Fallet har tidigare tagits upp av både Diskrimineringsombudsmannen och Åklagarmyndigheten. Även JO har kritiserat domarens beslut att neka kvinnorna tillträde till rättegången.
Händelsen inträffade i oktober 2011.
Tre kvinnor som bar niqab, vilket är en heltäckande klädsel där även ansiktet förutom ögonen maskeras, nekades då av rättens ordförande att närvara vid en rättegång i Göteborgs tingsrätt.
Kvinnorna har i början av förhandlingen, som var offentlig, nekats tillträde. Därefter hölls förhandlingen bakom stängda dörrar.
När rättens avgörande skulle tillkännages tilläts åhörare åter i rättssalen igen och kvinnorna gick då in i tillsammans med andra åhörare. De blev då tillsagda att lämna salen.
Kvinnorna menade att domaren brutit mot diskrimineringslagen och mot artikel 9 i Europakonventionen som gäller religionsfrihet. Kvinnorna ville därför ha ersättning.
Domaren i målet, chefsrådmannen Stefan Wikmark, menade att han inte hade diskriminerat kvinnorna på grund av deras trosuppfattning utan att han ansåg det nödvändigt att neka personer som var maskerade tillträde till rättegången för att upprätthålla ordningen. Han jämförde med att personer som burit skidglasögon, MC-hjälm eller halloweenmasker också skulle ha blivit nekade att närvara vid rättgången.
Domaren påpekade att han ansåg det nödvändigt att kunna identifiera alla åhörare för rättssäkerhetens skull. Han menade att parter i rättegången liksom vittnen måste kunna känna sig trygga i rättssalen och se vilka åhörarna är.
JK håller med om att det är domstolens uppgift att hålla i ordning i rättssalen och försäkra att alla parter får en rättvis rättegång. Enligt JK kan diskrimineringslagen inte tillämpas på domstolens beslut att neka kvinnorna tillträde till och utvisa dem från häktesförhandlingen.
Däremot anser JK att Europakonventionen kan tillämpas. Religionsfriheten enligt artikel 9 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter inbegriper rätten att offentligt utöva sin religion. Att bära religiösa symboler eller religiös klädsel omfattas av den rätten.
Religionsfriheten får dock begränsas om en sådan begränsning är proportionell och nödvändig med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Kvinnorna hävdar att de bar niqab av religiösa skäl. JK menar att ”sådan klädsel får anses utgöra en allmänt accepterad form för att uttrycka en religiös övertygelse” och att den därför omfattas av artikel 9.
Beslutet att neka kvinnorna tillträde till rättegången kunde i och med det bara vara riktigt om det uppfyllde kraven för begränsningar av religionsfriheten. JK anser att så inte varit fallet.
Enligt JK var beslutet att neka kvinnorna tillträde inte proportionerligt och det utgör därför en otillåten inskränkning av kvinnornas religionsfrihet.
JK understryker att även om domaren ansett att det var nödvändigt att neka dem att närvara vid rättegången på grund av problem som generellt kan uppstå om åhörarna får ha maskerade ansikten, finns det ingenting som tyder på att ett problem skulle uppstå i just det här fallet.
Religiösa symboler och religiös klädsel har en särställning enligt JK och domarens förklaring till sitt beslut att neka kvinnorna att närvara vid rättegången förändrar inte att beslutet innebar en begränsning av kvinnornas konventionsrättigheter.
Samtidigt menar JK att kvinnorna bara nekats tillträde vid ett enskilt tillfälle och att inget i utredningen stöder påståendet att de särbehandlats just på grund av deras trosuppfattning.
JK anser att det faktum att domarens beslut redan kritseras av JO och att staten nu medger att kvinnornas konventionsrättigheter försummats, utgör tillräcklig kompensation för den kränkning kvinnorna utsatts för. Kvinnorna får därför inget skadestånd.
Läs också:
Chefsrådman förbjöd kvinnor i heltäckande slöja att närvara i rättssalen – bröt mot lagen enligt JO
Chefsrådmannen: ”Jag hade även förbjudit MC-hjälmar och haloweenmasker i rättssalen”
Foto: TT
