Skip to content

Erkände efter "psykisk tortyr" - hovrätten friar pappan från spädbarnsmisshandel

"Förhörseldaren kan sägas ha förmedlat före-ställningen att den förälder som inte skadat barnen skulle kunna få vara med dem, om någon av dem erkände att de skadat barnen." Så skriver hov-rätten som friar den pappa som i tingsrätten dömts till fem års fängelse för synnerligen grov miss-handel mot sina spädbarn. Pappan tog till slut tillbaka sitt "erkännande" och förklarade att han har varit utsatt för psykisk tortyr under förhören.

 

Pappan dömdes till fem års fängelse för synnerligen grov misshandel, grov misshandel och vållande till kroppsskada.

Pojken och flickan var cirka två månader gamla när skadorna konstaterades. Flickan hade då förändringar i hjärnan och ett brutet revben medan pojken hade en fraktur i skallbenet.

Ifrågasattes av advokat
Pappan erkände att han hade skakat barnen vid tre olika tillfällen. Vid ett av tillfällena skulle han ha slagit pojkens huvud mot sitt eget bröst och ett annat tillfälle bestod i att han av oaktsamhet skulle ha orsakat en lårbensfraktur på flickan.

Gävle tingsrätt bedömde mannens uppgifter som ”konsekventa och trovärdiga”.

”X:s (pappans) försvarare har inledningsvis uppgett att han ställt sig frågande till om X erkännanden och medgivanden är äkta. X har emellertid i upprepade förhör och i rekonstruktion berättat konsekvent om händelserna. Han har också under huvudförhandlingen, trots att han i förhör flera gånger ifrågasatts bl.a. av sin försvarare, vidhållit sin inställning.”

Pappans beskrivning möjlig
Domstolen konstaterade bland annat att berättelsen om hur pojkens skallbensfraktur hade uppstått vann starkt stöd av den medicinska utredningen.

”Därav framgår bl.a. att de konstaterade skadorna typiskt sett är vanligt förekommande vid liknande våld mot spädbarn. Inget i utredningen ifrågasätter att det i och för sig är möjligt att skadorna kan ha uppkommit genom det agerande X (pappan) beskrivit.”

Pappan har också vid en rekonstruktion illustrerat hur han skulle ha skakat barnen. Enligt domstolen är det därför ”i det närmaste uppenbart” att barnen genom pappans hantering måste ha orsakats påtaglig smärta och sannolikt även allvarlig skada.

Misshandelsbrottet mot flickan rubricerades som synnerligen grovt eftersom hennes hjärnskador kan komma att påverka syn, hörsel, hennes rörelseförmåga och också innebära en CP-skada. Det sammanlagda straffvärdet motsvarade enligt tingsrätten sju års fängelse, men med hänsyn till den så kallade maladaptiva stressreaktion som 33-åringen hade varit påverkad av bestämdes påföljden till fem års fängelse.

 Hovrätten för nedre Norrland slår nu fast att pappans erkännande – som han senare tog tillbaka – varken kan anses trovärdigt eller tillförlitligt. Domstolen pekar på flera osäkerhetsmoment och konstaterar att utredningen i övrigt inte är så robust att den räcker för en fällande dom. Mannen frias därför helt.

Inlärd berättelse
Pappan har bland annat förklarat sitt falska erkännande med att han har känt sig pressad av polisen och upplevt förhören som ”psykisk tortyr”.

Hovrätten anser att pappans berättelse vid tingsrätten varit ”torftig” och gett intryck av att vara inlärd. De kraftiga skakningar och dunkningar som mannen har visat i rekonstruktionsfilmen har samtidigt föregåtts av upprepade frågor från förhörsledaren om han ”verkligen visade hur hårt” våldet hade varit.

Hovrätten skriver:

 ”När det sedan gäller den vidare bedömningen av om de uppgifter X (pappan) lämnat under förundersökningen och i tingsrätten kan anses tillförlitliga anser hovrätten att det är klarlagt att X kände till många av barnens skador och symtom innan han blev frihetsberövad. Det kan inte heller uteslutas att X informerats av personal på sjukhusen att de misstänkte skakvåld.”

"Hovrätten har också efter synen av rekonstruktionen kunnat konstatera att den har gått till på det sätt X beskrivit den i hovrätten, dvs. att förhörsledaren upprepade gånger ställde sig frågande till om X verkligen visade hur hårt han skakat barnen och hur hårt han dunkat S (sonens) huvud i skötbordet samt att X då skakade och dunkade kraftigare. Med beaktande av dessa faktorer anser hovrätten att X berättelser, varken vid polisförhör, rekonstruktion eller i tingsrätten kan anses som trovärdiga." 

Förhörsledare kritiseras
Pappan har dessutom lämnat delvis inkonsekventa uppgifter i polisförhören och även lämnat uppgifter som är motstridiga i förhållande till vittnesmål från andra personer.

Hovrätten skriver:

"Förhörseldaren kan även sägas ha förmedlat föreställningen att den förälder som inte skadat barnen skulle kunna få vara med dem, om någon av X eller M (modern) erkände att de skadat barnen. Dessa faktorer kan ha påverkat X att lämna en berättelse som inte har sin grund i verkliga förhållanden och medför enligt hovrättens mening att även tillförlitligheten i X berättelse starkt kan ifrågasättas." 

Medicinska förklaringar
Ytterligare medicinsk bevisning i form av utlåtanden och vittnesmål från medicinskt sakkunniga har också lagts fram i hovrätten.

Hovrätten skriver:

 ”Av de skriftliga utlåtandena i målet och i förhören med de sakkunniga har framkommit att det finns olika ståndpunkter om huruvida det vetenskapliga stödet för diagnosen skakvåld numer är osäkert eller inte. Flera av de sakkunniga har inte kunnat utesluta alternativa, medicinska förklaringar som mer eller mindre sannolika till uppkomsten av de skador och andra fynd som gjorts på barnen.”

Flickans hjärnförändringar skulle till exempel kunna kan ha berott på en blodpropp. Enligt utredningen i målet är det också inte behöver barnens skador inte ha uppkommit vid de datum som omfattas av åtalet.

 

 Foto: Hasse Holmberg/TT

  • Alt-texten
    Isak Bellman
  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt