Skip to content

"HD:s praxis saknar logik - ett hån att bevisning från tidigare resningsansökningar är förbrukade"

DEBATT - av William ”Billy” Butt, f d skivbolagsdirektör

 

Även om Högsta domstolens tillträdande ordförande Stefan Lindskog verkar positiv till förändringar i resningsförfarandet fick en del av hans kommentarer i Veckans Juridik (2015-11- 05) mig att se rött. I synnerhet när han berättade att han och hans kollegor har infört en praxis som enligt min uppfattning saknar all sans och logik.

Enligt denna praxis skall omständigheter som har åberopats i tidigare avslagna resningsansökningar betraktas som ”förbrukade” vid en ny resningsansökan – även om de vara nya vid den förra resningsansökan. Denna praxis stöds inte av någon lag utan enligt Stefan Lindskog själv är den “påhittad” av Högsta Domstolens ledamöter.

Resultatet är att det har blivit svårare för den felaktigt dömde att få resning. Dessutom har denna praxis gjort den så kallade orubblighetsprincipen ännu mer orubblig och därmed gjort livet bekvämare och arbetet lättare för deras Majestäter på Högsta Domstolen.

Detta är ett hån mot många av de felaktigt dömda som nekas resning i Sverige idag.

I Veckans Juridik togs mitt fall upp – att jag har ansökt om resning tio gånger sedan mitten av nittiotalet och fått avslag varje gång trots att berget av nya omständigheterna har växt och växt vid varje ansökan. Ändå har jag fått avslag.

Detta har skett utan stöd i rättegångsbalken och det verkar som om Högsta Domstolens ledamöter har gått emot den doktrin som under många år har fungerat som vägledning i resningsfall - nämligen Bertil Bengtssons ”Resning i brottmål vid synnerliga skäl” (Process och exekution, i Vänbok till Robert Boman, 1990 s. 1 ff.).

Enligt Bertil Bengtsson kan en dom som ter sig som svag resas på synnerliga skäl så länge de nya omständigheterna bryter domens svagaste länk (principen bygger alltså på tesen om att en kedja inte är starkare än sin svagaste länk). Bengtsson menar också att ju fler nya omständigheter som framkommit i tidigare resningsansökningar desto mindre nya omständigheter skall behöva krävas för att uppfylla det så kallade nyhetskravet (det vill säga minimikravet för att en ny resningsansökan skall upptas till prövning).

Genom att gå emot Bertil Bengtssons doktrin och genom att höja ribban för nyhetskravet, målar Högsta Domstolen ofta in sig i en återvändsgränd eftersom varje avslag resulterar i en förhöjning av ribban för nyhetskravet i den nästkommande ansökan.

Samtidigt har det visat sig att när det blir aktuellt att bevilja resning visar det sig ofta att bifallet har grundat sig just på material som har funnits redan i en tidigare ansökan… Att detta skedde i flera resningsfall bekräftades ibland annat JK:s Rapport ”Felaktigt Dömda” (2006).

I mitt deltagande i debatten om rättssäkerheten i Sverige brukar jag undvika att ta upp mitt eget fall. Men nu - eftersom mitt 22 år gamla fall togs upp i Veckans Juridik – gör jag ett undantag.

Jag ställer mig därför följande fråga:  Om jag, i nio resningsansökningar, har åberopat en lång rad nya omständigheter som vid varje ansökan har försvagat domen mer och mer – så att den redan tvivelaktiga domen ter sig som ännu mer tvivelaktig – borde jag inte då vid den tionde resningsansökan ha beviljats resning?

Jo, menade de två justitieråd som var skiljaktiga till fördel för resning redan i min åttonde ansökan (HD mål nr: 4323-00). Därutöver, en av Stefan Lindskogs kollegor Göran Lambertz som i sin skiljeaktiga mening i min tionde ansökan (HD mål nr: 2575-09), menade att resningskraven var uppfyllda i och med alla åberopade nya omständigheter i tidigare resningsansökningar, men att resning inte kunde beviljas på grund av regelverket – det vill säga Högsta Domstolens praxis enligt vilken allt som åberopades i de tidigare nio ansökningarna ansågs ”förbrukade”.

Man behöver knappast heta Albert Einstein för att konstatera vilket idiotiskt resonemang detta är! Jag behöver knappast heller beskriva hur det kändes när justitierådet Lambertz, efter att ha avslagit min resningsansökan på grund av detta, gick ut i media och basunerade ut budskapet att ”Billy Butt kan vara oskyldigt dömd och bör få sin sak omprövad”.

Det enda logiska i sådana här situationer vore att – så länge de nya omständigheterna har åberopats efter den ursprungliga domen och så länge de inte var kända vid den ursprungliga processen – kunna kräva att nya omständigheter ska vägas in oavsett när de kommit fram.

De nya omständigheter som åberopas i en ny resningsansökan borde alltså samlas ihop med alla omständigheter som har åberopats i tidigare ansökningar i en samlad bedömning. På så sätt kan Högsta domstolen bäst avgöra om utgången i det ursprungliga målet sannolikt skulle ha blivit en annan om samtliga nya omständigheter hade kunna presenteras då.

Stefan Lindskog sa i programmet att Högsta domstolens ledamöter ”inte är de bästa bedömare av resningsärenden” i brottmål. Även detta förtjänar en kommentar – eftersom jag håller med honom.

Jag har sedan början på nittiotalet haft mycket kontakt med Högsta Domstolen i samband med mina resningsansökningar. Vid varje avslag har jag begärt svar på varför de har avslagit mina ansökningar.

Under denna tid har jag kunnat konstatera att många av de justitieråd som deltar i besluten saknar erfarenhet och kunskap i straffrätt.  En del av dem kommer från Regeringskansliet och många har sin expertis inom processrätt och andra områden som ligger långt från straffrätten. Kort sagt så saknar många av Högsta domstolens ledamöter erfarenheter i brottmål.

I programmet säger Stefan Lindskog att han välkomnar förändringar i hur resningsfrågor hanteras i Sveriges. Han suckar över att resningsärenden tar mycket av Högsta Domstolens tid och resurser och han går så långt som att säga att ”resningsärende hör inte hemma i Högsta Domstolen”. Även här har han rätt!

Till sist: En domares uppgift är att döma enligt lagen och enligt sunt förnuft. Man kan undra vart det sunda förnuftet har tagit vägen i detta? Kanske Stefan Lindskog eller någon av hans kollegor kan ge oss ett svar på den frågan?

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

8 comments

Det är naivt att tro att praxis skall grundas på "all sans och logiken". Särskilt högre jurister, vilka får sina löner av staten, biter sällan den hand som föder dem och då blir det som det blir.

Samma sak inom politiken där de olika bokstavskombinationernas knapptryckarkompanier hittar på än det ena och än det andra utan att det behöver ha något att göra med sans och logik.

Den som vill syssla med logik får helt enkelt söka sig någon annan stans. (Sans är normativt och den som vill pyssla med det kan vända sig nästan vart som helst för att få sitt lystmäte tillgodosett.)

Så sant Billy, detta är utan logik! Vi får hoppas att Stefan Lindskog vågar, vill och orkar få en förändring till stånd med alla de kanaler som han har tillgång till. Att Sverige ligger så långt efter Norge i avseendet att feldömda människor skall kunna få rätt till en ny prövning, är en stor skam för rättssamhället. Professor Ulf Stridbäck (nu 27 år i Norge) var en av dem som var med och initierade den norska" Gjenopptakelse"-kommissionen 2004.. Det BORDE inte vara en så stor och arbetsam sak att inrätta en liknade kommission i Sverige. Vi kan ju lätt se Norges utveckling av denna och därmed även slippa vissa barnsjukdomar som alltid förekommer när något nytt skall startas upp.Lyssnade på ett föredrag där prof. Stridbeck berättade om gången för en resningsansökan . Så genomtänkt och vilken känsla det måste vara för en feldömd person (och alla hans anhöriga) att t.o.m. kunna få veta VARFÖR en ansökan inte kan godtas. I Norge finns statistik över alla resningsärenden och utfallet. (Försök att få fram riktig statistik ifrån HD är omöjligt)
I Norge avslutas ca 140 fall per år..Av dessa är ca 20 inte realistiska. Ca 30 får ingen resning, men ca 20 FÅR RESNING VARJE ÅR: Är Sverige verkligen så annorlunda än Norge?
Alla blir inte friade i en ny rättegång. Ca 80 % blir det enligt statistiken.(14 % sänkt straff och 6% ingen ändring)
EN enda människa som är dömd felaktigt är på tok, men så här många gör att Rättsstaten inte är trovärdig längre!
Så länge det inte drabbar dig själv eller någon av dina egna närmaste rycker de flesta på axlarna och orkar inte bry sig.. Men detta kan inte längre fortgå! GE SVERIGE EN OBEROENDE RESNINGSKOMMISSION!..

Vad Sverige behöver är en konstitutionsdomstol som är helt frikopplad från politiskt inflytande, den skulle säkert även kunna arbeta med resningsansökningar. Så kallade kommissioner tenderar alltid att agera utifrån statens intressen, ett bra exempel på detta är fosterhemsbarnen och hanteringen av deras skadestånd m m.

Lindskog:FOP-mål.Frekvens återkommande personer.Dessa återkommer nog för att deras dom är tvivelaktig.En styrka att dessa personers domar står fast.Om han själv skulle bli oskyldigt anklagad och dömd då?Då hade han nog inte blivit glad över orubblighetsprincipen

William Billy Butt! Du har så rätt i vartenda ord du skriver! Jag är helt imponerad av dig.

Jag sökte resning fyra gånger på i stort sett samma underlag! De tog bort rättshjälpen och gav mig inte PT. Men de har mörkat tillräckligt och till slut va de tvungna att se alla felen som begåtts så jag fick inte ens resning utan jag fick rätt. Men faktum kvarstår får det gå till såhär i våra domstolar?? Jag kan ju inte vara rättshaverist när jag fått rätt. Nä dessa kvinnor inkl JK som alla har en gemensam nämnare o det är kamraträtten de skall få stå tillsvars för den här vidriga behandlingen vi behövt utstå. Vi har lidit både psykiskt och ekonomiskt och jag tänker ALDRIG acceptera dessa fel i domstolarna o FK.

Just för att vi inte vill acceptera denna godtycklighet, när man kan få 12 år i en rätt ,bli friad i nästa och ev få 14 år OM det blir resning.. eller fälld i två domstolar och friad i HD om man lyckas få någon advokat som är duktig att ta sig an fallet.. etc etc.., just därför MÅSTE vi få en oberoende resningskommission. Vill man inte kalla det för kommission(Pete)så kan man kalla det något annat, men det viktiga är just som i Norge att den är helt fri från politiskt inflytande OCH från tidigare myndigheters inflytande och svågerpolitik..Gå in och läs på www.gjenopptakelse.no så ser man att de även har gjort det lättillgängligt för den enskilde. Man kan även få hjälp med att fylla i papper om man inte klarar detta(ett första steg) och det finns tom erbjudande från kommisjonen på 15 språk!! Kan inte se framför mig att HD någonsin skulle ERBJUDA någon att FÖRSÖKA få resning eller underlätta processen på något sätt.

Det som också är helt ologiskt är att HD påstår sig vara bunden av sin egen praxis. Det är ju märkligt med tanke på att HD annars kan ändra praxis, förr gjordes ju det i plenimål men nu gör de det lättare.
Men eftersom de bara känner sig bundna av sin egen praxis i vissa frågor så kanske det inte är logiken som brister, utan ärligheten.