Skip to content

"Assange särbehandlas negativt - överåklagaren har målat in sig i ett hörn utan hedervärd återvändo"

Rolf Hillegren, före detta åklagare

DEBATT - av Rolf Hillegren, före detta åklagare

 

Den 2 februari visade SVT Agenda ett inslag om fallet Assange. Anledningen var att kritiken växer mot åklagarens hantering av fallet och att alltfler röster höjs i Sverige för att åklagaren ska låta förhöra honom i London.

Den 6 februari skrev den ena kvinnans målsägandebiträde, Elisabeth Massi Fritz, på SvD Brännpunkt och menade att Assange inte bör särbehandlas. Därmed missade hon att det är precis det som sker  – Assange särbehandlas till sin nackdel.

Det är utmärkt att fallet uppmärksammas då dess karaktär av rättsskandal blir alltmer framträdande vartefter tiden går. Något som kraftfullt måste framhållas är det utomordentligt svaga bevisläget, viket naturligtvis har stor betydelse när man ska bedöma åklagarens agerande. Bevisläget är så svagt att ytterligare förhör är onödigt, vilket Elisabeth Massi Fritz vägrar att inse.   

Var finns hänsynen till de båda målsägandena frågar Elisabeth Massi Fritz. Motfrågan lyder: var finns hänsynen till Assange? Så länge han inte är dömd ska han betraktas som oskyldig. Därför är han ett lika tänkbart offer som de båda kvinnorna. Åklagaren har i den uppkomna situationen en delikat uppgift då det är lika troligt att en oskyldig blir orättvist behandlad som att två brottsoffer blir det.

I Agenda framträdde den andra kvinnans målsägandebiträde, Claes Borgström. Såväl han som Elisabeth Massi Fritz och åklagaren intar en stelbent hållning. Faktum är att ingen av dem tycks vara intresserad av att fallet avslutas på ett rimligt sätt.

Eftersom heller inte RÅ förefaller benägen att nyttja sin position för att avsluta fallet lär Assange  bli kvar på ambassaden i väntan på brottens preskription. Den som finner att detta gagnar de båda målsägandena bör gärna utveckla tankegången ytterligare.

Inom straffrätten är proportionalitetsprincipen viktig. Den innebär att de tvångsåtgärder som vidtas mot den misstänkte måste stå i proportion till brottets allvar. Den principen gör att få erfarna åklagare skulle ha handlagt detta fall på det sätt som nu sker. För att man överhuvudtaget ska överväga att begära någon utlämnad till Sverige bör brotten vara allvarligare och bevisläget avsevärt bättre än i detta fall. Därför kan man säga att Assange har särbehandlats till sin nackdel.

Åklagaren påstår att det finns en betydande risk att ett förhör i London inte kommer att föra utredningen framåt. Lite enklare uttryckt innebär det att åklagaren finner ett sådant förhör meningslöst för den händelse hon kommer fram till att Assange ska åtalas, eftersom han då ändå inte är tillgänglig för en rättsprocess.

Det minsta man kan begära är dock att åklagaren gör en sannolikhetsbedömning av hur stor den möjligheten är. Om så sker bör hon komma fram till att det mest troliga är att ärendet kan avslutas sedan Assange har hörts.

Vad skulle då kunna tänkas hända om åklagaren svalde förtreten och begav sig till London för förhör med Assange? Mitt grundtips är att åklagaren efter förhöret skulle konstatera att brott inte kan styrkas och att utredningen därför ska läggas ned. För Assange skulle detta innebära att han kan lämna Ecuadors ambassad som en fri man. För åklagaren skulle det innebära att hon får motta ytterligare kritik för att hon inte företog denna åtgärd så snart det stod klart att Assange inte var villig att bege sig till Sverige.

Om grundtipset mot förmodan inte skulle slå in blir alternativet att åklagaren bestämmer sig för att Assange ska åtalas. I så fall kommer dödläget att bestå, eftersom rättegången måste hållas i Assanges närvaro. Detta alternativ är dock föga troligt då förhöret kommer att bli lika offentligt som den hittillsvarande utredningen. Det kommer därför att bli utomordentligt svårt för åklagaren att hävda att tillräckliga skäl för åtal föreligger.

Skulle sedan det allra mest osannolika inträffa, nämligen att Assange infinner sig i Stockholm, förhörs och åtalas är jag fullständigt övertygad om att han kommer att frikännas.

Sammanfattningsvis är min bedömning den att oavsett hur åklagaren väljer att göra så kommer det att finnas skäl att rikta ytterligare stark kritik mot hennes handläggning av fallet. Hon har av outgrundliga skäl, som föga vittnar om yrkesskicklighet, målat in sig i ett hörn från vilket inte finns någon hedervärd återvändo. Den kritik som kommer att framföras kommer inte endast att drabba henne utan dess värre hela det svenska rättssystemet.

Eftersom detta mål även innehåller en politisk dimension vore det även såväl intressant som önskvärt om justitieministern ville förklara varför det anses omöjligt att ge Assange garanti för att han inte kommer att utlämnas till USA om han kommer hit.

Sunt förnuft samt mänskliga och juridiska skäl talar kraftfullt för att staten genom sin representant, åklagaren, har allt att vinna på att ge avkall på den prestige som hittills genomsyrat handläggningen av ärendet.  Förhör utomlands är ingen ovanlig åtgärd och handlar inte om särbehandling.

Åklagaren må tycka att Assanges flykt till ambassaden har försvårat hennes arbete, men det befriar henne inte från att finna en vettig utväg ur denna situation som hon försatt det svenska rättsväsendet i  och indirekt även det brittiska.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt