Ungdomsvård för grov misshandel på Kortedala torg
Två ungdomar döms för grov misshandel av en 61-årig man på Kortedala Torg. Tingsrätten har bestämt påföljden till ungdomsvård med ungdomskontrakt och ungdomstjänst.
Två pojkar, 15 och 16 år, åtalades för att tillsammans ha tilldelat en 61-årig man ett flertal slag och sparkar mot huvud och kropp med svåra skador som följd.
Ungdomarna menade att de handlade i nödvärn för att freda sig mot mannens angrepp och att hans skador uppkom genom att han föll i en fontän.
Tingsrätten har ansett att det är bevisat att det är ungdomarna som tillsammans har vållat mannens skador och att det inte har varit någon nödvärnssituation. Enligt tingsrättens bedömning ska endast 15-åringen dömas för den spark som enligt flera vittnen avslutade misshandeln.
Ungdomarna har dömts för grov misshandel eftersom gärningen var livsfarlig, mannen tillfogats svår kroppsskada och ungdomarna visat särskild hänsynslöshet och råhet. Straffet för en vuxen person skulle ha blivit två och ett halvt år respektive ett och ett halvt års fängelse.
- Ungdomarnas ålder ska beaktas när straffet bestäms och det finns särskilda ungdomspåföljder som ska användas i första hand, förklarar Anna Lantz som var rättens ordförande vid förhandlingen.
Pojkarna döms till ungdomsvård som ordnas av socialtjänsten och ungdomstjänst. De ska också betala skadestånd till mannen med 130 000 kr.
Foto: Scanpix
35 comments
Det var verkligen inte mycket till straff det. Ungdomstjänst och ungdomsvård innebär i praktiken ingenting, det vet vi allihop. Det blir några möten med en snäll socialtant som bjuder på kanelbullar. Sedan får de sitta ett par timmar i veckan bakom kassan och ragga småbrudar på ett ideellt ungdomsfik. Några pengar att betala böter med lär väl grabbarna knappast ha heller. Åtminstone inga som de tänker tala om för rätten att de har.
Inte så att jag vill spika fast det våldsamma ungdomsgänget under stadsbron men något straff kunde de väl ha fått i alla fall? Något som åtminstone skakat om tillvaron för dem litegrann? Bara lite?
Det känns som man glömmer att de har sparkat en man sönder och samman så att han aldrig återhämtar sig.
Vad blir bättre av att de straffas?
Blev mannen som fick stryk en bättre människa av att råka illa ut?
Vad som blir bättre av straff är väl generellt en ganska stor filosofisk fråga? Man brukar prata om rehabilitering och att avskräcka andra. Upprättelse och bekräftelse för brottsoffren. Behovet av att någon hämnas å brottsoffrens vägnar och att det är bättre att staten sköter det. Att de kriminella grabbarna under en tid hålls borta från gatan och tas ur den osunda miljö som har gjort dem till de våldsamma människor de är. Med mera.
I detta fall släpper man istället tillbaka dem till sin vardag, i praktiken utan åtgärd. Deras tillvaro ser exakt likadan ut som den gjorde innan de åkte fast för grov misshandel av en hjärtsjuk man. Det är till och med så (att döma av vad deras vänner skriver på en av grabbarnas öppna facebook-sida) att de vunnit status och respekt för det de har gjort.
Vad är det för mening med att ha lagar mot att sparka sönder hjärtsjuka gubbar om man inte behöver följa dem?
Vadå filosofisk fråga? Det finns alltså inga mätbara effekter som är positiva?
Vadå prata om? Straff går ut på att orsaka lidande och det är inte rehabiliterande och avskräckningseffekten är känd som myt sedan i vart fall tusen år.
Vadå upprättelse och bekräftelse? Hur många brottsoffer skulle välja straff om de fick som valmöjlighet att erhålla de pengar som staten lägger på straffet? T.ex. den som slagit dig på käften får ett års frihetsberövande eller du får en miljon.
Är behov av hämnd något som ska uppmuntras? Ska alla gärningar mot andra människor som ger upphov till hämndkänslor vara straffbelagda? Otrohet t.ex.
Men du tycker att man borde ha orsakat dem lidande och satt ihop dem med riktigt grova brottslingar? För då hade de blivit hyvens killar.
Varför skulle man inte behöva vara tvungen att följa lagar om det inte medförde lidande att bryta dem? Så tänker psykopater.
Vad anser MJ skulle varit en rimlig påföljd?
Jag är anhängare av vårdtanken. Man bör ta reda på vad som felas dem och sedan rätta till det.
Om någon sa att priser inte har någon betydelse för köpbenägenheten, att det är en myt att det skulle ha det, hade sagesmannen tvingats lyfta fram massvis med fakta som styrker det för att överhuvudtaget bli tagen på allvar. Men påståendet att straff inte får människor att avstå från avstågenomtänkta brott kan personer häva ut sig till höger och vänster. Det är klart att straff avskräcker. Straff och större ansträngningar att klara upp brott (om det är möjligt) är de enda konkreta saker som kan göras från samhällets sida för att förebygga brott.
..och därför har USA med sina grova straff jättelåg brottslighet?
Nej just det, om det alltid är precis tvärtom att värre straff alltid kombineras med värre OCH mer brottslighet. Ska vi då utgå ifrån att värre straff ger mindre brottslighet?
Dessutom är ju inte pris relaterat till köpbenägenheten på det sättet heller, vilket knappast är okänt för någon som gått ur högstadiet. Högre pris kan ge högre köpbenägenhet.
Glöm inte bort vad det innebär att ha en dom för grov misshandel registrerad i straffregistret. En återgång till en exakt likadan tillvaro är det knappast i längden. De dömdas framtidsutsikter när det gäller arbetslivet är inte särskilt ljusa.
Tanken med ungdomspåföljderna är ju att man ska försöka bryta det kriminella beteendet tidigt. Det är förvisso en vacker tanke, men i praktiken många gånger svårt. Men de här killarna, för det är nästan alltid killar, brukar i regel inte ha så roliga egna omständigheter. Ofta har de våld, kriminalitet och narkotika i familjen. Det ursäktar förstås inte beteendet, men det är ändå en realitet.
Att sätta dem i fängelse vore kontraproduktivt. Inget kriminaliserar mera än det. Å andra sidan får påföljden inte vara alltför mild. Här får man onekligen intrycket att påföljderna kanske är lite väl milda, men dock helt inom ramen för det normala och förväntade.
Ungdomsbrott är inte lätta ur en massa aspekter. Dels är det mycket oftare än annars menedsvittnen, så var visst fallet här också, och påföljderna framstår för den oinvigde som orimligt låga.
Jag tror att Johannes Ek sammanfattar precis vad nästan alla vanliga människor tänker.Rättvisa och juridik skiljer sig mer och mer åt. Fiskalens inlägg är balanserat och visar problemet i avvägning. Det som nästan inte framgått i debatten är att just dessa ungdomar var välkända för att vara missanpassade och redan föremål för uppmärksamhet hos skola, polis och sociala. Naturligtvis måste man påvisa detta då man väljer påföljd !
För övrigt vill jag liksom Ung Åklagare påvisa att det i debatterna synes finnas släktskap mellan bl.a. MJ,Källkritikern och Max Scharnberg. Det är inte bra för debattklimatet !
Ungdomspåföljder är knepiga saker och vad gäller straff så är det en lurig rättsfilosofisk fråga.
Det finns några varianter av filosofisk syn på straff och varför vi straffar:
1. Hämd - Du har orsakat lidande på ett eller annat sätt och skall därför själv lida. En variant av öga för öga helt enkelt.
2. Rehabilitering - Du skall erbjudas hjälp att komma till bukt med det beteende som har drivit dig till att begå dessa handlingar.
3. Skydd för samhället - Du är farlig för samhället och kan därför inte tillåtas gå lös.
4. Avskräckande - Du har orsakat lidande och blir därför utsatt för lidande för att på så sätt få dig att avhålla dig från att i fortsättningen orsaka lidande. Dessutom ser alla andra vilket lidande du fått utstå och avhåller sig därmed från att orsaka lidande.
I Sverige har vi ett verk som heter kriminalVÅRDSverket. De som arbetar som personal i fängelset arbetar som kriminalVÅRDARE (dock helt utan någon egentlig vårdutbildning vilket är aningens ironiskt). Detta är en tydlig indikation på att det svenska straffsystemet till stor del grundar sig i tanken på rehabilitering. Dock finns även ett tydligt inslag av skydd för samhället. Det finns nämligen inget rehabiliterande i att låsa in någon för resten av den personens liv. En person som döms till livstids fängelse bedöms som så farlig och dessutom obotlig att det inte finns annat alternativ att ha personen inlåst för resten av livet.
Hämndaspekten av filosofin bakom straff finns inte i det svenska rättssystemet.
Problemet uppstår då precis som många säger att fängelse inte är rehabiliterande, det är heller inte särskilt avskräckande. De enda som egentligen blir avskräckta av fängelsestraff är de som är laglydiga och inte begår brott från första början. På samma vis är det nog de enda som blir rehabiliterade av ett fängelsestraff så som fängelset ser ut i dag.
Jag skall skriva mer i detta ämne eftersom det är tanken bakom straffets etik som fick mig att vid sidan om min docenttjänst i etik intressera mig för rättsfilosofi. Tyvärr hinner jag inte skriva det nu utan lämnar er med denna korta inledning till straff-filosofi men återkommer inom kort.
Namnet är kvar sedan vårdtankens tid, ca 1930 till 1978.
1978 slog proportionalitetstanken igenom och vårdtanken upphörde officiellt. Proportionalitetstanken går ut på att genom lidande sända ett moraliskt meddelande till den brottslige om hur klandervärt hans handlande varit. Det både låter och är religiöst präglat men i bakgrunden finns såklart hämnden.
Men de flesta politiker och jurister idag bryr sig nog inte om någon påföljdsideologi. De anser inte att statens frihetsinskränkningar av medborgarna behöver motiveras och ser påförande av lidande på de som har syndat som något av naturen givet.
Mycket bra inlägg av BGH ! Det är synd att så många inte vill stå offentligt bakom kommentarerna med sina namn. Då skulle vi få en seriösare debatt och slippa mycket av Newsmills problem !
Med tanke på vilka trakasserier man kan komma att behöva utstå om man sprider sina åsikter i offentlighetens ljus så väljer jag att skriva under pseudonym. Det är tråkigt att sådana försiktighetsåtgärder behövs men så är nu tyvärr fallet.
Jag utlovade ytterligare ett inlägg kring straffets filosofi, bara så att vi skall ha någon form av grund för diskusisonen, men när jag läste igenom vad som stod på wikipedia gällande straffteori så anser jag att det duger gott som en mycket grundläggande och översiktlig beskrivning av straffets filosofi. Det är naturligtvis inte på något vis så djuplodande som man egentligen skulle behöva gå, men det är en bra början för de som inte ägnat någon tanke om vem vi straffar, varför vi straffar och hur vi straffar. Eftersom jag inte vill uppfinna hjulet på nytt så bifogar jag sagda wikipedialänk och önskar att diskussionen kan tas med utgångspunkt där, det är nämligen en angelägen diskussion. Inte minst för det allmänna rättsmedvetandet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Straffteori
Nja, det är ju en genomgång på grundskolenivå med förenklingar och naivitet anpassad till den nivån. Men visst, är man total novis kan man starta där.
Eftersom folk i normalfallet inte det minsta funderat kring straffets filosofi så är det är tämligen bra nivå att börja på skulle jag vilja påstå.
Problemet är att man inte har haft tillräckligt med ungdomsgårdar tillgängliga.
Ett betydande straffsyfte är att markera samhällets syn på brottet. Utan den huvudprincipen skulle knappast det vara tal om några betydande straffsatser över huvud taget.
Om inte åklagarens yrkande om nio månaders sluten ungdomsvård fall rätten i god tycker i vart fall jag att man kunde landat på åtminstone fem eller lägre antal månader. Ungdomarna har begått ett hänsynslöst brott och det vore en sak om det var en del av det ungdomliga oförståndet såsom snatteri men det krävs mer impulser för att berått sparka på en försvarslös redan sargad människa. Påföljden är helt klart för ringa å mitt tycke!
Om det är syftet så finns det väl ingen anledning att använda sådana omständiga, dyra och tidskrävande metoder för att orsaka lidandet?
Varför inte 10 par ris?
(Är de fällda för att ha sparkat på en försvarslös redan sargad människa?)
Jag skrev att det rörde sig om en viktig princip men inte att det var den enda för då hade straffvärdet rimligen medfört flera år mer i fängelse än två och ett halvt.
I Sverige sysslar vi f.ö. inte med kroppsbestraffning utan såvitt jag förstår en human kriminalvård vilket jag ställer mig bakom. Om du vill att straffet ska syfta till att orsaka lidande genom t.ex. kroppsbestraffning så får det stå för dig.
Beträffande formuleringen ”redan sargad människa” avsåg jag att målsägande måste ha varit illa skadad och trots detta fortsatte de att sparka på honom. Det måste ju anses inrymt i den begångna handlingen om grov misshandel.
Varför skulle det vara mer humant att orsaka samma mängd lidande under längre tid och till större kostnader?
Kriminalvård slutade man med 1978, sedan dess är syftet med straff att orsaka lidande.
Svaren på frågan återfinns i mina föregående kommentarer.
Jag förstår inte riktigt vad du vill år om jag ska vara ärlig. Om du inte tycker att dessa två ungdomar ska få något straff så är det väl så, jag kan tycka att du har ett väldigt udda tankesätt men jag kan inte få dig att ändra dig. Det verkar mest som om du vill prata av dig i brist på annat, det finns dejtningforum för sådant.
Jag kan inte hitta det, kan du kopiera in det?
Nja skillnaden är väl att du vill orsaka lidande och slösa på skattepengar utan att ha någon anledning och jag har lite svårt att förstå det och undrar om du inte kan komma på något litet skäl för det. Jag å min sida anser att staten inte ska orsaka lidande utan skäl och inte slösa pengar utan skäl.
Sen är det kanske symptomatiskt att den som har åsikter utan argument inte förstår sig på varför man ska diskutera.
Jag ber om ursäkt, jag trodde att din inferensläsningsförmåga var bättre än vad den är. I min första kommentar skrev jag ju att ett ”straffsyfte är att markera samhällets syn på brottet”, i det inryms så klart vedergällningsprincipen dock knappast jämförbar med utomnordiska, inhumanare, tolkningar.
Eftersom det är upp till dig att erkänna argumentet, vilket du inte tycks göra, så kan jag inte se att det föreligger något diskussionsunderlag. Det skulle ev. gå ut på att du och jag skulle försöka övertyga varandra om att vad den ena förespråkar är bättre än vad den andra förespråkar.
För mig räcker det med att konstatera att en som tycker att vårdtanken ska vara absolut, med innebörden av att om vårdskäl inte föreligger så saknas även skäl för fängelsestraff, inte får gehör hos majoriteten.
Jag förstår fortfarande inte hur det förklarar vilken metod som ska väljas. Förklara sin syn på brottet kan ju samhället göra med ett officiellt uttalande. Det framgår inte på något sätt varför olika metoder som leder till samma mängd lidande skulle vara i olika mängd humana.
Du har uppenbarligen inte förstått vad en diskussion går ut på.
När skulle vårdskäl saknas?
Om det majoriteten tycker alltid är rätt så är det ju rätt att stryp folk med lyftkranar efter att man har piskat dem, i Iran. Om den obildade massan fick styra över straffen, utan inslag av bildning eller diskussion, så skulle vi snart göra det i Sverige också samtidigt som vi hörde upprörda röster om att de avrättade piskades för lite innan de ströps.
Det skulle underlätta om jag hade någon annan metod att ta ställning till men du tycks ju inte förstå att en diskussion bygger på att båda parter förklarar sina ståndpunkter.
Jag har t.ex. förklarat vad jag förespråkar och varför, jag önskar dock tillägga att jag är anhängare av proportionalitetsprincipen där straffvärdet inryms. Jag förespråkar alltså inte vedergällning som isolerad företeelse.
Du har enbart lättsamt konstaterat i din kommentar 19/9 12:08 att du ”är anhängare av vårdtanken” men det ger mig inte mycket att ta ställning till. Mattias Flink t.ex., hur länge skulle han, om ens över huvud taget, suttit inne? Och vad skulle ”vårdtanken” resultera i fallet Anders Behring Breivik?
