”Stinkbomb”, säger advokaten – ”Rökgranat”, kontrar åklagaren efter konflikt om hemligt material
Advokaterna i det jättelika narkotikamål som pågår i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt kommer att få förhöra ett par av de undercover-poliser som deltog i Rikskriminalens hemliga operationer. Det beslutade tingsrätten idag efter en utdragen konflikt med åklagarna. Samtidigt avvisade domstolen ett par av de andra polisvittnen som försvaret hade åberopat.
Åklagarna hade motsatt sig att de av försvaret åberopade poliserna skulle få kallas som vittnen under rättegången. I en skrivelse till Stockholms tingsrätt skrev de tre kammaråklagarna Karin Bergstrand, Hans-Jörgen Hanström och Chatrine Rudström bland annat:
”Vi uppfattar att det egentliga syftet med de av försvaret i denna del åberopade förhören är en förhoppning om att någon av dessa personer ska berätta något som vi i nuläget inte har någon kännedom om för att styrka att åklagarna ljuger i dessa avseenden vilket väl får sägas vara ett minst sagt anmärkningsvärt bevistema i en svensk brottmålsprocess.”
Försvaret – bland annat advokaterna Johan Eriksson och Thomas Martinson – hävdar att hela processen utgör ett brott mot artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Orsaken är bland annat att en stor del av det spaningsmaterial som har upprättats av Rikskriminalen i samband med deras undercover-operationer har hemligstämplats och alltså inte kan åberopas som bevisning.
Försvaret hävdar att det är nödvändigt att tingsrätten ska få ta del av handlingarna för att kunna få en sanningsenlig bild av hur åklagaren har fått fram sin bevisning. Dessutom menar advokaterna att materialet sannolikt innehåller uppgifter som direkt skulle kunna motbevisa flera av åklagarens påståenden på detaljnivå.
När materialet inte frivilligt lämnades ut av Rikskriminalen och åklagarna så begärde försvaret i somras att tingsrätten skulle tvinga fram handlingarna med stöd av ett editionsföreläggande. Denna begäran avslogs dock av tingsrätten.
I sitt yttrande till tingsrätten kommenterar åklagarna saken så här:
”Advokat Eriksson har i rätten hänvisat till det maskade SSI-materialet såsom varande en ’stinkbomb’. Vi är av den uppfattningen att om metaforer ska användas i detta sammanhang så är det snarare så att försvarets ständiga ifrågasättande av uppgifterna är att likna vid en rökgranat som kastas in för att fördunkla det som målet egentligen handlar om i sak.”
Försvaret menar att det kan vara så att det hemligstämplade materialet inte tål dagens ljus.
Advokat Johan Eriksson säger till Dagens Juridik.
- Jag har aldrig någonsin varit med om någonting liknande. Om det är så att åklagaren undanhåller materialet av hänsyn till Rikskriminalen eller sig själv så är det mycket, mycket allvarligt. Den enda hänsyn åklagarna ska ta är att det ska bli en rättvis rättegång. Ingenting annat!
Foto: Scanpix
53 comments
Det verkar som om hela rättsväsendet kantrar när den här typen av brottslighet ska prövas. Vad är det för märkligheter att inte låta försvaret ta del av allt material!
Risken är väl att en bakomliggande agenda kommer i dagen och att rättegången omvandlas till en politisk arena.
http://www.globalresearch.ca/managing-the-plaza-americas-secret-deal-wit...
http://t.co/9FJ4LC8Q
I ett brottmål har åklagaren stora utredningsresurser medan försvarsadvokaten oftast har mycket små eller inga egna utredningsresurser. Därför är det särskilt viktigt för rättssäkerheten att försvarsadvokaten verkligen har tillgång till allt det material som polis och åklagare har tillgång till. I annat fall finns en uppenbar risk att åklagaren plockar russinen ur kakan i bevismaterialet och undanhåller sådan information som pekar i "fel" riktning. Det ger då ett mycket obehagligt intryck när åklagaren i ett mål motarbetar försvarets försök att få tillgång till potentiellt relevant bevismaterial. Än obehagligare blir det när tingsrätten faktiskt går på åklagarens linje.
Än en gång väcker en svensk domstol förvåning av det negativa slaget. Jag frågar mig igen vad det är för fel med de svenska domstolarna?! Har de inget civilkurage och självständighet? Har de inte förstått EKMR???
Insynsrätten för försvaret är grundläggande. Jag förstår inte vad som kan vara så hemligt när åtalet är väckt? Jag utgår ifrån att UC-poliserna har agerat under kvalificerade skyddsidentiteter så då är ju deras skyddsintressen redan tillgodosedda av lagstiftaren.
Jag är inte det minsta förvånad över att åklagare önskar mörka delar av en utredning. Åklagarmyndigheten framstår allt mer som genomrutten och korrupt. Deras objektivitet har för länge sedan kastats över bord och det enda som gäller nu är att få de misstänkta fällda till varje pris, sky inga medel. Rättssäkerhet är bara ett ord utan substans för de allra allra flesta åklagare.
Om man tillåter att åklagaren hemligstämplar sådant material som inte gynnar fallet så är det faktiskt bättre att sluta hålla rättegång överhuvudtaget, förse åklagaren med pistol och göra processen kort med alla som anklagas för brott.
Det vore ärligare på kort sikt och i förlängningen skulle det göra det lättare att skapa politisk opinion som leder till förbättring.
Det aktuella fallet följer det gängse mönstret. Åklagarmyndighetens processförare framkastar till domstolen dårskap med förhoppningen att det skall slinka igenom: Allt givetvis med uppsåt att vinna processen då objektivitetskravet ej tillämpas av åklagarmyndighetens processförare. Påfallande ofta slinker sedan dårskapen igenom -"som domstolen har beslutat" brukar det då heta- och i värsta fall blir dårskapen sedan praxis. Nedan följer ett väl känt exempel på hur dårskap blir till gällande svenk rätt:
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/20764/DOMARE-H%C3%84MTAR-IBLAND-SINA-DO...
