Skip to content

Spermadonator förlorar i hovrätten - förklaras vara far till treårig pojke

Det saknar betydelse om kvinnan blivit gravid genom en "heminsemenation" eller på en "sperma-klinik" i Danmark. Eftersom det inte har skett på en godkänd klinik i Sverige så ska spermadonatorn under alla omständigheter anses vara barnets far. Det slår Svea hovrätt fast.

 

Individ- och familjenämnden i Västerås vände sig till Västmanlands tingsrätt å en idag treårig pojkes vägnar och hävdade att en idag 52-årig man är pojkens far.

Pojkens mamma har berättat att hon blev gravid efter en så kallad heminsemenation sedan hon hittat spermadonatorn via en sajt på internet.

Mamman har inte kunnat uppge donatorns identitet men en anonym anmälare har dock pekat ut den 52-årige mannen som pappa till pojken.

Spermadonator i Sverige och Danmark
Mannen har berättat att han har donerat sperma på kliniker både i Sverige och i Danmark. Enligt honom är det ”inte omöjligt” att hans sperma kan ha använts när mamman inseminerades i Danmark –- någonting som skedde flera gånger och även under den tid då hon kan ha blivit gravid. Han har dock uppgett att han vid donationerna har informerats om att han inte har några rättigheter eller skyldigheter till de barn som hans donationer ger upphov till.

Han bestrider därför faderskapet.

Av en rapport från Rättsmedicinalverket framgår att mannen med över 99,999 procents sannolikhet är pojkens far.

Enligt föräldrabalken ska domstolen förklara att en man är far till ett barn om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Bestämmelsen gäller även om barnet har tillkommit genom assisterad befruktning.

Av bestämmelsen framgår dock också att faderskap inte kan fastställas genom dom för en man som är spermiegivare enligt lagen om genetisk integritet. För att en man ska anses som spermiegivare vid insemination krävs dock att kvinnan är gift eller sambo samt att inseminationen skett vid offentligt finansierat sjukhus under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik - om inte Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till någonting annat. Lagen är däremot inte tillämplig vid insemination som skett utomlands.

Inte insemenerad på godkänd klinik
Av utredningen framgår att mamman inte har varit föremål för en sådan insemination i Sverige som åsyftas i lagen. Därmed finns det inte något hinder mot att fastställa faderskapet för pojken.

Tingsrätten ansåg att det var bevisat att mannen var pojkens far och gick därför på pojkens och nämndens linje.

Mannen överklagade till Svea hovrätt som liksom tingsrätten konstaterar att mamman inte har varit föremål för insemination i Sverige enligt lagen om genetisk integritet.

Med hänsyn till Rättsmedicinalverkets rapport och då ingen annan man ska anses vara  pojkens far ska mannen förklaras som hans far.

  • Alt-texten
    Sophia Lindstedt

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

13 comments

Haha, Taskigt läge för "Fadern".

"Som man bäddar får man ligga" eller ska man säga "Som man sår får man skörda" alternativt "Den som sig i leken ger får leken tåla"?

Jag har aldrig förstått varför en del frivilligt agerar spermadonatorer och allra minst när det gäller till s.k. spermabanker vilket kan medföra att barnen aldrig får veta vem som är deras biologiska far.

Hans: Att donera till en spermabank är det säkraste sättet om man nu vill hjälpa till som donator. Då kan man också välja själv hur mycket eller lite barnet ska få veta om en. Det gäller dock bara i vissa länder, tex Danmark. I Sverige får donatorn inte vara anonym.

Jag är stark motståndare till en verksamhet som grundas på människors egoistiska önskan att till varje pris reproducera sig själva och det blir ännu mer osmakligt om man inte ens tar hänsyn till barnens sannolika önskemål att få vetskap om sitt biologiska ursprung. Det är trots allt ett sundhetstecken att vissa länder åtminstone förbjuder anonymitet inom ramen för en osund verksamhet!

Att skaffa barn är väl i princip alltid grundat på en egoistisk princip. Vad skulle det vara annars, altruism? "Osund verksamhet" är en mycket subjektiv benämning på något som på många ställen är både lagligt och relativt vanligt förekommande. Visst får man tycka så som du ändå om man vill, men man får också lov att skilja på tyckande och fakta.

Sensmoralen blir med andra ord att inte donera sperma i något som helst sammanhang.

Borde han inte kunna stämma kliniken i Danmark i dansk domstol för alla kostnader som faderskapet medför?

Då jag själv är spermadonator i Sverige - så vet jag hur svårt de hade att rekrytera donatorer innan de ändrade reglerna så att donatorn inte kunde bli juridiskt ansvarig.

Om de genom ett sådant här fall (prejudikat) ruckar på den föreställningen så kommer de säkert att få brist på donatorer igen och många kommer att åka utomlands för samma tjänster.

Så även om detaljerna inte är helt klara i artikeln så är frågan hur detta kan slå på lång sikt.

Man får hoppas att den vansinniga domen överklagas till HD. Svensk rätt ska givetvis inte gälla för inseminationer som skett utomlands. Ska de som donerat sperma i Sverige då dömas som fäder i andra länder, också? Är det avsikten med lagstiftningen? Eller har Sverige någon särskild rätt att reglera kliniker i andra länder, som bara gäller just Sverige?

Fast nu är det ju inte fråga om assisterad befruktning på klinik i detta fall vilket ju oavsett om det skett i Danmark eller Sverige hade gett andra rättsverkningar ifråga om anonymitet, arv, underhållskyldighet etc.

Det var ju en "heminsemination" via att hon hittat honom via en hemsida. Dvs i detta fall troligast att hon hittat honom via en kontaktsida eller sex-site. Sedan en hemma-befruktning.

Alltså - han får stå sitt kast.

Kan någon vänlig själ förklara i vilket lagrum som inseminationer verkar? Följande stycke lät intressant (citerar): "

För att en man ska anses som spermiegivare vid insemination krävs dock att kvinnan är gift eller sambo samt att inseminationen skett vid offentligt finansierat sjukhus under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik - om inte Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till någonting annat."