Skip to content

Sverige har erkänt hundratals fall av månggifte - "domstolarna borde sätta ner foten"

Göran Lind är professor i civilrätt vid Örebro universitet. Foto: Örebro universitet och Jessica Gow/TT

Månggifte strider mot grundlagens krav på jämställdhet mellan könen och är främmande för den svenska rättsordningen. Ändå har svenska myndigheter i praktiken godkänt hundratals fall av månggifte. Det säger Göran Lind, professor i civilrätt vid Örebro universitet.

 

Göran Lind är aktuell med artikeln ”Utmaningar inom familjerätten” i den jubileumsbok som ges ut i samband Svensk Juristtidnings 100-årsjubileum.

Enligt Göran Lind erkänner svensk lag i praktiken månggifte som skett i andra länder om det har ingåtts enligt det landets lagar och makarna saknade anknytning till Sverige då. Detta innebär att det i Sverige i dag finns hundratals polygama äktenskap - alltså fall av månggifte - som erkänts och registrerats hos Skatteverket, rapporterar Örebro universitet.

- Det här kan skapa stora tillämpningsproblem om exempelvis en irakisk man med tre hustrur avlider, säger han.

- Ska alla tre ha giftorätt i boet? Ska de dela på den hälft som en mo­no­gam änka får eller ska dödsboet delas på annat sätt? Och ska barnen betraktas som gemensamma barn eller särkullbarn.

För detta finns enligt Lind ingen vägledning i svensk lagstiftning utan det blir upp till domstolarna att fatta beslut. Och domstolarna borde enligt Lind säga nej till att erkänna utländska polygama äktenskap. Enligt Göran Lind strider månggifte dessutom mot svensk rättsuppfattning - så kallad ordre public. 

- Principen om likabehandling av makar har legat till grund för äktenskapsrätten i snart 100 år. Dessutom finns det stöd i regeringsformens krav på respekt för alla människors lika värde och dess krav att ingen får missgynnas på grund av sitt kön, vilket också har stöd i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, säger han.

 

 

 

 

 

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

17 comments

Varför ska staten bestämma hur många fruar man ska ha? Sverige ligger långt efter många andra länder på detta område. Varför ska familjer med flera fruar diskrimineras? DO borde ta tag i detta.

"Månggifte strider mot grundlagens krav på jämställdhet mellan könen".

Dumheter. Månggifte är ojämställt endast om man förutsätter att det betyder att män får gifta sig med hur många kvinnor de vill medan kvinnor bara får vara gifta med en man åt gången. Ordet "månggifte" i sig medför ingen sådan betydelse, utan innebär bara att en människa (oavsett kön) är gift med fler än en människa (oavsett kön) samtidigt.

Att månggifte är mot svensk lag är en sak (notera f.ö. att definitionen av tvegifte även den är oberoende av kön), men för guds skull håll isär begreppen.

För den delen kan man fråga sig varför det förutsätts att det är skadligt för en person att vara gift med någon som är gift med fler personer av samma kön som man själv. (I artikeln anses det som axiomatiskt att det är skadligt för en kvinna att vara gift med en man som har fler fruar, till exempel, men varför skulle det vara annorlunda i sak än om en kvinna är gift med flera män, eller om en person är gift med flera personer av båda könen? Skadorna uppstår ju inte på grund av hur många ens partner är gift med, utan på grund av hur ens partner/s och samhället i övrigt behandlar en. Barnet med badvattnet och så vidare.)

Jag undrar om det inte är du som rör till det? Av den (iofs väldigt summariska) artikeln här på DJ, så framstår det inte som att professorn menar att månggifte som företeelse är könsdiskriminerande (vilket du verkar jämställa med diskriminering av kvinnor). Istället framstår det som att professorn menar att det enskilda äktenskapet är ojämställt, mot det könet som det sas finns flera av. Ett äktenskap är inte jämställt mellan mannen och kvinnan, om den ena av dem delar sin position i äktenskapet med någon annan (dvs i flertalet av fall, med en annan hustru).

"Ett äktenskap är inte jämställt mellan mannen och kvinnan, om den ena av dem delar sin position i äktenskapet med någon annan (dvs i flertalet av fall, med en annan hustru)."