Och när Julian Assange höjer rösten om att Sveriges rättsväsende inte håller den standard man kan och ska ställa på en rättsmyndighet i ett demokratiskt land, då attackeras han mycket aggresivt av desperata höga jurister.
Men han har ju rätt!
Det här är Sverige idag. Ett skådespeleri, en fasad av något som egentligen inte är mera än en illusion.
Det som den här frågan ska relateras till är (enligt min mening) åklagarens gärningspåstående. Allt som är hänförligt till åklagarens gärningspåstående ska försvaret få tillgång till. Bakgrundsmaterial som exempelvis rör andra misstänkta har försvaret däremot ingen rätt att se. För att ta ett exempel (inte nödvändigtvis relaterat till aktuella fallet). Du hittar en person i en båt med 1,5 ton kokain och påstår att personen olovligen innehaft det. Allt som åklagaren åberopar till styrkande av att den personen begått det olovliga innehavet måste försvaret få rätt att ta del av. Påstår åklagaren att personen har en särställning i den organisation som ligger bakom brottet så måste åklagaren också ge tillgång till det material som finns rörande den frågan. Om åklagaren däremot inte för fram något påstående om ens medlemskap i någon organisation då blir inte heller bakgrundsinformation och kännedom kring detta relevant i rättegången. Men då får processen utgå från den misstänktes version exempelvis att denne bara var en vanlig kurir.
Duktiga advokater vet ju hur det fungerar och kan mycket väl göra en grej av att begära ut saker som de vet att de aldrig kommer att få ut. Förmodligen anar de också att materialet (om det lämnades ut) skulle kunna leda till nya misstankar mot deras klient. Men eftersom de vet att de inte kommer få ut det kan de göra sak av att de inte får ut det och spekulera kring vad det är. Att åberopa förhör av en person som hemligstämplat något när man inte fått tillgång till det den hemligstämplat är ju bara en plojgrej.
Jag har dock ingen större erfarenhet av arbete med den här typen av material.
Sedan tycker jag åklagaren kan hålla sig ifrån skämtsamma metaforer i sina skrivelser oavsett hur försvaret gör.
En metakommentar också. Nio kommentarer innan mig och ingen av dem tillför något som helst av värde. Det är kanske dags att på något sätt kvalitétssäkra kommentatorsfunktionen på Dagensjuridik. Det är få personer med någon juridisk kunskap som kommenterar här men många rättshaverister. Som en kollega till mig uttryckte det när jag nämnde att jag skriver här: "varför orkar du bry dig, de flesta som kommenterar där kan ju inte ens knyta skorna själva".
Det är inte förvånande att din åklagarkollega uttryckte sig så. Det blir allt fler som får upp ögonen för hur det står till i rättsstaten och svaret från förespråkarna för rättsrötan är det klassiska. Först ignorerar sedan förlöjliga....
Sen är det ju faktiskt så att du själv står för kommentarer på lägst nivå. Det är alltid samma snack förutom när du kommer in på kändisar förståss. Då får vi ju veta att bara den som håller koll på kändisar kan vara jurist och att alla ärenden med en kändis inblandad är principiellt viktiga. Men det är väl den nivån på åklagarna idag.
Fint av den unge åklagaren att slänga sig med lite personangrepp. Sådant höjer alltid debattens nivå.
Är man per automatik rättshaverist bara för att man kritiserar åklagarmyndigheten? Det är väl ändå rimligt att försvaret får tillgång till ALLT utredningsmaterial, för som du beskriver så är det åklagaren som väljer vad som försvaret behöver få tillgång till vilket känns väldigt märkligt. Men som sagt, helt i linje med att få en fällande dom till varje pris, ut med objektiviteten genom fönstret bara.
Om jag åtalar en medlem i Hells Angels (HA) för ett brott så är det väl inte rimligt att HA får tillgång till allt spaningsmaterial som polisen har kring HA:s organisation? Personen har bara rätt till material som rör den egna anklagelsen.
Jag har inte angripit någons person. Däremot tröttnar man ju på de enkelspåriga kommentarerna som hela tiden bara handlar om att myndigheter gör fel utan någon som helst analys eller försök till problematisering. Din kommentar är ett strålande exempel på det. Ingen koll alls men utgår ändå från att det är myndigheterna som gör fel.
För min del vill jag dessutom säga grattis till de inblande inom polis, tull och åklagare m fl som uppenbarligen uppdagat väldigt grov brottslighet.
Så du menar att du inte angripit någons person? När du i svepande ordalag hänvisar till andra kommentatorer som "rättshaverister" som "inte ens kan knyta skorna själva" nämner du visserligen inte uttryckligen någon särskild person men de som läser din kommentar lär knappast missa att den måste vara riktad mot dem som kommenterat på tråden före dig. Detta i synnerhet då du i samma stycke uttryckt uppfattningen att föregående kommentarer inte "tillför något som helst av värde". Så visst ägnar du dig åt personangrepp.
Din uppfattning att en åtalad bara skall ha rätt till "material som rör den egna anklagelsen" är för övrigt inte alls oproblematisk. För vem avgör vilket material som "rör den egna anklagelsen"? Åklagare och försvarsadvokat kan ha vitt skilda uppfattningar om den saken. I det material som åklagaren har tillgång till kan det finnas mängder av uppgifter som potentiellt kan vara av värde för försvarsadvokaten men som åklagaren av någon anledning inte anser höra till saken. Det kan till exempel handla om material som indikerar att det kan finnas en annan gärningsman (jämför mordet på Yanon Levi där det förekommit uppgifter i pressen om att åklagarsidan förteg att SKL kopplat ett par glasögon hittade på brottsplatsen till en tunisisk mans passfoto). Ett annat exempel är om det i polisens material finns uppgifter som kan peka mot att den åtalade utsatts för brottsprovokation.
Precis som Falstaff anför, vem skall bestämma vad som rör den egna anklagelsen? Hur kan mna lita på att åklagarmyndigheten inte sållar bort sådant som skulle vara till den tilltalades fördel?
Det är naturligtvis precis som du säger problematiskt att ge HA allt spaningsmaterial som polisen har och att på något sätt måste man sålla. Men betänk att även personer inom HA och liknande har rätt till en rättssäker och opartisk prövning. Som åklagare SKALL du, enligt lag, vara opartisk. Det känns som något som väldigt många åklagare glömmer bort.
När man sysslar med frågor där konsekvensen kan bli att någon blir frihetsberövad för resten av sitt liv så MÅSTE man vara oerhört noga med att personen får en klar och rättvis prövning. I detta ingår att försvaret får möjlighet att titta på alla omständigheter som rör fallet, och att det inte är en part i målet (åklagaren) som avgör vilka omständigheter som rör fallet.
Frågan är på intet sätt oproblematisk men den är ack så viktig för rättssäkerheten, något som till och med en åklagare borde inse.
BHG: men då har du börjat förstå iallafall. Läs min senaste kommentar. Det är visst åklagaren som avgör vad som rör anklagelsen. Men till slut måste man sätta sin tilltro till att båda parter följer reglerna. Notera att detta gäller även advokaten. En advokat kan väldigt enkelt fuska genom att vidarebefordra hemligt material, kringgå restriktioner, ge råd kring hur man ska förneka ett brott etc.. men vi litar på att de inte gör det. Man kan aldrig gardera sig på ett effektivt sätt mot att motparten begår ett brott.
Fast där är det ju en skillnad att åklagare och poliser har skydd av sina egna och därför helt riskfritt kan begå brott.
Kunde man inte bara göra tvärtom då? Advokaten får gå igenom allt material och får välja ut vilket som får användas mot hans klient? Då skulle åklagaren kunna utöva din tilltro och ingen skulle klaga.
Jag vet att det är åklagare och polis som avgör, och det är just det som är problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Vad är det som säger att åklagare och polis inte väljer att dölja något som är till nackdel för åtalet? Du säger att vi helt enkelt litar på att advokater inte kringår restriktioner etc och att vi därför skall lita på att åklagare inte hemlighåller något som är viktigt för åtalet. Varför litar vi då inte på att exempelvis barnläkaren (som egentligen är narkosläkare) inte hade begått något brott utan var tvungna att dra henne genom en lång och förnedrande rättsprocess? Varför litar vi inte på att poliser aldrig begår brott i tjänsten och helt sonika avskriver alla anmälningar? Jo, för att just som du säger, vi kan aldrig gardera oss på ett effektivt sätt mot att motparten begår brott.
Vad vi däremot så kan vi göra allt som står i vår makt för att försvåra det. Exempelvis skulle poliser kunna utrustas med kameror som filmar allt de gör, på så vis skulle man ha skapligt goda grunder vid en eventuell anmälan och det skulle nog också fungera avskräckande, för att ta ett väldigt enkelt exempel.
Mitt förslag vad gäller åklagare är att någon form av oberoende part, som utses av försvar och åklagare gemensamt, avgör vilket material som kan vara av intresse för försvar och vilket som inte är det. En sådan fråga skall inte avgöras av någon som är part i målet. Man måste dessutom i de här sammanhangen ha i åtanke att åklagaren redan har en offantlig fördel i ett åtal, då åklagaren har obegränsat med tid och i allt väsentligt obegränsat med resurser att driva utredningen. Denna möjlighet har inte försvaret och därför är det ännu viktigare att försvaret får ta del av minsta lilla som KAN vara av vikt (observera kan, inte är).
Staten har gett de rättsvårdande myndigheterna och de som arbetar där det förtroendet. Man kan argumentera att det är fel, men så är det och det är så i många sammanhang. När det finns anledning att anta att någon myndighetsperson begått ett brott så vänds den apparaten mot den personen men innan det sker utgår man från att de lyder reglerna precis som man utgår från det avseende alla andra personer också.
Det finns ju en sådan oberoende part: domstolen. Sedan kan formerna kring det alltid diskuteras, jag skulle inte ha något emot om någon annan fick avgöra vilket material som kan lämnas ut (JK kanske). Sedan kan jag som åklagare garantera dig att vi vare sig har obegränsat med tid eller resurser. Tvärtom.
Max kommentarer illustrerar ju på ett strålande sätt den låga kvalitén hos en del kommentatorer på Dagens Juridik, eller vad säger du BGH?
Jag tänker inte kommentera kvaliteten på andras kommentarer, det är inte min sak att göra. Vad andra skriver får stå för dem och mina åsikter om kvalitet eller brist på sådan håller jag för mig själv.
Ja, visst är det så i nuläget, och det är därför jag argumenterar för en förändring. Att det är så som ärendeordningen går nu har jag aldrig ifrågasatt. Vad jag har ifrågasatt är om det är lämpligt att det är så, och där anser jag att det inte är det eftersom åklagaren är part i målet och inte oberoende.
Att JK skulle lämna ut materialet är faktiskt inte en dum idé, dock så skall det vara några stycken personer som prövar ärendet så beslutet inte faller på en person.
Sedan skall man naturligtvis komma ihåg att det, antagligen, i de allra flesta fall är fullständigt okomplicerat att lämna ut allt förundersökningsmaterial. Om Kalle efter en blöt kväll på krogen har slagits med Pelle så lär det inte vara några särskilda problem och då behöver man naturligtvis inte belasta en sådan oberoende granskningsfunktion.
Att hävda att ni har obegränsade resurser var naturligtvis att dra saken till sin spets, men i jämförelse med de allra flesta offentliga försvarare så har ni såväl obegränsad tid som obegränsade resurser.
BGH. Du drar dig ju inte för att kommentera kvalitén på mina kommentarer. Vad är det då som hindrar dig att kommentera kvalitén på andras. Är det kanske så att man får skriva hur kasst som helst så länge man delar dina åsikter?
Åklagaren är oberoende och objektiv. Sedan förstår jag av din kommentar där du skriver att vi framstår som genomruttna och korrupta att du inte håller med. Men den kommentaren är ju rätt rutten i sig.
I 95% av förundersökningarna har man en polisutredare med sig som arbetar någon timme när den har tid med det enskilda ärendet. Det skulle jag inte kalla obegränsade resurser. Försvaret har ju dessutom tillfälle att använda dessa resurser genom att påkalla utredning - vilket även sker. De har således samma resurser som åklagaren.
Då har jag haft anledning att kommentera det du skriver för att jag menar att du har ett sakfel som jag vill reda ut. Det sakfelet Max har kan säkerligen någon annan påpeka, även fast jag inte håller med honom. Det står mig nämligen fullt fritt att välja vilka kommentarer jag svarar på och inte, även om Herr unge åklagare inte håller med.
Åklagaren är långt ifrån oberoende och objektiv. Åklagaren är part i målet. Det är allt för många mål där åklagaren visat sig vara allt annat än objektiv för att någon tänkande människa skall kunna hävda motsatsen. Se exempelvis målet mot allmänläkaren och obducenten, barnläkarmålet (där åklagaren tack och lov kom till sans och valde att inte överklaga, även om det inte hade förvånat mig det minsta lilla) eller hela röran kring Quick.
Jag menar naturligtvis inte att alla åklagare är korrupta. Jag har träffat ett antal rakryggade åklagare genom mina många år som jag gått på rättegångar (rättsfilosofi är ett sidointresse jag har från mitt huvudämne som är etik), däremot så verkar det tyvärr spridas en, låt oss kalla det företagskultur bland åklagare som drar åt hållet att det skall fällas till varje pris. Det är utgången av målet, att den misstänkta blir fälld som är det viktiga, inte att det sker en rättvis och oberoende prövning av vad som ligger för handen. Det är ett hån mot såväl den tilltalade som målsägande.
Nej, det behövs en rejäl uppsträckning bland åklagare som verkar ha fått leka lite i skyddad verkstad allt för länge. En längre utbildning i rättsfilosofi och etik skulle nog vara en god början. (Kom inte och säg att ni i juristutbildningen får en ordentlig utbildning i etik eller rättsfilosofi, jag menar att ni åtminstone borde skriva minst C-uppsats, måhända även D-uppsats i såväl rättsfilosofi som etik för att få ha den makt ni har att driva mål som kan få folk inlåsta på livstid. Se det som en påbyggnadsutbildning för att få tjänstgöra som åklagare. Advokater är det inte lika noga med eftersom de inte har samma möjligheter att dra in som orkaner och vända upp och ner på folks liv även om det naturligtvis är önskvärt där med.)
Etik är en del av grundutbildningen för åklagare. Jag har arbetat som jurist inom staten på flera olika arbetsplatser innan jag började som åklagare och jag har aldrig varit med om så täta diskussioner kring just de frågorna - men jag kanske är intresserad också. Men visst utbildning är aldrig fel.
Du skriver att det är alltför många mål där åklagaren visat sig icke-objektiv och drar tre exempel. Ett från 1980-talet, ett från 1990-2000 och ett från 2000-talet. Du kan säkert hitta många fler ärenden med tveksam handläggning (även om jag iofs tycker barnläkarmålet handlades korrekt) Visste du att åklagarmyndigheten hade 210 113 inkomna ärenden under år 2011. Det är ingen som förnekar att det blir fel ibland. Det blir fel ibland när jag handlägger ärenden också. Men att därifrån dra slutsatsen att åklagarmyndigheten är genomrutten och korrumperad är rätt magstark. Jag känner inte alls igen den företagskultur du beskriver och tillåt mig gissa att min insyn i åklagarnas resonemang är något bättre än din.
Som sagt, eran etikutbildning är bristande, för jag misstänker att ni inte skriver någon c-uppsats i etik utan att det är en motsvarande tiopoängskurs eller liknande. Jag pratar om minst 1,5 år etikstudier och lika mycket i rättsfilosofi. Då skulle åklagarna som säkert har en finfin jur.kand i bakfickan vara redo att ge sig i kast med såväl det faktiska åklagararbetet såväl som de överväganden som med nödvändighet ingår i arbetet.
Jag kan nog rota fram fler fall med katastrofal handläggning och visst, en majoritet av fallen handläggs, vad vi vet, korrekt. Men det är så här med åklagare att ni FÅR inte göra fel. Inte under några som helst omständigheter får ni göra fel. Det är inte som att kassörskan på ICA råkar slå in två mjölkpaket istället för ett, att taxichauffören tar en liten omväg så det blir femtio kronor dyrare eller ens att snickaren gör fel så man måste bygga om hela planket. Era fel kan ödelägga liv, karriärer och familjer, fullständigt. Ni kan inte säga "oj, hoppsan, nåja alla gör fel". Ert jobb är så ansvarstyngt och så viktigt att det inte finns minsta lilla utrymme för fel. Era fel innebär i bästa fall att en skyldig går fri, i värsta fall låses en laglydig människa in på livstid. Som sagt, ni FÅR inte göra fel.
Jodå. Vi får visst göra fel. Alla får göra fel och alla gör fel. Bara för att man har ett ansvarsfyllt arbete betyder det inte att man aldrig gör fel. Statsministern gör fel, läkare gör fel, lärare gör fel, vi gör fel. Konsekvenserna blir stora, men det betyder inte att vi inte kan och måste förlåtas för att det blir fel ibland.
Jag rotar upp den här gamla kommentaren som jag skrev för tre månader sedan. Den är fortfarande i högsta grad relevant.
Ung_Åklagare tors, 2012-06-14 21:23
Jag är faktiskt mottaglig för kritik. Problemet med kommentarerna här är att de är alldeles för onyanserade. Mårten Schultz uttrycker det faktiskt väldigt väl. Men f'ör att själv sätta ord på det. Världen är inte svart eller vit och människor är inte goda eller onda. Sanningen ligger oftast någonstans däremellan. De flest människor gör så gott de kan och har goda intentioner. Det gäller såväl jurister som andra människor och även exempelvis personer med kriminell livsstil. Det handlar om att visa folk respekt och inte ifrågasätta deras motiv.
Generellt sett så är jurister välutbildade, intelligenta, artiga och vill väl. De ockuperar viktiga positioner i samhällsstrukturen och arbetar hårt för att samhället ska fungera så gott som möjligt. Människor gör fel. Det gäller alla, även jurister. Det är inte så att man gör färre fel för att man har en högre position eller ett viktigare arbete. Viktiga människor gör också fel, konsekvenserna blir dock större. Ändock är det så att någon måste ta det ansvaret. Statsministern gör fel och konsekvenserna av det är horribla. En läkare gör fel och någon dör. En jurist gör fel och någon oskyldig blir inlåst. En person begår ett brott och någon blir skadad Naturligtvis ska vi arbeta för att minimera felen så mycket som möjligt. Ibland måste det till ett rättsligt efterspel och en konsekvens eller en påföljd. Jag har träffat många jurister och många kriminella under mitt yrkesverksamma liv. Jag har träffat personer som varit själviska, barnsliga, självupptagna och många fler tråkiga egenskaper. Men jag har aldrig träffat någon som jag skulle beteckna som ond och ingen som jag inte kunnat ta i hand och hälsa på.
Det är en konst att respektera någon som man inte håller med. Det finns många duktiga jurister som jag inte håller med. Tomas Olsson och Björn Hurtig verkar vara väldigt duktiga försvarare som brinner för sitt arbete och har sina utgångspunkter. Clarence Craaford är en annan jurist som jag nästan inte håller med om någonting men som ändå gör ett väldigt bra arbete och som jag respekterar av den anledningen. Jag kan irritera mig enormt på Mårten Schultz, men han gör ett viktigt arbete. En jurist är en duktig jurist för att han kommer med ett bra argument, inte för att han håller med mig eller dig. Det är ganska vanligt att man intar den ståndpunktet att de jurister som håller med mig är bra men de andra är dåliga. Det håller inte enligt min mening. När jag åtalat en gärning och den tilltalade frias så är det inte sällan jag låter mig övertygas av tingsrättens domskäl och inte överklagar (oftast har det då skett en förändring avseende vad som sas i rättssalen jämfört med vad som antecknats i förundersökningen). Man måste kunna ta intryck.
Med det ovan sagda. Vill man ha nyanserade svar så är en god förutsättning att ställa nyanserade frågor eller komma med välgrundade påståenden. Vill du diskutera något med en makthavare så vägen dit sällan att öppna ett påstående om att denne är ond, inkompetent eller korrumperad. Börjar du diskussionen på det sättet så är du inte ute efter en diskussion utan något annat.
Jag diskuterar gärna rättstaten Sveriges tillkortakommanden utifrån den utgångspunkten att de flesta som arbetar i rättskedjan i Sverige försöker göra sitt bästa och att det oftast blir någotsånär rätt. Men ibland blir det fel och de felen ska och bör diskuteras och rättas till. Låt oss diskutera dem felen istället.
Jag diskuterar gärna felen i rättsstaten, och jag håller med om att de flesta vill göra väl. Däremot så är det alldeles för många som av lättja, lathet, slarv eller illvilja som gör allt för många fel.
Ja, människor gör fel. Men vissa yrken får helt enkelt inte göra fel. Skulle jag, under tiden jag var yrkesverksam forskare ha gjort fel så skulle värstafallsscenariot vara att min karriär var över. Gör du fel kan någon i värsta fall bli inlåst på livstid. Det går inte att borsta bort med ett "alla gör fel". Precis som ingenjören som beräknar hållfastheten på en hårt trafikerad bro över en djup klyfta inte FÅR räkna fel så FÅR faktiskt inte du göra fel. Det handlar inte om att du vill göra fel, även om det verkar som att vissa åklagare, främst på en åklagarmyndighet, verkar vara fullständigt blinda för hur de behandlar sina medmänniskor i jakten på fällande domar, utan det handlar om att ditt arbete är av sådan art att du inte får göra fel, just med tanke på de fruktansvärda konsekvenserna det får.
Det hederliga vore att vid minsta lilla misstanke, den allra allra lägsta misstankegraden (för att använda termer som du känner till) att du kanske gjort fel lämna över hela utredningen till en annan åklagare som får börja om från noll och du tar dig an ett annat fall. Det är det hederliga att göra och det är att aktivt arbeta för att minimera antalet fel. Skulle du göra det? Ett annat sätt att aktivt arbeta för att minimera antalet fel är att ALLA tvångsåtgärder kontrolleras av MINST en annan åklagare innan de genomförs, med tanke på att bara bli häktad oskyldigt kan ha förödande konsekvenser för en person.
Verkar det stingsligt och bökigt? Ja, det gör det. Det är jag fullt medveten om. Men konsekvenserna för de som drabbas av dina fel är så fruktansvärda att det umbärande som du får utstå bleknar i jämförelse. Tänk dig att du blir hämtad i ditt hem av maskerade beväpnade män som bryter upp din dörr. Grannarna ser det hela och raskt börjar det spekuleras. Du blir inlåst utan möjlighet att kontakta din familj, dina barn, ditt jobb. Du får inte träffa någon annan människa än de som arbetar i arresten, en förhörsledare och din försvarare. Där får du sitta, i två veckor och den enda tiden du spenderar utanför en låst cell med galler för fönstren är när du går ut på ett litet utrymme med höga betongväggar och ett gallertak för att "motionera". I övrigt är du inlåst och träffar ingen människa. Ingen som du kan prata med, ingen som talar om hur din familj mår eller hur din chef på jobbet har reagerat. Så sitter du i två veckor. Sedan blir du frisläppt med en klapp på axeln och i bästa fall ett "ursäkta" och en slant som kompensation. Att dina grannar spekulerar och tisslar och tasslar bakom din rygg är en annan sak. Att din chef inte litar på dig längre och du inte får den där befordran som det var tal om är ytterligare en annan. Allt för att en ung åklagare gjorde fel, och det där är bara två veckors häktning med fulla restriktioner.
