DEBATT – av advokat Björn Hurtig, Advokaterna Hurtig and Partners
I SVT:s program Debatt i går (2013-02-21) debatterade förre åklagaren Barbro Jönsson och Advokatsamfundets generalsekreterare försvarsadvokaters arvoden. Utgångspunkten var den kritik som försvarsadvokaterna i det så kallade ”kokainmålet” fått för sina räkningar.
I massmedia har röster höjts för att de arvoden som begärts av försvarsadvokaterna har varit oskäligt höga och i gårdagens debatt togs frågan vidare ett snäpp genom att Barbro Jönsson syntes mena att det är vanligt förekommande att försvarsadvokater begär ersättning för tid som inte nedlagts. Med andra ord begås det, enligt Barbro Jönsson, brott i domstolarna i samband med att vi försvarsadvokater begär ersättning för vårt arbete.
Jag kan inte annat än beklaga den uppfattning som Barbro Jönsson har. Varifrån den kommer vet jag inte men jag vet att försvarsadvokater – precis som de flesta humanjurister – ofta underfakturerar. Vi lägger nämligen oftast ner mycket mer tid än vad vi fakturerar eftersom vi vet att domstolarna inte accepterar all den tid som nedläggs av oss. Och än så länge har jag inte stött på någon kollega som uppsåtligen bedrar domstolen genom att överfakturera sina uppdrag.
Jag tycker att det påståendet som Barbro Jönsson kom med var förvånande och direkt kränkande för en hel yrkeskår. Jag är glad över att Anne Ramberg stod upp för vår kår på det sätt som hon gjorde. Hennes motargument var starka och i mina ögon vann hon debatten.
Jag måste än mer beklaga att de advokater som med nit och omsorg försvarat de misstänkta i ”kokainmålet” nu hängts ut massmedia på det sätt som skett. Det är kränkande för både dem och deras familjer och det är dessutom onyanserat. Skall dessa advokaters räkningar granskas offentligt bör följande beaktas: det är fråga om sextontusen sidor förundersökning och för att förstå att det saknas uppgifter av betydelse måste förundersökingen läsas om och om igen med stor noggrannhet. För att hitta spår som leder till undangömda och förvanskade bevisuppgifter måste också den så kallade slasken läsas noggrant. För att anföra hinder och göra jävsinvändningar måste rättsläget analyseras ytterst omsorgsfullt. När hinders- och jävsinvändningar avslås måste detta åtgärdas och när åklagare vägrar att ge ut all bevisning måste detta överklagas till Utvecklingscentrum – och så vidare.
Allt detta har advokaterna gjort i ”kokainmålet” samtidigt som de fört sina klienters talan i rättssalen vilket i sig krävt förberedelser av sedvanligt slag. För den som vet hur detta arbete går till är det klart att advokaterna suttit i rättssalen på dagarna (ibland helgtid), besökt klienten på häktet efter förhandlingen samt därefter – på kvälls- och nattid – utfört det andra grävande arbetet. Och om åklagarna nu tycker att advokaterna lagt ned för mycket tid och att detta lett till stora kostnader för staten, kan man fråga sig varför man inte från början lämnat ut alla handlingar och uppgifter som efterfrågats. Då hade advokaterna behövt arbeta mindre.
Det arbete som advokaterna lagt ned har till slut lett fram till att det nu inletts nio förundersökningar mot polis och åklagare. I dagsläget vet inte jag exakt vem eller vilka som blir föremål för utredning men faktum kvarstår att advokaternas arbete i detta mastodontmål inneburit att dom inte kan avkunnas eftersom IU nu granskar om polis och/eller åklagare begått brott under utredningen; och det är inte vilka brott som helst utan mened och bevisförvanskning.
I sammanhanget kan då bland annat konstateras att advokaten Johan Eriksson vid upprepade tillfällen åberopat bevisning. Vid ett tillfälle har domstolen avvisat hans bevisning såsom uppenbart obehövlig. Den bevisningen utgör nu en av grundbultarna i den utredning som pågår hos IU.
Mot bakgrund av min personliga kännedom om flera av advokaterna som nu hängs ut i media samt mot bakgrund av att jag inser vilket oerhört arbete som måste ha blivit nedlagt i målet för att nå det resultat som gjorts, menar jag att kritiken mot advokaternas räkningar bör vara mer nyanserad. Barbro Jönsson må tycka att vi advokater överdebiterar, men advokaten är ensam i sitt arbete. Åklagarna har alla statens resurser till sitt förfogande. Det är själklart att advokaten bara kan kompensera detta underläge genom att lägga ned mycket tid i sina ärenden. Ingen vill väl ha en advokat som inte jobbar för sakens rätta belysning?
Barbro Jönsson uttryckte också viss indignation över att advokater ofta lagt ned mer tid i målen än vad hon har gjort. Är detta fel? Som ovan framförts är advokaten ensam och det vore intressant att se hur advokatens nedlagda tid står sig om man lägger samman Barbro Jönsson nedlagda tid med alla de poliser, rättsläkare med flera som involverats i utredningen. Då tror jag att advokaten oftast står sig slätt.
I sammanhanget vore det intressant att veta hur många timmar som åklagarna och all övrig utredningspersonal lagt ned i ”kokainmålet”. Den uppgiften vore önskvärd för att ytterligare nyansera bilden av räkningarna som ingivits av advokaterna.
Det är riktigt att tid är pengar – men tid är också det som går förlorat av människors liv i segdragna och felaktigt bedrivna utredningar. Här har försvarsadvokaten ett stort ansvar för att klientens ställning blir så stark som möjligt. Detta är precis vad de nu uthängda advokaterna insett och arbetat efter.
Så fram med fler advokater av den kaliber som så framgångsrikt arbetat i ”kokainmålet”!
