Skip to content

"Vilka grupper bör skyddas av hat- och hetslagstiftning?"

DEBATT - av David Brax, Post Doc vid CERGU, (Centre for European Research, Gothenburg University)

 

Regeringen tillsatte nyligen en utredning om att utöka det straffrättsliga skyddet för transpersoner. Detta ska ske genom att uttryckligen inkludera dem inom bestämmelserna om hets mot folkgrupp och straffskärpningsregeln för hatbrott. Förslaget är välkommet och bör genomföras så snart som möjligt.

Det finns av allt att döma en bred politisk enighet i frågan, och det är svårt att se att någon skulle motsätta sig det. Trots att utredningens slutsats redan tycks klar är den av stort intresse. Behovet av att inkludera transpersoner väcker nämligen viktiga frågor om vilka grupper som egentligen bör skyddas av hat- och hetslagstiftningen. Detta beror i sin tur på dessa bestämmelsers funktion och rättfärdigande: saker som vi uppenbarligen behöver påminna oss själva och rättsväsendet om. I första hand borde uppdraget utökas till att handla om att stärka skyddet också för andra utsatta grupper och att finna kriterier för sådan inklusion.

Fokus här är på straffskärpningsregeln, men resonemanget gäller också hets mot folkgrupp. Straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7) säger att hårdare straff ska utdömas ”om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.”

De kategorier som nämns är okontroversiella och förekommer i nästan alla liknande bestämmelser världen över. De är dessutom generella kategorier. Det står ”trosbekännelse”, men inte vilka trosbekännelser. Hudfärg, men inte vilken hudfärg. Lagstiftningen försöker här vara så generell och neutral som möjligt. Det innebär att majoritetsgrupper i princip kan utsättas för hatbrott. Om regeringens förslag genomförs och transpersoner omnämns skulle det vara ett avsteg från principen: ”Könsidentitet” vore mer i linje med de tidigare kategorierna. I princip skulle då cis-personer kunna utsättas för hatbrott.

Transpersoner skyddas redan av hat- och hetslagstiftning under rubriken ”annan liknande omständighet”. Allt tyder dock på att det är en absolut fördel att omnämnas i lagtexten: anmälningsbenägenheten i gruppen skulle öka, samhället (via lagstiftaren) erkänner och uttrycker sitt stöd för gruppen, polisens förmåga att identifiera hatmotiv påverkas.

Överlag torde rättsväsendets kompetens öka - viktigt vid behandlingen av dessa fall och i bemötandet av brottsoffer. Men än viktigare är att hatbrott som faller under ”annan liknande omständighet” sällan, om någonsin, behandlats i domstol. I praktiken skyddas alltså inte alla grupper som formellt sett omfattas.

Behovet av ett kriterium: Sedan hatbrottsparagrafens införande har den kritiseras för att vara godtycklig. Vilka grupper som fått lagens skydd anses främst vara en följd av intresseorganisationers arbete.

Det innebär att de grupper som inkluderas är de som har vältaliga företrädare och som åtnjuter visst erkännande och stöd, åtminstone från den egna gruppen. Grupper utan sådana företrädare och sådant stöd blir inte aktuella.

Så varför ska en grupp inkluderas? Lagstiftningen skyddar för tillfället främst grupper som själva identifierar sig som sådana. Detta är ett grundkriterium för inkludering enligt ett inflytelserikt argument från juridikprofessorn Frederick Lawrence: antagandet är att det är främst i sådana grupper som rädsla sprids när en medlem utsätts för hatmotiverad brottslighet.

Det finns dock andra förslag och utredningen bör noga överväga vilka kriterier som bör gälla: Säkerhetsorganisationen OSCE-ODIHR ger ut en hatbrottsguide där de rekommenderar skydd för grupper som varit utsatta för historisk förföljelse, och som utsätts på grund av egenskaper de inte kan ändra (som till exempel hudfärg).

Detta är problematiskt: vilka grupper som utsätts varierar, och egenskaper som går att ändra kan likväl vara centrala för en människas identitet, eller göra henne utsatt. Ett annat kriterium är ”sårbarhet” - ett uttryck som mött motstånd bland intresseorganisationer. Lawrence föreslår att de grupper som bör skyddas är de som ingår i interna konflikter i ett samhälle - lagstiftningen motiveras delvis av samhällsskydd. Ett rimligare kriterium är utsatthet: det är de grupper som faktiskt utsätts för hatmotiverade brott som bör skyddas.

Det sista kriteriet är svåröversatt: ”disadvantage” - grupper som är utsatta överlag: grupper som diskrimineras, som av olika skäl saknar förtroende för rättsväsendet etc.

Om det är en fördel för en grupp att omnämnas väcks frågan vilka grupper som borde få detta utökade skydd. Utanför Sverige har ett antal grupper på sistone vunnit sådant erkännande, och vi borde överväga att följa efter: I Storbritannien har några uppmärksammade fall lett till att funktionsnedsatta numera inkluderas. Flera delstater i USA inkluderar hemlösa. Flera länder inkluderar kön .

 I Sverige tyder ett antal händelser på sistone på att tiggare borde ges detta skydd. Att ingen av dessa grupper är en ”folkgrupp” i traditionell mening är irrelevant enligt de flesta kriterier ovan.

Utsatthet/disadvantage knyter tydligt an till den särskilda skada som hatbrott gör och i kraft av vilken hårdare straff är motiverade. Det uttrycker också den rimliga principen att det är värre att ge sig på dem som redan är utsatta. Att överfalla någon som inte kan försvara sig, som inte litar på, eller inte vågar gå till polisen - är särskilt avskyvärt.

Om utsatthet är centralt så bör hatbrott vara en rörlig kategori - vilka grupper som utsätts varierar, och lagen behöver kontinuerligt uppdateras. Ett alternativ vore därför att inte nämna några grupper alls (annat än som exempel) och istället ange detta kriterium. Notera att ett sådant kriterium går stick i stäv med de generella kategorier vi har nu. Formuleringarna bör vara generella nog att inkludera olika grupper., men om det är utsatthet som gör dessa brott särskilt allvarliga så missar vår typ av ”neutrala” formuleringar poängen.

Frågor som behöver besvaras: Det finns alltså mer generella frågor som utredningen om transpersoner bör ta ställning till. Vad gör en grupp skyddsvärd - vad gör ett motiv särskilt straffvärt? Vilken roll spelar faktiskt och historisk utsatthet?

När dessa besvarats har vi en metod för att inkludera också andra grupper, även sådana som idag saknar representation.

En principiell granskning av vilka grupper som bör skyddas kräver också att vi belyser straffskärpningsregelns funktion och rättfärdigande. Det är den stora frågan om hatbrott, och den behöver lyftas också för att påminna rättsväsendet och allmänheten om vikten av att finna åtgärder mot dessa brott.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt