Skip to content

"Försök inte nå samförstånd" - expertens tips om hur myndigheter ska hantera rättshaverister

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Baksidan av det öppna myndighetssverige är att personer med rättshaveristiskt beteende tar både tid och energi. "Bemöt dem korrekt och visa empati men försök inte att skapa en relation eller nå samförstånd", säger psykoterapeuten Jakob Carlander som skrivit en bok om ämnet.

 

Jakob Carlander är leg. psykoterapeut och en av författarna till boken ”Möta människor med rättshaveristiskt beteende. Handbok för yrkesverksamma". I oktober kommer han till Universitetskanslerämbetets (UKÄ:s) rättssäkerhetskonferens för att föreläsa om rättshaveristers beteende.

Mejl och hot
Jakob Carlander pekar på att myndigheter inte kan vägra - utan måste - lämna ut allmänna handlingar och dessutom har en skyldighet att bemöta frågor från den här typen av personer och att detta kan vara mycket krävande för personalen. Det kan handla om stora mängder mejl, arga telefonsamtal och omfattande krav men också om återkommande personliga besök och ibland till och med hot. 

Jakob Carlander pekar på hur svårt det kan vara att som anställd hantera orimliga krav och förväntningar från människor som ofta nitiskt läst sig in på gällande regler och uppträder med en slags "tvångsmässig ihärdighet".

Han påpekar att det inte alltid är någon juridisk rättighet att ställa detaljerade frågor i en stor omfattning och kräva att få svar. Även om myndigheter har serviceskyldighet så betyder det inte att den är obegränsad. Han förespråkar därför utbildning, handlingsplaner och policydokument som ger svar på frågor om hur situationerna ska hanteras och av vem, hur man undviker dubbelarbete och när det kan vara dags att polisanmäla. 

Samförstånd hjälper inte
Bakom beteendet finns ofta mycket ältande och svårigheter att släppa taget om det man anser är felaktigt och det kan givetvis även leda till mycket lidande för personen själv och dess närmaste omgivning. Carlander gör dock bedömningen att de med ett rättshaveristisk beteende ofta lider av "ett narcissiskt och paranoid personlighetssyndrom". 

- Det är alltså ingen lösning att försöka skapa en relation eller nå samförstånd med henne eller honom, just på grund av personens bristande förmåga att leva sig in i den andres liv, säger han till UKÄ.

- Det leder i stället till att både beteendet och problemet ökar. Däremot ska personen bemötas med empati, respekt och rätt att ställa de krav man faktiskt ha rätt till.

Expertens tips
På UKÄ:s hemsida listar han sina tips:

  • Svara så kortfattat men så korrekt som möjligt. 
  • Föreslå ett möte i stället för att mejla. Framför datorn är det lättare att bli arg och upprörd än i mötet med en annan människa. 
  • Ignorera aldrig personen, det triggar beteendet. 
  • Alla anställda ska bemöta personen likadant. Ha en klar och tydlig hållning. 
  • Behåll lugnet i röst och kroppsspråk. Undvik ögonkontakt i starka konfliktsituationer. 
  • Var empatisk men bestämd.
  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

113 comments

Räknas man som rättshaverist när man fått rätt efter 4 resningar?
Vore bra om det kunde finnas en handledning för hur myndigheter skall agera mot människor som faktiskt har blivit grovt kränkta och lidit stort ekonomiskt pga myndigheters fel och försummelse.
Vad har Ni för ord på en som står upp för att det skall gå rätt till på våra myndigheter och i våra domstolar?

"Rättshaverist" är en psykisk diagnos, typ förföljelsemani.
Men av någon för mig okänd anledning så är det inte ovanligt att kunniga inom vissa rättsområden och som strider mot myndighetsidioti blir dragna över en kam och kallade för rättshaverister.
Epitetet "Robin Hood" är snarare närmre sanningen.

Om okunskap inom myndigheter så är det en följd av den sjunkande intelligensen hos befolkningen. Centrala prov under 70-talet började "flagga" för detta och tendensen är obruten. Om man skall prata om höjning så beror den snarare på välutbildade invandrare/flyktingar än att ungarna blivit "smartare".
I alldeles för många fall är myndighetspersonalen för "korkad" att över huvud taget äga rätten att utöva myndighetsåtaganden.
En inte ovanligt situation är fullständig okunskap om aktuellt rättsläge med utgångspunkt från a) domar b) fattade beslut c) myndighetens eget regelverk d) regeringen regleringsbrev e) gällande EU-regler d) Domar i EKMR. e) samt inte minst svårigheter att följa tryckfrihetsförordningens avsnitt om Diariet.

Wow, var får du din information ifrån? Skulle välutbildade invandrare/flyktingar ligga bakom en ökning av IQ i Sverige? Ren gallimattias. Tvärtom är det så att majoriteten av invandrare och flyktingar saknar högre utbildning. Ja det är till och med så att analfabetism förekommer i vissa grupper.

Jag skulle också vilja påstå att det är en mycket ovanlig situation om du finner tjänstemän som är så inkompetenta som du beskriver. Vi har för det mesta välutbildad personal vid myndigheterna. Dock kan du inte förvänta dig att gemene handläggare ska ha koll på EKMR praxis, eller hur?

Ööh, med den kommentaren förstår vilka förutsättningar Ig har på en konkurrensutsatt arbetsmarknad.

Motpolen till högt IQ är att sakna högre utbildning? Kasta inte sten i glashus.

Historien om Vallberga Lantmän, vars planer på utökad spannmålsmottagning har försenats i flera år av myndigheterna är häpnadsväckande. Visserligen är inte spannmålsmottagning en tillståndspliktig verksamhet. Men eftersom de nya silorna ska uppföras på mark som köpts in av en granne måste miljökonsekvensanalysen, MKB:n, för hela anläggningen göras om, kräver kommun, länsstyrelse och Mark- och miljödomstol.

Förhalandet gagnar inte miljön, tvärtom. Och för föreningen innebär det också nya kostnader för miljötillståndet.

– Det räcker inte med en miljon, om man inkluderar vår egen personals arbete för att ta fram underlaget, säger Vallberga Lantmäns ordförande Joakim Bronelius.

Det här är väl ett utslag av byråkratisk logik, för de flesta av oss övriga med en normal portion sunt förnuft är det obegripligt. Som grädde på moset har tjänstemännens uppfinningsrikedom löpt amok, länsstyrelsen ställer nya krav på MKB: n med 36 punkter. Bland annat vill man ha en utförlig redovisning av de "luktande utsläppen" från anläggningen. Föreningen ska redogöra för "typ av luktande ämnen, luktfrekvens, luktstyrka och karaktär på lukten".

Säkert finns experter att anlita även för sådant, konsulter som kan göra en kvalificerad luktanalys. Men hur nödvändigt är det? Hittills har ingen närboende klagat över lukten från Vallbergas foderfabrik. Än märkligare blir kravet med tanke på att närmaste grannen är en biogasanläggning...

Listan över exemplen på hur byråkrati bromsar tillväxt i de gröna näringarna kan göras lång. På sistone har vi i Land Lantbruk exempelvis berättat om grisbonden som förbjuds sprida gödsel på helger och mjölkbonden Malin Sundin berättar i en krönika om hur krångliga regler och långsam handläggning satt stopp för hennes bygge av ny lagård.

I detta nu fortsätter regeringens diskussioner kring den kommande livsmedelsstrategin, nu bland annat med allianspartierna. Är det något som politiker råder över är det regelverken. Ska tillväxt kunna skapas krävs krafttag mot krånglet.

Statistiskt sett finns det sannolikt lika många fall där handläggare verkligen har felat och försummat, och då i sitt eget skyddsintresse rubricerar medborgare som rättshaverister, samt sprider det epitetet inom sin organisation, för att undvika att bli ett fall inom myndighetens ansvarsnämnd.

Med tanke på alla handlingar jag har som styrker dessa alla dessa fel och rent brottsliga handlingarcsom begåtts av våra tjänstemän, så vet jag att FK dåvarande Processchef va den som slog bakut och direkt sa ifrån!! Att dokument, medicinsk utredning , ljudfil mm har raderats och försvunnit är fakta och att det undanhållits för FMR är också något jag har på skrift och där FMR intygar . Att människor inom rättsväsendet har skyddat varandra har vi också bevis på och vissa saker får bara inte hända inom vårt rättsväsende!
Stor människa är den inom rättsväsendet som faktiskt går emot strömmen och faktiskt är "by the book" det är såna människor vi vill ha inom vårt rättsväsende! Det är såna som dig som faktiskt får mig att inse att alla skyddar faktiskt inte varandra inom rättsväsendet. Och vad har jag bevisat i denna kamp? Jo dels har jag fått mitt värde som människa tillbaka, jag har bevisat att den lilla människan faktiskt kan få rätt mot myndigheter men utan mina advokater och andra sakkunniga hade jag aldrig lyckats med detta. Att myndigheter skall kontakta ansvarsnämnd när tjänstemän begått tjänstefel skall inte ligga på mitt ansvar. Antingen släpper jag detta till Oisen C eller så skriver jag en bok eller så blir det en stor förlikning. Makten och ärligheten i evigheten AMEN

Och vad själva sakfrågan gäller, så stinker strandskyddet av rättsröta visavi äganderätten. Tillsynsmyndigheternas klumpiga agerande mot drabbade fastighetsägare gör inte saken bättre. Därav min avsky.
Fastighetsägare måste kunna gå till Sveriges rikes lag och ta reda på vilka rättigheter och skyldigheter han har. Det är i dag omöjligt.

Som drabbad markägare är man nästan maktlös man kan polisanmäla händelsen, men polisen lägger inga resurser på sånt och oftast läggs anmälan ner samma dag.
I raljerande ordalag beskrivs hur kommunens tjänstemän " smyger i buskarna " problemet beskrivs som några solstolar på egna tomten, må så vara i detta fall. De verkliga " smygarna " är dessa villa och sommarstugeägare, vart år " smyger " de till sig mer och mer, följden blir den jag tidigare beskrivit. Har man köpt tomt med strandskydd, ja då vet man vad som gäller. Att då klaga i media vid egna överträdelser är löjeväckande och patetiskt. Markägare i Stockholms skärgård är väldigt få, de som fortfarande finns har fullt tillträde till sina marker. Nej problemet är dessa penningstarka stadsbor, vilka tror de kan göra som de vill med sina " sommarvisten " de annekterar ( stjäl ) inte enbart mark, de kräver dessutom full service från kommuner där de ej är skattskrivna. De är så jävla självupptagna, när dessa horder proppar igen vägar och köpcentra med sina stadsjeepar orkar de inte vänta i kön, det genas över gräsmattor, blomsterrabatter och parkvägar. De har mage att stå och sucka och klaga över långa långsamma köer i den lilla matbutiken, de slåss vid mackarna om vem som var först vid pumpen. De jävlarna är skyldiga till " saltvatteninträngning " i dricksvattenbrunnar, de både vattnar gräsmattan och tvättar sina bilar ( plåtgudar ) trots förbud. De eldar sura lövhögar under hösthelger, att dessa ligger och pyr två veckor till när de återvänt till stan är inget de reflekterar över. Nej fy fan för " sommargästen " med sin plåtgud med takbox på. Sin jävla gräsklippare, sina skrikiga ungar och sura krävande kärringjävel.

Alf Svensson hotas med böter AV KOMMUNENS RÄTTSHAVERISTER om han fortsätter sätta ut solstolar på sin egen tomt i Smygehamn. "Kan bli fängelse i upp till två år." - Det mest absurda jag upplevt under mina 44 år i politik och beslutsprocesser, säger han själv.

Två utdrag från artikeln.
"...orimliga krav och förväntningar från människor som ofta nitiskt läst sig in på gällande regler..."
"....de med ett rättshaveristisk beteende ofta lider av "ett narcissiskt och paranoid personlighetssyndrom"..."

För det första så torde varje jurist omfattas av begreppet "rättshaverist", då man (i vart fall borde) vara nitiskt inläst på gällande regler. För det andra, undrar jag då, vilken vetenskaplig grund, (empiri) som författaren bygger påståendet att nästan alla rättshaverister är narcissister och är paranoida?

Notera också att författaren blandar och ger bland begreppen. Han smyger så fint in även "förväntningar" vilket torde vara något helt annat än just viljan att som person säga ifrån när man blivit felaktigt behandlad. Eller menar författaren att man som medborgare skall ha låga "förväntningar" på "staten"?

Nåväl, så synes boken vara en "beställning" av diverse myndigheter. Borde vi inte införa ett allmänt tjänstemannaansvar istället, vilket var den rådande ordningen före -74? Då lägger vi ansvaret för rättssäkerheten där den borde vara. Eller menar författaren att "staten" aldrig gör fel?

Konnotationen för begreppet "rättshaverist" borde istället tolkas såsom en "rättighetsivrare".

I detta ämne har jag stor personlig erfarenhet. Jag blev en gång utsatt för en lång rad och en mycket stor mängd felaktigheter av två eller på ett sätt t.o.m. tre myndigheter.

Den personliga traumatiseringen jag genomgick och den chockerande insikten hur bedrövligt falska och förljugna deras verksamheter var, var så pass omfattande att jag än i dag är förändrad i grunden i hur jag ser på samhället. Jag har inte förlåtit och kommer aldrig att göra. Det är för sent. Däremot skulle jag kunna hämnas och se till att de alla tre hade fått det rejält hett om öronen.

För mig hade det dock till fullo räckt med att dom exempelvis hade sagt: Ja, vi har gjort fel, t.o.m. många sådana. Det har inte gått rätt till väga. Vi är ledsna för det, ber om ursäkt och är beredda att försöka förklara så gott det går till varför det blev som det blev. Vi förstår nu att du har rätt men vi är inga robotar utan alla är vi bara människor. Vi har även varit partiska och sturska men det måste vi tyvärr beskylla den mänskliga faktorn för, om du ursäktar oss (lite skämtsamt men med vänligt leende). Vi sätter oss ner om du vill och har tid så du vill vi att du förklarar hur du känner och tänker så ska vi göra vårt bästa för att bemöta dig med ärlighet och respekt. Vi kommer även anteckna och ta dina ord på fullaste allvar och göra uppföljningar i de klagomål du framför. I annat fall så kan vi tyvärr så häör dags bara önska dig lycka till och hoppas att du kan förlåta oss för de fel, den frustration och smärta vi utsatt dig för. Du är välkommen tillbaka när som om ytterligare funderingar skulle uppkomma. Handskakning och en lätt kram och ha det så bra Christian.

Men nej, nej och åter nej. Absolut ingenting i den stilen, tvärtom. Bara stöddighet och högmodighet.

Det var förvisso på vippen att en tjänstemännen blev åtalad. S.k. kritik från två samhällsinrättningar kom till min nästan pinsamma undsättning och vad hjälpte det... Inte ett ljud, inte ett samtal. Ingenting, förutom öronbedövande tysthet från deras sida trots det. Jag fick inte ett erkännande och det hade kunnat få extrema konsekvenser. Det hade kunnat sluta nästan hur illa som helst.

Att de gjorde så mot mig har jag noga beräknat kostat samhället 2,1 miljoner kr. Jag gjorde mitt yttersta för att samhället och myndigheterna som bråkade och var uppnosiga mot mig fick så stor arbetsbörda som möjligt

Hade jag satt in verklig moteld hade kostnaden i stället blivit omkring 100 miljarder kr. Nu undrar kanske vissa hur och om det är fantasier eller allvar men det tänker jag inte besvara.

Vänligen Christian Karlsson

"var uppnosiga mot mig"
Jag uppfattar den frasen som pudelns kärna.

"hämnas"
"stöddighet och högmodighet"
"uppnosiga"
"Jag fick inte ett erkännande och det hade kunnat få extrema konsekvenser. Det hade kunnat sluta nästan hur illa som helst."

Oj då. Och så avslutningen, "Vänligen".

Klockrent.

Also sprach ein rechthaber...

"Jag fick inte ett erkännande och det hade kunnat få extrema konsekvenser. Det hade kunnat sluta nästan hur illa som helst."
Alltså den narcissismen är ju svårslagen.

Om man har arbetat några år som byråkrat, känner man ofta igen en rättshaverist när man stöter på den. Några av kommentatorerna i denna tråd är säkert kända som rättshaverister hos en eller flera myndigheter. Min erfarenhet ger vid handen att Carlander har rätt i hur en rättshaverist ska behandlas: korrekt, professionellt, sakligt men inte förtroligt. Arbetsgivaren måste också ge erforderligt stöd åt sin personal så att den kan fortsätta att behandla rättshaveristen på just detta sätt.

Säkert bor det en rättshaverist i oss alla, men inte en byråkrat. Det personer som arbetar på en myndighet är ju inte alltid kända för sin smidighet, och det kan jag förstå med tanke på regelverk etc, men vad som är allvarligt är bristen på viljan att dels förstå när myndigheten har gjort fel (eller då personen i fråga), dels att många gångar är lagstiftning numer så luddig att den kan tolkas hur som helst varför myndigheten alltid tolkar den till sin fördel.

Men det förhållningssätt som författaren beskriver är ju en självklarhet. Det tillhör ju så att säga ett, skulle vilja säga, ett naturlig förhållingssätt. Eller menar man att man som byråkrat och myndighet inte redan idag behandlar de som kommer i kontakt med dem: "korrekt, professionellt, sakligt"?

Och du, besvara inte mitt inlägg och uppför dig som en "rättshaverist" som bara hela tiden vill ha rätt. Var nu storsint och inse att även andra kan ha rätt. Snacka om narcissistiskt beteende! ;)

Du har naturligtvis rätt i att alla som möter en myndighet ska behandlas korrekt, professionellt och sakligt men inte förtroligt. Om man som byråkrat gör fel, ska man också erkänna det, och göra vad man kan för att rätt till felaktigheten. Även det är en självklarhet.

I Sverige är du, enligt psykologer och likasinnade som Carlander, psykiskt sjuk om du inte accepterar det samförstånd så som det definieras av våra ofelbara myndigheter (vilka i god demokratisk ordning verkar för samhällets bästa).

Förmodligen bygger en sådan syn på att den stora majoriteten har rätt/är frisk och att det följaktligen är det de få individerna som har fel/är sjuka.

Anställda visselblåsare är skyddade av flera lagar, men det är inte medborgare som är visselblåsare.

"Jakob Carlander pekar på hur svårt det kan vara att som anställd hantera orimliga krav och förväntningar från människor som ofta nitiskt läst sig in på gällande regler".

Håller med om att väl pålästa personer är de värsta att ha att göra med. Huga. Det bästa vore om gällande regelverk vore sekretessbelagt så blev grötlunken så mycket enklare hos våra alltid så hedervärda myndigheter.

I egenskap av innehavare utav specialkompetens inom bl a psykiatri, hjärnans biokemi och fysiologi vill jag allvarligt avråda från råd av det här slaget. Vederbörande riskerar nämligen att åstadkomma helt motsatt effekt o istället provocera. I synnerhet sker detta om myndigheten uppmuntras att både generellt och nedlåtande bedöma en ihärdig person såsom kategoriserad "tvångsmässig" m fl hemsnickrade analyser. Terapeututbildning bygger normalt på kurserna steg 1 resp 2 o förutsätter sällan psykologutbildning. Vem som helst som härefter låter trycka upp sin bok på egen hand får efter två böcker till och med kalla sig för författare. I det här fallet bygger herrns bokförlag på ett samarbete mellan olika aktörer och ett underförstått vinstintresse.

Hurra! Äntligen en bra kommentar med kritik mot författaren och hans felaktiga slutsatser och råd i frågan. Vinstintresse och att det handlar om ett beställningsjobb - som någon här i fältet nämnde - har uppenbarligen resulterat i hans felaktiga slutsatserna.

Jag har nyligen träffat på en statlig handläggare, som är jurist, och vilken har hittat på ett nytt koncept inom "rättshaverist-branschen" för att dölja sin miserabla handläggning.
Hon skriver "tjänsteanteckningar avseende skrivelser", d.v..s. hon fantiserar ihop en egen skrivelse avseende en påstådd begärd överprövning, eller ett påstått beställt utfående av dokument. Denna skrivelse då riktad mot hennes interna omgivning med betydelsen extra arbete för dem. Därmed kan denna sedan till sitt försvar säga att medborgaren är en rättshaverist. En sådan händelse hamnade nyligen hos Kammarrätten och HFD, och de blev helt ställda. De visste inte hur de skulle hantera ärendet. Då använde de besluten "avvisa" respektive "ej pt".

Jakob Carlander skriver: "Innan jag öppnade egen mottagning arbetade jag med personalvård som föreståndare vid Linköpings stifts Själavårdscentrum. Dess före var jag under många år verksam inom den psykiatriska vården i Uppsala på Ulleråker som sjukhuspräst och terapeut"

Källa: http://carlander.nu/

Jakob Carlander tar 17.000 kr/dag för sin "forskning". En krämare av stora mått.
Kejsarens nya kläder för korkade tjänstemän. Och vi skattebetalare föder honom.

Jag har skickat ett e-mail till Jakob Carlander. Hoppas jag får ett svar.

- " Ang. din bok och en artikel i Dagens Juridik.
Jag undrar hur du har bedrivit din forskning inom rubricerat ämne.
Är det via hörsägen, eller via intervjuer med viss personal, eller via intervjuer med personer som per definition kallas för rättshaverister?
Eller, utgår du direkt från någon psykiatrisk diagnos och dess beteende?
Om det initialt och direkt handlar om en diagnos bör inte då de som uppfattas som rättshaverister infoga ett läkarintyg (friskintyg) i ärendena/processerna?
Finns just denna diagnos "Rättshaverist" kodsatt hos Socialstyrelsen (SoS)?
Eller, är det enbart lättförtjänt humbug som sprids? " -

Posta dina frågor offentligt på hans Facebooksida.

Jag anser att han bedriver ett privat forskningsfusk: http://www.vof.se/skepdic/forskningsfusk/ ,
via ett bokförlag, och borde anmälas till polisen.
En helt ensidig "forskning" hos och för sina betalande statliga och kommunala kunder.

Se även : -" Marknadsföringslagen 10 § säger att en näringsidkare inte får använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande.
Tidigare exempel på ett sådant fall är när ett företag i reklam hävdade att deras spikmatta behandlade depression, migrän, kol och artros." -

Sådärja!! Nu pratar vi Sesam öppna dig:)) dags o sätta vissa jurister inom rättsväsendet och våra statliga myndigheter på plats. Gör Ert jobb och sluta backa upp varandra!

Till sign. "lg".
J. Carlander svarar inte på direkta frågor. Det går ju att göra en research på honom i alla fall. Han är präst i botten med en kompletterad terapeut-utbildning (alltså inte leg. läkare/psykiater). Datainsamlingen till boken verkar han ha fått från berättelser från personal under hans föreläsningar, och från någon skrift från Australien. Det är alltså "forskning" på en mycket låg nivå. Kvacksalveri skulle jag nog vilja kalla det.

