Skip to content

"Ny myndighetsdatalag - ett svart hål för mänskliga rättigheter"

DEBATT - av Amelia Andersdotter, ordförande för Dataskydd.net



Justitiedepartementets utredning om en ny myndighetsdatalag föreställer sig passiva privatpersoner som utsätts för förvaltning av goda myndigheter med stordatorer. Privatpersoner ska ”skyddas” genom att deras rättigheter i registerförfattningarna och personuppgiftslagen försvagas.

Man inför en presumtion att myndigheter aldrig kränker rättigheter. Det kan vara dags för Justitiedepartementet att börja titta på begreppet ”demokratisk delaktighet” så att privatpersoner kan få meningsfulla sätt att utöva sina rättigheter istället.

Utredningen om en ny myndighetsdatalag är ett försök att ta bort registerförfattningarna, en stor samling lagar och förordningar som tillkommit i Sverige sedan 1980-talet.

Registerförfattningarna var lagstiftarens försök att ge privatpersoner ett extra skydd för privatlivet i olika myndighetsverksamheter. Effekten har istället blivit ett tungrott system av specialregler som ingen, inte ens regeringen själv, kan hålla koll på.

Tanken i grunden för utredningen är alltså bra: det ska vara lätt för privatpersoner och myndigheter att förstå sina rättigheter respektive skyldigheter. Problemet verkar vara att privatpersoners rättigheter under utredningens gång försvunnit ned i ett svart hål.

Om personuppgiftsbehandling enligt utredaren är en integrerad del av myndigheternas verksamhet, behöver myndigheternas verksamhet anpassas så att privatpersoners rätt till dataskydd upprätthålls under verksamhetsutövningen. Utredaren har istället formulerat lagstiftningen så privatpersoners rättigheter i största möjliga mån inte ska begränsa och påverka myndigheterna.

Förslaget begränsar rättigheter privatpersoner redan har även om de enligt utredningen inte har varit ett problem för myndigheterna (rätten till rättelse och rätten till information begränsas). Man gör också lagen onödigt preskriptiv – detaljregler om sökbegränsningar och åtkomst som privatpersoner och allmänheten inte har någon rimlig möjlighet att granska införs – ja, varför då?

Det finns inget egenvärde i att kodifiera datorsystemens nuvarande funktionaliteter i lag. Lagen bör istället ägna sig åt att kodifiera de principer vi vill ska styra förvaltningens arbete, så att teknologin kan anpassas därefter.

I grunden för varje liberal demokrati – till vilka Sverige tillhör sedan vi skrivit under Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter och gått med i Europeiska unionen – ligger människors möjligheter att utöva de rättigheter som de liberala demokratierna förpliktigat sig att utsträcka till människorna. Då duger det inte att med teknisk determinism låta nuvarande teknologi styra staten.

De grundläggande principerna i europeisk dataskyddsrätt, ändamålsbegränsning och dataminimering, och en rätt att veta, ger ett både starkare och flexiblare skydd för privatpersoner. Tillsammans med en möjlighet att klaga när det som händer verkar fel i förhållande till principerna, skulle de europeiska principerna ge en luftigare lagstiftning som tillåter en teknisk utveckling mot starkare rättigheter över tid.

Det har hittills varit för lätt för myndigheterna att avfärda sina stordatorer som allt för komplicerade för privatpersoner att förstå. Här behöver juristerna tänka om: centrala utlänningsdatabasen och Skatteverkets SPAR-register är inte tekniskt mer komplicerade än de molntjänster som flera miljoner svenskar dagligen kommer i kontakt med via appar i sina mobiltelefoner.

Dataskydd.net har tidigare framhållit vikten av individcentrisk incidentrapportering och dataminimering. Till detta bör tillfogas en rätt att få reda på när myndigheter delar data med varandra. Vi efterlyser en syn på teknologi som förstärkande av privatpersoners rättigheter. Sådan teknisk utveckling kommer dock inte att ske om inte privatpersoner bereds möjlighet att granska förvaltningen av dem själva och ställa krav.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

5 comments

"appar" är Jobbs arv till mänskligheten - det är ett program och inget annat.

Om "mainframe" och att det skulle var komplicerat som hävdas - När jag började med datorer (1975) då gick dylik personal omkring i vita labbrockar - det var liksom bara stetoskopet som saknades. Internminnet då var ca 16 kByte. Hade man gott om pengar - 32 kByte.

Låt myndigheterna hålla på med sina insamlande av uppgifter.
Lär dig själv:
a) kryptering
b) Hur internet fungerar
c) två datorer en med anslutning till nätet och en som är helt fristående.
d) Ge f-n i smartphone - då är ändå inte tillräckligt klok att använda allt som man lyckat pula in.
e) Måste du ha mobil -> NOKIA 3140 eller liknade som saknar GPS. Vad skall du med GPS till? Om du inte vet var du är, så bör du tänka om eller köpa en kartbok. Michelin är välkänd dessutom har man rekommendationer på bra matställen. Var bara välförsedd med giltiga betalningsmedel och i Skåne är inte kontanter giltigt.

På tanke på vissa "notor" kanske det kommer regelverk där betalaren på restaurangen skall redovisa var pengarna kommer ifrån som när man är på banken och skall sätta in mer än 10.000.
4 personer med meny och vinprovning passerar snabbt 10.000.
Whisky och vissa märken - 180-220 kr / cl. Cigarren till dito 500 pistoler...

Va? Menar du att man får röka på en restaurang i Sverige, jag som trodde att såna befogenheter, att tillåta sina gäster att röka, inte fick överlåtas från staten till en krögare att bestämma hehehe.

Annars instämmer jag helt med både författaren och Pål Börje.

It's really a cool and useful piece of info. I'm satisfied that you just shared this useful info with us. Please stay us up to date like this. Thanks for sharing.
It's really a cool and useful piece of info. I'm satisfied that you just shared this useful info with us. Please stay us up to date like this. Thanks for sharing.

Vad är inte ett "svart hål" för mänskliga rättigheter, när dessa beblandas hej vilt med policyn?

Dagens praxis av def. juridiska personen är ett enormt bakslag i sig för mänskliga rättigheter, där prop 1974:56 så kristallklart påvisade "egenskapen" där utav som idag bejakas som det enda sanna i hela rättsaparaturen. Nu finns inget mer än egenskapen, som det enda sanna...

En möjlig "egenskap" av personan, blev allt som är och resten glömdes bort till historian och rättssäkerheten med det... When cash is king... och drivet hela maskineriet...

Vad är inte ett "Svart hål" för mänskliga rättigheter, när det kommer till lagstiftning och pengar till förmån för staten, kommuner och andra företag?

Tycker detta går hand i hand med ekonomin som allt mer äter upp sig självt via räntemättnad.