Skip to content

"Domstolar ska inte kunna tvinga barn att bo hos en misstänkt våldtäktsman"

DEBATT - Monica Dahlström-Lannes, författare och f d polis

 

Vem skulle tvinga en vuxen att bo hos en misstänkt våldtäktsman? Ingen. Men för barn gäller andra villkor. Sverige har visserligen bra skyddslagar när det gäller barn men tillämpningen är skrämmande dålig.

Rättsprocessen fungerar bara om rätt personer, på rätt plats handlar i rätt ordning. FN har kritiserat Sverige för att inte följa Barnkonventionen - men vem granskar våra domstolar?

Ur barns perspektiv blir det bara värre och värre och jag tror knappt mina ögon när jag läser en dom daterad januari 2015. Där berättar en pappa hur han "fått avlägsna mamman med våld från hemmet" och att han måste lösa en incident "som slutade med våld" och "när hon inte slutade bråka förde han in henne i ett annat rum, tryckte upp henne mot väggen ….och slängde ner henne på golvet. Han har försökt skydda barnen...".

Mamman har berättat om många fler våldstillfällen där också barnen har blivit vittnen. Dessa har själva berättat om övergrepp och ett av barnen har haft "sprickor i rumpan som mamman sökt vård för" och andra har haft "onormalt mycket blåmärken."

"Båda föräldrarna är lämpliga vårdnadshavare", enligt domen, men pappan anses lämpligast och får ensam vårdnaden av barnen, trots deras berättelser om våld och skador. "Vid en samlad bedömning föreligger enligt tingsrättens mening ingen konkret risk att barnen ska fara illa hos pappan" och att "det är inte på något sätt visat att pappan har brustit i sin föräldraroll".

Domstolen menar också "att åklagaren efter överprövning beslutat att återuppta några av de tidigare nedlagda förundersökningarna för ytterligare utredningsåtgärder förändrar inte den bedömningen."

Det pågår alltså en förundersökning hos polisen. Här skulle det kunna vara slut men pappan har fått en ny partner och har blivit bonuspappa åt två nya barn. När deras biologiska pappa fattade misstankar och hans barn berättade om övergrepp så förlorade denne pappa också hela vårdnaden.

Hur kan man tro att ett barn ska våga berätta med risk för hot, bestraffning och ytterligare övergrepp?  Idag suckar många poliser över att socialtjänsten  saboterar deras förundersökningar, men att också domstolar omöjliggör förutsättningslösa polisutredningar är fullständigt obegripligt.

Situationen blir också absurd när den misstänkte vårdnadshavaren är den som får lämna och hämta barnen vid polisförhör eller inte tillåter att skadade barn får vård eller medicinsk undersökning, grunden för eventuella bevis i brottmålet.

När det inte räcker med praxis och sunt förnuft inte råder, inte ens hos våra domstolar, så är det dags att barn får en lagstadgad ”frizon”, åtminstone under pågående polisutredning.

Barns rättsskydd måste stärkas och de måste få skydd och stöd så länge rättsprocessen pågår.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

87 comments

Det är märkligt att Monica Dahlström-Lannes så ensidigt lyfter fram pappans "fel".
Inte ett endaste pip om mammans "fel".
Om man bortser från det citat hon har med:
Där berättar en pappa hur han "fått avlägsna mamman med våld från hemmet" och att han måste lösa en incident "som slutade med våld" och "när hon inte slutade bråka förde han in henne i ett annat rum, tryckte upp henne mot väggen ….och slängde ner henne på golvet. Han har försökt skydda barnen...".

Vad var et för våld mamman utförde och varför anser inte Monica Dahlström-Lannes att det relationsvåldet är lika allvarligt som pappans ???

Den snedvridna synen på kring Våld i nära relationer fortsätter, man svartmålar männen och undviker så mycket som möjligt att se och prata om kvinnors våld.

Artikeln handlar om BARNEN, deras rätt och skydd!

Barnen måste väl skyddas mot en instabil mamma

En besvärande märklig logik, att de som anför kritik mot falska anklagelser från tex mammor måste vara pedofiler? Hur får du ihop det? Mammor är inte mindre okränkbara än pappor. Det krävs en närmast religiös övertygelse för att sopa bort fakta och låta antaganden, gissningar, negativa förväntningar styra ett omdöme på det viset. Det finns kanske en sanning men den är påståendet inte i närheten av med "Men dessa kommentarsfält vimlar tyvärr av pedofiler som går i försvar och svartmålar mammor." De övergrepp mot barn som ni välsignar med er kampanj är minsann ingen småpotatis. Men vad har självgodheten inte offrat genom århundradena för sin egen sak. En sak är säker. I de flesta fall lyckas de som inte är värda kritik svartmåla sig själva. Att socialen inte förstår någonting ska ingen förändras över. Det har de inte gjort på 30 år. Du kanske är i gott sällskap trots allt. Det är bara att stå på sig... Till mångas glädje och framför allt barnens, har domstolarna förstått inkompetensen är utbredd i socialtjänstens räjonger.
http://www.dagensjuridik.se/2014/03/fientlig-installning-till-pappan-hos...

http://www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-d...

Att inte bara mammor har en åkomma farlig för barns utveckling utan hela släkten kan vara smittad är inget nytt. Maktens missbruk över ett barn kan alltså vara förfärligt utbredd, enveten och smått genetiskt.. Så till den grad att man på soc. viker sig för skitsnackstormen för hoppsan "barnets bästa"..

Det skall böjas i tid det som krokigt skall vara. Det börjar trots allt hända saker och att vänta trettio år på något gott... Tja vad säger man.

De exempellösa upprepningarna av samma andas barns brist på logik tyder på en tidigt störd utveckling. Ett PAS. Ett Parental Alienating Syndrome vars konsekvenser saknar motstycke i svensk och rättslig historia. Där dock socialens påvliga hållning till verkligheten och särskilt barnens varit den mest syndfulla och i många fall utan någon som helst konsekvensanalys.

Antalet självmord utlösta av en hänsynslös verksamhet lät tala om sig på 80-talet.. Hur man kastat utsatta barn i halsen på slemma ägare till behandlingshem är en annan mörk, men dock svensk historia.. På toppen av detta berg som kommit till oss oförskyllt och utan att vi bett om det sitter inte bara Fallet Nora, utan många vars minne helst inte bleknar för de anhöriga inte kan glömma hur lite ansvar och adekvat verksamhet som myndigheterna utkrävde av behandlingshemmen.

Som du ser i artikeln Susanna, så finns det också en biologisk pappa som försöker skydda sina barn. Han mister också vårdnaden.

Monica Dahlström-Lannes.
Du borde läsa boken "När mardrömmen blev sann" av Glenn Forsetgate där han skildrar livet tillsammans med en psyksjuk kvinna eller läsa förundersökningen som handlar om när Yara torterades till döds och då särskilt obduktions-delen som berättar om över 200 skador på flickans kropp.
Dina taffliga försök att dölja din kamp för att kvinnor alltid har rätt bakom floskeln "barnens bästa" genomskådar vi.

Äntligen någon som tar bladet från munnen! Monica, önskar att du får mer gehör för att det ska bli barnperspektiv hos våra myndigheter. Man ska utgå ifrån barnen. Inte nån slags rättvisepolitik som utgår ifrån att båda föräldrarna är idioter som älskar att bråka om allt som rör barnen och därför är in vårdnadskonflikt.
Om man upptäcker att ens barn far illa hos den andre vårdnadshavaren så är man helt rättslös.Man blir inte trodd av någon.

Det står klart att vill en förälder få ensam vårdnad lönar det sig att ha misshandlat den andra föräldern eller våldföra sig på barnen. De föräldrar som tar sitt ansvar enligt Föräldrabalken misstänkliggörs av förövaren som med talets gåva får med sig socialtjänsten på sin bana som alltid saknar barnperspektivet.
Hur myndigheter så tydligt kan sakna kunskap om våld i nära relation samt helt välja att inte lyssna på barnen gör Sverige till ett väldigt farligt land för utsatta barn.
De barn som trots allt överlever det fysiska våldet (det gjorde varken Bobby eller Yara) går ofta en traumatiserad barndom tillmötes med självskadebeteende och drogproblematik som följd. Utöver det ökar självmorden bland unga och i många fall finns en direkt koppling mellan detta och en trasig barndom.
En barndom går inte i repris, när ska ansvariga myndigheter förstå detta?

Helt rätt - lagarna finns men implementeras inte.
Socialstyrelsen påtalade redan för åtta år vilka riskbedömningar som ska göras vid utredningar och beslut om vårdnad, boende och umgänge (Socialstyrelsen 2007-131-45).

Sid 7
Enligt propositionen Nya vårdnadsregler (2005/06:99) får barnets rätt till båda sina föräldrar inte innebära att barnet måste leva eller umgås med en förälder under alla förhållanden. Ett barn måste ha en absolut rätt att inte bli utsatt för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling.

Om en förälder utsätter barnet eller någon annan i familjen för våld, trakasserier eller andra kränkningar, är det i de allra flesta fall bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Domstolens prövning kan också mynna ut i att något umgänge inte bör äga rum eller att ett umgänge visserligen r bäst för barnet, med att det bör ske i särskilda former, tex i närvaro av en kontaktperson.

Enligt propositionen grundas riskbedömningen bl a på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och om andra faktiska omständigheter, tex tidigare övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom. Ett påstående om övergrepp beaktas även om tex en förundersökning hos polisen har lagts ned.

Sid 8
Hänsyn måste tas till barnets inställning. Beträffande socialtjänstens utredning sägs i propositionen att utredaren genom sin kontakt med och kännedom om barnet måste skaffa sig en bild av hur barnet upplevet sin situation och hur eventuella övergrepp i familjer har påverkat och kommer att påverka barnet framöver, liksom risken för att framtida övergrepp kan komma att ske.

Kan bara sorgligt hålla med...att man glömmer barnen. Det är mer rättssäkert att vara en häst, hund eller katt i Sverige idag, än ett barn.

Anton och Susanna Svensson - Var i artikeln framgår det att mamman är instabil eller psykisk sjuk? Detta är nämligen merparten av förövarnas försvar, att skylla våldet på offret.

Att 4 barn från 2 olika familjer berättar om grova övergrepp från samma förövare är skrämmande. Att du går i försvar är lika skrämmande.

Det är skrämmande att jag bemödar mig svara på ett moralpaniktroll som inte ens kan skriva in en signatur.

Det är like skrämmande att du fick min högst generella text, som frågar om hur problemen ska lösas på ett fungerande sätt, som ett försvar för en specifik förövare.

Det här är ingen könsfråga utan fråga om barns rätt till en bra barndom. Förövaren kan vara kvinna eller man, artikeln tar upp ETT av hundratals exempel där barn skickas rakt i famnen till en förövare.
Hur samhället ska agera finns det kanske ingen snabblösning på, men nummer ett är väl ändå att övergreppen upphör? Föräldrar kan tvingas till rehabilitering, det finns kontaktpersoner att tillgå och barn ska erbjudas stöd i form av BUP och trappansamtal. Som det ser ut idag, görs sällan detta utan socialtjänst tar en FÖRÄLDERS parti utifrån den som bäst kan tala för sig. De väljer att bortse från fakta och framförallt barnens utsagor. Misstror man barnen får man ta en psykolog till hjälp men det viktigaste är ändå att barnen får en tryggad vardag. Håller du inte med?

Självklart är det viktigast att skydda barnen. Annars hade jag nog inte inlett min post med:

"Jag håller absolut med om att barn idag kan hamna i svåra lägen, och det är av vikt att de skyddas..."

Åtgärder som rehabilitering är något som sker EFTER att det faktiskt är klart att övergrepp av någon form har skett. Mina frågor till författaren gäller ju vad som ska ske innan ett domstolsförfarande är klart. Det vill säga, när det enbart finns en anklagelse.

Det finns inga lätta lösningar, nånstans kommer alltid någon komma i kläm, och i alla tänkbara lösningar kan barn drabbas också.

Vad gäller könsfrågan, så skrev jag att jag fick vibbar av att det fanns ett visst dömande av män i allmänhet i bakgrunden. Det gör givetvis inte frågan mindre viktig, men OM det är så, sänker det trovärdigheten hos författaren.

Hur ska man kunna fastställa att ett övergrepp har ägt rum? När 99 % av alla förundersökningar gällande brott mot barn under 6 år läggs ner?
En anklagelse är bara en anklagelse om där inte finns någon stödbevisning. Men barnen måste bli hörda på, något som oftast glöms bort i myndigheters iver att tillfredsställa en FÖRÄLDER.

Jag väldigt svårt att tro på din 99% siffra. Du får gärna lämna någon form av trovärdig källa, eller sluta slänga ut empiriska påståenden utan stöd.

Du får gärna lägga fram ett faktiskt förslag på vad som behöver göras/förändras. Inte bara upprepa dig själv i olika former. Problemet är att det är svårt att lägga fram en enkel lösning, som är rättsäker. För alla inblandade, barnen inkluderat.

Jag hittade siffran på nätet när jag googlade häromdagen. Du får gärna göra detsamma. Jag svarar på en artikel och behöver inte för dig presentera lösningar på detta samhällsproblem. Men jag har angivit några förslag, jag kan upprepa dem igen (men det var upprepningar du inte ville läsa?).
Lyssna på barnen. Kontrollera fakta. Sätt in barnpsykolog. Skydda barnen. Kontaktperson kan sättas in vid umgänge. Erbjud hjälpkurser.
Och du får gärna vara lite trevligare i dina kommentarer.

Jag hittade på nätet att jorden är 5000 år gammal, att skolskjutningen i Sandy Hook var iscensatt av Obama, och att 100% av feminister vill avliva alla män. Det gör det inte sant för att det "står på nätet". När man påstår nånting som faller helt bortom rimlighet, bör man kunna backa upp det.

Jag har försökt för övrigt försökt att hitta din siffra i några minuter, men inte lyckats.

Du svarade specifikt på min kommentar. Så jo, tycker nog att du får ge dig in i frågan. Inte för att jag krävde det, utan efterfrågade det. Vill du inte diskutera frågan är det ditt val.

Dina lösningar svarar för övrigt inte alls på de frågor jag ställt från början. Det är inget svårt att ta fram åtgärder när allt är fastställt. Problemets kärna är, när ska åtgärder börjas. Eller tycker du att terapi ska ara en åtgärd som sker i samma ögonblick någon anklagas?

För det är under utredningen barnen rimligen får sämst skydd, eftersom frågan är uppmärksammad, men inga åtgärder är gjorda.

Den enda av min kommentarer jag kan få till otrevlig är den till "Anonym". Och där satte han/hon tonen själv.

Därför skrevs lagen om så att socialnämnd kan besluta om utredning/vård hos BUP mot den ena vårdnadshavares motvilja. Dock har inte socialtjänsten lärt sig detta ännu och lagen tillämpas sällan. Rättsskyddet för utsatta barn i Sverige är under all kritik och jag förstår inte att samhället tillåter detta?
Alla tror att det fungerar på smärtfritt och bra, vi betalar skatt och socialtjänsten hjälper behövande barn, när socialtjänstens insatser oftast bidrar till motsatsen.
Jag har så svårt att förstå att man som socialsekreterare, nämndeman eller domare kan sitta och titta på, eller ännu värre, driva dessa barn rakt in i händerna på deras förövare....

Javisst, men om jag förstått det hela rätt så väljer soc att gå i förövarens ledband? Det vill säga, hjälper inte barnet på minsta vis.
Jag har aldrig hört talas om att soc hjälper barnet i de här frågorna, men säkert har det hänt, hoppas jag, någon gång.

Utred om den andra föräldern ljuger. Det är inget ovanligt utan rätt vanligt efter som det är helt riskfritt. Bara att troa att en förälder har gjort något för attt den andra säger det är sjukt. Straff för lögnarna in med rutiner där inte socialtjänsten stödjer en förälder som ljuger. Det är även det vanligt

Eller varför inte bara lyssna på barnen? Som enligt Barnkonventionen är en rättighet för barn att få göra sin röst hörd!

Socialtjänstens vanligaste misstag är att lyssna på barnen och sedan tro att en förälder kan bekräfta bilden.. Socialtjänsten gör sig inga frågor om eventuella dolda motiv till anklagelser eller det underliga faktum att ett barn tidigt tar ställning mot en annan förälder. De har jämsöver i över 30 år gjort det oerhört lätt för sig med ensidiga utsagor, brist på utbildning och tydligen i brist på förstånd, förstört många barns uppväxt.

Det är mycket talande att allt fler domstolar insett att flertalet umgänges och vårdnadsutredningar inte skulle kallas det ens. Den som vill och kan borde samla in den för att forska fram ett talande, målande skräckexempel på hur man inte gör, att användas i utbildningen och utformandet av arbetsbeskrivningar för just denna paroll. Barnets Bästa.

M D-L gör sig hela tiden känd med att TRO att hon förstår vem som har rätt. Att det alltid är kvinnan som har rätt genom att anföra "barnens rätt". Det var på dessa grunder så vi hade häxjakter en gång i tiden. M D-L kan vara orsaken till att så många utredningar gått snett och tydligen fortsätter göra det. Socialarbetare ska inte vara rädda för att göra fel. De ska vara säkra på att de gör rätt. Att det senare tillståndet inte råder handlar om att med M D-L retorik föregår man allt utredningsarbete rörande skydd av barn till att handla om något annat än fakta. De många skandalerna och avslöjandena tyder på just det. Socialtjänsten har alltid lidit av dåliga resurser, usla arbetsförhållanden och plågade anställda. Dessutom ser det som om forskningen kom fram till att det är de nybakade som får de tyngsta jobben direkt. "Det skall böjas i tid det som krokigt skall vara".. Om det har med bristande intresse för just barnens bästa kanske vi inte ska försöka utröna.

Barn är tyvärr inte bättre än att de kan tvingas tycka illa om en annan förälder. Särskilt om det från föräldrahåll och inte oväntat släkten heller förs en kampanj mot den andra föräldern. Prinsessan på ärten hade säkert några föräldrar som var lika outsägligt plågsamma i sina krav att få dominera ett förhållande, en relation. Givetvis vill ingen i den miljön erkänna eller kännas vid att hela konceptet, livsskripten är fel och självbedrägliga. de gör alla förhållanden till en plåga. Att det sedan inte bara är bekvämlighet och gnäll som gör att relationer går över styr behöver väl knappast tilläggas. I detta fulspel av brist på självkänsla och distans måste ju självet gå segrande ur förlusten med den skavande hedern i behåll. Det är där barnen får bli skickebud, slagpåsar utmålade som offer. För dessa personer bryr sig inte om vem de skadar eller förgriper sig på för att slippa erkänna sina fel och faktiskt göra något åt dem. Hur det kommer sig att socialtjänsten levererar högvis med utredningar av konflikter, anklagelser vars sanningshalt fort hade kunnat avfärdas avslöjar ju de stora bristerna i utbildning och arbetsbeskrivning. Dessutom slinker de allvarliga fallen igenom i malströmmen av den sylt socialtjänsten sitter upptill öronen i.

Vuxna människor kan nog sköta sin relationer och separationer. Det är när inskränktheten hos socialtjänsten lägger de torra näsorna i den välbehagliga blötan som organen sväller och växer..

I motsats till ovanstående så växer många fler barn upp och blir trygga, självständiga får välja själva och blir vuxna under vad som kan kallas sansade former. De får inte sitt omdöme så grundligt skadat att de inte kan skilja sanning från lögn. Dessutom kan de ställa frågor som klargör vad som pågår. Det enda som hindrar de som inte kan eller förstår, är den egna övertygelsen om att de alltid har rätt. Dvs styr rädslan kommer det alltid leda dess bärare fel.

Ja, du har helt rätt i att PAS beteendet används av misshandlande män för att misskreditera mamman, det blir synnerligen tydligt här där pappans svartmålning av mamman skrivs in i domen.

Psykopater och män som kan manipulera hela systemet och ta på sig offerrrollen medans fotografier på blåmärken täckandes kvinnans hela armar talar för faktiska bevis av vad som hänt.

Att pedofiler är svåra att fälla och att de får fortsätta med sitt PAS beteende mot skyddande mammor är skandal, men så ser vi det i ökningen av självmord bland unga som fått växa upp med en pappa som kryper ner i sängen och förgriper sig på sitt lilla barn.

