Simon Häggström har under snart sju år varit med och gripit hundratals sexköpare i Stockholm. Idag är han chef för den så kallade prostitutionsgruppen vid Stockholmspolisen.
I sin bok ”Skuggans lag”, som kommer ut i vår, skildrar han 25 av de ärenden som han har varit inblandad i – bland annat det om chefsåklagaren som greps på bar gärning när han köpte sex på ett hotell i Stockholm samtidigt som han hade jour.
Simon Häggström beskriver ”Skuggans lag” som en naken och verklighetsförankrad skildring.
– Läsaren får betrakta världen från första parkett sedd ur en polismans observationer. Det är en oförskönad verklighet med ett grovt språk bland köparna som talar om kvinnor som varor som kan köpas och säljas.
– Jag tror att boken kommer röra om i prostitutionsdebatten, ämnet är kontroversiellt. Den handlar om prostitutionen och hur den ser ut, på gatan, på porrklubbar, offentliga toaletter, vad som händer på sexköpsrättegångar.
Tävlar om att köpa oskulder
Simon Häggström har stött på exempel där män tävlat om att köpa en minderårig flickas oskuld till högstbjudande på internet, blivit som tokiga och bjudit över varandra.
– Ingen tror att det är möjligt, att det kan hända i Sverige.
Majoriteten av de kvinnor som Simon Häggström och hans kolleger träffar säljer sex för att de inte har något annat val, berättar han. Hans arbete har gett honom andra perspektiv – att ha en egen säng att sova i och ett kylskåp med mat är långt ifrån någon självklarhet.
– Det handlar om fattigdom. De är brottsoffer som hamnat i klorna på kriminella nätverk i andra länder. De lägger sig själva på altaret, av kärlek, för att bekosta pappas operation eller ge mat till sina barn. Det är kärleksfulla kvinnor, som inte vill skada någon annan, hellre sig själva för att hjälpa andra.
Tackar i efterhand
Men det finns också ljusglimtar i yrket. Ibland får han anonyma brev och hälsningar från tidigare prostituerade som han har ”avslöjat”.
– De skriver att de hatade polisen då, för att de upptäckte dem. Men idag, tre-fyra år senare, har de börjat om på nytt. Det var värt det. Vi har hittat minderåriga som vi räddat. Det är det viktigaste i vårt jobb – att ge utsatta barn en ny framtid.
Ett av bokens 25 redovisade fall handlar alltså ett gripandet av den chefsåklagare som då var anställd vid den särskilda enhet som utreder brott mot bland annat poliser. När åklagaren greps av Simon Häggström och hans kollegor på ett hotell i centrala Stockholm (se länkar till artiklar här intill) var han i tjänst och hade jouren.
Avskedades inte
Åklagaren godtog ett strafföreläggande och fick betala böter för sitt brott – böter som dock sattes ner eftersom det antogs att han skulle bli av med jobbet vilket vägdes in som strafflindrande.
Men så blev det aldrig. I stället blev han kvar som åklagare.
– Det var en väldigt speciell känsla att gripa åklagaren… Att jag som polisassistent ska tjafsa juridik med en chefsåklagare som brukar föra statens talan mot andra poliser. Det blev absurt.
– Först efteråt fattade jag vad vi gjort, med tanke på hur chefer reagerade. De blev väldigt stressade och visste inte vad de skulle göra, från överåklagare till kommissarier. Reaktionen blev, ”herregud det är inte sant!” Då förstod jag att det här är känsliga grejer!
Simon Häggström betonar att för honom och hans kolleger är alla lika inför lagen, oavsett om du är missbrukare, vd eller chefsåklagare.
– Det är en trygghet att veta det och förhålla sig till det.
Försökte bli släppt
Till saken hör att chefsåklagaren försökte få poliserna att släppa honom – ”att se genom fingrarna”.
– Men vi var stenhårda. Därför blev ingripandet tumultartat. Ingen visste hur vi skulle hantera det. Systemet kollapsade, det blev kaos.
Simon Häggström är kritisk till efterspelet, hur ärendet hanterades.
Riksåklagaren och dess personalansvarsnämnd ansåg att förtroendet för chefsåklagaren var förbrukat och ”alla” trodde att mannen därmed skulle bli avskedad. Men beslutet från Statens ansvarsnämnd sade någonting annat – att det var en engångsföreteelse och att åklagaren var inne i en dålig period.
– Det har vållat mig mycket huvudbry. Jag ville tro att vi alla är lika inför lagen men har numera förstått – bara upp till en viss nivå. Det här exemplet tydliggör, det är inte lika för alla.
”Borde ha avgjorts i domstol”
Simon Häggström har otaliga exempel på chefer som har dömts till tiotusentals kronor i böter och fått gå från sin anställning för samma sak.
– Här sänker man dagsboten till 30 och ger honom 2 000 kronor i böter. Dessutom får han behålla jobbet, sin titel och sin lön. Jag vet att det varit mycket snack bland poliser, jurister och åklagare om det här som bara skakar på huvudet.
Simon Häggström anser att ärendet med chefsåklagaren borde ha avgjorts i tingsrätten, då det var ett komplicerat ärende.
– Det blir inte bra då internutredningen ska utreda sig själv.
Han pekar på att det finns en stolthet i Sverige över att korruptionen anses vara låg.
– I det här fallet blir man påmind om en annan typ av korruption, i varje fall så nära man kan komma.
”Skuggans lag” kommer ut i vår (Kalla Kulor Förlag).
LILIAN ANDERSSON
