”Det är allvarligt att det inom polismyndigheten finns bristande kunskaper om förutsättningarna för en så vanligt förekommande tvångsåtgärd”, skriver JO.
På grund av bristande dokumentation har det varit svårt för JO Cecilia Renfors att reda ut vad som faktiskt hände och vilken grund polisen hade för flera av de beslut man fattade i ärendet – någonting som JO i sig understryker är ”anmärkningsvärt och otillfredsställande”.
JO lyckades dock reda ut följande om fallet:
Enligt ett domstolsbeslut skulle mannen få ensam vårdnad om sin dotter. Mamman skulle enligt beslutet lämna över henne men i stället försvann hon med dottern.
Efter drygt två år kunde dottern och pappan återförenas via socialtjänsten. Det var då som mamman polisanmälde pappan och anklagade honom för att ha våldtagit dottern några år tidigare. Det var när överlämnandet skulle ske som pappan greps misstänkt för våldtäkt.
JO konstaterar att beslutet att gripa mannen fattades på ett bristfälligt underlag och på oklara grunder. Anmälan avsåg ett brott som skulle ha skett för flera år sedan och som redan hade varit föremål för polisanmälan och utredning.
Enligt JO fanns det varken någon tillräckligt stark misstanke mot mannen eller några utredningsskäl som motiverade ett gripande.
Sedan mannen hade varit gripen i cirka en timme beslutades det att han i stället skulle hämtas till förhör utan föregående kallelse. JO anser att även det beslutet var felaktigt. ”Det framstår i det närmaste som en förhastad åtgärd som vidtogs när det stod klart att det inte fanns tillräckliga skäl för gripande”, skriver JO som understryker att hämtning till förhör inte får användas som substitut för ett gripande när förutsättningarna för gripande inte är uppfyllda.
Nästan tre timmar senare beslutade åklagaren att mannen skulle friges utan att förhör hade hållits. Som skäl för frigivningen angavs bland annat att beslutet om hämtning hade grundats på en polisanmälan om ”mycket gamla brott som tidigare hade anmälts och som det för närvarande saknades anledning att misstänka någon för”.
I yttrande till JO från polismyndigheten framgår:
”Hon (en kommissarie) har uppgett att anmälningarna hade kommit in under 2013 men att det var mycket som tydde på att de avsåg händelser som redan var anmälda och utredda och där förundersökningen var nedlagd. Det fanns inte några beslut om tvångsmedel eller direktiv att X (mannen) skulle förhöras eller delges någon misstanke.”
JO skriver:
”Sammanfattningsvis konstaterade polismyndigheten att såväl beslutet om gripande som beslutet om hämtning till förhör inte föregicks av en tillräckligt noggrann prövning och att de fattades utifrån felaktig information.”
JO Cecilia Renfors konstaterar först att ett gripande är ett allvarligt ingrepp i den personliga sfären och måste ha rättslig grund. JO skriver:
”Sammanfattningsvis anser jag att det varken fanns rättsliga förutsättningar för att gripa X eller att hämta honom till förhör. Det framstår som om de berörda befattningshavarna har missförstått situationen eller dragit förhastade slutsatser, och de har inte heller kontrollerat tillgängliga fakta. Detta har medfört att det har fattats felaktiga beslut, vilket har drabbat X i en för honom redan pressad situation. Med denna bakgrund vill jag betona att beslut om tvångsmedel måste vara väl övervägda, även i brådskande fall.”
JO påminner om att hämtning till förhör aldrig får användas som ”substitut” när det inte går att göra ett gripande.
När det gäller beslutet att förvara mannen konstaterar JO att det var felaktigt. Hon skriver också att beslutet ”inte kunde ha varit rättsligt motiverat”.
På grund av alla felaktiga och dåligt underbyggda beslut riktar därför JO kritik mot två ansvariga polismän. Dessutom får polismyndigheten som sådan också kritik. Av ”kontroll- och rättssäkerhetsskäl” uppmanar också JO polisen att i framtiden bättre dokumentera varför man beslutar om tvångsmedel.
Läs hela JO:s beslut här.
Foto: Mats Andersson/TT
