Skip to content

Pappa får ensam vårdnad i hovrätten - har inte fått träffa barnen på länge

Foto: Claudio Bresciani/TT

Hovrätten river upp en tingsrättsdom och beslutar att pappan ska ha ensam vårdnad om sina barn. Sonen och dottern har under lång tid inte velat träffa sin pappa och enligt hovrätten har det varit "oundvikligt" att de har påverkats av mammans inställning. Om mamman skulle få ensam vårdnad finns det enligt hovrätten stor risk att pappan även fortsättningsvis skulle uteslutas ur barnens liv.

 

Det gifta paret  har två gemensamma barn som är födda 2005 och 2007. De skildes 2008 och hamnade därefter i tvist om barnens boende och umgänge.

År 2010 enades de om att barnen skulle bo varannan vecka hos dem - någonting som fungerade väl fram till februari 2015 när barnens mamma vägrade att lämna över dem till pappan.

Ärendet hamnade i Lunds tingsrätt som tillfälligt beslutade att barnen skulle bo hos mamman. Samtidigt gavs socialnämnden i uppdrag att genomföra en boende- och umgängesutredning.

"Påtagligt negativ uppfattning"
Tingsrätten beslutade senare om umgänge mellan barnen och pappan och konstaterade bland annat att barnen sedan februari 2015 hade vägrat att träffa sin pappa men att detta kunde bero på mammans mycket negativa uppfattning om honom.

När tingsrätten senare prövade vårdnadsfrågan avslogs pappans yrkande om ensam vårdnad och tingsrätten beslutade samtidigt att barnen skulle bo med sin mamma. Den då nioårige pojken skulle ha umgänge på veckobasis med sin pappa och den då elvaåriga flickan skulle inte ha något umgänge alls.

Trots att mamman har ”en påtagligt negativ uppfattning” om pappan som hon sannolikt inte kunnat dölja för barnen ansåg tingsrätten att gemensam vårdnad var möjlig och att det på sikt fanns hopp om samarbete mellan föräldrarna. Domstolen gick samtidigt emot utredningens förslag om boende hos pappan med ”omfattande umgänge” med mamman.

Kan inte tvinga barnen
Tingsrätten ifrågasatte bland annat hur det skulle gå till att ”flytta barnen från modern till fadern mot deras uttalade vilja”. Även om barnens uppfattning om pappan kunde ha påverkats av mammans negativa uppfattning ansåg tingsrätten att deras vilja skulle få stort genomslag i boendefrågan.

Att besluta om boende hos pappan under dessa förutsättningar kunde enligt tingsrätten också ”uppfattas som ett övergrepp mot dem” och riskera att skada dem psykiskt.

Eftersom den något yngre pojken motsatt sig umgänge ”på ett inte lika kraftfullt sätt” ansåg domstolen att han skulle ha umgänge med sin pappa. I flickans fall skulle något umgänge dock inte ske.

Hovrätten över Skåne och Blekinge river nu upp domen och beslutar att pappan ska ha ensam vårdnad om barnen och att barnen ska ha rätt till umgänge med sin mamma varannan helg.

Ingen stöttning
Domstolen anser i och för sig att föräldrarna - var för sig - är välfungerande och har god förmåga att sörja för barnens behov. Samarbetsförmågan mellan dem har dock aldrig varit så god att ett växelvis boende skulle kunna vara aktuellt.

Under de fem år som barnen har bott växelvis har det också för barnen –- på grund av föräldrarnas oförmåga till kommunikation -– handlat om en tillvaro i ”två åtskilda världar utan tillräcklig hjälp och stöttning att förflytta sig mellan dessa”. 

Orsaken till att barnen inte vill träffa sin pappa har - trots flera utredningar - inte gått att klarlägga men enligt hovrätten är det oundvikligt att barnen har tagit intryck av sin mammas negativa hållning mot deras pappa. Enligt hovrätten är det samtidigt svårt att slå fast att det verkligen är barnens genuina vilja att inte vilja ha någon kontakt med sin pappa.

