En åklagare i Uddevalla hade fått tillstånd att använda hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i realtid av en internetadress.
Senare beslutade åklagaren att materialet skulle förstöras och beslutet skickades till polisen i Trollhättan.
Två veckor senare intygade en anställd hos polisen skriftligen att samtliga upptagningar och uppteckningar i ärendet hade förstörts.
I samband med en inspektion som genomfördes av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden upptäcktes dock att det fortfarande fanns kvar material från avlyssningen och övervakningen som hade lagrats i det centrala systemet som sköts av Nationella operativa avdelningen (NOA) vid polisen (tidigare Rikskriminalen).
Brist på nogrannhet
Nämnden skriver att de ”ser allvarligt på det inträffade och konstaterar att verkställigheten av beslutet och utfärdandet av intyget inte präglats av sådan omsorg och noggrannhet som varit påkallad”.
Nämnden konstaterar att det inte finns någon formell regel om vem som ansvarar för att material från hemlig avlyssning och hemlig övervakning faktiskt förstörs. Nämnden skriver att ”det anses dock att detta ansvar åvilar den åklagare som är eller har varit förundersökningsledare”.
Trodde materialet var förstört
Den polisanställde som utfärdade intyget trodde att materialet endast gällde uppgifter som förvarades lokalt hos polisen i Trollhättan.
Enligt Polismyndighetens svar till nämnden ska berörd polisregion eller avdelning se till att materialet förstörs. Men för att material som lagras i det centrala systemet ska förstöras ska beslutet om förstöring skickas till NOA som därefter verkställer beslutet hos sig.