Helt sant!

Det du tar upp är bara toppen på ett isberg. Vi får dagligdags ta del av hur socialtjänsten, rättsväsendet och skolor blundar för barns problem på ett synnerligen hjärtlöst sätt. En radikal förändring kan vi inte vänta på hur länge som helst, det kostar för mycket lidande och i värsta fall liv.

Det behövs högre kompetens, mer empati och ett större engamang för de utsatta barnen i samhället. Dagens socialtjänst har gjort sitt! Besök gärna hjartamodochstyrka.com där en del av den massiva kritik som riktats mot såväl, rättsväsendet som socialtjänsten finns samlad.

Heder åt dig Monica, som kämpar för våra utsatta barn när samhället blundar!!!

Det är tråkigt att man återigen får en påminnelse om vilken okunskap som finns i det aktuella ämnet.
1. Självklart skall alltid barnens bästa gå i första hand! Ibland är dock problemet att fastställa vad som är bäst för barnet och det gäller då att veta att man verkligen slåss för barnet och inte för en till synes trovärdig förälder.
2. Det är det mest vidriga som finns när föräldrar misshandlar sina barn och när makar misshandlar varandra. Dessvärre händer det alltför ofta att både mammor och pappor gör det. Lika vidrigt är när en förälder ljuger om övergrepp eller misshandel för att nå fördelar.
3. Det finns en djup okunskap inom socialtjänst, polis, skola, åklagare m.fl. om att PAS faktiskt existerar och ibland utnyttjas i vårdnadstvister, av både mammor och pappor.
Familjerätten ska "beakta en anmälan om misshandel även om polisutredningen lagts ner", d.v.s. att den förälder som falskt anmäler den andre föräldern normalt har en fördel i vårdnadstvisten utan att i prinicp riskera någonting.
Har själv drabbats av detta och har idag en son som tror att hans pappa har kontaktförbud mot honom (och att han inte får kontakta sin pappa), vilket då även lärarna informerats om och trott på. När klassföreståndaren till sist kontaktade polis och fick bekräftat att det inte fanns något kontaktförbud och heller aldrig funnits något kom en polisanmälan från mamman för ofredande för att jag besökt pojkens skola (vilket jag hade all rätt att göra). Givetvis lades anmälan ner, men nu har pojkens mamma på nytt kunnat säga att jag nu har kontaktförbud och för säkerhets skull flyttat till en annan kommun där ingen känner tilll sanningen. Tillbaka till ruta ett igen och försöka ha tålamod tills pojken blir myndig?
Paula J har helt rätt i sin kommentar, om nu Monica verkligen kämpar för barnet och inte för mamman. Oftast är det väl så, men långtifrån alltid......

Med ditt resonemang Pappa så betyder det att man inte ska lyssna på barnen och en nerlagd förundersökning=att inget brott har begåtts. Det är just såna resonemang som bidrar till att barn far illa idag. I det fallet du beskriver verkar skolan göra misstag, vilket ofta är fallet och naturligtvis även det bidrar till felaktigheter.

Min egna uppfattning är att när man sitter i rätten och ska ta ställning till de här frågorna, är situationen mycket mer komplex än att ena parten är mogen och andra omogen. Det är inte svartvitt. Det framstår ofta som att båda föräldrarna är kanske något omogna i sina beteenden. Anklagelser mot motparten utan någon mer substantiell bevisning förekommer inte sällan i den här typen av mål. Att frånta barnet rätten att träffa båda sina föräldrar endast pga föräldrarnas oförmåga att samarbete, är nog inte så bra. Om det inte föreligger en fällande brottmålsdom, bör därför oskuldsprincipen tillämpas. Särskilt i sådana här mål där bägge parter har klara motiv att anklaga motparten för ett klandervärt beteende.

Håll isär barnens rätt att träffa båda sina föräldrar mot att tvingas umgås med båda, eller enbart den ena. Det är två olika saker.
Bara för att ett brott inte har kunnat styrkas till den grad att det leder till en fällande dom innebär inte med automatik att det inte har hänt. Även här - håll isär brottmål och vårdnadsmål.

Och återigen - lyssna på barnen, ta hjälp av barnpsykiater om det behövs.

Om du sitter i rätten och dömer i dessa frågor har du lagboken att ta hänsyn till och när det finns läkarutsagor på blåmärken efter våld av fadern och läkaranmälningar för oro över barnen och pappan "beskriver" mamman som jobbig, då har du en lag som säger att barn har en absolut rätt att slippa våld. Här beskriver också en dagisfröken hur barnen berättat att pappan knuffat och slagit mamman i hemmet framför deras ögon. Ett våld mot mamman är ett våld mot barnet, bara det i sig. Kvinnomisshandlare skyller alltid på offren det är ju inget nytt. Att ha fått nog mot en misshandlare är inte ett skäl att mista vårdnaden om barn.

Det krävs att ni utbildar er i kvinnovåld och tar det på största allvar.

Barn har rätt till en trygg uppväxt. Och de har rätt att ha en trygg miljö utan en stalkande fader som fortsätter eftervåldet och hoppas få fortsätta sin kontroll genom att få ensam vårdnad om barn.

Det finns statistik på att misshandlande män förgriper sig på barnen i mycket hög utsträckning, att misshandlande män har en tendens att söka ensam vårdnad i mycket högre utsträckning än fredliga BRA pappor.

Pappan ovan här, att han skulle vara oskyldig till incest och sexuella övergrepp på sina styvbarn, trots Sveriges oförmåga att fälla dessa grova brottslingar, är, i det närmaste obefintlig. Att han är skyldig till misshandel av mamman framför barnen det erkänner han ju själv.

Även vuxna får lätt blåmärken av b-vitaminbrist. Vad barnen sett och hört måste ju vägas utifrån vad som skett. Någon garanti för vad som skett går ju inte dra utifrån deras utsagor.

Det är ju ganska enkelt att utifrån blåmärkenas utformning avgöra om de tillkommit av slag eller av motstånd och fasthållning. Att sakna märken av slag i ansiktet eller i övrigt på kroppen kan ju tyda på att det inte rörde sig om en misshandel ens. Jag kan utifrån vad du påstår se att det inte är självklarheter du kommer med.

Jag får en obestridlig lust att fråga dig vad som pågår utifrån dessa nedanstående påståenden. Dessa tar sin början i sex års ålder. Då har dagis och fritids redan varit ett helvete för barnet med mobbing och utsatthet. Barnet har tappat allt sitt hår av stress. Har redan på dagis svårt att anpassa sig.

"Jag måste berätta allt som hänt hos pappa annars blir mamma arg"
"om jag säger att det varit roligt hos pappa blir mamma ledsen"
"..men pappa du är ju snäll"
"pappor ljuger"
"om jag hamnar i bråk får jag skylla mig själv".