Småbarn förstår inte konsekvenser
Barnen har varit tio respektive åtta år när de först börjat inta hållningen att de inte villa till sin pappa, konstaterar hovrätten. Så små barn kan inte överblicka konsekvenserna av att inte ha kontakt med en förälder. Att låta ett mindre barn bestämma om det ska träffa en välfungerande förälder är enligt hovrätten också att ”lägga över ett orimligt ansvar på barnet” - i synnerhet om föräldrarnas relation är konfliktfylld.

Barnens ståndpunkt kan under dessa förhållanden inte tillmätas någon större betydelse, menar hovrätten.

När det gäller vårdnadsfrågan konstaterar hovrätten att det är svårt att se att barnens mamma ”bär på en genuin vilja” att barnen faktiskt ska ha en kontakt med och träffa sin pappa. Domstolen konstaterar samtidigt att mamman under de drygt ett och ett halvt år som barnen inte har träffat sin pappa har ”visat på en starkt bristande förmåga att få till stånd ett umgänge” med pappan.

Pappan får ensam vårdnad
Hon har inte heller förmått ge pappan den information om barnen som han har rätt till som vårdnadshavare och umgängesförälder. Ingenting tyder på att mammans inställning eller förmåga kommer att ändras och en ensam vårdnad för mamman skulle därför innebära en stor risk för att pappan även fortsättningsvis utesluts ur barnens liv.

Pappan har samtidigt enligt vårdnadsutredningen visat vilja och förmåga att vara generös med umgänge och flexibilitet kring detta – både mot barnen och mot sin ex-fru.

Hovrätten menar samtidigt att pappan på ett genuint sätt kommer att uppmuntra och medverka till ett omfattande umgänge mellan barnen och deras mamma.

Trots den psykiska påfrestning som en flytt till pappan kommer att innebära för barnen anser hovrätten att det bästa för barnen är att pappan får ensam vårdnad. Domstolen betonar att den psykiska påfrestningen av flytten förhoppningsvis är av övergående natur.

Hovrätten pekar även på att de nuvarande förhållandena innebär att det stabila, känslomässiga band som barnen har haft till sin pappa är helt avklippt och att det måste innebära en konstant psykisk belastning för barnen. Pappan har även visat på insikt i de problem som barnen kan ställas inför när boendet flyttas över.

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

52 comments

Ingen vann alla förlorade.

Ser att mitt råd till föräldrarna fortfarande håller: "- Sitt till i båten och bråka inte med varandra."
En dag är barnen inte längre barn och då kommer rättskiparen fram på riktigt.

Föräldrar som saboterar rättens dom om gemensam vårdnad eller umgängesrätt belönas vanligen, genom att få ensam vårdnad. Upp och nedvända världen.

För en gångs skulle vågar en domstol här gå emot vad som anses PK idag.

Jag tror i detta fall att alla - utom den som saboterade umgänget - vann på domen. Barnen och rättssamhället allra mest!

Mycket bra beslut men ännu bättre hade varit om föräldrarna tvingades ta sitt ansvar och lärde sig att samarbeta med hjälp av Soc och myndigheterna.

Men hur ofta bidrar Socialen och andra myndigheter med sådant stöd? Jag har sökt den här sortens hjälp från Socialen sedan 2010 och dragit nittlott varje gång. Min ex har konsekvent brutit mot sju beslut om boende och umgänge som hon har själv varit med om att fatta och godkänna i domstolen. Finns det vissa personer anses vara "för jobbiga" för myndigheter att hjälpa?

Äntligen en domstol som tänker och ser längre än näsan räcker. ..

Spännande...
Undra vad anledningen var att det blev modern som skulle ha barnen i detta fall.
Och av en händelse så gjordes beslut i Lunds Tingsrätt?
Lunds tingsrätt och kombo med vissa myndigheter runtom var ju i hetluften 2009-2010 om just utfall och domar framförallt gällande vårdnadstvister...
Gedigen genomgång av domstolsbeslut för att påvisa fakta och statistik. Men av någon anledning var det ingen som ville känna sig vid detta av ansvariga personer utan det blev bortförklaringar och förlöjligande...

Ni råkar inte ha ett målnummer och vid vilken hovrätt det gällde?

"Hovrätten över Skåne och Blekinge river nu upp domen och beslutar att..."

Mycket högre krav borde ställas på familj&individ utredningar, ser man på den kommun jag jobbade på, då Kungsbacka. Wilda western inom socialtjänsten, trotts mycket allvarligt fel, så har ingen fått ta ansvar rättsligt. Många barn blir utsatta på grund av att familj&indevid har socionomer som inte lyssnar, ja de vrider på saker så fel förälder blir utsatt. Många gånger båda, möjligt mamman i detta fall lyssnat till vad myndigheter säger, litat på dem, kanske insatser som kvinnojur, där de med lyssnat och fått råd, att ta sig ur alla råd sedan som man var dålig förälder om man inte lyssnade, ja hotades ta insattser annars. Blir man av med barnet. Inget ovanligt att människor i beroende ställning, får bostads hjälp endast om den andra föräldern är farlig, förståligt att man då ljuger. Sedan växer det.

Det här är ju helt oläsligt. Och du arbetade på myndighet och fattade beslut med stor juridisk betydelse? Stackars mottagarna av dina beslut. Måste ju varit helt hopplöst att förstå vad och varför det blev som det blev.

Anneli - Det skulle vara högst angenämnt om du skulle vilja träda fram i grupper i "anomnym" person och bekräfta det du erfarit.
Vi är många i landet som stångas med problematiken och vi vet vad som sker...
Men även vi söker efter bekräftelsebehov trots att vi är normala och inte lider av narcissistiska drag, psykosiska drag eller andra benämningar.. Forumen finns på nätet och Facebook.
Hjälp oss att bekräfta och få styrande personer att inse...

Att barnen alltid behöver båda föräldrarna är en fix idé. Det 'är inte alls nödvändigtvis så. I detta, liksom andra, fall borde men gått efter barnens uttryckta vilja. Det finns ingen anledning att tro att domstolen vet bättre än barnen vad som är bäst för dem.

När FNs Barnkonvention implementerats i svensk lag slipper vi förhoppningsfullt domar som bortser ifrån barns uttryckta vilja.

I så fall fritt fram för den förälder som saboterar evt domar/överenskommelser om gemensam vårdnad/umgängesrätt mest.

DET vill nog bara "kärringar" (och så FN då, men de är väl mest en tandlös hoper kärringar idag) se. Vi andra vill nog se sanktioner snarare än belöningar mot dessa sabotörer (oftast men naturligtvis inte alltid kvinnan). Mot jämställdhet mellan män och kvinnor i rättsväsendets tillämpning, kämpar landet fortfarande i motvind.

Att paverka ett barn sa mkt att det tar avstand fran den andra foraldern ar ren hjarntvatt, psykisk misshandel "barns fria vilja" och bor bestraffas ..Ovanstaende dom ar den i alla avseenden den allra basta for barnen bade pa kort och lang sikt..

Du utgår från vad som skulle bevisas. Om barn säger att de inte vill bo hos den ene föräldern bör det respekteras, och inte avfärdas med flummiga spekulationer om att de är "hjärntvättade". Spekulationer som dessutom ofta utgår från den allmänt diskrediterade Richard Gardners pseudovetenskapliga "teorier".

Och om din omstoppade treåring bestämt och på ett övertygande sätt ger uttryck för att hen vill ha en glass när det är dags för sänggång är det bara att lyda antar jag?

Barn är i ganska många år högst irrationella och outvecklade personer som inte kan överblicka större frågor och vars vilja lätt kan påverkas av vuxnas. Det är m.a.o. helt befogat att svenska domstolar väntar tills barnen är äldre innan de lyssnar på vad de säger sig vilja. Låter som att det är just det som hovrätten har gjort här.

Likhet inför lagen är åtminstone i teorin helt central i svensk rättsskipning, i verkligheten är den bara en parentes, särskilt i vårdnadstvister.

