Skip to content

Mammas påstående om sexövergrepp "skadlig symbios" - pojke omhändertas

Foto: Henrik Montgomery/TT

Mamman påstår att den sexårige sonen har varit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa och att han mår psykiskt dåligt. Socialtjänsten anser dock att det är mamman som projicerar sina tankar på pojken - vilket skapar en "skadlig symbios". Kammarrätten håller med och har nu beslutat att pojken ska tvångsomhändertas och vårdas i familjehem.  

 

Mamman har tidigare legat i en vårdnadstvist med pojkens pappa där hon anklagade honom för sexuella övergrepp mot deras idag sexårige son.

Efter flera orosanmälningar från sjukvård, myndigheter och anhöriga ansökte Socialnämnden i Piteå kommun om att pojken skulle beredas vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Socialnämndens skäl för sitt beslut redovisas i domen från Förvaltningsrätten i Luleå:

"M:s (pojkens mammas) oförmåga att släppa misstanken om att S (sonen) varit utsatt för sexuella övergrepp förstärker de symptom och ageranden S har vilket kan leda till psykisk ohälsa hos honom. S visar i dagsläget inte symptom inför andra än M och hennes förväntningar på vad han upplever skapar en skadlig symbios mellan dem."

"S har utvecklat en överdriven anpassning och eftersom han strävar efter att tillfredsställa M:s behov får han inte sina egna behov tillgodosedda. Förskolan och umgängesstödet uppger att M misstolkar S signaler och att hon ser hans agerande som en bekräftelse på dåligt psykiskt mående."

Misstrodd och kränkt
Mamman har sökt och fått olika vård- och stödinsatser men avslutat dessa eftersom hon har känt sig misstrodd och kränkt när hon inte har fått medhåll. Hon låter inte heller pojken träffa sin pappa vilket har fått pappan att ansöka om ensam vårdnad. Enligt pappan är det viktigaste dock att pojken kommer bort från sin mamma medan han själv utreds som boendeförälder.

Enligt mamman "snedvrider" socialtjänsten den information som finns. Även hennes uppfattning redovisas i domen:

"Orosanmälningarna som kommit in bygger delvis på hennes uppgifter men läkare samt psykolog har gjort egna iakttagelser. Anmälningarna avser umgänget med P (pappan) och hans bristande föräldraförmåga, inte hennes beteende. Hon har kämpat för att skydda sitt barn och hon har sökt professionella aktörers råd och stöd eftersom hon känt att hon inte har tillräddig kunskap inom området." 

Förvaltningsrätten i Luleå ansåg att det var bevisat att det fanns brister i omsorgen av pojken på det sätt som nämnden hade beskrivit. Bristerna innebar enligt förvaltningsrätten att det fanns en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skulle skadas. Eftersom mamman inte kunde anses ha samtycka fullt ut till vård - som enligt nämnden skulle innebära placering i familjehem - gick domstolen på nämndens linje och godkände deras ansökan.

Påtaglig risk att pojken skadas
Domen överklagades till Kammarrätten i Sundsvall som nu konstaterar att varken förskola, tidigare umgängesstöd, nämnden eller nuvarande familjehem har observerat några sådana avvikande beteenden eller oroande symptom hos pojken som han uppvisat hos mamman. 

Kammarrätten skriver:

"Mycket tyder enligt kammarrättens mening på att S reaktioner är framkallade eller förstärkta av M:s egen oro för att han ska ha varit utsatt för övergrepp. Hon har tolkat S beteende som en bekräftelse på dåligt psykiskt mående, vilket lett till sjukvårdskontakter i stor omfattning. Hon har även agerat för att umgänge med P inte ska komma till stånd."

Kammarrätten anser därför att mamman har visat en bristande förmåga att se till och agera för pojkens bästa och att ge honom trygghet och stabilitet. Kammarrätten anser att det är fråga om sådana brister i omsorgen att det finns en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skadas.

Eftersom mamman inte samtycker till vårdplanen avslås hennes överklagande.

  • Alt-texten
    Eva Clasö

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

14 comments

Mödrar som förstör sina barn är ett inte ovanligt fenomen.

Om man jämför åsyna vittnens vittnesmål av en händelse så stämmer vittnesmålet nästan aldrig med en inspelad film av samma händelseförlopp-värt att fundera över.

Nu idag 21 sep kl 16:30 publicerade DN en artikel:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hard-kritik-mot-aklagarna-i-skakvaldsfall/
Den behandlar exakt det jag skriver om hur dålig förhörsteknik ger ett falskt erkännande. Det skrev jag tidigare och hade inte en aning om att RÅ skulle "nacka" en åklagare.

Någon som har målnummer?

Kammarrätten i Sundsvall målnr 1310-16

Mycket intressant dom och bakgrund. Så här skulle man agerat för 30 år sedan.

Men hur ska socialtjänsten, BUP och andra som visat kallsinnets alla murverk mot de beskrivningar och fakta som så motsagt det de hellre trott och redan beslutat på lösan grund, fördomar, förutfattade meningar.. Verksamhetens företrädares brist på adekvata frågor om motiv och seriositet bland de otäcka anklagelserna har hållits på behörigt avstånd så att ohörsamheten kunnat arbeta ostört.

Man skulle kunna föra fram att alla dessa arbetande i socialtjänsten måtte varit gifta med synnerligen dåliga män. För var ifrån har de fått sina åsikter att pappa inte kan vara förälder med ansvar och förtroende..? Inte av missbruksfallen väl? Är de gifta med sådana? Samla de dåliga erfarenheter i det civila och ur yrket eller vad? hur tangera deras beslutsunderlag något som ha med utbildning, lag och rätt att göra?

Jämför man med polisen verkar ju de flesta glömt vad de lärde i skolan om bevis, fakta och inhämtning av information. Istället arbetar man tvärtom och bestämmer sig först och illa kvickt. Är det för att spara tid?

Så väntar då åklagarämbetets och polisens ansvariga och chefer på denna som de måste känna tsunamivåg välla in över de bekanta stränderna i verksamheten - Mammor ljuger och gör det i förekommande fall som hästar travar.. Allt är blott hämnd, oförsonlighet och försvinnande lite ansvar... Tänk att föräldraskapet kan stiga någon åt huvudet? Vilket mörker är värst det som välkomnar tanken eller det den för med sig. Martyrskapets offer behöver hjälp att landa och det har inte socialtjänsten vart behjälplig till utan tvärtom låtit haveriet och katastrofen breda ut sig på marken medan man av mer än prestigeskäl höll "piloten" i luften oavsett vad som hände..

Under 30 år har ingen pappa vuxit med sitt ansvar eller funnit rollen minst lika attraktiv att intressera sig för sitt barn.. Att finna intresse, kärlek och omsorg för sitt barn.. Responsen slår väl allt inklusive konceptionen. Dessutom varar det längre...

Fruktansvärt när barn inte blir trodda. Framtiden lär utvisa om mamman hade fel i sitt vittnesmål eller ej....

Vilka är bevisen för att mamman utsatt barnet för psykisk misshandel? Socialtjänsten utredning är aldrig bevis och jag kan inte begripa hur dessa får bevisvärde i svenska domstolar.

Håller med dig. Pendeln svänger alltid kraftigt i det här landet. Tidigare fälldes alla pappor, nu ljuger alla barn och mammor.

Utan att ha läst domen känner jag också en mamma som har blivit misstänkliggjord och fått orosanmälningar på sig för att hon trott på det barnet berättat och agerat utifrån det. D.vs. sökt hjälp hos expertis och försökt skydda barnet.

Dessutom är det orimligt att en mamma som tror på barnet och att hen blivit utsatt för övergrepp ska vara rationell i alla avseenden under sådan fruktansvärd press, men allt används emot henne.

http://www.dagensjuridik.se/2016/09/mammas-pastaende-om-sexovergrepp-ska...

Gör inte artikeln klart vad för olika avsnitt av utredandet som klart påvisar mammans för sin son ansträngande roll rent sagt är en plåga? Att anmäla incestförsök och ingen annan än modern kan få sonen att tala om det är väl ett säkrare tecken på att hon vill ha det så än att det är någon sanning i anklagelserna.

Måste välkomna att Socialtjänsten inser att sådana här spel för hämnd och illvilja de facto förekommit i decennier. Att brister i utbildning givetvis utgjort ett hinder är en sak men att fördomar och förutfattade meningar skulle utgöra en lika stor faktor har ju fördröjt insikterna. Dessutom har ju de som inser skadorna med att fjärma barn från en annan förälder kan orsaka mycket svårt och i värsta fall bestående lidande.

Mammor som så berövar sina barn dess trygghet och tillit gör livslång skada och processen att reparera det som förstörs kan inga mediciner bota.

Nej, det svarar inte artikeln på. Den svarar på att socialtjänsten anser något men klarlägger inte hur eller vilka grunder man stödjer sin åsikt på. Brukligt vid fog för misstanke psykisk misshandel borde ju vara en utredning som för vilket annat brottmål som helst. Om fog finns så bör åtal väckas och rättspsykiatrisk utredning genomföras. Varför soc har fått den beslutande makten är ett förlegat gammalt svart hål ovärdigt medborgare (kvinnor som män) i en rättsstat som Sverige.