I allt gjorde mamman ett mycket dåligt och ansvarslöst intryck på fritids och i skolan.

Om du satt på socialtjänsten skulle du sitta lugnt kvar? Om du hade en chefsställning skulle du undra vad en vårdnadshavare håller på med? Dessutom en som ni stött i flera år? Det blir givetvis svårare och svårare med åren att låta barnets bästa, fakta och sanningen vinna över prestigen.

Så ett glatt och livfullt barn förvandlas till en skugga av sitt ursprungliga jag och både mamman och socialtjänsten är nöjda...

Nog hör PAS och falska anklagelser om pedofili ihop, men tyvärr inte alls på det sätt du hoppas och tror.

En skolkurator sa till mig en gång i tiden, det spelar ingen roll om det barnet berättar är samma som vi vuxna upplever det. Det är barnets verklighet och sanning och det måste man ta på allvar
Men förövarna gör allt de kan för att stoppa detta. Ändå förstår inte socialtjänsten detta vilket borde få alla att fatta misstankar om att vill tysta barnen och har något att dölja.
Så fort någon andas PAS, koppla in barnpsykolog så barnen får det stöd de behöver!

Svaret på de ovan citerade raderna från soc. var. "Barn säger så mycket" och det gör de ju. I socialarbetarens utbildning verkar inte sunt förnuft få råda. Jag skulle utan att förgripa mig på tonen av allvar göra jämförelsen mellan soc. och flertalets påvars oinskränkta uppfattning om och beskrivning av Gud. Det är bara de som får det hela att gå ihop och hoppas det verkar sant.. Att man kompenserar för sina egna tvivel med halsbrytande logik är tydligen en spridd metod. Se vidare inlägg av mig på; http://www.dagensjuridik.se/2015/02/det-finns-tre-typer-av-advokater-ave...

Har läst artikeln både igår och idag ett antal gånger men likväl så hänger jag inte med i resonemanget som förs i artikeln.

Är det en man som har friats i domstol i ett brottmål och därefter även har fått ensam vårdnad?
Har den andre pappan (som omnämns i artikeln som biologisk far till "bonusbarnen") verkligen blivit av med vårdnaden för att han försökte slå larm till myndigheter?

Är det verkligen så att en fd polis sätter likhetstecken mellan återupptagen FU och "misstänkt" eller som i rubriken till och med "misstänkt våldtäktsman"?
Det borde väl vara rätt så grundläggande kunskap hos en polis, att en återupptagen FU inte per automatik leder till att någon är ens skäligen MT.

Artikeln spretar åt alla möjliga håll och det blir omöjligt att dra någon slutsats av det som framförts.

Till alla som nu tänker hoppa in och skriva "barn" eller "barnperspektiv" med versaler- nej, jag är inte på någon förövares sida, varken i artikeln eller i liknande mål.

"Domstolar har insikt i att ca 6000 falska våldtäktsanmälningar skett/sker per år i Sverige"

Var hittar jag en källa som bekräftar denna siffra?

Patrik.
Ett trettiotal filer till dags och kvällspress publiceringar är i av mig, i tidigare inlägg publicerade i Dagens Juridik, således sök via internet.
Mvh.

Jag är mamman det skrivs om här.

Jag vet inte var du får dina "fakta" ifrån. Det du skriver är i mångt och mycket osanning som är väldigt märkligt.

Det finns mycket bevisning i ärendet vad vill du veta eller ta del av?

Fredrik1.
Förundersökning - polisutredning pågår. Misstänkt är man tills den är avslutad. Antingen läggs FU ned eller åtal väcks. Friad eller fälld.

Föreställ dig att en våldtagen kvinna polisanmäler en man, men tvingas bo eller umgås med den misstänkte under utredningstiden. Vågar hon berättar? Blir hon hotad? Tar hon tillbaka sin berättelse?
Samma sak gäller förstås barn, men de är mindre, mer sårbara och totalt utlämnade och oskyddade. Att de ska få förutsättningar att berätta under trygga former och slippa vara rädda är en självklarhet. Likaså att de ska kunna bli läkarundersökta för sina ev. skador. Det kan inte vara den misstänkte vårdnadshavaren som ska kunna bestämma detta - framförallt inte under pågående polisutredning. Att inte våga berätta betyder förstås att polisutredningen läggs ned i brist på bevis.
Socialtjänstens beslut ska ligga på en annan nivå och en riskbedömning ska göras oberoende av bevisad skuld eller ej. Ibland visar förundersökningen att inget brott kan ha begåtts, men innehåller polisutredningen starkt material som talar för våld och övergrepp så ska barnet skyddas. Också obevisade brott kan ha inträffat. Lagen är tydlig, men följs inte. Att vara alkoholmissbrukande förälder är inget brott, men barnet skyddas förhoppningsvis ändå och får en annan vårdnadshavare.

Av det referat som återfinns i artikeln, så framgår på intet sätt att det är någon som är misstänkt.

Menar du nu (i din kommentar här) att det verkligen är din åsikt, att det finns ett likhetstecken mellan "FU pågår" och "misstänkt gärningsman" (eller i artikelns exempel "misstänkt våldtäktsman")?

Jag kan inte tolka det på annat sätt när du nu skriver:
"Förundersökning - polisutredning pågår. Misstänkt är man tills den är avslutad.".

Det här låter minst sagt märkligt, om inte du som fd polis, skulle känna till att en FU kan bedrivas utan att det finns någon som är skäligen misstänkt.

Vad du anför i övrigt, väntar jag med att besvara tills dess att du ger klara besked om huruvida det verkligen finns någon som är misstänkt eller ej.

Antingen finns det en misstänkt eller inte.
Finns ingen så kan spaning pågå i ärendet.
Men i det här fallet finns en misstänkt, så vad är problemet?

Då har vi alltså nu fastställt att mannen i artikeln är inte (i motsats till det du anger artikeln) skäligen misstänkt för något brott.

Det handlar alltså då om en individ som är frikänd i domstol men där åklagaren har återupptagit FU för ytterligare åtgärder i densamma. I mina ögon är det väl i vart fall hyfsat väsentligt, huruvida mannen ens är misstänkt eller ej.

Vart man sedan landar i form av lösningar på situationer där folk är misstänkta för brott samtidigt som de är målsmän för brottsoffren (vilket då uppenbarligen inte gäller artikeln), det har i vart fall jag inte någon vettig idé om.
Men med tanke på hur vårdnadstvister alltför ofta ser ur, så bör man nog tänka till både en och två gånger innan man (myndigheterna) bestämmer sig för någon slutgiltig grundmall för dylika situationer.

Då tar jag och citerar början av min ursprungliga kommentar längre upp här i kommentatorsfältet (och hoppas att du nu kan bringa klarhet i frågorna)

"Fredrik1 fre, 2015-03-06 11:04
Har läst artikeln både igår och idag ett antal gånger men likväl så hänger jag inte med i resonemanget som förs i artikeln.

Är det en man som har friats i domstol i ett brottmål och därefter även har fått ensam vårdnad?
Har den andre pappan (som omnämns i artikeln som biologisk far till "bonusbarnen") verkligen blivit av med vårdnaden för att han försökte slå larm till myndigheter?"

Jag är utöver det, fullt på det klara med hur FU är reglerat. Det är därför som jag är uppriktigt förvånad över att du dels i artikeln men även här i kommentatorsfältet har hävdat att "aktiv FU = misstänkt gärningsman", vilket inte har något att göra med huruvida det finns en känd sådan eller ej.

Nu är det ju ändå som så, att det är Du som i artikeln påstår att det är en "misstänkt våldtäktsman" osv, vilket är rätt så allvarligt om man inte har fog för sina påståenden.

Det vore kanske på sin plats att DJ-redaktionen korrigerar det här i artikelns rubrik, ingress samt i brödtexten.

Att överåklagare skriver "brott anses begånget" betyder att brottet anses begånget. Det finns alltså såpass mycket bevisning i ärendet att åklagaren väljer den formuleringen.

"Individen är inte frikänd i domstol eftersom fallet inte är prövat där." Då kan väl ingen vara skyldig heller? Sådan är väl vår lag skriven. Oskyldig tills motsatsen bevisats. Du anför alltså som bevis för anklagelserna att dina misstankar inte prövats i domstol.. Är inte det en självuppfyllande profetia snarare än grund för lagföring och åtal?
Kvastlika existenser försöker sopa rent inte bara framför sin egen dörr utan hela rättssystemets gångar i förhoppningen att verka trovärdiga och sopar ju undan domstolarnas arbete också i sin iver och förhoppning att helt enkelt måsta ha rätt..

Göran, enklast och bäst för barnen vore att ´både socialtjänst och domstolar implementerar regelverket:

Barnets rätt till båda sina föräldrar får inte innebära att barnet måste leva med eller umgås med en förälder under alla förhållanden. Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla. (Prop 2005/06:99).

Domstols official ansvar medför att den ska ta ställning till samtliga relevanta omständigheter, antingen de är åberopade eller inte och avgörande ska ske i enlighet med barnets bästa, hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. (Prop 2005/06:99, s40).

Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla (Prop 2005/06:99, s42).En polisanmälan om våld som inte lett till en fällande dom kan inte tolkas som att det är klarlagt att barnet inte löper någon risk (Socialstyrelsen 2010-6-9). Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla. (Prop. 2005/06:99, s.42).

Ingenstans i förarbeten anges eller antyds krav om våld av allvarlig art för att gemensam vårdnad inte ska medges, däremot att gemensam vårdnad inte är lämpligt om våld förekommer (Prop 1997/98:7 s107).

Det behöver inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att risk föreligger att barnet far illa, det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för det. Omständigheter som därvid kan spela in kan vara umgängesförälderns allmänna attityd till våld, eventuella tidigare övergrepp, hotelser om övergrepp m.m. (Prop 1992/93:139 s37).
Också övergrepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas (Prop. 1997/98:7).

Lyssna på barnen som är experter på sin egen verklighet !

Tack Carolin!
Klargörande!!

Monica och Carolin,
hur ska man göra under mellantiden, medan utredning pågår? OM det är så - som jag hört inte alls är så ovanligt - att mamman falskeligen beskyller och polisanmäler pappan för våld och hot om våld mot henne och mot barnen, var ska barnen bo medan detta utreds? Ska barnen bo hos den ljugande och duperande mamman och därigenom riskera att hela relationen med pappan skadas, kanske för all framtid, på grund av samliv med en ohederlig förälder? Och hur ska pappan göra för att freda sig och får umgås med sina barn, om inte ens en nedlagd förundersökning eller frikännande är tillräckligt för att han ska anses oskyldig? Är det inte farligt nära ett justitiemord av pappan, och en havererad relation mellan barnen och honom, som beror på rena lögner från en manipulerande mamma i kombination med ett regelverk som i praktiken gör pappan rättslös? Och om det visar sig att det faktiskt var rena lögner, borde inte mamman avskäras från all påverkan på barnen efter det? Hamnar vi inte i att barnen i varje konflikt där påståenden om våld görs måste flyttas från BÅDE mamman och pappan till ett separat familjehem till dess att frågorna är slutligt utredda? Det verkar extremt svårt att veta vad som är barnens bästa i en sådan konflikt. Som tydligen inte alls är ovanlig, tragiskt nog.

I detta fall finns bevisning gällande faderns våld både i egna erkännanden, barnläkares orosanmälningar, 4 barns berättelser om våldtäkt, foton av mamman blåslagen från där hon inte velat polisanmäla, dokumenterade sprickor i analen på ett mkt litet barn och flertal barns berättelse om våld som de beskrivit i polisförhör. Åklagare skriver i Förunderdökningsprotokollet gällande grov våldtäkt mot barn; "brott anses begånget,"

Detta skall tas hänsyn till av socialtjänst och Tingsrätt framförallt. SKALL!

Monica Dahlström-Lannes tror att incest är en folksjukdom!
http://www.aftonbladet.se/debatt/article10981459.ab

Tack Janne L för att du informerar mig om en artikel från 2006. Jag har varken skrivit artikeln eller satt rubriken!

Att kolla fakta är viktigt. Vad tycker du?

Att flytta barn till fosterhem, upplever barnen som ett straff för att de vågade vara ärliga. Det är ännu ett fruktansvärt övergrepp mot dem.
Kanske kunde umgänget med den misstänkte föräldern övervakas - under förutsättning att barnet vill ha umgänge!!
Susanna, du låter som en förövares nya offer. Jag hoppas det inte är så.

I så fall ska det göras i form av en fotnot då redaktionen inte bör gå in och ändra saker i en debattartikel av formaliaskäl. Personligen anser jag att de uppgifter som framkommer i kommentarfältet räcker och att ett klargörande är övermaga.

I princip har du rätt, men då artikeln tycks bygga på just föreställningen att här är det frågan om en misstänkt (i diverse variabler) vårdnadshavare, så är det i vart fall för mig en aning svårsmält "formalia".

Det är ju en rätt så stor skillnad på att vara anmäld och i ett senare skede misstänkt (oavsett brottstyp).

Anna, hade vi haft en fungerande socialtjänst i landet så hade inte haft så ofantligt många ungdomar i Sverige som skär sig, är deprimerade och använder alkohol och droger, pierecieng.

Vi som växte upp på 1960-talet med bullbakande mammor som överröste oss med tid och kärlek har svårt att hantera landets haveri där socialtänsten som skall hjälpa och stötta, många gånger trasar sönder liv. Vi tillsammans måste sätta STOPP för denna utveckling!!T o m socialdemokratiska barn-och äldreminister är oroad över socialtjänsten i detta land.