Som sagt, alla gör fel, men åklagare får inte göra fel. Därför borde det vara någon form av kontrollorgan som granskar alla tvångsåtgärder som åklagare (och polis under förundersökningsskedet) fattar beslut om. Allt för att minimera risken att oskyldiga blir inlåsta, alldeles oavsett hur kort tid det än handlar om.
En rättsstat står på två ben, att folk får upprättelse om de blir utsatta för brott och att ingen skall dömas oskyldig. Jag vet vilken jag tycker är viktigast.
Jag har aldrig sagt att min uppfattning är oproblematisk. Vad jag har fört fram är att det är en avvägningsfråga. Det är föregående kommentatorer (dig bl.a) som har haft uppfattningen att frågan är oproblematisk: försvaret ska ha tillgång till allt enligt er. Utan att ens fundera över vad som är ALLT Min uppfattning är att det inte är så enkelt som ni gör gällande. Åklagare och polis avgör självklart vilket material som ska lämnas ut, sedan finns det vägar för försvaret att protestera vilket illustreras i artikeln. Men åklagare/polis måste följa reglerna. Ditt exempel tror jag är illa valt för att det där SKL utlåtandet lär inte ha hemligstämplats utan funnits i slasken vilket advokaten kunnat få ut. Problemet i det fallet låg nog snarare i att advokaten inte gjorde sitt jobb och att åklagaren inte förhöll sig objektiv till utredningen. Men naturligtvis skulle det inte hemligstämplas eftersom det rörde anklagelsen. Man kan aldrig gardera sig för att någondera parten ljuger eller fuskar men så länge parterna följer spelreglerna ska det fungera. Det gäller både åklagare/polis och advokat.
Vad gäller mitt personangrepp. Det som rörde kommentatorerna innan mig var den delen där det stod att de inte tillförde något av värde - det står jag för och är knappast något personangrepp. Notera att det är först när jag skriver något som det överhuvudtaget blir någon diskussion kring artikeln. För att jag faktiskt presenterar det problem som frågan innehåller. Övriga delar av min kommentar rör Dagens Juridik i stort och min kollegas uppfattning. Kollegans uppfattning är kanske lite tillspetsad men det är en varningsklocka när riktiga jurister har så låg uppfattning om de som kommenterar här.
Utlåtandet från SKL som du anser vara ett dåligt exempel valde jag av rent praktiska skäl. Eftersom jag inte har tillgång till hemligstämplat material är jag ju tvungen att peka på vad som är offentligt. Vad som eventuellt kan finnas i hemligstämplade delar av polisutredningar kan jag ju omöjligt uttala mig om. Min poäng med exemplet om utlåtandet från SKL är att åklagaren i fallet valde att inför rätten förtiga uppgifter som hade kunnat peka i "fel" riktning. Man kan alltså inte förutsätta att åklagaren lägger fram allt som är relevant. I fallet Quick fanns uppgiften om glasögonen att hämta i "slasken" för den som gjorde sig besväret att leta men när det gäller hemligstämplat material finns inte den möjligheten. När delar av "slasken" är hemligstämplade, då kan varken försvarsadvokater eller granskande journalister syna polisens och åklagarens arbete. Fallet Quick må vara unikt på många sätt men det visar tydligt att man inte bara kan förutsätta att åklagaren arbetar objektivt och professionellt. Om det i en offentligt tillgänglig "slask" kan finnas uppgifter som pekar bort från den åtalade men som åklagaren förtiger, då kan det också finnas sådana uppgifter i hemligstämplat material. De flesta åklagare är säkert hederliga och kompetenta men varje yrkesgrupp har en viss andel rötägg och även duktiga och hederliga åklagare/domare/advokater kan ibland göra grova felbedömningar. Därför krävs att rättsväsendet är transparent och att hela processen kan granskas kritiskt.
Vad ditt personangrepp på övriga kommentatorer beträffar skall vi alltså uppfatta det som att det inte hade någon direkt koppling till den här tråden? Att du bara helt apropå ville nämna att det finns människor som "inte ens kan knyta skorna själva"?
Falstaff. Jag har inte hellet tillgång till det hemliga materialet i ovan nämnda utredning. Men det blir ju svårt när du drar exempel som iofs är viktiga men handlar om något annat än det som diskuteras. Du blandar också samman vad som förtigs inför rätten med vad som förtigs inför advokaten. Vissa saker är ju helt rätt att inte nämna för rätten medan advokaten exempelvis får tillgång till och kan åberopa själv. Om jag väcker åtal mot någon för misshandel skulle jag aldrig drömma om att kalla ett vittne som enligt min uppfattning skulle göra sig skyldig till mened. Däremot räknar jag med att advokaten kallar vittnet - om advokaten inte av någon anledning misstänker samma sak. Advokaten tror ju på sin klient och har kanske motsatt uppfattning som mig. Vill du ta ett exempel är det väl bättre att du tar ett hypotetiskt exempel än ett exempel som rent faktiskt handlade om något annat.
Nu pratar vi om saker som hålls hemliga för alla så att säga.
Vad exemplet visar är att åklagarens objektivitet inte är något man kan förutsätta. Detta är relevant då man diskuterar ett fall där åklagaren har tillgång till information eller bevismaterial som försvarsadvokaten inte har tillgång till och inte ens har en chans att värdera.
Det finns naturligtvis mindre lämpliga personer i alla yrkeskårer. Att dra några slutsatser utifrån Quickfallet tycker jag dock är rätt långt gånget. Det är inte representativt för hur åklagare arbetar. Jag drar inga slutsatser kring plastikkirurgers arbetsetik efter hur Trollius uppfört sig.
Jag drar inte alla åklagare över en kam. Tvärtom skrev jag ju uttryckligen att de flesta åklagare säkert är både hederliga och kompetenta. Men visst kan man dra slutsatser även av ett enda fall - till exempel den slutsatsen att ingen kan ses som absolut pålitlig bara för att vederbörande är plastikkirurg eller åklagare.
Fast det här handlar ju om slasken och handlingar som är direkt hänförliga till utredningen. Inte om generellt spaningmaterial om Hells Angels.
Min problematisering av frågan är mer av en generell natur. Jag har ingen insikt i den här enskilda utredningen. Men det har väl knappast du heller så du kan inte heller uttala dig om vad det är för material?
Hells angels är ju (vad jag vet) inte inblandade alls utan det var bara ett exempel.
Givetvis kan jag inte det. Men det framgår ju att det handlar om material som är tillkommet i samband med den specifika utredningen och spaningen.
Instämmer helt: HA var bara ett exempel.
Jag uppskattar att Ung Åklagare försöker få balans i debatten. Det stora problemet är att åklagarna får allt större svårigheter att få grova förbrytare fällda för samhällsfarliga och globala brott. Är det inget problem ?
Det beror på ett par saker. Det skall vara svårt att få någon fälld för brott. Detta illustreras enligt principen att man är oskyldig till motsatsen bevisats. Det viktigaste för ett demokratiskt samhälle är att det är rättssäkert. Du skall inte fällas för ett brott du inte begått. Därav kommer det att det kommer att gå skyldiga fria, vilket är olyckligt men avsevärt bättre än att oskyldiga fängslas.
Anders. Det kan i och för sig vara ett problem men lösningen på problemet får ju inte innebär att misstänkta förlorar sin möjlighet att försvara sig i en rättegång.
Det finns många sätt att lösa ditt problem på och göra det enklare för åklagarna att få brottslingarna fällda. Man skulle till exempel kunna avskaffa domstolarna och låta åklagarna döma själva utan rättegång. Men även detta vore oacceptabelt.
Du skriver "grova förbrytare" men det är de ju inte förrän de är dömda. Eller ska alla som kan skäligen misstänkas för brott eller åtalas anses vara förbrytare?
Om någon anklagade Dig för ett brott som du nekade till, skulle du då acceptera att dömas utan att ha fått se allt underlag?
Det måste alltid vara upp till advokaten att avgöra och bedöma om det finns någonting i slasken som bör åberopas som bevisning. Det kan ju inte vara åklagarens sak.
JO har uttalat att den här typen av polisverksamhet ska bedrivas inom ramen för en förundersökning så att partsinsynen i efterhand kan tillgodses (dnr 731-2010,3652-2010).
@ung_åklagare
Vart i RB står det att åklagaren väljer ut vad som skall redogöras för i FU? Tänker närmast på 23:18§...så klart
När det gäller denna typ av debatter så drabbas ena sidan av ett ilsket, i det närmaste kolerisk, misstro mot myndigheten. Å andra sidan drabbas myndighetens försvarare av en smått fördummande naivitet. Båda sidor är klart tröttsamma och exemplen staplas på varandra med ett antal "om"-fall.
Om vi istället tittar på vad DJ har skrivit (och som jag för enkelhetens skull antar är korrekt.
Åklagarna:
”Vi uppfattar att det egentliga syftet med de av försvaret i denna del åberopade förhören är en förhoppning om att någon av dessa personer ska berätta något som vi i nuläget inte har någon kännedom om för att styrka att åklagarna ljuger i dessa avseenden vilket väl får sägas vara ett minst sagt anmärkningsvärt bevistema i en svensk brottmålsprocess.”
Ja. och? Vilken annan möjlighet har försvararna att på ett befästande sätt utreda eventuella mörklagda omständigheter annat än att förhöra poliserna under sanningsförsäkran? Det är inte det minst konstigt och med tanke på att staten har "fiskat" i utgångsläget är det väl inte det minsta orimligt att även försvaret tillåts göra det. Därtill bäddar man för denna situation genom att hemligstämpla material. Så enkelt är det.
"Försvaret hävdar att det är nödvändigt att tingsrätten ska få ta del av handlingarna för att kunna få en sanningsenlig bild av hur åklagaren har fått fram sin bevisning. Dessutom menar advokaterna att materialet sannolikt innehåller uppgifter som direkt skulle kunna motbevisa flera av åklagarens påståenden på detaljnivå."
Självfallet är bevisinhämtningen intressant i hela dess kedja. Ser jag ett foto vill jag veta vem som tagit det och när. Jag vill prata med den personen. Jag vill se platsen. Jag vill veta vilken typ av kamera och i vilket ljus bilden togs. Vem kom med tipset om att motivet skulle vara där och då? Hur kom tipsen in? När? Vad sa tipset? Allt för att säkerställa att ett anonymt foto inte tagits vid en annan plats vid en annan tidpunkt än vad som anförs. Jämför den situationen med teknisk bevisning från en brottsplats vars inhämtande alltid är tydligt dokumenterad. Vidare kan det antas att försvararna har fått information från sina klienter som gör att de har anledning att tro att beviskedjan möjligen inte skulle vara intakt. Det måste respekteras utan att försvararna tvingas lägga alla kort på bordet i förväg. Det hänger ihop med ovanstående, nämligen att även försvararna måste ha möjlighet till sin egen utredning. Ett bevis är aldrig bättre än dess dokumentation. Där anser jag att åklagarna numera gör allt för att vi bara ska "köpa" det som läggs fram utan större invändningar. I vilket fall går utvecklingen åt det hållet vilket urholkar deras egen trovärdighet.
Däremot, att jämföra detta med Assange? Kom igen, det är per definition tramsigt.
Tack, det var å ena sidan klargörande. Å andra sidan sätter du fingret mitt i prick. Bara det att myndigheten kan misstänkliggöras visar på problemet med hemligt material som inte får visas upp.
Nu börjar det faktiskt komma några relevanta kommentarer.
Jag tycker det råder viss begreppsförvirring här. I vårt rättsystem går till ungefär såhär(väldigt förenklat). En misstanke om brott uppstår. Misstanken utreds inom ramen för en förundersökning. Den misstänkte har rätt till insyn avseende det brott denne misstänks för. Resultatet av förundersökningen dokumenteras i ett förundersökningsprotokoll. Förundersökningsprotokollet ska troget skildra vad som skett under förundersökningen. Den misstänkte har rätt att kräva att förundersökningsåtgärder vidtas. Beroende på resultatet under förundersökningen så väcker åklagaren åtal. I åtalet preciseras statens talan i form av ett gärningspåstående med en gärningsbeskrivning. Gärningsbeskrivningen utgör den yttre ramen för processen. Bevisning för man endast om det som är tvistigt.
MS. Ditt resonemang är intressant i teorin men jag tror du hänger upp dig på begreppet bevis. Bevisning för man som sagt bara om det som är tvistigt. För att ta exemplet fotografier. Detta förekommer ju i var och varannan förundersökning. Med vissa undantag saknas emellertid nästan alla uppgifter som du tar upp i ditt exempel. Man vet inte vem som tagit fotot, med vilken kamera, i vilket ljus osv. De uppgifterna blir endast intressanta när det framförs någon invändning kring fotografiet. Om invändningen inte saknar betydelse ska den utredas (RB 23:18). Skulle du komma med invändningen att du vill komplettera en förundersökning med förhör av fotografen i ett vanligt stöldärende tror jag du skulle mötas av ett stort frågetecken om du inte kan förklara varför. Vad gäller anonyma tips så används de ju sällan som bevisnig eftersom de inte tillmäts något större värde. Däremot kan de utgöra spaningsuppslag som föranleder polisen att själva göra iakttagelser. Då är det förhör med polisen om dennes iakttagelser som åberopas som bevisning.
Anti: Reglerna om vad som ska vara med i förundersökningsprotokollet finns i förundersökningskungörelsen 20-25 §§. Det är förundersökningsledaren som avgör vad som ska finnas med (inte alltid en åklagare) men förundersökningsledaren måste ju följa reglerna. Förundersökningen ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet.
Som någon anmärkte innan så är det extremt ovanligt att utredningsmaterial bedöms vara hemligt. Jag har aldrig varit med om det och kan egentligen inte reglerna kring det.
"Bevisning för man endast om sådant som är tvistigt"... Det där låter inte helt som straffprocessrätt, va... Vid ett erkänt mord saknas knappast bevisning eller bevistema från åklagaren, va...
Ung-ålkagare: Sicket trams! iDitt resoneman bygger på att åklaren tillämpar objektivitetsprincipen. Alla som vet något vet att en åklagare i rollen som processförare gör allt som går för att i domstol vinna processen, ELLER så lägger åklagaren självmant ned FU. Allt annat är bara trams. Juridik framkallar det sämsta hos även åklagare, men rätta mig om jag har fel.
Tack för din länk till Max Scharnbergs underhållande tokerier. Känner ni varandra på något sätt?
Nej, jag känner inte Max Scharnberg. För bl.a. egen del anser jag inte att det är "underhållande" att läsa om nedan tokerier:
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/20764/DOMARE-H%C3%84MTAR-IBLAND-SINA-DO...
@Ung_åklagare Jag läser vad du skriver och jag förstår din synvinkel som åklagare. Men din synvinkel är inte den enda. Just Johan Eriksson hör till de försvarare som gör sitt jobb i grunden vilket må vara ovant för vissa åklagare att ställas inför. Men till att göra sitt jobb i grunden hör att följa beviskedjan bakåt. Vad som är tvistigt eller inte saknar där relevans. Har ett foto åberopats av åklagaren är det ett bevis och JE:s klient ska inte behöva förklara varför, eller ens om, något är tvistigt. JE måste ha möjlighet att helt förutsättningslöst granska bevisens uppkomst innan hans klient tar ställning till om det skall göras en invändning eller ej. Jag kan väl även tillägga att jag tror att åklagarna binder ris kring egen rygg med nuvarande metod då misstänkta har lättare att neka om de inte ställs inför hela kedjan. Om man lägger fram mer av bakgrunden tror jag att fler faktiskt skulle erkänna.
Ang. tips så saknar det ofta värde som bevisning i sig. Men inte desto mindre kan det vara av relevans för försvararen av anledningar som inte åklagaren kan överblicka. Försvararen har ju t.ex. fri tillgång till sin klients version. Detta måste myndigheten visa större förståelse för, gör man inte det underminerar man sin egenhävdade objektivitet.
Det blir dock lite tröttsamt att diskutera detta i DJ:s trollträsk till kommentatorsfält. Men jag diskuterar gärna vidare. Maila mig gärna på mattias.skarelius_at_aequitas.se Det är alltid intressant att bygga nätverk av bra bollplank.
Inte minst Quick-rättegångarna har ju lagt i dagen högst besvärande brister ifråga om rättssäkerheten.
Regeringen vill lägga större vikt vid BRÅ:s möjligheter att genomlysa olika länkar i och av rättssäkerhetskedjan. Det återstår att se om det är den rätta vägen i stället för någon form av allmän, mer eller mindre permanent granskningskommission av brister i svensk rättssäkerhet.
Hur seriöst och kunnigt tillämpar åklagare och förundersökningsledare t ex föreskriften i RB 23:4, 1:a och 2:a st?
MS. Johan Ericsson är säkert en utmärkt försvarare. Däremot tvivlar jag på att han lägger ner energi på att utreda de sakomständigheter i en brottmsålsprocess som inte är förnekade. I en vanlig brottmålsprocess är ju överväldigande delen av sakomständigheterna obestridda. De omständigheterna finns det ingen anledning att utreda och den försvarare som gör det lär få avdrag på sin kostnadsräkning. Enda anledningen att utreda en beviskedja bakåt är ju om det av någon anledning finns tvivel kring kedjans hållbarhet. I normalfallet finns exempelvis inga tveksamheter kring fotografier på en målsägandes skador. De osäkerhetsmoment som finns faller då tillbaka på åtalet och det kan naturligtvis försvaret påpeka.
Tack för erbjudandet. Du verkar iofs vettig men jag håller mig här. Någon form av utbildningsinsats är det ju alltid och tröttnar jag så gör jag det.
Skriv ny kommentar