Hovrätten släpper 30-åringen som dömts till åtta års fängelse i kokainmålet ur häktet

  – Vi har slagits mot väderkvarnar. Det här är ett unikt beslut men kolossalt rättvist, säger mannens advokat Johan Eriksson. Förhandlingen hölls igår av Svea hovrätt och beslutet meddelades idag klockan 11.00. Vid förhandlingen beskrev 30-åringen hur han successivt har brutits ned under den långa och isolerande häktesvistelsen. Han underströk också att Svea hovrätt redan har konstaterat att han utsattes för två rättegångsfel i tingsrätten. 30-åringen hade i en skrivelse till hovrätten begärt att bli försatt på fri fot eftersom han anser att det är oproportionerligt att han ”under tortyrliknande förhållanden” har suttit isolerad i häkte i snart två och ett halvt år till följd av omständigheter som inte har med honom att göra. I sin skrivelse till hovrätten pekar han på att han har varit frihetsberövad sedan den 27 december 2010, att han har haft restriktioner i 637 dagar och i praktiken varit totalisolerad på häktet i 851 dagar till följd av att han har blivit säkerhetsklassad av Kriminalvården. Stockholms tingsrätt dömde honom till åtta års fängelse för försök till grovt narkotikabrott och försök till grov varusmuggling. Om man räknar in den sedvanliga trefjärdedelsfrigivningen så innebär det att han i augusti har avtjänat halva det utdömda straffet i häkte. 30-åringen omfattas av en av de 13 åtalspunkter som målet totalt gäller och menar att det är orimligt att han ska behöva sitta isolerad för att både förundersökningen och målet har dragit ut på tiden. Bland annat sköts åtalet upp på grund av skäl som inte hade någonting med honom att göra. Mannen påpekar att även rättegången vid hovrätten kommer att dra ut på tiden – bland annat på grund av bristande tillgång till säkerhetssalen och de sommarsemestrar som är planerade i juli. Utifrån åklagarnas föreslagna schema kommer hans åtalspunkt att behandlas först i september-otkober . Hovrättens dom beräknas komma i början på år 2014 och då har han suttit isolerad i mer än tre år. Vid det laget har han cirka två år av straffet kvar att avtjäna – om hovrätten skulle fastställa tingsrättens dom. I sin skrivelse till hovrätten framhåller han att detta innebär att man inte på objektiva grunder kan anse att det föreligger någon flyktfara. Om han skulle fly från det som återstår av hans straff skulle han behöva hålla sig borta i 15 år och dessutom gå miste om möjligheten att bli frikänd i hovrätten. Under häktningsförhandlingen vid Svea hovrätt igår garanterade han att han inte kommer att försöka fly om han försätts på fri fot – och domstolen litar på honom. I stället för häkte åläggs han nu reseförbud och en regelbunden anmälningsskyldighet enligt ett särskilt schema. Hovrätten skriver: ”Frågan för hovrätten är om skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för X. Om så inte är fallet ska han inte längre vara häktad.” ”En proportionalitetsbedömning innebär en avvägning mellan olika hänsyn. En mindre ingripande tvångsåtgärd ska väljas framför en mer ingripande om den tillgodoser det eftersträvade syftet. Proportionalitetsprincipen får allt större betydelse ju längre ett frihetsberövande varar. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som avgör om häktning skulle strida mot denna princip. (Se rättsfallet NJA 2011 s. 518.),”