De brandskadade kvarlevorna efter den 32-årig mannen påträffades våren 2013 i ett skogsparti i Frännarp i Skåne. 32-åringen hade drygt två månader tidigare anmälts som försvunnen av sina anhöriga och hans utbrända bil hade kort därefter påträffats.
Dödsorsaken gick inte att fastställa med säkerhet men kroppen hade en snörfåra i halsen och en vajer påträffades i anslutning till kroppen.
Två män – 26 och 27 år gamla – åtalades och fälldes av Lunds tingsrätt för att ha mördat 32-åringen. Det saknades visserligen direkt bevisning som kan knyta männen till brottet men tingsrätten ansåg att den omfattande indiciebevisningen var tillräckligt stark för att styrka deras skuld.
Männen har till exempel haft en omfattande SMS-konversation där de diskuterar rep, införskaffande av brännbar vätska och hur någon ska komma ensam till ett möte samma dag som 32-åringen försvunnit.
Telefonmastuppgifter visade också att männen har befunnit sig i 32-åringens omedelbara närhet den dag som han dog. De hade också haft möjlighet att utföra de olika momenten i enlighet med gärningsbeskrivningen och den döda kroppen hade påträffats i ett otillgängligt skogsparti som en av männen känt till mycket väl.
De tilltalades egna uppgifter om sina förehavanden på morddagen visade sig dessutom vara osanna.
32-åringen hade bland annat varit involverad i narkotikaaffärer och det kunde inte uteslutas att flera personer velat honom illa, konstaterade tingsrätten. Alternativa gärningsmän kunde dock med stöd av mobiltelefonuppgifterna uteslutas, enligt tingsrätten.
Männen hade under falska förespeglingar lockat 32-åringen till mordplatsen och dödat honom där på ett sätt som måste ha inneburit en stark dödsångest. Männen hade även gjort sig skyldiga till brott mot griftefriden genom sin hantering av kroppen.
Tingsrätten ansåg dock inte att omständigheterna var så försvårande att påföljden skulle bestämmas till livstids fängelse. Männen dömdes istället till 18 års fängelse vardera och närmare 450 000 kronor i skadestånd till 32-åringens anhöriga och dödsbo.
Hovrätten över Skåne och Blekinge river nu upp domarna och friar dem helt. Bevisningen håller enligt hovrätten inte för att dra några säkra slutsatser kring var någonstans 32-åringen berövades livet och man kan inte heller utgå ifrån att det skedde samma dag som han försvann.
Hovrätten delar i och för sig tingsrättens uppfattning om att det är bevisat att 26-åringen, efter omfattande SMS-planering med 27-åringen, stämt träff med och också träffat 32-åringen. Livstecknen från 32-åringen har också upphört efter detta möte och det framgår av utredningen att de tilltalade båda varit negativt inställda till honom.
Vissa SMS-formuleringar anses även kunna syfta på den strypsnara som 32-åringen har haft runt halsen. Männen har även på ett koordinerat sätt stängt av sina telefoner och även gjort sig av med dem permanent samma kväll som 32-åringen försvunnit.
Bland annat dessa omständigheter är besvärande för de tilltalade, konstaterar hovrätten.
Åklagarens förklaring till hur 32-åringen mördats framstår enligt domstolen också som både logisk och sammanhängande. Det finns dock ingen teknisk bevisning, exempelvis mobilpositioneringsuppgifter, som binder männen till de fyndplatser som förekommer i utredningen. Männen har i och för sig visat sig ha haft möjlighet att begå mordet men det innebär inte att alternativa förklaringar kan uteslutas.
Hovrätten understryker också att 32-åringen har haft kriminella kopplingar och att det kan ha funnits andra personer som haft motiv att döda honom.
Vad som verkligen inträffat när 32-åringen och 26-åringen mötts har inte kunnat klarläggas i alla delar och bevisningen knyter enligt hovrätten inte de båda tilltalade till gärningarna på ett otvetydigt sätt. Även om omständigheterna är mycket besvärande är det enligt hovrätten möjligt att någon annan dödat 32-åringen eller att någon av de tilltalade handlat utan den andres vetskap eller att de haft en annan roll i försvinnandet än vad åklagaren påstått.
Åtalet är därmed inte styrkt utifrån principen om ”ställt utom rimligt tvivel” och männen frias därför.
Två ledamöter – en hovrättsdomare och en nämndeman – är skiljaktiga och vill fastställa tingsrättens fällande dom eftersom alternativa hypoteser enligt dem kan uteslutas.
