Skip to content

Anställd begick självmord efter mobbning på jobbet – chefer döms för arbetsmiljöbrott

Två chefer vid socialförvaltningen i Krokoms kommun döms till villkorlig dom och dagsböter sedan en 53-årig socialsekreterare, som upplevt sig mobbad på jobbet, begått självmord. 

 

En 53-årig man som arbetat som socialsekreterare i nästan 30 år tog sommaren 2010 sitt liv.

53-åringen hade lidit av en tilltagande depression och under en längre tid känt sig mobbad på sin arbetsplats vid socialförvaltningen i Krokoms kommun. Kort tid före självmordet varslade arbetsgivaren också om att 53-åringen skulle avskedas, trots att grund för avsked saknades.

Hans anhöriga ansåg att situationen på arbetsplatsen bidragit till dödsfallet och efter polisanmälan beslutade åklagaren att väcka åtal mot enhets- respektive socialchefen på kommunen för arbetsmiljöbrott.

Cheferna fälls nu i tingsrätten i enlighet med åtalet för att ha vållat 53-åringens död. Domstolen konstaterar att de båda cheferna haft en skyldighet att systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten i syfte att skapa en god arbetsmiljö och förebygga ohälsa.

Det har också funnits uppenbara samarbetsproblem mellan 53-åringen och hans närmaste chef – något som de åtalade cheferna fått kännedom om åtminstone våren 2010. Situationen var då så allvarlig att flera av 53-åringens kollegor krävde omedelbara åtgärder eftersom han mådde så dåligt på grund av vad han upplevde som mobbing från chefens sida.

De överordnade cheferna såg också till att en mobbningsutredning genomfördes och ordnade med läkare- och psykologkontakt för 53-åringen. Enhetschefen kom i den mobbingutredning som han själv utförde fram till att 53-åringen inte utsatts för någon kränkande särbehandling eller trakasserier.

Tingsrätten konstaterar dock nu att vittnesmål från kollegor visar att 53-åringens chef visst utsatt honom för kränkande särbehandling och att enhetschefen, som aldrig tidigare gjort något liknande, utfört utredningen på ett undermåligt sätt.

53-åringens tillstånd har också försämrats ytterligare, efter att han vid ett möte med enhetschefen och sin närmaste chef fått ta del av utredningen och dessutom fått veta att arbetsgivaren övervägde att ge honom en varning.

Vid ett senare möte varslade arbetsgivaren även om avsked, trots att någon grund för detta inte funnits. Det är enligt tingsrätten möjligt att cheferna inte känt till att grund för avsked saknades, men de borde ha skaffat sig tillräcklig vetskap om huruvida grund faktiskt förelåg.

Enhets- och socialchefen har i övrigt, trots att de varit medvetna om oron för självmord, inte identifierat riskerna på arbetsplatsen och har därför varken kunnat bedöma eller åtgärda dem.

Domstolen, som hänvisar till uppgifter från både kollegor och läkare samt psykolog, anser också att det finns ett rimligt och mycket sannolikt orsakssamband mellan konfliktsituationen på arbetsplatsen och 53-åringens allvarliga depression. Dödsfallet får därmed anses ha orsakats av en arbetsskada.

Cheferna har inte på ett korrekt sätt undersökt förhållandena på arbetsplatsen, trots att 53-åringen försökt få bli omplacerad och trots upprepade orosanmälningar från kollegor som uttryckligen påtalat självmordsrisk.

Att 53-åringen fått tillgång till företagshälsovård innebär inte att cheferna kan avhända sig ansvaret för situationen på arbetsplatsen och de åtgärder som varit nödvändiga. Tingsrätten anser också att det har varit ett medvetet risktagande från cheferna att, trots självmordsrisken och trots att frågan om grund för avsked inte utretts närmare, påbörjade en avskedandeprocedur för 53-åringen.

Tingsrätten anser att cheferna varit oaktsamma som inte vidtagit åtgärder, till exempel i form av en omplaceringsutredning, för att förhindra sjukdom och dödsfall. De anses också ha varit grovt vårdslösa när de inledde avskedandeförfarandet.

De döms nu därför för arbetsmiljöbrott, genom vållande till annans död. Påföljden bestäms till villkorlig dom och 100 dagsböter om sammanlagt 23 000 respektive 50 000 kronor.

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

12 comments

Som gammal företagsläkare vill man över detta beslut bara utbrista: "äntligen!". Så många skitstövlar till chefer och arbetsgivare som jag sett genom åren ostraffat bryta ner andra människor utan minsta konsekvens så är detta verkligen på tiden. Hoppas nu att hovrätten står pall också. Då kan vi verkligen få till en förändring till det bättre i svenskt arbetsliv!

Tack Berra Borrare för ditt inlägg. Kände så väl igen mig när jag hörde berättas om 53-åringen på radion så jag föll i gråt i bilen på vägen hem efter jobbet. Skillnaden är att jag inte tagit mitt liv. Men hur man känner och mår är ju inte enligt cheferna "relevant"

Håller med er båda angående hur folk behandlas på arbetsplatsen. Och gällande cheferna så gillar de att favorisera anställda som fjäskar.

Detta är fruktansvärt och tragiskt.
Likaså när man vet att arbeten ang. barn ska utredas och hanteras, men då ingenting händer trots allvarliga levnadsförhållanden. Förtroendet sjunker än mer efter händelser som denna.

Efter mina erfarenheter som skyddsombud på en vårdavdelning under ett år så glädjer det mig verkligen att få bevis för att arbetsmiljölagen inte är något slags mytomspunnen legend! Och låt mig poängtera att det inte bara var cheferna jag hade att göra med som var så glatt okunniga om denna viktiga ramlags innehåll, utan även medarbetarna på min sektion. Tydligen krävs det nu en dylik modig anmälan från en privatperson för att någon i vårt avlånga land ska minnas en av arbetsrättens viktigaste lagar. Man undrar vad arbetsmiljöverket sysslar med nu när facken har tappat tänderna och minnet om arbetsmiljölagen?

Är själv i en liknande situation där jag blev satt utan arbetsuppgifter i en hörna av min chef och fått mottaga många otrevliga kommentarer under en längre tid. Jag hade kritiserat allvarliga brister i verksamheten. Jag sa upp mig från anställningen och blev sjukskriven. Det gjordes också en arbetsskadeanmälan som min chef själv tog hand om. Saken blev aldrig utredd utan i denna arbetsskadeanmälan så skriver chefen hur dåligt jag skött mitt jobb men där finns ingenting om vilka åtgärder dom ska vidta för att inte skada ska upprepas. Verkar populärt i detta landet att utreda sig själv. Fackets ombud menar att jag har inget stöd i lagen så dom tänker inte göra något. Det kom dom fram till efter 9mån Arbetsmiljölagen gäller alla oavsett vilken anställningsform man har. Jag hade en offentilgt skyddad anställning pga funktionsnedsättning. Jag har polisanmält saken nu så man får ju se vad som händer.

Här har vi då chefens dilemma. Du ska dels säkra kvaliteten i det arbete Du är satt att leda, fördela och har resultatansvar över och Du ska dels tillse att alla mår och har det bra på jobbet.
I sakens natur ligger ju inte ovanligtvis att den som inte uppfyller de krav på prestation och arbetets utförande som verksamheten normalt kan förvänta av Dig, får finna sig underkastad verksamhetsledningens vakande och granskande ögon - i akt och mening att tillse att Du sköter Ditt arbete på förväntat sätt. Inte sällan kommer då denna person att uttrycka att den känner sig "särbehandlad", "kränkt", "förföljd", "punktmarkerad på ett sätt som kollegorna inte är" osv. Och så ÄR det ju! Kollegorna fungerar ju faktiskt i sin gärning och behöver inte "punktmarkeras" på samma sätt som Du behöver. Den "utökade kontrollen" är ju ett sätt att se vari personen brister för att sedan medvetandegöra och utarbeta handlingsplan för tillkortakommandets framtida undvikande. Om den anställde likafullt fortsätter att "inte hålla måttet" så KAN det så småningom finnas skäl för uppsägning av personliga skäl. (dock knappast avsked i normalfallet)
Under denna granskningsperiod kan givetvis den som inte utrustats med självinsikt och viss ödmjukhet inför möjliga personliga tillkortakommanden, uppleva sig som förföljd och mobbad etc. Alternativet vore dock att arbetsgivaren blundade för personens bristande prestation, vilket vore tjänstefel från arbetsgivarens/chefens sida.
Att INTE agera kommer ju sannolikt att få arbetsmiljömässiga följder för personens kollegor då dessa ska utföra den lågpresterandes arbetsuppgifter. Då uppstår ju frågan om inte Arbetsmiljölagen ska värna även dessa kollegors rätt till en acceptabel arbetsmiljö - varför underlåtenhet att agera från arbetsgivarens sida även DÅ skulle kunna vara ett arbetsmiljöbrott!

Omplacering (som nämns) förutsätter att det finns en ledig tjänst att omplacera TILL samt att den icke tillfyllest presterande även har adekvat och krävd kompetens för uppdraget - att båda dessa förutsättningar uppfylls, förekommer (utifrån min erfarenhet) mycket sällan på en arbetsplats!

Jag kan inte uttala mig om hur arbetsgivarens metoder för att följa upp personens tillkortakommanden har gått till i just det här fallet, då det undandrar sig min vetskap, men manar till att vargflocken betänker att det finns flera aspekter och "sanningar" bakom händelsen.
Utgången är givetvis oerhört tragisk för individen och anhöriga i det här fallet, men det är ju en helt annan sak än den juridiska frågan.
Emotser med stort intresse Hovrättens åsikt i ärendet!

"Omplacering (som nämns) förutsätter att det finns en ledig tjänst att omplacera TILL samt att den icke tillfyllest presterande även har adekvat och krävd kompetens för uppdraget - att båda dessa förutsättningar uppfylls, förekommer (utifrån min erfarenhet) mycket sällan på en arbetsplats!"

Har för mig att det är standard att poliser i yttre tjänst, som blir föremål för diverse grövre brottsmisstankar, med lätthet omplaceras till "inre tjänst" ( förutsatt att det är medialt uppmärksammat ) fram tills ett beslut i åtalsfrågan. Så helt omöjligt tycks det ju inte vara, att skapa en tjänst som tidigare inte fanns.

Aml kap 2 paragraf 1: "Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende".
I detta specifika fall betyder detta att för denna arbetstagare, där arbetskamrater dessutom ett antal gånger larmat om depression, att arbetsgivare måste antingen erbjuda sjukskrivning eller en arbetsbörda arbetstagaren kan klara med tanke på sitt tillstånd. Depression är ett sjukdomstillstånd och man kan inte förväntas prestera lika bra sjuk som frisk? Det är inte en på något sätt ovanlig åkomma i vårt avlånga land, och det behöver heller inte bli ett långvarigt tillstånd om det hanteras rätt och man får bra stöd från tex sin chef! Jag tror flocken inser att om vi ska äta upp alla som blir sjuka eller vrickar en fot så är vi inom en kort en mycket liten och klen flock.

Undrar hur många som går i dessa självmordstankar på våra arbetsplatser?
Vad det verkar lätt, att få med vuxna människor i en mobbingskara, trots ett idag upplyst samhälle.
Tänk om han bara hade blivit informerad att han inte längre är önskvärd på arbetet. Hade det inte varit bättre då med en förlikning?
Idag tycker arbetsgivaren att det ska vara helt gratis och bättre att den anställde far illa? I många fall livslång. Är själv utsatt sedan drygt 1/2 år.

Rent ut sagt förjävligt att sånt ska hända. Fyfan vilka vidriga människor det finns på arbetsplatser. Och där ska man tillbringa större delen av sitt liv... Det är bara att planera och försöka sluta jobba innan pensionsåldern.

Äntligen förs denna skamfläck dvs mobbning upp i ljuset. Förekommer överallt i olika skepnader. Har själv varit utsatt på en arbetsplats för ett antal år sen på en Företagshälsovård !!! i södra Stockholm. En mellanchef (hon var läkarsekreterare) tillsatt utan att ha samma utbildning o kompetens som de hon skulle leda ( läkare o sjuksköterskor) på företaget med katastrofala följder. Företaget hade redan mobbat en person till sjukskrivning som jag efterträdde. Sen blev jag själv utsatt när arbetsbördan blev orimlig och jag gick på knäna. Utskällningar utan orsak inför kollegor var den chefens specialitet. Jag och en av mig anställd kollega gick till högsta chef och VD som svarade med att frysa ut och slutade hälsa på mig och sen följde alla efter hans exempel. Värst betedde sig företagets psykolog och Företagsläkare som låtsades att jag inte fanns och tex rev sönder av mig skrivna dokument gällande förslag för den dagliga verksamheten jag för att jag inte bett dem om lov innan jag skrev dessa....Min kollega sa upp sig och slutade omedelbart. Jag som jobbat längre tvingades gå kvar uppsägningstid. Fick inte ens ett hejdå min sista dag.
Arbetsrätten används tyvärr emot den utsatta anställda tyvärr såg jag i mitt arbete även gällande de företags anställda som företagshälsovården ska betjäna och som var utsatta för mobbning av sina chefer eftersom företagens chefer numera är uppdragsgivare för företagshälsovården och inte den enskilda anställde själv. Moment 22...