Advokaten hade under 2012 och 2013 utsetts som likvidator för tre olika företag.
Sedan både Skatteverket och Förvaltningsrätten i Stockholm slagit fast att han är betalningsansvarig för obetalda skatter överklagade han till Kammarrätten i Stockholm.
Advokatens egen uppfattning redovisas i domen:
”Det är inte han som orsakat skatteskuldernas uppkomst i något av de aktuella bolagen. Skatteverkets redogörelse för olika bakomliggande omständigheter är alltså helt irrelevant. Enligt Skatteverket har han haft ett ekonomiskt intresse till följd av styrelseuppdrag i andra bolag. Av rättspraxis (bl.a. NJA 1971 s. 296, NJA 1972 s. 205 och NJA 1973 s. 544) framgår emellertid att ’anställd företrädare’ utan eget ägarintresse inte omfattas av reglerna om företrädaransvar.”
”Genom den överklagade domen har förvaltningsrätten förpliktat honom att personligen betala cirka 716 miljoner kronor. Det är ett belopp som över huvud taget inte varit tillgängligt i bolagen. Det är oproportionerligt att en likvidator som endast haft till uppdrag att avveckla bolagen ska förpliktas betala 716 miljoner kronor. De rättstillämpande myndigheterna har i förevarande fall helt tappar fotfästet då de kommer fram till att proportionalitetsprincipen inte är relevant. Han kommer aldrig kunna betala 716 miljoner kronor. Han kommer att behöva försätta sig i konkurs och utträda ur advokatsamfundet.”
Grov oaktsamhet
Kammarrätten börjar med att slå fast att han i egenskap av just likvidator under tiden som skatteskulderna skulle betalas hade företrädaransvar och därför är betalningsansvarig.
Kammarrätten anser dock att mannen inte har gjort tillräckligt för att slippa ansvar för grov oaktsamhet.
När det inte finns pengar till skatt ska en företrädare i normala fall, enligt domstolen, se till att ”vidta verksamma åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsynstagande till samtliga borgenärers intressen”.
Borde ha avvecklat bolaget
Enligt likvidatorn bedrevs det inte någon verksamhet i bolagen och han hade därför inte någon verksamhet som han kunde avveckla.
Men ”verksamheten som sådan” spelar ingen roll skriver Kammarrätten:
”Avgörande är i stället om företrädaren har vidtagit några verksamma åtgärder för att avveckla bolaget och dess skulder innan skatterna förföll till betalning.”
Hade kunskap
Kammarrätten har särskilt uppmärksammat att bolagens skattesituation framgick av årsredovisningarna, att likvidatorn företrätt bolagen i just skattefrågor och att han också i övrigt varit verksam inom koncernen.
”Han måste därmed, såsom erfaren likvidator och konkursförvaltare, ha förstått att bolagens situation var sådan att bolagen borde ha försatts i konkurs redan när han åtog sig uppdragen som likvidator. Trots detta vidtog han inga sådana åtgärder. I stället kallade han på okända borgenärer – trots att bolagen enligt honom själv inte bedrev någon verksamhet – och lät nöja sig med det.”
Högt belopp inte oproportionerligt
Domstolen skriver att 716 miljoner kronor kan framstå som ett orimligt högt belopp men anser ändå inte att det finns särskilda skäl för att låta mannen slippa betalningsskyldigheten eftersom summan är en direkt följd av att bolagen dragit på sig mycket stora skatteskulder.
”Att ålägga en företrädare ett betalningsansvar som helt korresponderar mot sådana skatteskulder kan enligt kammarrättens mening inte i sig anses som oproportionerligt. Det sagda gäller särskilt i ett fall som det förevarande där X (likvidatorn) måste ha förstått att bolagen på grund av deras skattemässiga situation borde ha försatts i konkurs redan när han åtog sig uppdragen som likvidator. ”
Foto: Bertil Ericson/TT
