Den 62-årige mannen dömdes i Borås tingsrätt till tre månaders fängelse för bland annat narkotikabrott. Tingsrätten ansåg att det var bevisat att mannen vid två olika tillfällen under hösten 2013 hade innehaft fler kilo av narkotikan kat.
Genom domen förverkades narkotikan, vilket hade medgivits av mannen. Samtidigt förverkades även 7 900 kronor som han hade haft på sig i samband med gripandet – vilket inte medgavs av mannen. Enligt mannen hade han med sig pengarna för att han skulle köpa en bil åt sin son – någonting som har bekräftats av sonen i förhör i hovrätten.
Levde på bidrag
Tingsrätten ansåg dock att pengarna skulle ses som utbyte av brott och att ett förverkande inte kunde anses uppenbart oskäligt.
Mannen överklagade förverkandet men Hovrätten för Västra Sverige instämde i tingsrättens bedömning. Hovrätten konstaterade bland annat att mannen vid gripandet gick på försörjningsstöd och saknade inkomst. Trots detta hade han burit 54 hundralappar och fem femhundralappar på sig. Hovrätten underströk att det handlade om ett stort belopp och en stor mängd sedlar av mindre valörer.
Mannen hade dessutom lämnat olika uppgifter om var pengarna kom ifrån.
Vid en samlad bedömning var det enligt hovrätten klart mer sannolikt att pengarna utgjorde utbyte av brottslig verksamhet i form av narkotikaförsäljning än att pengarna kom från ”annat håll”.
Två ledamöter – en hovrättslagman och en nämndeman – var dock skiljaktiga och ansåg inte att pengarna skulle förverkas. Det var enligt dem inte orimligt att anta att en del av pengarna de facto kom från annat än narkotikaförsäljning och det kunde därför inte anses klart mer sannolikt att hela beslaget utgjorde utbyte av brottslig verksamhet. Förverkandet skulle också anses som en alltför kraftig reaktion på brottsligheten, som bara hade ett straffvärde på någon månad – någonting som under alla förhållanden medförde att ett förverkande skulle anses oskäligt.
Ingen risk för överförverkande
Mannen överklagade domen till Högsta domstolen som nu går på samma linje som hovrättens majoritet och beslutar att pengarna ska förverkas.
HD skriver i sina domskäl:
”X (den tilltalade) saknade enligt egen uppgift inkomster vid den aktuella tiden. Det är fråga om en större mängd sedlar, huvudsakligen 100-kronorssedlar, och i relation till X ekonomiska förhållanden är beloppet betydande. Samtidigt med sedlarna transporterade X kat med kort hållbarhet. Mot den nu angivna bakgrunden framstår det som klart mera sannolikt att sedlarna till större delen utgör utbyte från brottslig verksamhet än att så inte är fallet.”
HD fortsätter:
”Utredningen ger vid handen att någon risk for överförverkande inte föreligger. Att brottet har lågt straffvärde saknar i detta fall betydelse. Inte heller i övrigt ger utredningen stöd för att ett förverkande skulle vara oskäligt.”
