Skip to content

"Ny LVU-lag missar målet - myndigheter ska fortsätta agera utredare, åklagare och vårdgivare"

DEBATT - av advokat Peter Zeijersborger, Advokatbyrå Zeijersborger & Co

 

Trots en rad positiva förslag till förändringar i gällande LVU-lag, missar utredningen målet. Socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet har inte granskats.

Föräldrar kommer även i fortsättningen att tvingas till samarbete med en myndighet som både agerar utredare, åklagare och vårdgivare. Rättsosäkerheten leder till att kampen mellan föräldrar och socialtjänst överskuggar barnens behov av trygghet.

Under tre år har lagen om vård av unga  analyserats och utretts. Nu har slutbetänkandet SOU 2015:71 överlämnats till regeringen med nytt förslag till LVU-lag och författningsändringar i syfte att stärka barnets rättigheter.

Utredningen föreslår en rad positiva förändringar såsom att tvångsvårdens innehåll ska förtydligas och vårdplaner löpande ska revideras.

Den mest välkomnade förändringen är att socialnämnden måste ompröva vårdbehovet var sjätte månad även när det gäller pågående vård på grund av brister i hemförhållanden och inte som idag, enbart grundat på barnets eget beteende. Vidare ska rätten till offentligt biträde utökas och kraven på biträdenas kompetens förtydligas.

Tyvärr kvarstår dock grundproblemet – att säkerställa socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet.

Den nya LVU-lagen saknar införandet av ett juridiskt, kunnigt organ, likande en åklagare, som granskar socialtjänstens utredningar och därefter fattar ett oberoende beslut om omhändertagande. Vidare borde lagstiftningen ange att socialnämnden ska biträdas av en jurist som inte arbetar för socialtjänsten.

I dagsläget lämnas socialtjänstens personal ofta att företräda socialnämnden, vilket är olyckligt då personen i fråga inte sällan brister i juridisk processföring och framstår som osaklig i rätten. Att lämna den enskilde tjänstepersonen att ena dagen rekommendera sin klient LVU i vårdsyfte, därefter framträda i domstol som motpart till klienten och slutligen förväntas ha konstruktivt samarbete kring fortsatt vård är dålig personalpolitik.

Konflikterna som den nuvarande rättsordningen skapar mellan föräldrar, barn och socialtjänst skulle lätt kunna avhjälpas om rollerna var tydligt uppdelade. Låsta positioner leder även till att LVU-vården pågår längre än behövligt.

Det är beklagligt att en utredning som pågått i mer än tre år och är på drygt två tusen sidor i avgörande delar missar målet. Jag hoppas att socialtjänsterna runt om i landet själva kommer att kräva en förändring för att bli bättre arbetsgivare, duktigare vårdgivare och för att samhället tjänar på att hjälpa, inte stjälpa, utsatta familjer.

 

Advokat Peter Zeijersborger verkar aktivt i debatten kring LVU-lagstiftningen och föreläser regelbundet om familjerätt och tvångslagstiftning.   

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Advokat Peter Zeijersborger gör mycket för att hjälpa drabbade familjer, när det gäller LVU.
Men Håkan Ceders tokutredning skjuter utanför målet rejält, i många delar. Går Håkan Ceders sk utredning och förslag igenom kommer LVU fallen att öka rejält, kanske både dubblas och tredubblas, då Vårdbolagen och HVB hemmen skriker efter nya sk "klienter" att "vårda".
Bland Håkan Ceders värsta förslag är tex att Fysiskt Handikappade barn och ett diffust begrepp kallat "abnorm"t beteende skall räcka för tvångsvård, som han väljer att uttrycka sig.
Håkan Ceders utredning är i mångt och mycket vidrig, enligt oss i Riksföreningen mot tvångsomhändertagningar av barn i Sverige ( RFTS ). Som Vice Ordförande för föreningen och tidigare ordförande känner jag till tusentals fall av LVU och påtvingade Solplaceringar, enligt oss är minst 95% av dessa direkt onödiga,och hade kunnat lösas på annat sätt, tex genom stödinsatser i form av hemtjänst, kontaktpersoner, mm. Håkan Ceders förslag är att gå många steg tillbaka. Vi i våran förening är mycket upprörda över mängder av hans förslag.Hälsningar Mattias Gascoigne, RFTS.

Om Håkan Ceders har nämnt barn med abnormt beteende syftar han säkerligen på barn och unga med NPF-diagnoser, det råder det inget tvivel om. Det är otroligt diskriminerande. Det skulle rivas upp himmel och jord om barn med fysiska handikapp skulle benämnas som barn med abnorma kroppar som gör sig bäst i HVB-hem och fosterfamiljer. Min erfarenhet är att skolor mer eller mindre tvingar fram utredningar idag för att barn med skolsvårigheter ska få det extra stöd som de har laglig rätt till. Helt normala livliga barn får diagnos. Normalt blir abnormt. Diagnoser leder i normalt till vård. Men inte NPF-diagnoser. Därför har också alla försäkringsbolag numera undantag för neuropsykiatriska diagnoser. För det handlar om samhällets alldeles för trånga form i vilken barn ska tryckas ned för att skolan ska klara av sitt uppdrag. De med verklig funktionsnedsättning får inte tid till utredning för att skolan tvingar familjer stå i kö till BUP. De får inte heller vård, eller den hjälpen de behöver för att orka leva som annorlunda. Det leder till problem för skolan, samhället men allra mest det drabbade barnet. När vanmakten kliver in i barnets vardag med utåtagerande och våldsamheter som följd kommer så socialtjänsten in och omhändertar barnet med tvång. Därmed har barnet förlorat sin enda fristad, sitt eget hem. Tragiskt eller hur? Väldigt många HVB-hem har redan poppat upp som svampar ur mossan. Håkan Ceders förslag som drog ut i tiden och blev säkerligen extremt kostsam för regeringen kommer att drivas igenom, var så säker. Och Socialtjänsten har ett alldeles eget tragiskt kapitel i svensk historia. De har tilldelats alldeles för svår uppgift i förhållande till sin kompetens. Socialtjänsten har getts makt utan att det kontrolleras objektivt utifrån att makten används på rätt sätt. Hittar man fel så leder det inte till några som helst konsekvenser. Tjänstemannaansvar existerar inte. Rättssystemet kopplat till LVU-ärenden har omvänt bevisbörda vilket strider mot grundläggande rättsprinciper. Kvarstår alltså många fler allvarliga fel i systemet. Vanvårdsutredningen har knappt avslutats, och ändå har man glömt bort vems fel det är att det behövdes.

Tack Peter Zeijersborger.

Hej,
Ville bara tipsa er om en mycket intressant länk( LVU i Norge).

http://www.constructingstories.com/the-norwegian-standard/

Mvh/ Effe

"I dagsläget lämnas socialtjänstens personal ofta att företräda socialnämnden, vilket är olyckligt då personen i fråga inte sällan brister i juridisk processföring och framstår som osaklig i rätten."

Jag tycker att det är beklagligt att skribenten tar sig friheten att dra socialsekreterare över en kram. Självklart är socialsekreterare inga experter gällande juridisk processföring, det är väl ändå givet att de inte skall vara det? Vad skribenten glömmer är att socialsekreterare som träffar barn, ungdomar och deras familjer är de som har störst möjlighet att kunna fånga in barnets perspektiv. Hur respektive socialsekreterare förvaltar den informationen som framkommit i utredningen kan säkerligen skilja sig åt. Men de har genomgått en 3,5 års lång utbildning och flera besitter även annan spetskompetens av relevans för sitt arbete. Jag vore tacksam om skribenten kunde respektera att majoriteten av alla socialsekreterare har den kompetens som behövs för att utföra sitt arbete med barnets bästa i främsta rummet.

Alva,,jag förstår att du känner dig träffad av kritiken,men jag håller med att socionomer inte håller måttet..
En av de saker som avslöjar att socionomer saknar kompetens är att dom i många fall har egna ej försonade saker i livet som färgar dras agerande...jag har haft dessa som sk "kunder sedan 1990 och känner dom oerhört väl via mitt arbete..Det är en yrkesgrupp där personalomsättningen är hög,det finns tusentals utbrända socionomer som blivit utbrända på grund av att dom agerar felaktigt rent etiskt,detta gör att socionomen får känslomässiga konsekvenser såsom ångest ,depressioner ,aggressionsstörningar, relationsstörningar o mycket annat,,detta visar att socionomen ej räcker till i sin yrkesroll.Du vet allt som vi gör påverkar våra liv,vare sig du vill eller inte.En lag kan inte frigöra en socionom från sanningen att hon/han skadar familj efter familj..då är min fråga anser du att dessa rader här ovan är lögnaktiga och att ni fortfarande har den kompetens som behövs gällande barnen ? Så här ligger det till..ni är säkert välutbildade på saker som inte är funktionella i familjen,,men ni saknar fullständigt kunskaper o motsatsen och ännu mer sanning är att ni har inga metoder för att få hjälpa barn som mot all förmodan skulle ha det jobbigt i sina liv i och att er kunskap har inriktat sig på hur det inte skall fungera...Jag har vi mitt yrke träffat hundratals vuxna barn som blivit omhändertagna och inget har vittnat om att dom har blivit väl bemötta o behandlade av er o familjerna..Inte för så länge sedan fick staten betala vuxna barn ersättningar för er behandling och trots detta fortsätter ni ert LVU:ande....3 ½ år är en lång tid för ingenting....varför köper ni då alla tjänster då ni påstår att ni är så skickliga ?? Har familjehemmen 7 ½ år på högskolan ? Jag menar på fullt allvar att ni vet inte vad ni gör och det är skrämmande ....o sånt skall förhindras...Vänligen Bertil Sandström forskare i psykisk hälsa,expert på ångest och depressionsbehandling med 26 års utbildning.En sista fråga till dig Alva varför har socionomer så svårt att vara ärliga mot sig själva ?

Barnets värsta mardröm ( en separation från syskon och föräldrar) kan väl inte vara barnets " bästa"? LVU ska vara absolut sista utväg. En mycket kort period under tiden man försöker analysera situationen och endast om det finns allvarliga risker för fysiska och psykiska skador.
Det borde finnas villkor för vem som kan jobba som socialsekreterare i barnfrågor. Mogna människor, som själva har barn samt flera år yrkeserfarenhet med socialt arbete. Inga nybörjare i alla fall.