Många domstolar har skärpt sig map detta på senare år. Därför är det viktigt att deras domar efterlevs, att sabotage stävjas kraftfullt.

Barn lever här och nu, de väljer inte bort den ena föräldern utan just hjärntvätt. Där är barnen mycket sårbara och vill i de flesta fall inte tvingas välja, bara hjärntvätt kan få dem att ändra den känslan.

Jag har sett det så många gånger - oftast men inte alltid är det kvinnan som hjärntvättar barnet - barnets lidande och psykiska ohälsa är förfärligt att se när det framkallas av den ena förälderns ego.

"de väljer inte bort den ena föräldern utan just hjärntvätt."
HUR VET DU DET?
Vad du säger innebär ju definitionsmässigt att du utesluter att den ena föräldern KAN vara bättre än den andra för barnen och att du automatiskt avfärdar alla viljeyttringar i frågan från barnen själva. Ja, just det, automatiskt.

Mina föräldrar skildes när jag var 7 år. Min mamma sa inte ett enda ont ord om min pappa och jag tyckte inte på något vis illa om honom men jag ville ändå inte bo hos honom. Det hade varit ett fruktansvärt övergrepp att tvinga mig att flytta ifrån min mamma för att bo hos min pappa mot min vilja.

Det intressanta här är ju hur djupt de har undersökt skälen till att barnen inte vill bo hos sin pappa. Har han varit en närvarande förälder medans föräldrarna levde ihop? Är han sarkastisk mot barnen? Det kan finnas en mängd anledningar till att barnen inte vill bo där. Fruktansvärt att köra över barnen på det här viset, att tvinga dem att flytta ifrån sin trygga punkt (mamman) i så ung ålder :(.

Men Sofie jag antar att din mamma såg till att du och din pappa träffades?Det är ju det som har brustit här.

Det är barns fria vilja som man måste finna och lyssna till. Om man bara lyssnar på vad barn säger gör man det väldigt enkelt för sig. För att kunna tillgodose barns behov, bästa och rättigheter är det barns fria vilja som skall vara rättesnöret. Efter mammas påverkan (känslomässiga utnyttjande av barn) kan dessa barn inte uttrycka sin fria vilja vilket denna hovrätt förstått. Så bra för barnen då de nu får ha båda sina föräldrar delaktiga i sina liv. Så hade det inte blivit om mammas egensinniga vilja fått styra utgången av målet. Stort tack till denna hovrätt.

Barnets vilja och lyssna på vad barnen vill?
Jo, det är absolut en viktig del att ta hänsyn till.
Men samtidigt måste det också bejakas vad som sker runt om i en sk infekterad vårdnadstvist.
Att ignorera vad det finns för möjligheter att påverka ett barn måste ju också belysas. Att komma dragandes med att det inte går att påverka ett barn är ju bara dumheter.
-"du får en glass om du kan sitta tyst i vagnen tills vi handlat färdigt"?
En glass är gott och det vill jag ha....

Att jämföras då med hur det går att påverka vuxna.
Norrmalmstorgsrånet i början av 70-talet.
Där det också myntades "Stockholmssyndromet"
Spännande att höra och lyssna på radiodokumentärerna.

Min erfarenhet ifrån vårdnadstvist är inte den bästa: Motpartens advokat (som var en fet kärring iklädd skinnjeans) öppnade med att jag endast ville få rätten att träffa mitt barn för att kunna skada det. (Domaren i målet tyckte att detta var ett helt legitimt anförande som jag ålades förklaringsbördan för...Jag fann inte ord!) Jag återkallade istället min talan ifrån tok-rätten o sedan dess har det funkat fint i alla år utan inblandning av tok-kärringar. Hade jag låtit tok-rätten bestämma hade jag förmodligen förlorat all umgängesrätt.

Om utrednings metodiken hade funkar så hade det varit färre fall som hade behövt gå så här långt men efter som utredningarna bygger på hörsägen och en modern häxprocess och dom är vidare inte är evidensbaserade och ofta partiska och därmed inte rättssäkra. Och detta gör varken socialtjänsten eller myndigheterna någonting åt trots att dom har vetat om det länge även facken och advokater mdf vet om detta men väljer att tiga och att ignorera det.
Så ang utrednings metodiken hur ligitimt är det att med hjälp av hörsägen skilja barnen ifrån den ena föräldern, har vi verkligen inte kommit längre på 400 år :S
En annan sak som oroar mig är att det är så att utredarna har disposition att får skriva utredningar utan att någon annan läser igenom det som dom har skrivit inte ens chefen gör det ibland för att dom inte hinner med det. Sen ytterligare en sak som skrämmer mig är att socialtjänsten och familjerätten tror att tingsrätten granskar och tvärtom alltså är det i slutänden ingen som granskar det som skrivs och detta kostar oss skattebetalare en massa pengar. Så bättre utredning metodik och se till att socialtjänsten och myndigheter om dom ska finnas kvar kan ställa krav på föräldrar som ska skiljas och har barn inblandade att dom måste kunna samarbeta och den som inte vill eller kan är den som ska mista vårdnaden.

Tillägg
Jag glömde en mycket viktig sak
Och det är den att som det är idag så är det inte ett brott att psykisk misshandla sina barn och använda dom som maktmedel och och slagträn mot varandra och att helt utesluta och allingera barnen ifrån den andra föräldern med sektliknande metoder utan att varken socialtjänsten eller familjerätten, skolan myndigheterna eller Bup, osv gör något för att hjälpa till att förhindra detta, det ser jag som ett stort misslyckande av både kommuner och staten som är dom instanser som ska skydda oss alla ifrån detta så om inte ens dom kan göra det ,så blir min fråga, vem ska då göra det?!.

Jag kom på en idé, som ev bidrar till att systemet förbättras. Om domare själva fick kvalitetssäkra barnutredningar så skulle de helt enkelt kunna skicka tillbaka de som är undermåliga och rättsosäkra och kräva något bättre. Det enda som skulle behövs är en utbildning som täcker alla grundläggande punkter som behövs kvaliteten på en utredning ska säkerställas, t ex att utredaren har använt sig av vetenskapliga metoder som källkritik och alternativ hyposteser, samt att grundlagen och Sol har följts, mm. Som en checklista. Om piloter kan och måste så bör domare osckå kunna.

Mycket allmänt kvinnohat om "kärringar" i den här tråden.
Ni skulle göra ett bättre intryck, som jag skulle kunna ta på allvar, om ni inte slog i hop halva befolkningen, dvs kvinnor, med nedsättande ord, i en hög.
Klart att EN kvinna kan bete sig illa eller felaktigt, precis som EN man kan.
Inte alla kvinnor! Det är inte seriöst.

Förr missgynnades män för att könsstereotyperna sade att kvinnor automatiskt var bättre föräldrar, vilket inte stämmer (men det är klart att om modern tillbringade mer tid med barnet så hade hon stor möjlighet att förstå det bättre, än en frånvarande far, men detsamma gäller förstås en närvarande far och frånvarande mor). NU får fäder träffa barnen även om dessa män har behandlat barnen mycket illa, för att rättsväsendet är vettskrämda för att "diskriminera" män. De kvinnor och män som vill ha endera av detta tänker inte på barnens bästa. Tänk om samhället kunde förändras lika snabbt när det gäller för kvinnor att få ta del av sina rättigheter.
En fråga: anser ni som stämmer in på min första mening att "feminister styr" Dagens Juridik med?!

Hur man rättvisa den mamman som har hindrat barn att träffa sin pappa för ett och halv år och påverkade negativ mot deras pappa. Finns det straff för den mamman. Pappan har förlorat ett o halv år med sina barn. Tänk på det

Om alla rådmän följer Svea rikes lag samt slopar den helt utan bevisvärde tragiska metoden att inhämta utredningar från socialförvaltningen i Sveriges kommuner så kommer allt bli rättssäkert och frid och fröjd. Kommer troligen kosta mindre också.

Parterna för sin talan, rätten bedömer med samma metod som vilken annan brottsrubricering som helst. Barnets vilja framförs helt okomplicerat genom barnsamtal med en person anställd hos tingsrätten som ej lägger värdering i vad barnet säger utan endast dokumenterar och vidarebefordrar, sen är det i förhandlingar det ska framhållas vad som är det bästa för barnet. Säger barnet att det vill bo hos mamma och att bevis framställs att pappan i princip varit frånvarande i intresse för barnet även om man bott under samma tak till dess att vårdnadstvist blev aktuell, ja då är det ju självklart att man inte tvingar ett barn att bo där oavsett ålder.

Att mista vårdnaden om barn är inte en könsfråga det kan slå lika snet oavsett kön. Men att män är överrepresenterade det vet vi. Och även om just detta fall handlade om en pappa så kunde det lika gärna ha gällt en mamman.

Här tappar juridiken sin betydelse. Vi kliver in i ett helt annat område nu. För en pappa som här tvingar sig på så pass stora barn o som nu sliter upp dem båda för att han vill att de ska bo hos honom, det torde berätta ngt väsentligt om den pappan. Sannolikt sker den påtvingade överflyttningen utifrån en oförglömlig, traumatisk upplevelse, troligen med polishjälp, som ofta i de här sammanhangen förs med våld o med troliga rymningar som följd, koncentrationssvårigheter i skolan, BUP etc. Den här sortens förälder löper således stor risk att på detta sätt istället förlora sina barn, när de i ett outplånligt minne ser sin grinande mamma i dörren. Men de barnen lär ju också sannolikt också tillse att han får veta det - så länge han lever, för så brukar det bli.

Allt tråkigt och sorgligt när barn måste flytta och kanske dras upp med rötterna från det ställ där dom bott men hade Soc och myndigheter samt tingsrätten kunna sett vem som inte vill och kam samarbeta så hade utgången kanske blivit en annan, men när dom inte har kompetens att se detta så är det i slutändan barnen som drabbas och min åsikt är oavsett kön så ska den som kan släppa sina behov och sin makt och har den förmågan att kunna se till barnets bästa är den som är den lämpliga och det är där barnet ska bo oavsett kön. Att använda barn som maktmedel och slagträn mot den andra föräldern samt att alienera barnet mot den andre föräldern och dennes släkt är inte ett sunt beteende och det borde myndigheterna och tingsrätten kunna se och känna igen.
Så som det har sagts förrut men tål att upprepas ingen vann alla förlorade och mest barnen.

... Ligger i vårdnadstvist med ex. frun som har ADHD och troligen någon annan diagnos också:

https://www.sendspace.com/file/ifgako

Socialtjänsten har lagt ned två orosanmälningar från olika läkare gällande farhågor om allvarlig omsorgsbrist hos modern.

Jag är orolig att grabben far illa hemma hos mamman. Tacksam för råd.

Läs på om PAS, parental alienation syndrome. Läs på om narcissism. Pappamanualen är en bra sida med handfasta råd. Filma, ta kort, dokumentera barnen hemma hos dig. Försök hålla så mycket skriftlig kontakt som möjligt med mamman. Sms eller epoat. Då blir det svart på vitt. Ha en kalender där du skriver upp alla kontakter, vad som sades, vad din gosse säger om hur det är hos mamma, hur ser han ut, har han hela rena kläder mm. Dokumentera allt. Och ta kontakt med andra pappor i samma situation. Håll dig lugn och saklig i samtliga myneighetskontakter.

Varför skaffade du barn med en sådan kvinna? Säger något om ditt omdöme. Jag hoppas grabben slipper er båda.

Du borde kanske läsa på lite om narcissistisk personlighetsstörning och hur det kan utvecklas i samband med tex en skillsmässa. Samt PAS, som jag tidigare nämnde. Nu är jag inte insatt i just ovan nämna mans fall (men i många andra) och det är knappast du heller men att fälla en sådan kommentar till en förälder som är rädd att barnen far illa är ytterst opassande, du borde skämmas.

