”Highlights från HD” – ny artikelserie om affärsjuridiken i Högsta domstolen

Highlights från HD

I denna artikelserie kommer jag att kommentera och sammanfatta några av de mest intressanta förmögenhetsrättsliga avgörandena från Högsta domstolen under 2015. Jag har valt ut tio avgöranden från det gångna året och presenterar dessa i rangordning med det mest intressanta avgörandet sist.

En sådan lista blir givetvis godtycklig. Artiklarna kommer förhoppningsvis att utvisa vad jag har fäst vikt vid i urvalet och rankingen av rättsfallen.

Diskussionen i artiklarna fokuserar framförallt på avgörandenas bidrag till svensk rätt och i det hänseendet tillåter jag mig emellanåt att spekulera.     

Artikelserien kan sägas utgöra en komprimerad version av ett seminarium jag medverkade i att anordna i januari 2016 och inleds med några allmänna synpunkter kring vad som präglat det förmögenhets­rättsliga HD-året 2015. Avgörandena behandlas därefter i tio separata avsnitt, vilka kommer att publiceras veckovis. 

Allmänt om HD-året 2015

HD 2.0 continues
Nuförtiden när HD-avgöranden kommenteras är det nästan oundvikligt att säga någonting om HD:s (nya) angreppssätt och stil. Ämnet har sedan ett antal år tillbaka varit, och är alltjämt, föremål för debatt.[1] Diskussionen kring förändringen i HD:s verksamhet skulle möjligen kunna delas upp i tre huvudsakliga temata, som inte nödvändigtvis hänger ihop men som ofta griper in i varandra.

Det första är av konstitutionell karaktär och handlar till stor del om HD:s förmenta ”judiciella aktivism” och övertagande av lagstiftarrollen.[2]

Det andra avser frågan om och i vilken utsträckning HD bör uttala sig om rättsregler eller problem vars bedömning inte är direkt nödvändig för avgörande av tvisten (Obiter-frågan).[3]

Det tredje handlar om på vilket sätt och i vilken omfattning HD redovisar sin analys av de problem som aktualiseras i målet, inbegripet domskälens utformning och karaktär (redovisningsfrågan).[4]   

Med HD 2.0 i förmögenhetsrättsliga sammanhang avses i denna artikelserie framförallt en prejudikatinstans som visar en tydligare ambition att skapa rätt (snarare än att avgöra en viss tvist), ett större ansvarstagande för den rättsliga konstruktion som avgörandet innebär eller bygger på (vilket t.ex. kan yttra sig i att HD aktivt tar upp och behandlar vissa tänkbara konsekvenser av sitt eget resonemang) samt en mer öppen och utförlig redovisning av justitierådens syn på de rättsregler som aktualiseras och varför ett problem ska lösas på ett visst sätt.

Det nya angreppssättet har fortsatt och utvecklats under 2015. Antalet avgöranden som kan sägas ligga närmare det ”gamla” sättet att skriva dom har blivit färre, och fler av justitieråden har varit aktiva i ämnet bl.a. genom särskilda tillägg och skiljaktiga meningar.

Fullt genomslag kan förändringen emellertid inte sägas ha fått ännu. Även praxisåret 2015 innehåller ett antal avgöranden med svåra frågor som inte fått någon 2.0-behandling. I dessa fall är domskälen relativt korthuggna och raka (snarare än resonerande), och slutet är väldigt tydligt under det att övervägandena är mera dolda.

Det är svårt att spekulera i varför avgöranden under ett och samma år skiljer sig åt på nyssnämnt vis, men möjligen har det att göra med att styrkan i de enskilda justitierådens övertygelse om det nya greppet varierar. En annan förklaring skulle kunna vara att vissa mål inte riktigt blev vad man trodde att de skulle bli när prövningstillstånd lämnades, och att skälen till att målen togs upp så att säga inte kom att realiseras vid prövningen.  

Uppgörelsen med exekutionsrätten
HD har på senare år inte dragit sig för att ”göra upp” med ett visst område eller vissa principer, så inte heller under 2015. I fjol kan exekutionsrätten sägas ha utgjort ett sådant område. Flera exekutionsrättsliga avgöranden producerades under året (t.ex. NJA 2015 s. 72, NJA 2015 s. 211, NJA 2015 s. 374, Ö 1132-15, Ö 701-15, varav NJA 2015 s. 72 och NJA 2015 s. 374 är pleniavgöranden). Konfrontationen med exekutionsrätten är både intressant och positiv för svensk rätt, särskilt i ljuset av att detta i praktiskt hänseende är ett av de viktigaste rättsområdena för näringslivet.  

Genom dessa avgöranden kan det också konstateras att trots att exekutionsrätten är föremål för en detaljerad och instruktionsrik lagstiftning som har utvecklats under relativt lång tid, är den alltjämt omgärdad av väldigt många oklara rättsfrågor. Ett exempel på detta kommer att följa senare i artikelserien, då ett av de exekutionsrättsliga avgörandena behandlas.

Great minds (don’t?) think alike
Blickar man ytterligare ett år bakåt i tiden till HD-året 2014, är det inte svårt att tycka Stefan Lindskog i hög grad satte prägel på det verksamhetsåret. Jag tänker bl.a. på NJA 2014 s. 684 “Boklok” (i synnerhet vid en jämförelse med NJA 2013 s. 659 ”Apollo”), NJA 2014 s. 272 ”BDO” (2014 års opus magnum och redan en klassiker) och NJA 2014 s. 760 “Kontraktskedjan” (en lektion i civilrätt).

Stefan Lindskogs närvaro har nog inte varit mindre påtaglig under 2015, men de avvikande meningarna mellan honom och Lars Edlund har på ett annat sätt varit framträdande under året. I ett antal avgöranden under 2015 (t.ex. NJA 2015 s. 186, T 3269-13, T 916-13, T 4983-14, Ö 1132-15; se även NJA 2015 s. 72 och NJA 2015 s. 374) har Stefan Lindskog och Lars Edlund haft olika uppfattningar i intressanta civilrättsliga frågor och båda har skarpsinnigt redogjort för sin respektive mening.[5] Exempel på detta kommer att följa i några av avgörandena i artikelserien.

Den första artikeln handlar om skiljedom- och konkurrensrätt. Läs den här:

”När en konkurrensrättslig grund förs in i ett skiljemål kan sakfrågan få en ny materiell prövning”