappa, konstaterar hovrätten. Så små barn kan inte överblicka konsekvenserna av att inte ha kontakt med en förälder. Att låta ett mindre barn bestämma om det ska träffa en välfungerande förälder är enligt hovrätten också att ”lägga över ett orimligt ansvar på barnet” - i synnerhet om föräldrarnas relation är konfliktfylld.

Barnens ståndpunkt kan under dessa förhållanden inte tillmätas någon större betydelse, menar hovrätten.

När det gäller vårdnadsfrågan konstaterar hovrätten att det är svårt att se att barnens mamma ”bär på en genuin vilja” att barnen faktiskt ska ha en kontakt med och träffa sin pappa. Domstolen konstaterar samtidigt att mamman under de drygt ett och ett halvt år som barnen inte har träffat sin pappa har ”visat på en starkt bristande förmåga att få till stånd ett umgänge” med pappan.

Pappan får ensam vårdnad
Hon har inte heller förmått ge pappan den information om barnen som han har rätt till som vårdnadshavare och umgängesförälder. Ingenting tyder på att mammans inställning eller förmåga kommer att ändras och en ensam vårdnad för mamman skulle därför innebära en stor risk för att pappan även fortsättningsvis utesluts ur barnens liv.

Pappan har samtidigt enligt vårdnadsutredningen visat vilja och förmåga att vara generös med umgänge och flexibilitet kring detta – både mot barnen och mot sin ex-fru.

Hovrätten menar samtidigt att pappan på ett genuint sätt kommer att uppmuntra och medverka till ett omfattande umgänge mellan barnen och deras mamma.

Trots den psykiska påfrestning som en flytt till pappan kommer att innebära för barnen anser hovrätten att det bästa för barnen är att pappan får ensam vårdnad. Domstolen betonar att den psykiska påfrestningen av flytten förhoppningsvis är av övergående natur.

Hovrätten pekar även på att de nuvarande förhållandena innebär att det stabila, känslomässiga band som barnen har haft till sin pappa är helt avklippt och att det måste innebära en konstant psykisk belastning för barnen. Pappan har även visat på insikt i de problem som barnen kan ställas inför när boendet flyttas över.

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt