- Detta är ett mycket glädjande besked. Det här handlar om viktiga principfrågor som vi förhoppningsvis nu kan få fullständigt belysta och klarlagda av nämnden, säger advokat Johan Eriksson som är ombud för en av de män som står åtalade i den jättelika narkotikarättegång som pågår i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt där frågan om Rikskriminalens avlyssning aktualiserades.

När det gäller buggning är det bara Rikskriminalen och Säkerhetspolisen som, rent praktiskt, får befatta sig med avlyssningsutrustningen. Enligt lag får beslut dock endast fattas av domstol "om det är av synnerlig vikt för utredningen".

Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden har som en av sina huvuduppgifter att inspektera hur hemliga tvångsmedel används av de rättsvårdande myndigheterna.

Sedan Dagens Juridik berättat om den avlyssningsutrustning som - i hemlighet och utan domstolsbeslut – hade installerats av Rikskriminalen i en av deras infiltratörsbilar så har Säkerhets- och Integritetsnämnden nu beslutat att inleda en granskning av Rikskriminalen.

- Nämnden har inlett ett tillsynsärende med anledning av Dagens Juridiks artikel angående avlyssningsutrustning i RKP:s bilar, säger nämndens kanslichef Eva Melander Tell.

Av förhör med de inblandade så kallade under-cover-poliserna vid Rikskriminalen framgår att den hemliga avlyssningsutrustningen installerades i en BMW X6 som kördes ner till Spanien från Sverige i syfte att användas i samband med infiltrationen av de så kallade målpersonerna.

Under huvudförhandlingen i tingsrätten har det framkommit att bilen under lång tid lånades ut till en av de privatpersoner som nu har vittnat i tingsrätten.

Av förhören med vissa av de inblandade under-cover-poliserna framgår att de själva bedömer att detta inte handlade om buggning i lagens mening.

Enligt dem handlade det i stället om en säkerhetsåtgärd som rutinmässigt brukar vidtas för de inblandade under-cover-polisernas skull. När en av de förhörda poliserna fick frågan om han anser att detta är att jämställa med buggning i lagens mening svarar han att han inte vet ”rent lagligt” men att det ”rent tekniskt” är att jämställa med buggning.

Det är också oklart vem som fattade beslutet om att avlyssningsutrustningen skulle installeras.

En av de förhörda poliserna säger att han inte kommer ihåg men att han tror att det var ”någon högre polis, eventuellt åklagare men inte domstol”. En annan polis – en av gruppcheferna – tror dock att det var han själv som fattade beslutet. Men han är inte säker.

Det råder dessutom delade meningar om avlyssningsutrustningens funktionalitet.

Gruppchefen säger att den aldrig användes och att den ”faktiskt inte fungerade”. En av de andra poliserna säger att ”inget av det avlyssnade kunde lagras, man kunde bara lyssna i realtid”. Samma polis säger dock att utrustningen fungerade ”bristfälligt”. En tredje polis säger att han inte kände till att det fanns avlyssningsutrustning i bilen och att han inte heller skulle ha velat känna till det.

Rikskriminalens chefsjurist, polisöverintendenten Arne Andersson, berättade också för Dagens Juridik att det endast är ”en handfull” specialutbildade poliser som överhuvudtaget får befatta sig med Rikskriminalens buggningsutrustning och att allt detta sker under en strikt intern kontroll.

Eftersom det pågår rättegång vill Arne Andersson inte uttala sig om huruvida han anser att den avlyssningsutrustning som installerades i BMW:n är att betrakta som buggning i lagens mening.

Foto: Scanpix