Beträffande human och humanare så behövs ingen djupare förklaring i och med att jag förtydligat ovan vad jag ställer mig bakom. Men att brottslingar behandlas humanare i Sverige än i många andra länder är ett faktum.
Slutligen undrar jag var poängen ligger i det sista du anför? Att jag är trygg med att det inte är många som tycker samma sak som dig måste ju varken betydda att jag jämt anser att majoriteten har rätt eller att en diskussion inte ska hållas. Det är en felaktig slutledning som i retoriska sammanhang kallas för ett allegoriskt angrepp.
Spöstraff var ju den andra metoden.
En diskussion behöver inte röra två olika ståndpunkter.
Nej du har missat det där med varför, det är det jag har påpekat. Proportionalitetsprincipen bygger på att straffet ska utgöras av lidande, det säger inget om metoden för att orsaka lidandet eller om varför man skulle välja en särskilt kostsam och omständlig metod för att orsaka lidandet. (Tanken är sedan att genom något religiöst hokus pokus förflyttar lidandet ett meddelande om klander till den straffade).
Vårdtanken går ut på att man tar reda på vad som är felet som har orsakat brottet och sedan rättar man till felet.
Nej, men det är en utbredd myt, precis som myten om att vi skulle ha särskilt korta inlåsningsperioder.
Eftersom diskussionen innefattar frågor ställda av dig krävs det att du redogör för de motfrågor jag ställer eftersom det är en förutsättning för att jag ska kunna besvara dina frågor. Om du hellre vill sitta och tolka ord (t.ex. sargad, kriminalvård, argument och diskussion) än att svara på den faktiska frågeställningen kan du inte kräva svar tillbaka. Jag undrar således fortfarande följande:
”Mattias Flink t.ex., hur länge skulle han, om ens över huvud taget, suttit inne? Och vad skulle ’vårdtanken’ resultera i fallet Anders Behring Breivik?”
Du inser tydligen inte att jag noterat ditt kostnadsargument men jag anser dock att det är primitivt. Jag har ju som sagt förkunnat att jag ställer mig bakom proportionalitetsprincipen och din vårdtanke stämmer inte överens med mina värderingar att markera samhällets syn på brottet och givetvis tillmötesgå brottsoffret någorlunda.
Apropå primitiviteten i resonemanget så vore det väl bättre att avrätta brottslingarna i ställe för att, som du nära nog uttrycker det, slösa skattepengar på vård?
Beträffande humaniteten så väljer jag att betrakta din invändelse som en myt om du inte kan hänvisa till oberoende empiriska underlag som stödjer vad du hävdar. Till dess kan du inte få mig att tro att det inte föreligger en human skillnad mellan att sitta fängslad i Sverige och t.ex. Eritrea!
Förj-vligt! är det enda jag kan säga kring domen. Är man stor nog att halvt slå ihjäl en pensionär så ska man också bedömas och ta straffet som en sådan.
Vem är dömd för att halvt ha slagit ihjäl en pensionär?
När jag nu har läst domen måste jag säga att jag nog tycker att tingsrätten har lagt sig på en alltför låg nivå här. Mot bakgrund av hur domstolen bedömt både straffvärdet och straffmätningsvärdet är något annat än sluten ungdomsvård (=inlåsning) uteslutet. Ungdomstjänst har jag dessutom mycket svårt att se kan vara riktigt. Straffmätningsvärdet är alltför högt för det också.
Jag hoppas att åklagaren överklagar detta i påföljdsdelen. Detta lär nog hovrätten ändra och skärpa.
Jo det är väl inte så förvånande att du tycker. Men du kanske kan bryta mönstret och också förklara skälen till att du tycker det?
Det handlar om hur man ska beräkna ungdomsrabatten. Då utgår man för straffvärdet för en vuxen person, reducerat med reduktionen för åldern, då får man fram det som kallas straffmätningsvärdet. Om detta är minst ett år, ska påföljden sluten ungdomsvård väljas.
Ungefär så. Och min bedömning är att straffmätningsvärdet uppgår till åtminstone ett år.
Är du med MJ?
Skriv ny kommentar