Det var ombudet för den ena parten i i vårdnadsmålet som anmälde den ansvarige rådmannen vid Blekinge tingsrätt till JO.
Ombudet uppgav att hans klient hade lämnat in en ansökan om stämning i slutet av april 2011 och att rådmannen i december 2011 hade beslutat att utse en medlare för att försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Medlingen pågick fram till mars 2013 utan att någon samförståndslösning nåddes. Enligt ombudet borde inte medlingen ha tillåtits pågå under en så lång tid.
Rådmannen skriver i sitt yttrande till JO.
”Sammanfattningsvis kan konstateras att målet har varit, och alltjämt är, av mycket komplicerad natur, att inlagorna från båda sidor varit omfattande samt att anstånd och flera överklaganden medfört att handläggningstiden beklagligtvis dragit ut på tiden. Till detta kommer att andra mål och ärenden på grund av arbetssituationen tyvärr måst prioriteras.”
Rådmannen fortsätter:
”Någon tidsplan har tidigare inte upprättats. I dispositiva tvistemål, i synnerhet s.k. substansmål, görs detta regelmässigt. I indispositiva tvistemål däremot har jag som regel inte gjort detta. Dessa mål lever ibland sitt eget liv och är oftast styrda av tingsrättens interimistiska beslut och föräldrarnas förmåga och vilja att uppnå samförståndslösningar som bäst gagnar barnen. Ett sådant förfarande kräver olika lång tid. I förevarande fall har parternas oförmåga till samsyn medfört att tingsrättens strävan att uppnå en sådan lösning gått om intet.”
Justitieombudsmannen anser dock att det är just för att förhindra att målen ”lever sitt eget liv” som tidsplaner ska upprättas och att en sådan borde ha upprättats senast i anslutning till sammanträdet den 7 juni 2011.
JO konstaterar dessutom att medlaren den 19 december 2011 ringde till tingsrätten och berättade att ärendet var komplicerat, att han ville ha hjälp av en läkare och att han ville ha förlängd tid. Efter detta begärde, och fick, medlaren anstånd med sitt uppdrag vid fem tillfällen. När medlingen hade pågått under tio månader föreslog medlaren slutligen att tingsrätten skulle kalla parterna till ett sammanträde för muntlig förberedelse.
Tingsrätten avgjorde målet den 14 augusti 2014.
JO konstaterar att medlaren inte i någon av sina framställningar om anstånd redovisade en plan för när arbetet kunde beräknas vara slutfört och tingsrätten krävde inte heller några sådana besked. Det framgår inte heller av någon av framställningarna om anstånd att det fanns klara indikationer på att en samförståndslösning låg inom nära räckhåll.
Enligt JO borde tingsrätten, även om parterna inte hade något att invända, inte ha förlängt medlarens uppdrag på det sätt som skedde. Avsaknaden av en tidsplan i kombination med den bristfälliga kontrollen över hur medlaruppdraget utfördes har enligt JO lett till att målets handläggning har tagit alldeles för lång tid. Rådmannen kritiseras därför.
JO Lars Lindström skriver:
”I alla typer av tvistemål är rätten skyldig att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Den skyldigheten är enligt lagen undantagslös. Dessutom är det rättens skyldighet att verka för en samförståndslösning. Denna skyldighet är däremot förenad med undantag: rätten ska inte verka för en samförståndslösning om det är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter. Den grundläggande skyldigheten för rätten är alltså att driva förberedelsen med inriktning på att målet avgörs snabbt. Det är inom ramen för den skyldigheten som domstolen ska verka för en samförståndslösning.”
JO fortsätter:
”Det är domstolen och inte parterna som bestämmer hur förberedelsen av ett tvistemål ska skötas. Och just i mål om vårdnad och umgänge är domstolens ansvar särskilt påtagligt. I dessa mål är det inte bara parterna som berörs av hur förfarandet anordnas utan även, och ibland framför allt, deras barn, som ju inte har någon möjlighet att påverka valet mellan olika alternativ. För att man som domare ska ta på sig ansvaret att dra ut på processen för att söka nå en samförståndslösning måste man enligt min mening noga ha tänkt igenom om ett sådant förfarande är till nytta för barnen eller om det främst är föräldrarnas intressen som tillgodoses.”
Foto: KU
