Sommaren har varit ovanligt lång och varm, vilket även märks i utbudet av intressanta förvaltningsrättsliga rättsfall och myndighetsbeslut. Några mycket intressanta beslut avseende huruvida överklagbarhet föreligger i ett ärende, och i så fall för vem, meddelades dock av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) strax före sommaruppehållet.
Även ett, särskilt för de offentliganställda, intressant JO-ärende kommer att behandlas denna gång – och en gratulation till Centrum för Rättvisa för skadeståndet till Blake Petersson.
De två ärendena från HFD – beslut i mål nr 2072-14 och mål nr 7854-13 (HFD 2014 ref. 38), båda meddelade den 16 juni 2014 – avser omhändertaganden av barn under 15 år enligt lagen om vård av unga (LVU), men utgången blev olika i de bägge målen, beroende på hur respektive ombud hade utformat sin överklagandehandling.
Kärnfrågorna är dock desamma och Advokatsamfundets yttrande återfinns i målet 7854-13, varför handlingarna i båda avgörandena är av stort intresse, även om utgången här blev att det sistnämnda målet avskrevs, då den åtgärd som överklagats – ett omedelbart omhändertagande – redan förfallit i och med att förvaltningsrätten fattat beslut om vård.
Problematiken i ärendena rör frågan om barns rätt att få komma till tals, vilket de garanteras i artikel 12 i Barnkonventionen (BK). Svensk rätt anpassades till denna artikel den 1 januari 2013 genom en ändring av 36 § LVU. Avsikten med lagändringen är uttryckligen att förstärka barns möjlighet att få sina åsikter om ett vårdbeslut beaktade. Hänsyn måste härvid tas till det individuella barnets ålder och mognad.
De principiellt intressanta problemen som uppstått i de nu aktuella ärendena är dock två:
- För det första uppkommer frågan om besluten om LVU-omhändertagandena kan anses ha gått barnen emot, då deras ombud och ställföreträdare uttryckt samtycke till desamma, det vill säga är ärendena i så fall överhuvudtaget överklagbara enl. FPL 33 §?
- För det andra uppkommer den principiellt intressanta frågan om ett ombud nödvändigtvis måste dela sin huvudmans åsikter för att få företräda densamme, vilket är den fråga Advokatsamfundet behandlar i sitt yttrande i målet 7854-13.
Samfundet kommer sammanfattningsvis till slutsatsen att om ett ombud skulle anses förhindrad att föra ett barns under 15 år talan, när åsikterna om lämpligheten av åtgärder går isär, skulle detta innebära att barnet på detta sätt förvägras en flerinstansprövning. Ett ombud måste därför medges behörighet att representera sin huvudman – barnet – vid en begäran om överprövning av ett vårdbeslut.
Parallellen kan enkelt dras till situationen med en vuxen huvudman som vill överklaga till exempel en misshandelsdom – även om ombudet är övertygad om omfattningen av huvudmannens skuld och behov av ett frihetsberövande – anses det självklart och förenligt med rättsstatens grundvalar att ombudet ska medverka till att försöka få huvudmannen frikänd eller åtminstone att få straffet utformat så skonsamt som möjligt ur huvudmannens synvinkel.
HFD fann i mål nr 2072-14, med hänvisning till den utförligare redovisade utredningen i mål 7854-13, att ett ombud måste få föra ett icke processbehörigt barns talan, även om han inte delade barnets åsikt om ett vårdbeslut, mot den vårdnadsdom barnet anser går honom eller henne emot (FPL 33 §). HFD upphävde därför i detta ärende kammarrättens avvisande av ärendet och återförvisade målet till kammarrätten för fortsatt handläggning.
Utöver dessa beslut från HFD, finns självfallet det ur konstitutionell synvinkel ytterst välkomna avgörandet i det s.k. ”Blake-målet” ( HD, mål nr T 5516-12), vilket kommenterades av Clarence Crafoord i april. HD finner i sitt avgörande att skadestånd skall utbetalas av staten för Skatteverkets grundlagsstridiga, se regeringsformen (RF) 2:7, återtagande av svenskt medborgarskap på basis av en faderskapsdom i TR. En sådan förlustgrund saknas i grundlagstexten som reglerar en absolut fri- och rättighet, det vill säga ett grundlagsrum som kräver ett beslut om en grundlagsändring innan den kan tillämpas – bra rutet av HD och bra jobbat av Centrum för Rättvisa som företrätt Blake!
Avslutningsvis ett JO-ärende, 2014-07-10 Dnr 180-2014, som belyser problemsidan, från den offentliganställdas synvinkel, av offentlighetsprincipen. I detta ärende beklagar sig en kommunmedborgare över att ha blivit fråntagen rätten att begära ut allmänna handlingar från Kalmar kommun. Beslutet hade fattats som ett principbeslut om att kommunanställda varken skulle tillmötesgå eller pröva begäran om handlingar från just denna kommunmedlem.
Så här får man självfallet inte hantera ett svårhanterbart ärende, även om man kan förstå de anställdas förtvivlan över en begäran om att utfå handlingarna i samtliga ärenden som diarieförts vid kommunledningskontoret under år 2013, det vill säga 996 stycken. Kommunen gör en egen intressant snäv tolkning av offentlighetsprincipen som ett skydd för individen att slippa bli överkörd av den offentliga verksamheten i frågor som berör individen och dennes närstående – en tolkning som JO givetvis inte godtar (inte jag heller)!
Ett ur RF, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Förvaltningslagen (FL) godtagbart sätt att hantera dylika situationer är att be personen precisera sin begäran, eller komma till arkivet och läsa offentliga handlingar på plats, så kan åtminstone kostnader för kopiering hållas nere – men visst skapar våra demokratiska fri- och rättigheter också arbetsamma problem!
Expertkommentaren har ursprungligen publicerats av Blendow Lexnova som regelbundet publicerar expertkommentarer inom olika rättsområden.