Jag har förlorat ett söndertrasat barn i suicid, full med skärskador och drogproblematik efter en barndom full av övergrepp. Nu berättar syskonen om liknande övergrepp men likt förbannat hänvisar socialtjänsten till en föräldrakonflikt trots att historiken säger sitt.
Jag utpekas som den förälder som brister i föräldraskapet och förövaren manipulerar dem väl. Kanske med tanke på hans arbete inom rättsväsendet som ökar hans trovärdighet med automatik, vad barnen berättar är inte intressant.
Socialtjänsten spelar honom rätt i händerna när de väljer att kalla det föräldrakonflikt och ifrågasätta samarbetet föräldrar emellan istället för att lyssna på barnen.
Ytterligare barn som går en förlorad barndom till mötes för att man väljer bort att lyssna på barnen.
Och dömd, det blir han aldrig, oavsett barnens skador eller utsagor....

Ensamma mamman, jag beklagar din situtation, men är inte ett dugg förvånad. Däremot så är jag övertygad om din exmakes arbete inom rättsväsendet inte är till din fördel. Tyvärr!!
Har själv haft vårdnadstvist(er) där förövarna är läkare, men domstolen nästan står och niger för dem, trots att det finns barn och kvinnor som har lämnat skriftliga detaljerade beskrivningar om fysiska och psykiska övergrepp. ALLT skylls på barnens mor, trots att barnen som är vuxna inte vill kännas vid sin biologiske far- och farfar. Har man en min fin titel, en duktig advokat och är manipulativ, då kan man nästan alltid betrakta sig som segrare inom rättsväsendet.

Det sorgliga i det hela är att han driver detta i ett försök att skada mig, inte av intresse för barnen mer än att hitta någon att få utlopp för sin sadistiska läggning på.
Det skadar barnen men aldrig mig som istället kan fokusera på att läkas och göra den karriär som fått stå på hänt.
Det är han som får stå i skiten med flera traumatiserade barn i framtiden och försöka hålla sin fina fasad som redan nu krackelerar...

Ensamma mannan, tror inte att du kommer någon vart med denne man. Försök att hålla Dig undan och minimera bråken så att barnen inte tar mer skada.

Vill tacka Monica Dahlström-Lannes för fantastiska insater för våra barn. Skulle vilja se denna kvinna som barnminister i detta land!!!

VERKLIGHETEN KAN INTE FÖRNEKAS!
Våld och övergrepp mot kvinnor och barn existerar. Också mord.
Ca 40% av mammors mördare får vårdnaden om barnen.

Läs mer i Aftonbladets databas
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/fall/

eller lyssna på
BARNEN SOM BLEV KVAR
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/film/

"Domstolar ska inte kunna tvinga barn att bo hos en misstänkt våldtäktsman". Varför då? Eventuella sexuella böjelser har väl inte med föräldrarförmågan att göra? Avkriminalisera istället sexköp och öppna lagliga bordeller så kanske Sverige inte behöver skämma ut sig som det stora våldtäktlandet i norr.

Insnöad tant...

Just så – du är en insnöad tant som skämmer ut dig !

Du vill ha lagliga bordeller så att män som våldtar kvinnor och barn får hjälp att kontrollera sina djuriska sexuella begär och så tror du bordellerna skulle förbättra Sveriges anseende utomlands.

Prostitution är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Sexköparen i Sverige (var åttonde man) kommer från alla åldersgrupper och samhällsklasser. Majoriteten av dessa män är gifta/sammanboende och har barn.

Vems mamma, syster eller dotter tycker du att dessa män ska ha rätt att köpa?

Det är inte sexköpslagen det är fel på utan personer som du som ser det som en rättighet att köpa, sälja och utnyttja kvinnor och barn genom att prostituera dem.

Många kommentarer och yttranden om Monicas insändare
Vi ser hur illa det går för den förälder som för sociala myndigheter berättar det barnet berättat.
Det är en slump om den mamman blir tagen på allvar.
Slumpen beror på var i landet man bor.
Sexualbrott mot barn ledd av åklagare i Eskilstuna och föräldern har tur att 69% av utredningarna leder till åtal för en som misshandlat eller sexuellt förgripit sig på barn
Om åklagare i Luleå får leda förundersökning leder 5% till åtal.
Kan det ha att göra med Monicas insats eller inte.
Det är otroligt att lekmän kan kritisera henne som man gör.
Utan Monicas Eskilstuna Modell där Polis Socialtjänst Sjukvård och skola samarbetar hade man aldrig nått sådan framgång.
När barn någonstans i Norrbotten berättar att de misshandlas, torteras och utnyttjas sexuellt
Säger åklagar i Luleå att "man ska Inte rota i andras liv"
Är det inte åklagaren som ska rota och riktigt ordentligt.
Det hjälper inte att tycka vad andra borde göra när situationen är ett faktum
Det hjälper inte att tycka att soc borde göra si och polisen borde göra så.
Det hjälper Inte att "lära" en åklagare att jobba rättssäkert När man redan har bestämt sig.
Det som 2015 skulle nå framgång borde vara om det i skolan obligatoriskt kom vuxna människor och informerade barnen redan i låg och mellanstadiet som ett obligatoriskt ämne i SO om
Vikten av att barnet vågar berätta
Vikten av att barnet inte ska påverkas utifrån och inte våga berätta när det händer
Vikten av barnets mänskliga rättigheter
Vikten av barnets rätt att alltid bli hörd om det som gäller barnet själv och dess framtid
Vikten av att vara väl förberedd om och när det händer att tydligt berätta och förklara för polis och socialtjänsten så att fler barn kan räddas
Barnen ska lära sig tidigt att de lyssnas på och att de respekteras och att det som de berättar kan förändra hela deras liv och att det faktiskt kan hänga på dem själva Enbart
och att de själva kan bryta ett mönster där de tillåts förnedras, straffas, och utnyttjas på olika sätt
Vi måste genom utbildning i Skolorna tidigt utbilda barnen
Det är för sent att utbilda vuxna det har vi många exempel på.
Att som utbildare i skolor Våga ge exempel hur illa det kan gå för barnen om man inte vågar berätta.
Någonstans i Norrbotten dömdes en pappa till vårdnadshavare över ett barn trots att 4 Dagisfröknar vittnat om att barnet fot illa i hans vårdnad.
Dagisfröknarna lät också meddela att?
Var ska vi vända oss när Socialtjänsten inte agerar.
Barnet har visat berättat och genom olika kroppsskador bekräftat misshandel och sexuella övergrepp.
5 % leder till åtal i Norrbotten. Sämst i Landet.
Kan det bero på åklagarens argument
"man ska inte rota i andras liv"

Kunskap contra motsats visar sig alltid i resultat så ock avseende lekmän som du och trotts de facto anser du det otroligt att lekmän kan kritisera henne som man gör".
Debatt innefattar olika åsikter och ett stort antal av de debattörer du som lekman, kallar lekmän, har de facto gedigna kunskaper och de lekmän som agerar falska angivare avseende pappan i artikel, bör inse att Dagens Juridik era e-mejl adresser så ett gott råd är att redovisa era åsikter, eventuella källor och inse att falska angivelser har straffskala fängelse.

Bortom rimliga tvivel fastställt är att du saknar av juridisk insikt och därav informeras om att I Sverige Domstolar är det endast åklagare, ordförande och försvar som har juridisk insikt, vilket inte kommunpolitikerna i dömande församling har och om det finns läkarutsagor på blåmärken efter våld, ska de efter vittnesutsagor av mamman och pappan med vittnens diametralt motsatt utsagor, bedöma vem som åsamkat skadorna på barnen, vilket inte är det enklaste.
I Sverige lagar stiftat är aga förbjudet men i ord mot ord situation är det complicita att för domstolarna bortom rimliga tvivel fastställa om det är en förälder eller båda som utövat våld mot sina barn, eller att inget våld förkommit och barnens "blåmärken" har normala orsaker, vilket är synnerligen vanligt.

I vårdnads ärenden står ord står mot ord och risk finns att fanatism utgör att ursprungssannolikheten kan överskattas och med det menas att en förklaring som verkar mycket osannolik, inte får avfärdas utan vidare, bara för att den strider mot det som erfarenhetsmässigt brukar inträffa och en vårdnadshavares uppgifter är inte tillräckligt, då ord står mot ord.
Mammans uppgifter kan förvisso vara tillräckliga för fällande dom, men det räcker inte att uppgifterna framstår som mer tillförlitliga än pappans och domstolens huvuduppgift är att bedöma trovärdigheten avseende dem båda och att samma beviskrav, ställt bortom rimligt tvivel, gäller.
Utredning och bevisning ska bedömas förutsättningslöst efter de särskilda omständigheterna och kriterierna är inte ett fast lösningsschema som ska följas till punkt och pricka och en fråga domstolen måste ställa sig är om mamman eller pappan har anledning att tal osanning om händelser avseende deras barn, eller annars lämna osanna uppgifter.
Anledningar kan vara hämnd, starka personliga motsättningar mellan föräldrarna, att någon av dem lider av själslig ohälsa eller är ur balans på annat sätt och avseende påståenden om övergrepp ska domstol fastställa om de begåtts.
I detta ärende har domstolen fastställt att de påstådda övergreppen, inte skett.

En vårdnadstvist och rättegång innebär naturligtvis stora påfrestningar för mamman till barnen, men det behöver nödvändigtvis inte innebära att hennes uppgifterna är sanna och att en person, liksom hans eller hennes berättelse uppfattas som trovärdig, behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga, utan kan sammanhänga med hämnd, eller att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fast uppgifterna, delvis eller helt, har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, eller annan yttre påverkan på minnet innefattar exempelvis, hjärntvätt av fanatiska självutnämnda experter och eller andra omedvetna förskjutningar i minnesbilden.
Vid prövningen av skuldfråga måste självfallet tas hänsyn till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet, mamman och pappans trovärdighet och sannolikheten i deras olika berättelser ska bedömas, också avseende incestanklagelser som kan försummats av polis/åklagare.
Särskilt noggrant ska domstolen beakta omständigheter som kan tala för att någons uppgifter är mindre tillförlitliga av motsättningar dem emellan, eller att någon av dem manipulerats att lämna falsk utsago eller har andra skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot, den andra föräldern.

Barn blir inte hjälpta av enögda fanatiska opinionsbildares kvasivetenskapliga påståenden som så ock framförts på Dagens Nyheter debatt och en docent Tomas Eriksson, specialist i rättspsykiatri varnade Domstolarna och åklagarmyndigheterna att i vårdnadstvister låta falska profeter som tjänar stora pengar på att falskt peka ut incestförbrytare ska stoppas och lydande: Uppenbarligen syftar hon (den falska profeten) till att förstärka de många myter som hotar rättssäkerheten på detta område och med en lång rad kvasivetenskapliga skrifter i ämnet. Om ett barn inte tycker om filmjölk anser (namn på falsk profet) att barnet kan ha utsatts för oralsexuella övergrepp. Är barnet livligt och utagerande rekommenderar hon incestutredning. Visar barnet tecken på depression eller sömnsvårigheter är diagnosen densamma: misstanke om sexualbrott.
Jan Guillou skriver i sin bok “Häxornas försvarare”, Piratförlaget 2002, likheten mellan 1600-talets häxprocesser och vår tids stora rättsskandaler, framför allt i incestmål, citat: Det tycks inte finnas gränser för vad vi människor kan fantisera ihop när ryktesspridningen tar fart. Det är beklämmande att vi inte kan ta till oss de lärdomar historien ger och många rättsskandaler hade kunnat undvikas under senaste 20 åren.
Vid tidpunkt Riksåklagaren Klas Bergenstrand gav nya direktiv till landets åklagare, bland annat lydande, citat: Ledande frågor kan få barn att berätta de mest otroliga historier om satanism och sexuella orgier. Med tanke på vad som här beskrivits borde en sådan ändring vara självklar för att öka rättssäkerheten. Slut citerat.

Barn har rätt till en trygg uppväxt och trygg miljö så ock med en förälder i ensam vårdnad och den andra är och kommer alltid att vara förälder, men enda sättet att vara det tillsammans med sina barn är att vända ryggen åt fanatiska självutnämnda experter vars uppvigling till att falskt tillvita pappan för övergrepp på barnen med all sannolikhet har stor del av i domstolar allt mer ofta fattat beslut att den falskt tillvitade föräldern, ges ensam vårdnad om barnen, i stället för att besluta om delad vårdnad.
Mvh.

i det fall mamman beskriver skyllde pappan att hon skulle vara psykiskt instabil
Det kontrollerade aldrig någon upp under perioden Man litade på den misstänkte.Han beskyllde också mamman att ha tre psykiska diagnoser varav en var Munchausen By . Mamman har två oberoende expert utlåtande på att hon är frisk.
den diagnosen är bra att använda sig av när man vill vilseleda uppmärksamheten från det saken handlar om Sedan om och i detta fallet som pappa vara högt uppsatt och inflytelserik blir det genast ett svårare val att både som socionom och utredare men också som polis att begripa att en kollega kan skada barn Att i stället kritisera mamman som psykiskt instabil är en lättare vapen att ta till sig som utredare när förnuftet saknas också som hos Therese Angelique i inlägget ovan
Din rappakalja hade passat bättre i hur det borde vara i "handbok för ovetande vid vårdnadstvist"
Verkligheten ser annorlunda ut
Och din aggressiva läggning vinner heller inte stor publik
Utbilda dig vidare och återkom när du inte bara vistas bland insnöat folk
Och lär dig och fatta dig kort så att budskapet når fram
Ordbajseri slå upp det ordet vid fortsatta inlägg
Att citera andra med långa inlägg ökar inte din trovärdighet som medmänniska