Skip to content

Lektor i immaterialrätt: På väg öppna dammluckorna för fantasiskadestånd vid fildelning

Kristoffer Schollin är lektor i immaterialrätt vid Handelshögskolan i Göteborg.

De finns stora brister i hur skadestånden för olaglig nedladdning räknas ut. De anser de jurister som på uppdrag av Dagens Nyheter har granskat den modell som används när mångmiljonbeloppen tas fram.

 

Dagens Juridik har tidigare skrivit om tidningens kartläggning som visar att Pirate Bay-domen har banat väg för filmbranschens möjlighet att kräva skadestånd.  

Men modellen som används för att räkna ut skadeståndsbeloppen får kritik.

Hypotetiska bedömningar
Kristoffer Schollin är lektor i immaterialrätt vid Handelshögskolan i Göteborg och var expertvittne för försvarssidan i Pirate Bay-målet.

I en intervju med DN betonar han att skadestånden ska ligga på en nivå så att det inte går att tjäna på att bryta mot lagen och sedan betala ersättning, istället för att från början köpa licensen.

– Nu verkar det dock som om dessa hypotetiska bedömningar är på väg att öppna dammluckorna för väldigt fantasifulla summor, säger han till DN.

Kristoffer Schollin säger att uträkningen bygger på att den som krävs på skadeståndet ska ta hela ansvaret för spridningen av filmen och att den hypotetiska licensen därför likställs med vad stora företag som Netflix skulle ha betalat.

Han är kritiskt till en sådan uträkning då han menar att verkligheten inte ser ut så.

Utebliven försäljning
Skadeståndet består till viss del av kompensation för utebliven försäljning och Kristoffer Schollin är också kritisk till hur detta räknas ut.

–  Man kan helt enkelt konstatera att ingen kan veta hur det förhåller sig med detta förrän man gör en konkret undersökning av filmen i fråga i efterhand. De undersökningar som har gjorts i USA visar att olovligt tillgängliggörande ibland innebär försäljningsminskning och ibland innebär merförsäljning.

Daniel Westman, forskare i rättsinformatik vid Stockholms universitet säger att upphovsrättshavare generellt sett är underkompenserade men reagerar nu på de höga nivåerna.

Han är kritisk till att det är den enskilde som får betala hela skadeståndet själv trots att det kan ha varit flera personer och sajter som har varit inblandade.

Henrik Pontén företräder filmbolagen via organisationens Rättighetsalliansen. Han bemöter kritiken i en skriftlig kommentar till Dagens Nyheter.

”Att kalla detta för spekulativa belopp tyder på bristande förståelse för den hårda prövningen som svenska domstolar gör av skadestånd. Svea hovrätt har efter en mycket grundlig prövning, med fyra välkända motpartsombud, fullt ut godkänt vår beräknings­modell.”

 

Foto: Vilhelm Stokstad/TT, Jeffrey Johns/Handelshögskolan

 

 


  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

"Att kalla detta för spekulativa belopp tyder på bristande förståelse för den hårda prövningen som svenska domstolar gör av skadestånd."

Ganska bra svar på tal:
http://tvdags.se/artikel/firma-ruffel-bag-filmbolagens-skamlosa-bondfang... eller http://bitly.com/19h53o2

Med tanke på att fildelad musik och film har sämre kvalitet än om man köper en skiva bör skadestånden jämföras med priset på begagnade CD/DVD-skivor.

Det finns en marknad för begagnade CD och DVD-skivor. Vill man sälja sin gamla skiva är priset 0.40 - 2 pund i UK. Det bör vara normen för skadestånden.

Svensk upphovsrätt präglas av en oförmåga att förstå skillnaden mellan att som t.ex. thepiratebay sprida upphovsrättsskyddade verk i stor skala och att som privatperson dela med bit-torrent teknik (vilket innebär att man samtidigt laddar upp ett okänt antal fragment av filmen).

Annars vore det väl självklart till och med för sveriges bindgalna juristkår att man inte kan tillämpa samma sätt att beräkna skadestånd när det gäller storskalig och mångårig verksamhet som thepiratebays och när det gäller enskilda privatpersoners småskaliga fildelning.

Är det någon som på allvar kan tycka att det är rimligt att en människa som laddat ner med bittorrent-teknik ska betala ett skadestånd som beräknats från licenskostnaden för stora websidor som netflix? Det förstnämnda innebär att man laddat upp i genomsnitt lika mycket som man laddat ner, dvs en film har spritts till en person. Ofta mindre än så.

Varför inte räkna skadeståndet mot något mer rimligt som t.ex. vad ruskseles bya-bio betalar för att få visa en film en tisdagskväll inför sina tre filmfantaster? För har filmen spritts som konsekvens av en enskild nedladdare så är det inte i större grad än så. Problemet med det är endast att hade man valt den typen av skadestånd vore det inte värt rätten eller upphovsrättsföretagens tid.

Ett annat problem som aktualiseras är sveriges system med civilrätt där det är både praktiskt omöjligt och ekonomiskt självmord för en privatperson att försöka försvara sig mot multinationella företag. En rest från ett annat samhälle som borde ha avskaffats för länge sedan.