Jag har stött på s k rättshaverister några gånger under min ca 30-åriga verksamhet som jurist inom ett multinationellt företag. Gemensamt för dessa rättshaverister var att de hade rätt i någon liten detalj och det var denna, oftast helt obetydliga, detalj som triggade igång personen. I ett av fallen, som jag minns särskilt väl, gällde det en beräkning av ränta. Personens och företagets beräkningar skiljde sig åt med ca en krona till företagets favör. När jag medgav, felaktigt för att få slut på diskussionen, att personen hade rätt och skulle kompenseras med en krona blev svaret att det inte var fråga om pengar utan om principer! Felet som mannen ansåg vara begånget kunde aldrig bli mer än just en krona. Min erfarenhet är att man skall uppträda som föreslås av författaren. I privata företag har man dock möjligheten att avsluta diskussionen och hänvisa vederbörande att stämma om hen är missnöjd.

Fick just idag ett krav ifrån Skatteverket om att jag har en skatteskuld på 2 kronor. På något vis är jag även skyldig att betala 17 kronor i ränta (!). Är tämligen övertygat om att staten inte kommer att ge efter i sina krav. Vilka är då rättshaverister?

(Själv kommer jag bara att betala för att få den lilla saken ur världen smidigast möjligt.)

Hej, arbetar på Skatteverket och har en hyfsat kvalificerad gissning på varför det ser så konstigt ut.
Om du har fått kvarskatt på mer än 30 000 kr och betalar in den efter den 12 februari så börjar det löpa ränta på den del av beloppet som är över 30 000 kr redan från just 12 februari (d.v.s. redan innan du fått din deklaration). Om du betalar kvarskatten direkt efter att du har deklarerat så har du ju ändå haft en räntebärande skuld i någon månad. Den blir dock inte slutligt fastställd förrän du har fått ditt beslut om slutskatt (för det är inte förrän då som det är helt säkert vilken skatt du ska betala). Det är därför inte förrän nu som räntan dyker upp på ditt skattekonto.

Se mer detaljer här http://www.skatteverket.se/privat/skatter/betalaochfatillbaka/safungerar... (speciellt avsnittet "kostnadsränta på kvarskatt).

Ränteberäkningsreglerna är svåra, även för oss som arbetar på Skatteverket. Som tur är har vi datorstöd som hjälper oss med beräkningarna, men de grundläggande principerna tycker jag vi alltid ska kunna svara på i alla fall.

Med vänlig hälsning - En annan byråkrat

Mitt inlägg om en skatteskuld på 2 kronor var ett svar på det tidigare inlägget ifrån Ann Carlsson (som nämnt en skuld på 1 krona).

Min poäng var att Skatteverket beter sig som en s.k. rättshaverist, -men därom fick jag inget medhåll från myndighetsjuristerna här på DJ.

Nej, räntebeloppet har inte uppstått på det vis som det spekuleras som, men jag hoppar över den struntsaken. Själv bryr jag mig inte om Skatteverket räknat rätt eller fel -enklare att bara betala allt på en gång när man ändå tvingas att logga in på banken o uppge ett OCR-nr m.m.

Ofta anklagas s.k. rättshaverister att strida för principsaker/småsaker (se Ann Carslssons inlägg). När det är Skatteverket som tokstrider för 2 kronor (o hotar med kronofogden) är det tydligen helt i sin ordning enligt sådan snillen som fd hovrättsessor som är system-kramare och som sådana anser att staten alltid har rätt. Har dessa system-kramare aldrig själva funderat på vilka diagnoser som kan ställas på dem själva?

Kan verkligen angelägenhetsgraden av att få rätt vara så hög för Skatteverket, att man måste hålla fast vid byråkratiska principer för att få in sådana här, i sammanhanget, rena struntsummor - som tillika resulterar i mänskligt besvär av en helt annan dignitet - så förtjänar verkligen Skatteverket (också) att kallas för "rättshaverist"!
Det handlar uppenbarligen om ett systemfel, som borde ha bortreglerats sedan länge!

Om artikeln publicerad i Dagens Juridik.

Är författaren/föreläsaren en professionell rådgivare (expert?) med en professionell rådgivning (som är byggd på empirisk vetenskaplig forskning?) ?
Mantrat ”Försök inte nå samförstånd” - I tvister mellan medborgare/myndigheter/företag är det just en förlikning som alltid eftersträvas. Och Sverige är sannolikt det mest myndighetstäta landet i världen
Se Patientsäkerhetslagen, (2010:659). 4:1, 3 st. "En leg. psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning", i detta fall teol.lic. (präst).
-”Får inte utan personlig undersökning lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling av beteenden”, enligt samma lag 5:1 punkt 5.
Författaren själv säger: - ” Det kändes vanskligt att hitta rätt nivå i detta”, samt -”Begreppet är inte vetenskapligt, utan en vardaglig term.” - ”Det vetenskapliga underlaget är tunt.”. -”Det finns också många etiska aspekter” .
En utbildad psykiater/läkare säger :” Ingen skulle vara hjälpt av att få en sådan stämpel i pannan”.
I strikt bemärkelse är en ”kvacksalvare” en person som utan behörighet utövar någon form av medicinsk verksamhet, eller som inkommer med åsikter, rådgivning, och anvisningar, som är reserverad för läkare.
Se även Marknadsföringslagen 10, 11, 24 §§.

Nu är det förmodligen helt rätt beräknat och beror på det som skattehandläggaren nedan har förklarat, men du har inte fått klart för dig varför. Förmodligen kan du då också ta till dig förklaringen och därefter känna dig korrekt behandlad.

En skillnad mellan dem som benämns rättshaverister och "vanliga" människor är att de senare oftast kan förstå och respektera att fel kan begås även av tjänstemän på myndigheter samt, när fel uppenbarligen inte har begåtts ta till sig att det var de som inte förstått/tänkt fel och gå vidare.

Författarens grundläggande råd för hur man bemöter s.k. rättshaverister är utifrån min erfarenhet bra. Det korrekta med bestämda bemötande som vi tjänstemän alltid ska ha medför dock ytterst sällan att en rättshaverist faller till föga eftersom han eller hon inte nöjer sig med några andra besked än de som personen anser korrekta, helt oavsett vad regelverket säger.

Hej Ann!
Rätt kul när du berättar om ett räkneexempel.
Det påminner mig om en förberedande förhandling hos en tingsrätt.
Notariedomaren säger att jag räknat fel på en summa i yrkandet.
Jag är väluppfostrad och artig, och räknade då om summan, vilken givetvis var rätt.
Idag ångrar jag, att jag istället inte sa till notariedomaren att jag pluggat både matte och statistik på universitetet, och utöver detta mycket noga kollat beräkningen.
Därefter visade det sig att rätten inte hade expedierat en inlaga från motparten, och förhandlingen avbröts på min begäran.
Hur opartisk och objektivt juridiskt materiellt sett tror du den notariedomaren blev därefter?
:-)

Vanliga människor, oavsett om det är en domare eller någon som är part inför domstolen, kan givetvis föra en diskussion om ett yrkande utan att hänga upp sig på vem som till slut har rätt eller fel och ha någon kvarvarande antipati för varandra. De kan också acceptera ett misstag, som t.ex. att allt material inte har komcats, har begåtts och lösa detta på smidigaste sätt. Får man sedan ställa in förhandlingen är det bara så.

Så för att besvara frågan; notarien hade med största sannolikhet inga problem med att objektivt bedöma din tvist av det här skälet och jag kan för egen del lova att jag inte skulle ha haft det. De flesta parter hade heller inte konspirerat i de banorna, medan vissa tenderar att alltid göra det.

Förmodar att du är en sådan där person som hävdar att han/hon "inte ser hudfärg/kön/etc" heller? Eller inte påverkas av reklam?

Jag har större förtroende för en notarie eller annan person som erkänner öppet att han/hon blev störd av att bli korrigerad, men ska göra sitt bästa för att bortse från det.

Varför skulle man bli störd att man hade fel (om det var så)? I förberedelser i tvistemål ställer man ofta frågor kring oklarheter eller eventuella felaktigheter. Ibland visar det sig inte vara oklart eller fel. Men varför skulle jag lägga någon prestige i det? Det är bara ett jobb.

Missförstår du avsiktligt? I exemplet ovan var det en av parterna som korrigerade notarien, inte notarien som bad om ett förtydligande. Typiskt exempel på narcissistiskt tjänstemannabeteende från din sida.

Offentliga sektorns jurister upplever sig som gudar. En diagnos på en del av dem kan vara patologisk narcissism. Se mitt svar till "f.d. hovrättsassessorn" här ovanför.

Forts.
Notariedomarens processplan sabbades därmed, vilken var en tänkt quick fix med en samtidig huf. Hon hade oväntat tillåtit motparten att ta med s. k. "vittnen" till den förberedande förhandlingen. Därefter godkände hon inte ett läkarintyg avseende ett laga förfall vid huf. Hon skickade sedan ett e-mail till motparten för ett yttrande som om det mailet skulle ha varit återvinningsdokumentet i målet, samt biföll motpartens yrkande om en rättegångskostnad utan ett befintligt underlag.

Hört den här historien en massa gånger här på DJ. Vad vet jag, det kanske begicks fel, vare sig den här artikeln eller mina kommentarer gör gällande att statens tjänstemän är felfria. Men några korta kommentarer:

1. Det rörde sig förmodligen om ett mindre mål sett i pengar och omfattning och notarien hade tänkt tillämpa bestämmelserna om huvudförhandling i förenklad form. Det är i så fall inget eget påhitt utan bestämmelser som är till för att användas.

2. Det finns inget krav på att vittnena måste kallas. Parten kan åläggas att ta med sig sina vittnen. Självklart bör motparten ha fått del av en bevisuppgift med uppgifter om vittnena dessförinnan.

3. Läkarintyg kan göra sannolikt att man har laga förfall att inte inställa sig, men det behöver inte vara så. Det är inte läkare som avgör om laga förfall är sannolikt utan självklart rätten. Intyget kanske inte var tillräckligt. Att man t.ex. är sjukskriven för något innebär inte med automatik laga förfall för att infinna sig i domstol.

4. Förstår inte vad du menar med e-mejlet. Det är klart att man kan kommunicera yttranden med e-post och det bör användas i större utsträckning i dag.

5. Vet inte vad det är för underlag som efterfrågas. Framförde ni invändning mot rättegångskostnaden, vad bestod den i? Om ett ombud påstår sig ha arbetat ett visst antal timmar och motparten inte gör specifik invändning mot detta utan endast mot skäligheten, stannar det just vid en skälighetsbedömning. Vill man ha underlag är det en arbetsredogörelse som krävs.

SVAR punktvis:
Ja, du kommer att få höra om fallet, överallt, både här och i sociala medier.

Punkt 1 + 2 . Kärandeparten var inte informerad om notariedomarens tänkta processplan.
Punkt 3. Krav på att 25+ år unga notariedomare ska kontakta Socialstyrelsens kunskaper innan dessa bedömer läkarintyg över akutfall.
Punkt 4. Återvinningsdokumentet inom till rätten 10 dagar efter mailet. Inklusive väsentliga rättsfakta. Detta sändes aldrig till motparten med en begäran om ett yttrande (föreläggande).
Punkt 5. Det fanns inget betalt ombud. Det var ett svart-jobb utan faktura.

.

Punkt 1+2: Finns inget sådant krav på information och huvudförhandling i förenklad form kan ändå bara användas om parterna samtycker till det.

Punkt 3: Finns inget sådant krav och jag skulle för egen del aldrig kontakta Socialstyrelsen i den frågan. Ytterst tveksamt om de över huvud taget har rätt att bistå rätten med bedömning av ett läkarintyg.

Punkt 4 och 5: Svårt att uttala sig om men såvitt gäller punkt 4 ser jag inte riktigt vad som är fel. Motparten fick det förmodligen för kännedom (du skrev ju nyss att det e-postades) och hade möjlighet att yttra sig.

Sammantaget tycker jag att ditt sätt att resonera visar exempel på just lite haveristiska tendenser. Du har en uppfattning om hur gällande rätt ser ut och accepterar inget annat än en bekräftelse på din uppfattning. När jag då förklarar vad som gäller kommer nya infallsvinklar och du dumpar lite information här och där i stället för att öppet och redigt beskriva hela händelseförloppet.

Nej, jag förvanskar inte din text utan du kommer med ny information hela tiden.

1. Uppgiften om att du inte fått information om hur en huvudförhandling i förenklad form går till är ny.
2. Jag skulle inte per automatik godta akut diskbråck med ischias som grund för att inte infinna sig i domstol. Då ska det ha tämligen allvarliga konsekvenser (som att man inte kan hålla urin, vilket ju kan ske initialt).
3. Upprepar samma sak, det finns ingen skyldighet att förelägga motparten att yttra sig över allt du säger i en process. Du kanske, precis som här, bara upprepar dig.
4. Vad har du för grund för att det skulle vara svartjobb? Domstolar begär in arbetsredogörelser, inte fakturor, från ombud. Att de fakturerar som de ska har andra myndigheter att se till.

Jag har haft den här diskussionen med dig nu och vid andra tillfällen. Hittills har du inte lyckats beskriva någonting i den här historien som man kan säga är ett rättegångsfel (även om man alltså tar din beskrivning för god). Så är det. Att en rådman säger detta till dig har dock såklart ingen betydelse, men jag gör det i alla fall. Diskussionen är dock intressant som ett exempel på det alltid meningslösa i att med korrekt information försöka nå samförstånd med en person med de tendenser som artikeln handlar om.

Notariedomaren satte iaf ett nytt trålnummer samma dag som e-mailet kom. Hon hade dåligt samvete 2 dagar efter tredskodomen. Hahaha . . . .
Smärtsamma sjukdomar kräver starkt och mycket smärstillande. Då sitter ingen i rätten, särskilt inte om man inte kan sitta.
Motparten hade yrkat en rättegångskostnad "för egen del". Det fanns en "namnlös sufflös-jurist" i bakgrunden som "jobbade".
Du "assessorn" påstår saker direkt utan fullständig info??
Och, tar rättsväsendet i detta fall i direkt försvar??
Symptomatiskt :-)

Har aldrig påstått någonting alls, vad får du det ifrån? Jag söker bara förklara, utifrån din egen fragmentariska information som du släpper bit för bit, hur bestämmelserna ser ut och att det du beskriver som felaktigt mycket väl kan vara helt korrekt hanterat. Människor utan haveristiska tendenser kan inte rimligen se mitt inlägg som något försvar för något alls.

Och, som en tårta på moset, så "förflyttade" sig de båda tingsnotarierna till Svea Hovrätt samtidigt som överklagandet låg där (ej PT).
Frågan återstår om det var en frivillig förflyttning?
Alla anspråk ska kunna styrkas med bevis.
Spelar ingen roll om det är stora eller små mål (< 22.500 kr) så finns det extra krav på domstolars handläggning, och materiellt riktiga avgöranden.
Det handlar om rättssäkerhet och allmänhetens förtroende.

De förflyttades inte till Svea hovrätt, för sådant förekommer inte. De anställdes uppenbarligen som hovrättsfiskaler eftersom de ansågs skickliga av dem som kunde bedöma den saken. Men du synes, precis som andra personer med haveristiska tendenser, vara som den ömma modern som tittade på militärparaden och utbrast "Titta, alla går i otakt utom min Kalle". Det får avsluta för min del. Nu ska jag i väg och göra roligare saker. Det borde rättshaverister också göra, livet är för kort för att hänga upp sig på (upplevda) fel i ett FT-mål!

Jag har nyligen träffat på en statlig handläggare, som är jurist, och vilken har hittat på ett nytt koncept inom "rättshaverist-branschen" för att dölja sin miserabla handläggning.
Hon skriver "tjänsteanteckningar avseende skrivelser", d.v..s. hon fantiserar ihop en egen skrivelse avseende en påstådd begärd överprövning, eller ett påstått beställt utfående av dokument. Denna skrivelse då riktad mot hennes interna omgivning med betydelsen extra arbete för dem. Därmed kan denna sedan till sitt försvar säga att medborgaren är en rättshaverist. En sådan händelse hamnade nyligen hos Kammarrätten och HFD, och de blev helt ställda. De visste inte hur de skulle hantera ärendet. Då använde de besluten "avvisa" respektive "ej pt".

1) Utifrån erfarenhet av juristarbetet under närmare 40 år tycker jag att resonemanget tyvärr haltar och, som jag ser det, uppvisar en allvarlig svaghet - att i det egna intresset prioritera "få slut på diskussionen" framför kundens uppvisade behov av det motiverade sakkunnigutlåtande som juristen har till uppgift att tillgodose. För verkar det som om så har skett i det exempel som du redogör för här? Och vilken berättelse vidarebefordrar han om just ditt företag? 2) Andra personers uppfattningar och deras förmåga att ventilera problem ur nya aspekter som du händelsevis inte själv har tänkt på är väl inte nödvändigtvis fel, oavsett vi kallar vederbörande för en rättshaverist eller inte? Innehållet i lönekuvert torde nog räcka ändå, om nu rättshaveristen dessutom är så förhållandevis ovanligt förekommande. 3) Förmågan att härefter negligera "principsaker" tillhör kanske inte juristers speciella kompetensområde. Kännedom om hur istället dessa principer författningsenligt motiveras är väl normalt juristens styrka? 4) Och den här sortens "vi-och-dom-resonemang", vad berättar det om de jurister som använder sig av det? Själv är jag försiktig med att uppträda avvisande i möten mot människor som jag uppfattar avviker, i synnerhet när det rör en krona.

Ställer två frågor:
Vem är det som göder inkassoföretagen?
Vem är det som skapar evighetsgäldenärer och "rättshaverister"?

Har ställt denna fråga ett antal gånger men aldrig fått ett svar ställer den därför igen.

Har under ett antal år tvingats försvara mig och min familj mot innehållet i nuvarande rättssystem och funnit ett skräckvälde av enorma mått.

I artikeln ovan skriver en psykoterapeut och leg. psykolog om hen, rättshaveristen, i ordalag som om det är en sjukdom som samhällets byråkrater behöver hjälp att försvara sig emot.
Samhället är uppbyggt med ett rättssystem som skall, enligt ryktet, skipa rätt men där har ett rättshaveri skett. Idag går det endast ut på att skippa rätt för den som opponerar sig mot rättsprotesterna.
Vår familj drabbades av bankkrisen 1985-95 med förlust av vårt hem och förlust av vårt företag. 2004-5 köpte Lindorff inkasso Swebanks alla avskrivna fordringar. 2006 startade processen mot oss för att få betalt för våra kk fordringar från 85-90. Alltså efter trettio år.
Överklagandet startade med vandring mellan KFM,TR, HVR, HD./ KFM, TR, HVR, HD./ KFM,TR, HVR, HD./ KFM,TR men där blev det stopp. Fick till slut rätt.
Emellertid ansåg vi att det inte räckte med preskription utan vi hade under processen begärt granskning av om KFMs utslag var riktigt. Begärde återigen för femte gången om kontroll av utslag och fick 2011 en kronofogde att göra den granskning vi begärt och hen beviljade detta med en fråga till motparten och fick då beskedet att mitt påstående var riktigt. Lindorff var tvingad att återta alla krav och erkänna sitt misstag. KFMs del i misstaget har emellertid aldrig erkänts av byråkraterna.
Före sista TR sittningen 2011 utmättes vårt radhus och försåldes för 532:-. En månad före rättegången. Och en månad före Lindorffs erkännande.
Begärde skadestånd men fick inte resning beviljad i HVR eller HD.

2009 sökte Stadshypotek betalt för, som de kallar det, en rest på 50 000:- från den exekutiva försäljningen av vår villa 1993. Vi överklagade till KFM, TR, HVR, HD/ KFM, TR, HVR, HD,/ KFM, TR, HVR, HD där det ligger i dag. Min överklagan är på 180 sidor där jag försöker få HD att se och förstå att under alla dessa år har SAKFRÅGAN aldrig behandlats och att KFMs olika företrädare lider av brist på kunskap om föreliggande lagar och därför orsakat rättegångsfel/domvilla i alla ingående ärenden från start till nu.
TRs lagmän och domare har i sina olika domar och mail-uttalanden bevisat samma brist på kunskap om föreliggande lagar och vi har återigen påtalat rättegångsfel/domvilla.

Under processerna har det framkommit ett flertal brott mot EKMR inom hela det svenska rättssystemet. Jag har påtalat detta på olika sätt men detta har försvunnit i det svarta hålet.
Som EVIGHETSGÄLDENÄR och betraktad som RÄTTSHAVERIST finns inte många vägar att gå för att få rättelse. Rättssystemet har havererat och nu har svaret på mina frågor funnit en dold väg att försöka dölja haveriet genom att involvera boklig "sakkunskap".
Tackar för tipset.

Enkelt. Den som hamnar på inkasso är den som köper och köper, gärna på avbetalning, men som sedan tycker att de inte ska behöva betala för sig.

Du har inte förstått frågorna och dess innehåll.
Gör om, tänk till.

Alla som ifrågasätter våra politikers och tjänstemäns beslut är ju naturligtvis diagnosticerbara. Just paranoia, narcissism och 'tvångsmässig' är utmärkta diagnoser att ställa på sådana som t ex Julian Assange. Det har ju framkommit i media, om vi tar honom som exempel, att han ska vara psykiskt sjuk, ett äckel och en våldtäktsman. Det gäller naturligtvis alla som inte följer uppställda krav och normer för hur en svensk, vad nu det är, ska uppföra sig.

Man kan väl säga att alla som tar ut allmänna handlingar och ger sig in på diskussioner med politiker och tjänstemän är paranoida i någon mån? Just att ifrågasätta och granska myndigheter och deras anställda är i sig, i klinisk bemärkelse, en paranoid handling som döljer misstänksamhet och att någon har något att dölja. Det tyder också på en narcissistisk personlighet då personen ifråga tror sig vara kapabel att göra en bedömning av fakta, något som naturligtvis ofta är befängt. Nu på senare tid så är det många 'journalister' och 'nya medier' som synes vara offer för både faktaresistens och för att sakna förtroende för omgivningen som ställer till stora problem för myndigheterna genom sin infiltration och eftersökande av 'sanningar'. En följdfråga blir ju om myndigheter och myndihetsperson i sig också är eller blir paranoida och narcissistiska när de vägrar lämna ut handlingar eller hemligstämplar uppgifter.

Ett tips är att alla medborgare blir granskande journalister via sociala medier, och ställer politiker, offentliga tjänstemän, och de offentliga juristerna mot väggen. Det vore nyttigt för Sverige.

Rättshaverist är givtevis i sig ett lite nedlåtande epitet och det finns givetvis inga kriterier på en sådan. Men för oss som jobbat länge i offentlig verksamhet skulle jag säga att man känner igen en rättshaverist när man får med en att göra. Det är självklart inte fråga om att man är rättshaverist för att man vill ta tillvara sina rättigheter i ett ärende eller sina allmänna rättigheter att t.ex. begära ut allmänna handlingar. Det är lite larvigt att lägga diskussionen på den nivån anser jag.

De personer jag kallar för rättshaverister agerar ofta helt utan något egentligt intresse av att ta sina rättigheter till vara och använder t.ex. serviceskyldigheten och rätten att begära ut allmänna handlingar enbart för att ställa till problem. De drar oerhörda resurser som borde användas till produktivt arbete på myndigheten och kostar oerhörda pengar. I en kommun i Sverige har man nu t.ex. behövt anställa en person på heltid enbart för att hantera en sådan här person som överöser kommunen och dess myndigheter med oklara mejl och framställningar om allmänna handlingar. När handlingarna skickas löses de oftast inte ut. Enbart personalkostnaden för en tjänsteman torde uppgå till 500-600 tkr. Här måste ju alla med sunt förnuft fråga sig om det är rimligt.

Eftersom domstolarna skall döma "utom rimligt tvivel" - ofta sagts vara med 95 procent säkerhet att den tilltalade är skyldig - så borde alltså i princip var tjugonde tilltalad (1/20) vara felaktigt dömd?! Rätta mig om jag har fel, den som är kunnig i statistik och sannolikhetslära. Om var tjugonde nu är felaktigt dömd i domstol, är det då så konstigt att det finns en stor mängd sk. rättshaverister i vårt samhälle?

logiskt felslut.

Varför det? 95% konfidensintervall ger just fel utslag i vart tjugonde fall.

https://xkcd.com/882/

Om vi godtar som grundpremiss att man dömer en tilltalad när man bedömer att det är 95 procents säkert att den tilltalade är skyldig så betyder det endast att det i ett fall på tjugo är osäkert om den tilltalade är skyldig eller inte.
Skillnaden ligger alltså i 95 % säkerhet eller 95 % sannolikhet, vilket inte är samma sak. Om vi använder oss av begreppet säkerhet till 95 % måste det ju bara betyda att det finns 5 % utrymme för osäkerhet som inte direkt kan översättas till att det är 5 % sannolikhet att personen är oskyldig.
Låt mig exemplifiera. Om en person blivit mördad och det bara finns två möjliga mördare, A och B, skulle inte domstolen fastställa att det är säkerställt till 50% att det är A som begått brottet. Utan andra parametrar kan vi fastslå att det är 50% sannolikhet att A begått brottet men halva bevisbördan är knappast uppfylld för det. Där är skillnaden mellan säkerhet och sannolikhet.

Det är inte så statistik fungerar i det här fallet "varje rimligt tvivel". Det är 5% chans/risk att varje enskild dom är felaktig, alltså är var tjugonde dom felaktig.

Fast nej. Från premissen att 95% säkerhet leder till fällande dom kan du inte dra slutsatsen att det råder 5 % säkerhet att personen är oskyldig, den korrelationen existerar inte utifrån de premisserna. Enda slutsatsen är att det i ett sånt 95%-fall råder fem procent osäkerhet, inte fem procent sannolikhet för oskuld.

Ja tasseklumpen, så är det nog. Frågan är då om någon någonsin försökt göra en seriös forskning kring hur många som är felaktigt dömda? Dvs inte med nödvändighet oskyldiga, men felaktigt dömda.

Hur skulle en sådan undersökning gå till? Om jag förstår dig rätt skulle man genom granskning av domar i efterhand försöka fastställa i hur många av dessa domar den dömde inte är med 95 procents säkerhet skyldig. Det blir ju bara frågan om att någon annan ska göra en ny bevisvärdering i efterhand, på ett ofullständigt material dessutom om bild- och ljudfiler m.m. har gallrats. Vad är det som säger att den senare bedömningen är mer korrekt. JK:s projekt Felaktigt dömda var väl något slags försök att identifiera systemfel i vart fall, genom att titta på ett antal domar som ändrats efter resning. Men längre än så kommer man nog knappast.

Själv talar jag inte gärna i procentsatser heller, för det går per definition inte att kvantifiera ett beviskrav i procent (även om jag självklart direkt kommer att bli motsagd om detta). Jag brukar föredra den klassiska "det ska framstå som praktiskt sett uteslutet att det gått till på något annat sätt än åklagaren gjort gällande". Det är självklart också omöjligt att generellt avgöra när den gränsen är nådd men bättre än att kvantifiera beviskravet i procent, tycker jag.

Du missar ju att det framförallt handlar om oskyldiga som döms, inte skyldiga som inte döms. Därför är din statistiska förståelse felaktig.

Det myndigheter i Sverige glömmer bort är att de representerar folket, och att de ska se till att serva folket, då det är i slutändan, vi - som betalar allt.

Rättshaverister fyller en viktig funktion då de ser till att myndigheter och andra organisationer följer regler, till punkt och pricka. Det är likt försvarsadvokater som försvarar, veterligen, skyldiga människor. De gör det inte, för att det är rätt i att försvara ett brott per se, utan snarare att se till att samhället inte utmäter straff som är hårdare och strängare än lagen säger att de ska vara.

Rättshaverister fyller samma funktion. Att sitta och skriva en guide om hur man hanterar dessa människor och lägger psykiatriska diagnoser på dem visar på hur man vill stämpla alla som inte följer ramarna i samhället. Dessa människor som tror att ett arbete för staten innebär någon slags räkmacka á la Strandvägen borde se om för annat arbete.

Staten existerar för medborgarna, och de ska alltid vara granskade och bevakade, annars korrumperas hela rättssamhället.

Mvh.
A.

De som kallas för rättshaverister fyller inte funktionen att granska myndigheter och dess tjänstemän på ett förtjänstfullt sätt, det kan jag lova. Jag är också tämligen less på att höra att vi tjänstemän inte förstår att vi finns till för folket. Det förstår de flesta av oss väl och det är också det som är något av pudelns kärna här. Jag vill ägna min tid åt den myndighetsutövning jag är satt att utöva och göra detta med kvalitet, allt ytterst i medborgarnas intresse. Rättshaverister äter glupskt av min tid, helt utan intresse av hur det påverkar deras medmänniskor i form av längre handläggningstider och försämrad service när min tid inte räcker till.

Det är rättshaveristerna som kräver en räkmacka i form av en service som går långt utöver vad de har rätt till och som menligt drabbar myndighetens verksamhet om man, tvärtemot vad författaren förordar, ger den långtgående servicen. Det är inte heller förenligt med likabehandlingsprincipen att låta rättshaverister ta upp tid och resurser som inte ges gemene man.

Intressant att du använder ordet "rätt". Så, med vilken rätt tvingar du folk att följa diverse administrativ lagstiftning, typ byggregler, skattelagar och liknande?

Vad tänker du själv?

Med vilken rätt sitter svenska domare till doms i sverige? Vad är det som ger dem legitimitet?

Utöver några tusenåriga brott i BrB har de ingen rätt eller legitimitet i mina ögon. Så enkelt är det. Den som vill hävda att de har legitimitet i allt de ägnar sig åt idag har bevisbördan. Lycka till.

KFM har klippkort hos JK (sök på KFM i JK:s diarium), men eftersom KFM och JK är rättshaverister så blir det inga skadestånd.

Göran Lambert skrev om "rättshaverister" vid något tidigare tillfälle under sin JK-tid, och han menade att samhället skapade själv "rättshaverister" genom att trigga människor hänsynslöst när samhället inte erkänner sina faktiska fel och försummelser.

Vad det handlar om är oftast retlig attityd, spetsighet och faktisk nonchalans. Låt säga någon som söker försörjningsstöd men får avslag pga att han eller hon inte sökt arbete. Om handläggaren då förklarar att detta är reglerna jag har att följa. Gör jag inte det så förlorar jag jobbet. Jag önskar att jag kunnat betala ut pengarna men tyvärr så går det helt enkelt inte i det här fallet denna månaden. Jag förstår att du kan vara både arg och hatisk. Det hade kanske tom jag varit i din situation pga systemet och alla regler men jag är bara anställd och måste be dig om att sätta dig in i min. Jag får inte ge dig annat än ett avslag denna gång, ledsen men så är det.

Det är dåliga eller spetsiga handläggare på olika myndigheter som är den främsta orsaken till att hot och våld ökar mot dem. Tanter sitter där och är antingen stressade eller rädda och vågar kan eller vågar då inte på ett manligt sätt förklara och reda ut saken och ev. konflikter. Lättare att gömma sig och bara avfärda utan förklaring ( tillkalla väktare istället och polisanmäla - för jag har ju inte gjort något fel öht...). Istället blir dom strama runt munnen och upplevs då som illvilliga, vilket triggar igång en redan utsatt person i ex. en ekonomisk knipa i kombination med ev. språkförbristningar.

Oftast är det varken lämpliga eller schyssta handläggare. Istället ges den redan utsatta "pöbeln" skulden medan damerna vid skrivborden får all tänkbar uppbackning.

Det är precis så som du skriver i första stycket som en offentlig tjänsteman inte bör agera. Min uppgift är att vänligt men korrekt stå upp för de bestämmelser som finns och förklara innebörden av dem, inte att sitta och be om ursäkt för regelverket och säga att jag önskade att jag kunde göra annorlunda (oftast är det inte ens sant och om det är det ska jag hålla det för mig själv).

Det är inte tjänstemannens sak att redovisa sin egen syn på rättvisa och på så sätt gömma sig bakom lagboken. Det tjänstemannen bör nöja sig med att säga av det du beskriver är kort och gott den första meningen samt möjligen muntligen informera om hur man överklagar (vilket också ska framgå av det skriftliga beslutet).

Du har fel. Om samhället har en sådan inställning och tjänstemännen samma nonchalanta högtravande och ofta medvetet retlig och överlägsen attityd så lär det inte bli någon bättring. Jag var nära att slå en handläggare blodig i min ungdom för att hon var just sådan. Jag ville bara knocka henne.

Nej, jag har rätt av flera grundläggande orsaker och jag menar att en tjänsteman som gör som du föreslår gör så pass fel att det ska föranleda kritik av JO eller JK. Som tjänsteman måste man, i yrket alltså, vara lojal mot de bestämmelser som har beslutats i demokratisk ordning och som dessutom är de bestämmelser som över huvud taget ger tjänstemannen dennes legitimitet att besluta i frågor om bistånd, döma någon till fängelse osv. Vad jag tycker som privatperson, och kan vädra t.ex. här, är en annan sak. Jag ska självklart inte säga till en person att "jag vill ju egentligen inte döma dig till fängelse men har inget val", särskilt inte som jag ofta skulle fara med osanning också. Integritet är A och O. Tjänstemän som inte håller rågången mellan kostymen och privatpersonen är på fel plats.

Det finns inget stöddigt och överlägset i att förhålla sig sakligt, kort och korrekt och inte gömma sig bakom påhittad empati. Problemet ligger helt och hållet hos den som vill misshandla en tjänsteman för att denne gör sitt arbete. Jag tycker att Hamiltons fras i Coq Rouge (tror jag det var) är bra som svar på uttalandet "I hate cops" sade han ju "And how do you feel about carpenters?".

Det märks att du inte har behövt att ha med tjänstemän att göra för din försörjning eller liknande. Skadar vänlighet? Om man inte har förmåga till både auktoritet, empati och duglighet att inte trigga ilska och därmed ställa till med problematik då ska inte ska arbeta med människor.

"Problemet ligger helt och hållet hos den som vill misshandla en tjänsteman för att denne gör sitt arbete." Om arbetet innebär att förnedra människor i trångmål (för några sådana arbetsuppgifter kan väl inte ingå i någon anställning) pga och med hjälp av den makt de besitter då ska de tjänstemän som håller på med sådant avpolletteras från sina tjänster.

Problemet ligger helt och hållet på de tjänstemän som inte kan sköta sina arbeten och återkommande visar prov på det. Ska man jobba med människor så bör man kunna bemästra sig från att avhålla sig från att visa egenskaper som nonchalans, känslokyla och arrogans. En ödmjuk kurator, polis, läkare eller socialtjänsteman gör bättre jobb än sådana du förespråkar.

Jag är alltid vänlig, saklig och korrekt mot dem som kommer i kontakt med domstolen. Men att ursäkta beslut som är korrekta och uttala sin personliga uppfattning om lagen, har inget med det att göra, särskilt inte om man dessutom ljuger. Det finns inget som helst att vinna på det och det är direkt felaktigt. Det bidrar absolut inte till att hålla tillbaka personer med tendenser till rättshaveri, utan verkar precis tvärtom, och man gör inte enskilda någon tjänst genom att agera så. Artikelförfattaren har helt rätt i sin sammanfattning av vad som är det bästa bemötandet, en annan sak är att det i många fall saknar betydelse vad man säger.

Jag har såklart både som privatperson och under den tid jag även arbetat som ombud haft med både förvaltningsmyndigheter och domstolar att göra. Är det något som gjort mig irriterad så är det otrevligt bemötande och bristande prestigelöshet, aldrig saklig och korrekt bemötande även om ett beslut inte blivit det jag hade velat. De flesta vanliga människor efterlyser just detta, inte att få ett, kanske felaktigt, medhåll från tjänstemannen om att saker borde förhålla sig annorlunda. Detta är i alla fall jag övertygad om efter lång offentlig tjänst och ett tämligen långt privat liv.

Jag var en gång på en rättegång där domaren uppenbart ljög om två centrala faktauppgifter. Jag ringde sedan till domstolen och frågade om det kan utgöra ett brott för en domare att ljuga, och vilken brottsrubricering det isf kan röra sig om. Det enda svar jag fick var att "Domare ljuger inte.". Högre instanser vägrade att ompröva beslutet som till stor del vilade på de osanna uppgifterna som domaren har fabricerat. Hur hanterar rättsväsendet domare som far med osanning i rättsliga handlingar och därmed fattar felaktiga beslut i rättegångar? Har vi någon mekanism som garanterar att sådant korrigeras och undviker att upprepas (Hovrätten och HD kan uppenbarligen inte garantera detta eftersom de inte såg något skäl att ompröva beslutet trots att osanningarna nämndes i överklagan)?

Du kan polisanmäla domaren för tjänstefel, men varken polis eller åklagarna (jurister) kommer att göra något (vänskapskorruption).
Eller, begära resning av målet för domvilla.

Jag känner i vart fall till ett ärende från JO där två hovrättsdomare prickades ganska hårt för att ha lagt felaktiga sakuppgifter till grund för en fällande dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Jag tror inte det var uppsåtligt, utan är övertygad om det berodde på slarv. Det var väl också därför det inte gick till åtal. Nästan alla som skriver i den här tråden synes övertygade om att de fel som vi domare gör sker med illvilja. För mig är det helt meningslöst att söka argumentera emot, det leder ingenstans. Att domare inte ljuger i sin tjänsteutövning kan såklart inte jag gå i god för, det händer säkert.

Din halsstarrighet i den här tråden ger inte så lite rättshaveristiska vibbar. Inser du det? Och är du medveten om att Nürnbergförsvaret avfärdats oräkneligt antal gånger?

Givetvis kan en tjänsteman beklaga sitt beslut. Finns oändligt antal exempel på när det uppstått luckor i, eller oönskade konsekvenser av, lagstiftning. En vettig människa medger detta och beklagar saken och lovar dessutom att "felanmäla" problemet till relevant instans högre upp i hierarkin.