Skip to content

"Ny LVU-lag missar målet - myndigheter ska fortsätta agera utredare, åklagare och vårdgivare"

DEBATT - av advokat Peter Zeijersborger, Advokatbyrå Zeijersborger & Co

 

Trots en rad positiva förslag till förändringar i gällande LVU-lag, missar utredningen målet. Socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet har inte granskats.

Föräldrar kommer även i fortsättningen att tvingas till samarbete med en myndighet som både agerar utredare, åklagare och vårdgivare. Rättsosäkerheten leder till att kampen mellan föräldrar och socialtjänst överskuggar barnens behov av trygghet.

Under tre år har lagen om vård av unga  analyserats och utretts. Nu har slutbetänkandet SOU 2015:71 överlämnats till regeringen med nytt förslag till LVU-lag och författningsändringar i syfte att stärka barnets rättigheter.

Utredningen föreslår en rad positiva förändringar såsom att tvångsvårdens innehåll ska förtydligas och vårdplaner löpande ska revideras.

Den mest välkomnade förändringen är att socialnämnden måste ompröva vårdbehovet var sjätte månad även när det gäller pågående vård på grund av brister i hemförhållanden och inte som idag, enbart grundat på barnets eget beteende. Vidare ska rätten till offentligt biträde utökas och kraven på biträdenas kompetens förtydligas.

Tyvärr kvarstår dock grundproblemet – att säkerställa socialtjänstens roll, kompetens och objektivitet.

Den nya LVU-lagen saknar införandet av ett juridiskt, kunnigt organ, likande en åklagare, som granskar socialtjänstens utredningar och därefter fattar ett oberoende beslut om omhändertagande. Vidare borde lagstiftningen ange att socialnämnden ska biträdas av en jurist som inte arbetar för socialtjänsten.

I dagsläget lämnas socialtjänstens personal ofta att företräda socialnämnden, vilket är olyckligt då personen i fråga inte sällan brister i juridisk processföring och framstår som osaklig i rätten. Att lämna den enskilde tjänstepersonen att ena dagen rekommendera sin klient LVU i vårdsyfte, därefter framträda i domstol som motpart till klienten och slutligen förväntas ha konstruktivt samarbete kring fortsatt vård är dålig personalpolitik.

Konflikterna som den nuvarande rättsordningen skapar mellan föräldrar, barn och socialtjänst skulle lätt kunna avhjälpas om rollerna var tydligt uppdelade. Låsta positioner leder även till att LVU-vården pågår längre än behövligt.

Det är beklagligt att en utredning som pågått i mer än tre år och är på drygt två tusen sidor i avgörande delar missar målet. Jag hoppas att socialtjänsterna runt om i landet själva kommer att kräva en förändring för att bli bättre arbetsgivare, duktigare vårdgivare och för att samhället tjänar på att hjälpa, inte stjälpa, utsatta familjer.

 

Advokat Peter Zeijersborger verkar aktivt i debatten kring LVU-lagstiftningen och föreläser regelbundet om familjerätt och tvångslagstiftning.   

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt