Skip to content

"Är vi affärsjurister smörjmedel eller bromsklossar i den globala ekonomin?"

Advokat David Frydlinger

KRÖNIKA - av advokat David Frydlinger, Advokatfirman Lindahl

 

Alla affärsjurister som skriver och förhandlar avtal vill uppfattas som smörjmedel i de affärer där de bistår. Hur kommer det sig då att det är så vanligt att affärsjurister uppfattas som bromsklossar, rundningsmärken, grus i maskineriet eller på andra negativa sätt?

Denna fråga är viktig. Särskilt då konkurrenstrycket i den globala ekonomin bland annat medför att många företag i allt högre utsträckning måste utveckla långsiktiga kommersiella relationer med leverantörer, kunder och andra affärspartners. I IBM:s globala VD-studie för 2012 framgår till exempel att det som kännetecknar de mest framgångsrika företagen idag är tre saker:

  • fördjupad kundkännedom
  • förmågan till samarbete med anställda
  • förmågan till samarbete med kommersiella partners.

Här bör affärsjuristen ha en naturlig roll i att hjälpa företagen att bygga långsiktiga, flexibla avtal som vilar på starkt förtroende mellan parterna.

Men för att komma dit måste vi förändra den förhärskande bilden att många affärsjurister utgör en stor källa till onödiga transaktionskostnader istället för någon som tillför värde genom att underlätta samarbetet mellan parterna. En bild som kommer sig av omständliga svar på enklare frågor, onödigt komplicerade avtal för enkla affärer med låg risk, alltför detaljerade avtal i komplexa affärer som kräver flexibilitet och frekventa friskrivningar från ansvar för sin egen rådgivning.

Varför agerar många affärsjurister på detta, uppenbarligen improduktiva, sätt?

Jag tror att svaret här – vilket jag utvecklar i min nyligen utgivna bok ”Det affärsjuridiska hantverket” – bland annat ligger i bristande insikt om hur affärsjurister kan skapa värde när de skriver och förhandlar kontrakt. Affärsjuristens uppgift är då att hjälpa sin uppdragsgivare att göra bra affärer genom att:

  1. sätta sig in i sin uppdragsgivares affär och kommersiella mål i det enskilda uppdraget
  2. analysera riskerna för att de kommersiella målen inte ska uppnås, och sedan
  3. skriva och förhandla ett avtal som hanterar dessa risker.

Att hantera de affärsmässiga riskerna är det samma som att öka sannolikheten för att de kommersiella målen ska förverkligas. Den avtalsskrivande affärsjuristen skapar värde primärt genom denna sannolikhetsökning.

Problemet är att det hela tiden handlar om att hantera risker. Många affärsjurister blir så riskfokuserade att de tenderar att, i sin jakt på risker att hantera, börjar skapa fler risker än de som begränsas eller undanröjs.

I exempelvis komplexare outsourcing-avtal, där antalet risker som kan underminera affären är i det närmaste obegränsat, ser jag inte sällan hur detta riskfokus resulterar i avtal av sådan komplexitet och omfattning att de i princip blir oanvändbara annat än om tvist uppstår.

I företagsförvärv fastnar de affärsjuridiska förhandlingarna ofta i ren riskfördelning, där utfallet styrs av förhandlingsstyrka. Att detta innebär slöseri med pengar, eftersom fördelning av risk till den part som inte bäst kan begränsa eller kontrollera den medför en riskpremie i transaktionen, tycks få affärsjurister bekymra sig om.

Så länge som affärsjuristen kan klappa sig på axeln och säga att motparten fick bära alla risker så tror affärsjuristen att han eller hon har gjort ett bra jobb.

Jag menar alltså att det är många affärsjuristers skeva riskbild som gör att skrået uppfattas av många som ett kollektiv av bromsklossar och rundningsmärken.

Vad är botemedlet? Affärsjuristen måste verkligen förstå värdet av sina tjänster som alltså oftast skapas genom att öka sannolikheten för framgångsrika affärer. Det gäller att hantera risker på ett sätt som på riktigt underlättar för företagen att nå sina kommersiella mål och att inte skapa nya risker på vägen.

I många moderna kommersiella relationer innebär detta att affärsjuristen måste anamma ett annat synsätt på risk. Att inte hantera en risk kan i långsiktiga samarbeten vara att öka sannolikheten för samarbetets framgång. Det låter paradoxalt men är likväl sant. Den ekonomiska vinningen av det förtroende som accepterandet av en risk skapar överstiger ofta förlusten om risken förverkligas.

Affärsjurister har alltid stått inför valet att vara smörjmedel eller bromskloss. Att vara en bromskloss är att välja den enkla men idag ofta helt felaktiga vägen. Men för att skapa verklig framgång och värde för klienten måste vi släppa den överdrivna riskaversion som verkar ligga i många affärsjuristers natur. Det är vägen framåt för den moderna affärsjuristen.

 

David Frydlinger är advokat på Advokatfirman Lindahl med särskild inriktning på telekom, outsourcing, IT och konkurrensrätt, samt författare till ”Det affärsjuridiska hantverket” som presenteras på www.detaffarsjuridiskahantverket.se

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt