Mamma vägrade låta pappa träffa dotter - får ensam vårdnad trots "flagranta brister"
Mamman har visserligen "flagrant brustit" i sitt ansvar som förälder när hon under flera år har vägrat pappan att få träffa sin dotter. Eftersom dottern aldrig bott med sin pappa så får mamman dock ensam vårdnad.
En man, som kommer från USA men numera har en bostadsadress i Sverige, väckte talan i tingsrätten angående vårdnad och umgänge med sin dotter. Pappan uppgav att mamman sagt upp kontakten och vägrade låta honom träffa sin dotter efter födseln.
Mamman, å sin sida, uppgav att pappan efter förlossningen hotat att föra ut dottern ur landet vilket lett till att hon och dottern bland annat hade beviljats skyddade personuppgifter.
Tingsrätten kom fram till att mammans anklagelser var grundlösa och tog även hänsyn till att hon hindrat varje form av umgänge mellan dottern och pappan. Pappan anförtroddes därför ensam vårdnad och mamman ålades att betala hans rättegångskostnader.
Hovrätten delar i och för sig tingsrättens bedömning att kvinnans påstående om att mannen skulle komma att föra bort barnet saknar grund. Eftersom mamman uppgett att hon ansåg det omöjligt att samarbeta med pappan anser domstolen dock att gemensam vårdnad är utesluten.
Eftersom dottern, som nu är sex år, och pappan inte pratar samma språk och aldrig har bott tillsammans anser rätten att vårdnaden ska tillfalla mamman.
Domstolen understryker dock att mamman på ett flagrant sätt brustit i sitt ansvar som vårdnadshavare när det gäller dotterns umgänge med pappan. Han ges därför rätt till visst umgänge som ska trappas upp allt eftersom och som inledningsvis ska ske med umgängesstöd.
Mamman föreläggs att vid vite överlämna dottern inför umgängestillfällena.
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
28 comments
I praktiken blir mamman alltså belönad för sitt agerande. Kvinnor i barnafödande ålder kommer självklart att kunna dra sina slutsatser om de får kännedom om den här och liknande domar. Om relationen mellan mamman och pappan skulle skära sig har kvinnan allt att vinna på att sabotera pappans umgänge med barnet. Den signalen kommer säkert att nå fram.
Ännu en dom som lyser som solen... asg... SYND bara att den direkt strider mot HD i en tidigare dom, där dom säger att om en vårdnadshavare inte gör sitt allra yttersta för att umgänget med den andra föräldern skall fungera skall omedelbart fråntas vårdnaden.
MEN vad gör HD åt dett...?? som vanligt när underrätterna dömer emot praxis och NJA...INTE ETT SKIT.
KVINNOR kommer undan med en massa lagbrott och annat skit i detta rättshaveri land...
LYCKA till moder SVEA..asg... vilket skitland du har blivit.
Tänk från barnets synvinkel. Barnets bästa o.s.v. Rätten har nog haft det som en ledstjärna i detta fallet. Man behöver vara trygg för att bli en fungerande samhällsmedborgare.
Men menar ni två som tidigare kommenterat Att vårdnaden borde gått till fadern trots att det uppenbarligen inte låg i flickans bästa intresse? En delad vårdnad hade inneburit konflikter och att flickan själv kommit i kläm, och att modern fråntagits vårdnaden pga hennes agerande hade inneburit att flickan förlorat allt som känts tryggt och säkert för att flytta till sin pappa som inte ens talar språket. Det borde alltid, när det kommer till fall som rör barn, vara självklart för alla involverade att domen speglar vad som är bäst för barnet, inte vad som är rättvist. Finns det verkligen människor som tycker att domen borde tagit mer hänsyn till "vilka signaler" som ges av en sådan dom än vad som är bäst för barnet? Vem som gjort rätt, vem som gjort fel, vad som är rättvist och vad vardera förälder "förtjänar" spelar ingen som helst roll - det enda som spelar roll är att flickan får det umgänge med båda föräldrarna som HON har rätt till, och att alla i hennes omgivning har hennes bästa som främsta prioritering.
Cattis, jag menar att domen kan få konsekvenser bortom det här enskilda fallet. Konkret menar jag att domen kan uppmuntra andra mammor med havererade relationer till barnens pappor att med flit sabotera pappornas umgänge med barnen. Folk i allmänhet - både män och kvinnor - lär sig snabbt vilket beteende som belönas. Av det här fallet lär man sig att domstolarna kan belöna kvinnor som saboterar pappornas umgänge med sina barn. Ser du inget problem med det? Allting helt i sin ordning?
Nej, allt är inte i sin ordning, men jag upprepar min poäng - så länge alla involverade ser till barnets bästa, och inser att ingenting annat är relevant så kommer rätt dom att göras. Att vuxna människor inte kan bete sig, och att vuxna människor inte kan göra det som är rätt är ingenting som borde gå ut över ett barn någonsin. Oavsett omständigheter så är det PAPPANS ansvar att ha en relation med sin dotter och MAMMANS ansvar att ge sin dotter en chans att få en relation med sin far.
I denna enskilda dom, har pappan fått rätt till umgänge, (iofs på sina villkor, vilket är skruvat eftersom det borde vara på barnets villkor), mamman har fått en smäll på fingrarna och krav om att låta pappan träffa barnet, utan henne.
Och allt detta utifrån vad som är bäst för barnet. Jag ser inte problemet med domen, jag ser problemet med de vuxnas (i barnets omgivning) prioriteringar. Problemet ligger inte i juridiken, utan i att föräldrar borde kunna bortse från sina egna problem och bara fokusera på vad flickan behöver för en stabil, trygg, säker och lycklig uppväxt.
Visst har en far ett ansvar för att ha en relation med sitt barn men om artikeln återger fallet korrekt har ju mamman aktivt hindrat pappan att ta det ansvaret medan pappan själv aktivt har kämpat för att kunna få kontakt med sitt barn.
För övrigt ber jag dig att förtydliga dig på följande punkt: anser du att domen är riktig även om den leder till att fler kvinnor i havererade relationer bestämmer sig för att sabotera pappornas umgänge med sina barn? Anser du att lagen och domstolarna helt skall bortse från vilka följder en dom kan leda till i andra fall och enbart se till det enskilda fallet? Det du skriver skulle kunna tolkas som att det är så du menar men i så fall ber jag dig bekräfta det.
För övrigt kan jag inte låta bli att fråga mig vad du tyckt om det varit pappan som i ett tidigt skede av barnets liv fört bort barnet till sitt hemland och hindrat mamman att träffa barnet. Hade du i så fall tyckt att det bästa för barnet skulle varit att pappan fick vårdnaden?
1. Mamman gjorde fel som hindrade pappan från att träffa sitt barn - Ja. Domen korrigerade detta genom att "tvinga" mamman att ge fadern umgänge. Vilket jag anser är rätt.
2. Domen är, i det här fallet, rätt och riktig därför att man har sett till vad som är bäst för flickan, eftersom hennes föräldrar inte kan komma överens. Och nej, jag anser inte att ett barn (vilket som helst) ska behöva "lida" för att det i det stora hela ska göras ett exempel av att föräldrar inte kan bete sig hur som helst. Även om jag tycker det är förfärligt att mamman gjort som hon gjort därför att hon inte sett till sitt barns rätt till båda sina föräldrar.
Jag värderar barns välfärd väldigt högt och tycker inte att ett barn ska behöva finna sig i en dom om att hon måste bo hos sin far, som hon inte känner och inte kan kommunicera med, bara för att hennes mor gjort felaktiga beslut och domstolen ska straffa hennes mamma genom att ge vårdnaden till fadern. Om barnet däremot far illa/har farit illa hos modern är det en annan sak.
3. Jag tycker att barnet ska vara hos den förälder som hon är mest fäst vid/känner sig tryggast hos. Även om pappan i ett sådant fall gjort fel som fört bort barnet (oavsett anledning) så har han uppfostrat henne och gett henne det hon behöver. Enligt min mening skulle barnet i fråga inte må bra av att förlora den tryggheten som hennes pappa gett henne, och därför skulle jag stötta ett beslut där modern fick rätt till umgänge, och kanske till och med delad vårdnad, men att fadern fortfarande skulle vara boendeförälder. Så länge barnet mår bra hos fadern.
När den här flickan är 12 så kommer hennes egna åsikter tas med i beräkningen mycket mer än tidigare och då antar jag att soc/tingsrätten kommer göra en omprövning om det är så att fadern fortfarande vill ha vårdnad. Och om flickan då knytit an till sin pappa så kan vårdnaden komma på tal igen och även växelvis boende om barnet skulle må bra av det. Men det kräver ju att föräldrarna lär sig komma överens.
Du formulerar dig lite omständligt men jag tolkar ditt svar som att du anser att:
1) När domstolar dömer i ett sådant här mål skall domstolarna bortse från om deras beslut kan uppmuntra andra kvinnor att agera likadant som kvinnan i det här fallet.
2) Om en pappa framgångsrikt saboterar umgänget mellan barnet och mamman under tillräckligt lång tid skall även pappan belönas med att få vårdnaden,sitt barn.
Om domstolarna fortsättningsvis resonerar på samma sätt som du är jag övertygad om att ett antal mammor (och i några fall pappor) i havererade relationer drar slutsatsen att det faktiskt är smart att ta saken i egen hand och bevilja sig själva ensam vårdnad. Vid den tidpunkt då saken äntligen kommit inför domstol kan de räkna med att det gått så lång tid att de får rätt med automatik. Det problemet verkar du ta väldigt lätt på.
För övrigt kan man ju fråga sig hur lämplig mamman i det här fallet är som vårdnadshavare med tanke på hur hon agerat. Här måste jag förstås reservera mig för att jag inte vet mer om de inblandade personerna än vad som framgår av artikeln.
Falstaff. Jag å andra sidan tolkar din uppfattning som att det är okej att offra ett och annat barn för att sända signaler till vuxna hur de ska bete sig? Det är ju på stenåldersnivå.
Signaleffekten i vårdnadsmål torde vara obefintlig, dels är varje vårdnadsmål unikt, dels agerar aktörerna ofta inte rationellt ändå och det problem du beskriver finns redan och har funnits länge. Det finns egenmäktighet med barn. Lösningen är aldrig att straffa barnen.
Jag är inte jurist men jag har alltid uppfattat det som att "signaleffekten" är en viktig del av lagen. Om inte vissa beteenden bestraffades eller belönades av lagen skulle folk ge blanka f-n i lagen.
Hur har du för övrigt kommit fram till att signaleffekten skulle vara obefintlig i just vårdnadsmål? Källa på det? Att folk skulle agera särskilt irrationellt i vårdnadstvister ifrågasätter jag. Visst är det starka känslor inblandade men de inblandade har ju också lång tid på sig att tänka igenom saken och resonera med andra. Det finns ju lägen där folk agerar i plötslig affekt (som vid bråk i en krogkö) men i ett läge där man har dagar, månader och år på sig att fundera på vad man gör, där kan man nog utgå från att de flesta agerar mer eller mindre beräknande. I sådana fall är det rimligt att anta att lagen och dess tillämpning har en signaleffekt.
Dina ord om att "offra barn" har jag två kommentarer till.
För det första är det inte självklart för mig att man i det här fallet skulle "offra" ett barn genom att ta vårdnaden från mamman. Hennes agerande får en ju att fundera på hennes lämplighet som förälder. Här måste jag naturligtvis medge att jag inte vet mer om de inblandade än vad som står i artikeln. Vet du närmare besked om de inblandade och deras personliga egenskaper? Om inte så tycker jag du skall vara försiktig med att påstå att det hade varit att "offra" barnet om pappan tillerkänts vårdnaden.
För det andra undrar jag - på tal om att "offra barn" - om du tänkt den tanken att domstolens resonemang kan leda till att andra barn offras genom de förlorar kontakten med en av sina föräldrar. Det tror jag nämligen kan bli följden om folk får lära sig att man belönas för att ta lagen i egna händer och bevilja sig själv vårdnaden. Personligen är jag övertygad om att barn mår bäst av att ha tillgång till båda sina föräldrar.
Slutligen har jag en fråga. Du säger - i och för sig helt riktigt - att problemet med egenmäktighet med barn funnits länge. Har du själv något förslag till lösning?
Att överlämna vårdnaden till en föräldrer som inte kan samtala med barnet, aldrig har bott ihop med barnet och dessutom är varaktigt bosatt i ett annat land vars språk barnet inte talar (vilket ju framgår av artikeln) är självklart att offra barnets bästa. Särskilt när det inte framkommit något som gör att mamman är olämplig i förhållande till den dagliga vårdnaden av barnet. Det hade varit en sak om det framkom att mamman var missbrukare, hemlös och våldförde sig på barnet. Men här får man utgå att det inte finns några problem med mamman förutom just i relation till pappan.
Vi pratar inte om straffrätt här och alldeles oavsett ska ju inte det lilla oskyldiga barnet straffas i så fall. Jag hade inte haft några problem med att straffrättsligt sanktionera mammans beteende här. Domstolen har ju inte offrat barnet utan tillerkänt pappan umgänge - då förlorar det inte kontakten med den andra föräldern.
Ärligt talat så ryker din attityd av brist på empati gentemot barnets upplevelse. Jag kan empatisera med samtliga inblandade här men det är barnets situation och upplevelse man ska utgå från. Min uppfattning är inte färgad av vad könet är på den förälder som trilskas medan du däremot verkar ha någon generell uppfattning om hur kvinnor och män är.
Ditt barnsliga personangrepp ("brist på empati") tar jag som en bekräftelse på att du inte har så mycket att tillföra i sak.
När det gäller frågan om hur man bäst motverkar egenmäktighet med barn mynnar dina resonemang i praktiken ut i att sådant beteende skall belönas. Nej, du skriver inte uttryckligen att egenmäktighet med barn bör belönas och du skriver till och med några fromma ord om att du inte skulle haft några problem att straffrättsligt sanktionera mammans beteende. Men vad betyder "straffrättslig sanktion" i praktiken i ett sådant här fall? Du kan ju knappast mena att hon skall sitta av fängelsestraff (vilket skulle omöjliggöra vårdnad av barnet). Ditt resonemang leder därför logiskt fram till att hon och alla andra kvinnor och män som handlar på samma sätt skall belönas med att få rätt på den avgörande punkten.
Eftersom du framhåller din empati med barn kan du ju fundera på vad det kan betyda för andra barn i framtiden om rättsväsendet uppmuntrar den typ av beteende som mamman i det här fallet uppvisat. Eller sträcker sig inte din empati så långt?
Bristen på empati baserar jag på att du överhuvudtaget inte har något att säga om det aktuella barnets situation. Allt du pratar om är hur det kommer påverka andra ärenden. Men det här ärendet handlar inte om andra ärenden. Det här ärendet handlar om det här barnet och hur det mår och skulle må. På vilket sätt skulle det vara i barnets bästa att flyttas från sin mamma som barnet bott med hela sitt liv till en förälder som barnet inte ens kan tala med och knappt har träffat. Vårdnadstvister handlar om att avgöra vad som är det bästa för barnet. Det handlar inte om
1) vad som är det bästa för pappan
2) vad som är det bästa för mamman
3) vad som är bäst för samhället
4) vilka signaler det sänder
5) hur man ska straffa någon
Kan du förstå det?
Rättsväsendet uppmuntrar ingenting. Du tycker inte att det straffar beteendet tillräckligt hårt och du har inget emot att straffa barnet lite vid sidan av om du får komma åt föräldern. Det är något helt annat.
Varje tvist inför domstol handlar alltid om ett konkret fall, oavsett om det är ett brottmål eller ett civilrättsligt mål (vårdnadstvist, arvstvist o.s,v.) Visst är det så. Men samtidigt handlar varje mål (inte bara vårdnadstvister) också om just precis vilka signaler man sänder till andra.
Är det bäst för barnet i det här fallet att det blir mamman som får vårdnaden? Ja, det kanske det är och visst kan man i så fall argumentera för att domen är riktig. Samtidigt kan man inte komma ifrån att domar kan få konsekvenser som sträcker sig långt bortom det enskilda fallet. Här kan det finnas en konflikt mellan olika i sig legitima intressen. Är det så svårt för dig att begripa? .Du stirrar dig blind på en aspekt av fallet men vägrar att se andra. Har du ens för ett ögonblick övervägt om en dom av det här slaget kan få konsekvenser för andra barn i framtida vårdnadstvister? Var är din empati med de barnen? Innan du tänkt igenom den aspekten borde du ta det försiktigt med att prata om empati.
Orden om att "straffa barnet" får du stå för själv - det är inget som jag skrivit.
Att en person som presenterar sig som åklagare totalt vägrar att ens reflektera över att beslut i domstolar sänder signaler till folk tycker jag för övrigt är milt uttryckt anmärkningsvärt.Om du menar det på allvar borde du kanske se dig om efter ett annat yrke. . . .
Du skriver att domen är riktig. Det räcker gott för mig.
