Skip to content

Madeleine Leijonhufvud JK-anmäler Svea hovrätt - ”brutit mot barnkonventionen”

Kvinnors Nätverk genom Sara Bäckström och professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud anmäler Svea hovrätt till Justitiekanslern för att ha åsidosatt barnets bästa i samband med en rättegång om våldtäkt mot barn.

 

Ärendet rör det medialt uppmärksammade fallet med en flicka i Mellansverige som blev utsatt för våldtäkt i sitt familjehem som 16-åring. Västmanlands tingsrätt friade mannen, vars DNA i form av sperma säkrats i flickans underliv, medan Svea hovrätt fällde mannen.

Högsta domstolen beslutade att inte ge mannen prövningstillstånd varpå hovrättens dom står fast. Trots det kan flickan inte få skadestånd av mannen.

Anledningen är, enligt anmälarna, att Svea hovrätt inför rättegången fattade ett beslut om att avvisa hennes talan. Detta då hon var minderårig (17 år och 10 månader) och den biologiska pappan inte ville skriva under en fullmakt till hennes målsägandebiträde.

”Svea hovrätt beslutade även att underkänna den fullmakt som socialnämndens ordförande skickat in för att befullmäktiga ombudet att föra flickans talan, trots att flickan sedan flera år varit placerad enligt LVU (lagen om vård av unga) på grund av hemförhållanden hos den biologiska pappan”, skriver anmälarna i ett pressmeddelande och forsätter:

”Svea hovrätt gav inte heller anstånd i tid att skjuta något på rättegången för att säkerställa flickans rättsliga intressen, antingen för att ordna en särskild företrädare eller invänta flickans myndighetsdag, trots att hon blev myndig innan domen föll från Svea hovrätt”.  

Genom sitt agerande har Svea hovrätt åsidosatt barnets bästa, anser Sara Bäckström och Madeleine Leijonhufvud som nu anmäler Svea hovrätt till JK.

I anmälan står det:

”Ett barn, placerat i fosterhem till följd av faderns – ensam vårdnadshavare - försummelse av elementära skyldigheter som vårdnadshavare, lämnas utan möjlighet att få skadestånd för det allvarliga brott hon utsatts för i fosterhemmet. Det sätt på vilket man inom rättsväsendet hanterat ärendet innebär att detta barns bästa åsidosatts på ett ytterst flagrant sätt. Det hade varit fullt möjligt, och det hade inte inneburit någon nackdel – för en åtalad i form av förlängd häktningstid – att utsätta huvudförhandlingen i hovrätten några veckor senare, så att flickan hunnit fylla 18 år. Genom sin hantering har hovrätten brutit mot en grundläggande rättighet enligt FN:s barnkonvention."

Anmälarna begär också att JK ska besluta om skadestånd till flickan.

 

Foto: TT

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

21 comments

Lite intressant frågeställning. Om jag förstått saken rätt så lät tingsrätten henne föra en talan där trots att hon var omyndig och någon fullmakt inte givits av hennes vårdnadshavare. Detta är väl egentligen fel men, skulle jag säga, inte helt ovanligt. Hennes skadeståndstalan ogillades av tingsrätten i samband med att åtalet ogillades. Frågan är om hovrätten har avvisat hennes överklagande eller undanröjt tingsrättens dom i skadeståndsdelen och avvisat hennes talan. I det senare fallet kan hon ansöka om stämning för då är saken inte rättskraftigt prövad. I det förra fallet är saken rättskraftigt prövad och hon kan inte föra en ny talan.

Tingsrätten ogillade skadeståndstalan och hovrätten ändrade inte i den delen. Tydligen avvisades skadeståndstalan före huvudförhandlingen i hovrätten, eftersom den inte alls nämns i domen. Det går alltså inte att stämma den dömd på skadestånd nu, men målsäganden bör kunna få brottsskadeersättning om hon ansöker om det.

Frågan är fortfarande om det var talan eller överklagandet som avvisades. Om talan avvisades så innebär det att saken inte är rättskraftigt avgjord och då kan det prövas igen efter ansökan om stämning. Ja, möjligen går det att få brottsskadeersättning och då ska hon ansöka om det i första hand.

Även om tingsrätten prövat skadeståndstalan och domen i den delen vunnit laga kraft (dvs. om den inte undanröjts av hovrätten), så förelåg ju processhinder - bristande processbehörighet - vid tidpunkten för tingsrättens prövning. Detta torde väl kunna föranleda att tingsrättens dom nu undanröjs pga. domvilla? Att hovrätten ev. har missat detta har väl ingen betydelse?

Kanske, men jag är inte helt säker på att man som domvillogrund kan göra gällande att man själv fått föra talan i strid med bestämmelser om processbehörighet. Men visst, om det är så att tingsrätten lät henne föra talan utan fullmakt (ett rättegångsfel) och hovrätten inte rättade felet genom att undanröja domen i skadeståndsdelen har ju tingsrättens rättegångsfel rent faktiskt medfört att hon gått miste om möjligheten att få skadestånd av den dömde, och det gör möjligen att hon kan få tingsrättens dom i skadeståndsdelen undanröjd genom klagan över domvilla. Nu talar dock artikeln om att hovrätten "avvisade hennes talan" vilket talar för att man undanröjde domen. Men då begriper jag å andra sidan inte varför hovrättens agerande skulle ge henne rätt till skadestånd; hon har ju då kvar möjligheten att föra en talan mot den dömde utan att klaga över domvilla först. Barnkonventionen som grund för talan blir nog knepigt att få framgång med för den gäller väl inte som lag i Sverige.

Läser kommentarerna och är snarare förvånad över de juridiska krumelurerna än att någon helt enkelt konstaterar att det är ett djävla (förlåt) system.
Kan inte anse på annat sätt än att det "ta mig fan" är samhällets ansvar att skydda barn. Kan samhället inte klara av det så får man helt enkelt betala ett ordentligt skadestånd som dessutom skall vara riktat mot de som inte fullföljde sina tjänsteåtaganden.

Det är ju förvisso en sida om juridik, inte Aftonbladets kommentarsfält. Huruvida kvinnan är berättigad till skadestånd motsvarande vad hon gått miste att få från den dömde beror, förutom på om det rör sig skadeståndgrundande fel eller försummelse, om hon har lidit slutlig skada. Det har hon inte om hon kan väcka talan igen. Sedan kan du ha en poäng i att en skadeståndstalan, i vart fall om vi talar om personskada, borde kunna föras utan vårdnadshavares medverkan. Detta ställer ju till särskilda problem när den tilltalade är vårdnadshavaren och detta har diskuterats tidigare här på DJ. Möjligen ligger det någon utredning i justitiedepartementet.

Först och främst så håller jag helt med att det är skamligt att flickan inte lagligt sett kunnat få ersättning i domstolen. Hon borde kunna stämma den åtalade igen, eftersom hon inte var gammal nog att föra talan själv vid rättegången så var hon naturligtvis inte gammal nog att förlora sin rätt att stämma den tilltalade.

Sen har ju Svea Hovrätt gjort rätt i fallet. Lagligt sett så hade hon inte rätt att föra sin talan utan förmyndares underskrift. För jäkligt ja, men inte hovrättens fel utan lagstiftarens.

Vad leijonhufvud säger om att man hade kunnat skjuta upp rättegången några veckor och fortsätta häktningen är ju bara vidrigt - hur bra skulle det ha varit om han hade frikänts igen, mannen var ju frikänd i tingsrätten så en förhandling i hovrätten måste ju ske snarast.

Det är ju skrämmande när personer som Leijonhufvud får fortsätta och svamla år efter år utan att förstå enkla rättsprinciper.

Men var han häktad i hovrätten? Det måste i så fall ha gjorts av hovrätten efter åklagarens överklagande. Tingsrätten ogillade ju åtalet och har då inte haft laglig möjlighet att låta häktningen bestå. Som jag minns det när det skrevs om det var han på fri fot vid hovrättens prövning av målet. Därmed inte sagt att jag köper ML:s argumentation.

Fel, Per. Mannen var alltså INTE häktad. TR hade ogillat åtalet.

"Det hade varit fullt möjligt, och det hade inte inneburit någon nackdel – för en åtalad i form av förlängd häktningstid – att utsätta huvudförhandlingen i hovrätten några veckor senare, så att flickan hunnit fylla 18 år."

Hård kritik har riktats mot svenska domstolar för stora balanser och lång tid mellan åtal respektive frihetsberövande och dom. Förtur ges för fall där någon sitter frihetsberövad. Det är en märklig prioritering utifrån insikten att förlängd häktningstid inte innebär någon nackdel för den åtalade.

Vilken av de legala häktningsgrunderna är tillämplig i frågan om skadestånd?

Det slår mig allt som oftast, det märkliga att de som kan och vet så mycket begriper så lite.

Det förelåg ingen nackdel i form av förlängd häktningstid, eftersom det tilltalade inte var häktad. Det är det M.L. menar, om än med en något komplicerad / tvetydi grammatisk konstruktion. Uppenbarligen alltför komplicerad för flertalet.... Märkligt.....

Du har rätt i allt du säger!

Även fast jag kan huka bakom att jag är bortskämd med duktiga pedagoger, som gjorde halva tolkningsarbetet, så hade jag mått bättre av att inte undslippa mig den sista harangen.

Förhoppningsvis en nyttig lärdom, så länge jag minns den.

Det var det jag påpekade för en halv månad sedan i tråden ovan. Men utan att någon tog notis om det...

Jodå:

Madeleine Leijonhufvud tis, 2014-04-01 11:29
Fel, Per. Mannen var alltså INTE häktad. TR hade ogillat åtalet.

Jag såg din invändning, men den satt inte under min kommentar.

Jo, men frågan är ju - som det pekats på ovan - om avvisningsbeslutet avsåg överklagandet eller skadeståndstalan som sådan. Om överklagandet avvisades står tingsrättens ogillande dom i skadeståndsdelen fast (dvs. frågan är rättskraftigt avgjord). Den kan då ev. angripas med hjälp av reglerna om domvilla, eftrersom rättegångshinder (bristande processbehörighet) var förhanden vid tingsrätten. I referatet av domen på Infotorg står följande:

"Hovrätten har inte prövat frågan om mannen är skadeståndsskyldig mot flickan. Den omyndiga flickans överklagande rörande skadeståndet avvisades före huvudförhandlingen i målet eftersom hennes vårdnadshavare inte hade skrivit på fullmakt som skulle ha gett målsägandebiträdet rätt att överklaga."