"Du borde läsa på" utan att precisera på vilken sida eller motsvarande jag ska läsa på är världens sämsta argument. Narcissistisk personlighetsstörning är ingenting som dyker upp vid en skilsmässa eller liknande.

Nej jag är inte insatt men jag är som du insatt i många andra fall och undrar ofta hur folk tänker när de tycker att en annan person är en lämplig förälder. Märkligt nog upptäcker de flesta inte detta förrän vid separation etc när det för utomstående är glasklart från dag 1 att den där människan är en risk för både omgivning och barn.

Jo då, en narcissistisk personlighetsstörning slår till med full kraft i en separation. Det kan jag intyga från egen erfarenhet. 15 år tog det för mej att se igenom min partner.
Smädeskampanj utan dess like, sanslösa falska anklagelser, föräldraalienering, eskalerande hot, stalking, våld, etc.
Jag fick uppleva helt otroliga saker på min väg ut ur dimman och allt vad det innebär att separera från en Narcissist.

Det finns hur många filmer på Youtube ang. Narcissism som helst. För min del har youtube varit otroligt bra som självhjälp för att förstå mej själv, relationen jag var i, och vad narcissisim egentligen handlar om.

Om rättsväsendet haft mer kunskap om ämnet, så hade säkerligen många familjetragedier kunna förhindrats från att inträffa.

Ig, din kommentar visar en stor grad av okänslighet och okunnighet. Vi är inte robotar eller djur, vi är människor. Vi väljer inte partner såsom vi väljer boskap på en marknad som ska paras. Om vi ska dömma ut skilda föräldrar för att de valde fel partner, ska vi då säga till frun till mannen som knivmordade en bekants dotter att hon var en idiot för att ha gift sig med honom? Hennes man kunde kopplas till brottet tack vare DNA men han sa att han inte mindes någonting. Innan han blev mördare var han en "helt vanlig familjfar", som inte fanns med i brottsregistret. Hur skulle hon veta vad han skulle bli? Vad ska man säga till en annan vän vars fru blev sjuk i 13 år och sedan dög? Att han var en idiot som vald någon som gjorde att han fick vårda henne så länge? Eller till en man var fru fick en total personlighetsförändring till det sämre efter en hjärnblödning? Hur kunde inte dessa människor se i förväg att de gifte sig med "fel" personer?

När det gäller narcissism är det värsta man kan göra en narcisist att ta bort spegeln. Därför går de upp i limningen efter skillsmässa. Därför märks inte beteendet lika starkt under äktenskapet.

Snälla, visa lite mer känslighet och döma inte ut andra så snabbt, du vet aldrig vad någon annan har gått igenom och du vet aldrig om och iså fall när du själv kommer att drabbas och bli utdömd an andra.

Du blandar ihop somatiska sjukdomar som uppstår relativt slumpmässigt med personlighetsdrag som alltid finns där. Ditt inlägg är ett enda stort argumentationsfel.

Fråga dig när du väljer partner "vad är det med sämsta med henne/honom?". Svaret där, men det kräver att du är ärlig mot dig själv, är en bra ledtråd.

Jag tyckte jag specificerade vad om att läsa på, du har bara citerat halva meningen. Men här kommer lite länkar.

En otroligt bra och djupgående föreläsning som är bra för oss som kommer i kontakt med familjer i tex skilsmässa och hur lömskt narcissism och pas fungerar. Lång, men ta dig gärna tid att se den.
://youtu.be/brNuwQNN3q4

En kortare och mer övergripande video.
https://youtu.be/ne07rdebgtY

En blogg, ett exempel på hur socialtjänsten brister, i detta fall den rätt omtvistade barnskyddet i Kungsbacka.
http://www.daddys-sverige.com/daddys-blogg/lita-aldrig-p-en-socialtjnst

Pappamanualen, en sida som vänder sig till pappor i första hand.
http://www.pappamanualen.se

Jag förstår din tankegång, alla barn är inte heller planerade. Alla familjer bär på sin alldeles egna historia. Jag kan tycka att ett "föräldrarkörkort" emellanåt kan vara på sin plats. Men en människa i behov av stöd måste inte nödvändigtvis bemötas med spydigheter, det var bara detta jag störde mig på.

Hoppas du ser på föreläsningarna, de är mycket bra och behandlar psykologin på ett lättfattligt sätt. Mycket användbar information.

Mvh

Har tittat på delar av ditt material men det tar ju inte upp det dåliga omdömet hos den som väljer att para sig med en person med den här sortens tendenser eller problem. Det är ju roten till problemet. Båda föräldrarna har ett obegränsat ansvar för den andre förälderns problem gentemot barnen. Dvs A är ansvarig för att A utsätter barnet C för föräldern B:s dåliga "uppförande". Ja, B är också ansvarig men A har som förälder ett uppdrag att skydda C från omvärlden och det ansvaret har inte A tagit om B får tillfälle att gå loss.

Jämför en bilolycka med ett rattfyllo där ditt barn inte sitter fast med säkerhetsbälte. Du är ansvarig för säkerhetsbältet, oavsett om den andra bilisten kör berusad eller inte.

Nej, det tar inte upp omdömet hos den andra föräldern, det har du helt rätt i. Men då vet du inte hur en människa med tex narcissistisk personlighetstörning fungerar. Fasad och kontroll är a och o här. Nyckeln är det övertygande sättet. En narcissist kan uppfattas som den godaste, duktigaste och mest omtänksammaste människan i världen. Du möter dem i drivande ställning i föräldrargruppen i skolan, inom barnskyddet eller som diakonissa. Det är inte lätt att värja sig mot någon som kan sälja snö till inuiter, i synnerhet inte om du har en grundinställning där du tror gott om folk. En narcissist är i statistiken helt lika emellan könen, dvs inget mammafenomen. Omdöme ska en ha ja, och ansvar. Det är självklart. Men på vilket sätt tänkte du att alla som går igenom en vårdnadstvist idag skulle kunna gjort annolunda? Hur skulle detta kunna förebyggas rent praktiskt? 50% av dagens gifta skiljer sig, fel val av partner? Brist i omdömet efter 20 års äktenskap?

Oväntat att någon som inte kan använda indefinita pronomen korrekt har svårt med personkännedomen.

Som svar på din fråga vad de kan göra här och nu: skylla sig själva och lägga ner tvistandet. Och inte gifta sig så lätt. Samt inkludera en vitesklausul i äktenskapsavtalet.

LG,

Jag inser nu att jag lagt helt onödig tid på att svara dig här. Jag får trösta mig med att kanske andra som läser tråden tar till sig det jag hade att säga om saken och även ser på länkarna. Jag hoppas du inte har någon beslutande makt i dessa frågor. Mitt val av pronomen "en" ligger helt rätt i tiden.

Till Pappan, jag förstår vad du går igenom och jag hoppas du hittar bra stöd omkring dig. Ge aldrig upp ditt barn.

Mvh

Nu blir det OT men ditt val av pronomen (eller skriver du på dialekt) "ligger inte rätt i tiden", om inte "rätt i tiden" betyder att signalera sin okunnighet. Man härleds etymologiskt från ordet för människa i PIE. "Människa" är könsneutralt åt det feminina hållet - man använder "hon" när man refererar till människor eller mänskligheten i allmänhet "människan föds naken men hon dör påklädd". Så "man" som indefinit pronomen är alltså neutralt-femininum. Oops. Det visste du inte. Men du "ligger rätt i tiden".

Ligger du lika rätt i tiden i dina övriga värderingar resp allmänna insikt i juridik?

LG, Jag vet inte vad du läser, eller hur du läser in, men det är inte min text du refererar till. Du verkar mer intresserad av personliga påhopp i trådarna än att diskutera runt själva artikeln. Nu har jag matat troll tillräckligt.

Mvh

Hur kan du tro att det inte är din text jag besvarar? Jag citerar ju till och med korta stycken ur den (och förmår klicka på Svara på rätt nivå, något som tydligen är överkurs för dig). Låter snarare som att du inser att du har fel och försöker smita iväg med svansen mellan benen.