Varför inte? Jag ifrågasätter dig inte i sak, men vill höra anledningen till att du tycker att det är så, så att du inte liksom många andra tycks göra helt enkelt förutsätter att det "måste" vara på det viset. Sedan kan man väl fråga sig om man "delar sin position i äktenskapet" bara för att det finns en person till i äktenskapet med samma kön som en själv, eller som är gift med samma person som en själv. Att ha två kärleksförhållanden behöver inte i sig vara värre än att ha två vänskapsrelationer (vän 1 delar inte sin plats som vän med vän 2; de är bara båda vänner till samma person), och ska man hårdra det är äktenskap ett ekonomiskt kontrakt (må vara med massor av relationsliga undertoner).

Skulle det vara mer jämställt med månggifte i en situation med t.ex. två kvinnor och två män, där båda männen är gifta med båda kvinnorna (och vice versa)? Månggifte betyder inte med nödvändighet "en person är gift med flera andra och de i sin tur får inte gifta sig med andra". Det finns troligen oändligt många möjliga konstellationer (om än inte oändligt många som är praktiskt möjliga).

Jag sa inte att jag tycker så, jag försökte förtydliga vad jag tror att professorn menar. Jag har ingen uppfattning, mer än att jag själv inte skulle vilja dela min man med en annan kvinna och om det var systemet som tvingade mig in i en sådan ordning (tex ett patriarkat samhälle) så skulle jag känna mig berövad av mitt likavärde.

"S" slog huvudet på spiken. "D" hakar upp sig på begreppen, medan "S" och professor Lind ser problematiken i realiteten.

Den beskrivna "vinn-vinn-situationen" förutsätter att du anser att det är kvinnans uppgift att sköta hushåll och barn. I så fall kanske den åldrande maken behöver hjälp med att byta till sommardäck av en yngre man, medan den yngre mannen i sin tur säkert kan få hjälp av den äldre i jaktlaget. En vinn-vinn situation med andra ord för män som är minst två i ett äktenskap med en kvinna.

Problem med läsförståelse?
Du tolkar in att jag har en åsikt när jag beskriver hur det fungerar i exempelvis Somaliska familjer.

Instämmer.
Sverige har en lång tradition med kollektiv av alla di sorter där parbildning inte var högst på agendan utan det gick bra att ligga med vem som helst som föll på läppen för dagen och vem som var far till barnen var inte så noga.
En kvarleva från den tiden kan beskådas i Christiania i Köpenhamn.
Hur många uttråkade äldre par har inte förhållanden vid sidan om och lever under samma tak ungefär som goda vänner eller bror och syster,med bådas goda minne.

Jag vill helt försynt påpeka att det redan finns kurser i Sharia-rätt vid Lunds universitet, varför bodelningsproblem och dylikt i praktiken bör vara måttliga.

Jag tror jag gör som Regina Lund,gifter mig med mig själv. Blir mindre tjafs då

Det märks att det är män som uttalar sig i debatten här. Otrolig manschauvinism.Eftersom de flesta som skriver här torde vara jurister så skulle jag ta på mig en skamtröja om jag var ni. Som Lind mycket riktigt påpekar så råder det i ÄktB grundläggande principen om rätten till lika delat giftorättsgods t ex. Det är inte förenligt med den svenska principen om ordre public att ha bigami i Sverige.

Signaturen "Anna" blir förmodligen smått bedrövad om man berättar för henne att bigami i Sverige förvisso inte är legaliserad, men tillämpas likväl flitigt - och med samhällets goda minne - inom exempelvis den somaliska befolkningsgruppen.

Mannen är formellt gift med exempelvis A, men har därtill ingått äktenskap inför en lokal iman med både B, C och D, och har som regel barn med samtliga. A, B, C och D har egna lägenheter på olika håll i Sverige, och bor i dem tillsammans med respektive barn. Mannen för en ambulerande tillvaro och brukar tillbringa någon eller några veckor med en fru i taget, innan han åker vidare till nästa. Ett mycket praktiskt arrangemang, eftersom det sällan finns risk för att det går leda och slentrian i relationerna!

De olika familjebildningarna får så gott som undantagslöst sina uppehållen tillgodosedda genom barnbidrag, underhållsstöd, hyresbidrag och försörjningsstöd. Det svenska systemet är därmed mycket demokratiskt, eftersom det möjliggör för även män i små omständigheter kan hålla sig med fyra fruar. I hemländerna är månggifte i praktiken förbehållet den ekonomiska överklassen!

Som framgår innebär mångkultur inte enbart nya spännande maträtter. Mångkultur innebär även andra värdegrunder och andra etiska förhållningssätt!

Man undrar hur "Anna" ställer sig till dem?!