Vad du tycker om signaler och mig i övrigt skiter jag högaktningsfullt i.
Läs innantill. Jag skriver att man kan argumentera för att domen är riktig. Det är inte nödvändigtvis samma sak som att domen faktiskt är riktig. Att döma av ditt ordval verkar du ha haft en jobbig vecka. Trevlig helg!
Mamman skulle blivit av med den ensamma vårdnaden, punkt.
En förälder, främst kvinnor - ska inte tjäna på att göra såhär.
Kortsiktigt lider barnet, men över lång sikt blir det bra. Det är något jag tycker är bättre än tvärtom.
Det finns allt för många liknande domar i landet, som grundar sig på vad som är bäst för mamman.
Skribenten har utelämnat uppgifter som:
* pappan aldrig bott i Sverige med barnet/mamman vilket amerikanska myndigheter känner till (dock en smula oklart under vilken av sina olika namn/identiteter/ID-nummer han uppgivit)
* pappan talar inte dotterns språk(svenska) utan haft med sig tolk från ett livvaktsbolag vid besök
* pappan har visat intention vilja överföra dottern utomlands trots att dottern alltid bott i Sverige (jfr haagkonventionen om bortförande av barn). Pappan har bl a försökt folkbokföra dottern på en av sina adresser utan mammans vetskap (hotell resp företagsadress)
* Pappan får träffa barnet vid sina besök i Sverige, mamman har föreslagit att hon kan delta vid umgängena för att underlätta umgänget (istället för tolk) men pappan har sagt nej och föredragit träffa dotter ensam med en tolk från ett livvaktsbolag.
* Pappan har inte visat intresse för umgänge sedan i juli, han avbokade även första umgänget efter senaste domen föll utan anledning.
* Hovrättem fattade beslut i april 2009 att umgänge med pappan inte var till barnets bästa. Mamman har följt domarna sedan 2009.
Fallet är bisarrt, unikt och det blir väldigt lätt att dra fel slutsatser av en slarvig rättsfallssammanställning.
/bekant till mamman
Det låter inte så jätteunikt.
Jag har sett liknande fall där utgången blivit den motsatta. Fast då har ju könsfördelningen varit den motsatta också och det har oftast rört att flytta barn till Sverige från sina hemländer.
Media drev ju på ett sådant fall ganska hårt, "Baby Thor Wang", där "rasade" väl "allmänheten" dessutom för att barnet inte flyttades från sitt hemland tillsammans med mamman.
Grova felaktigheter
Du kan väl lika bra utge dig för att vara dig själv, istället för att låtsas om som att du är kompis till någon?
Du är pinsamm, förstår du inte att du skämmer ut alla normala och bra kvinnor i det här landet?
Jag är jurist och bekant till mamman och när jag förstod att det var hennes fall som var återgett på detta sätt blev jag bekymrad och fyllde ut bakgrunden. Sätt er in i bakgrunden till detta unika fall innan ni börjar dra generella slutsatser. Sätt er i in i flickans situation - en "pappa" kommer på besök några gånger per år sedan födseln då "pappan" alltid bott i USA. Han talar inte ett ord svenska så han har med sig tolk från livvaktsbolag. Han skrämmer flickan och hotar att ta flickan ur landet för en muslimskt uppfostran i USA där flickan aldrig har bott. 2009 sa hovrätten - nu räcker det, umgänge är inte för barnets bästa. Men nu ska Pappan enligt en ny dom återigen ha umgänge, trots att han inte visat intresse för att dyka upp på umgängestillfällen sedan i juli. Han avbokade första umgänget efter nya domen föll. Men i politiskt korrekta Sverige finns ingen omtanke om barnen - det ska vara umgänge till varje pris. För det är rättvist - rättvist för vem då kan man fråga sig?
Det är en komplicerad fråga då flickan fortfarande har "rätt" till umgänge med sin far. Och hon kan aldrig bilda en egen uppfattning om sin far om hon inte får träffa honom. Och det är förfärligt att hennes båda föräldrar inte kan komma överens eller samarbeta, men i slutändan handlar det om vad som är Rättvist för barnet, ingen annan. Om det visar sig att hon far illa av umgänget med pappan så ska hon förstås inte ha något. Det bästa vore ju om pappan kunde komma hem till henne och hennes mor och faktiskt agera som en förälder och visa för dottern att hon är viktigare än hans "rätt" att ha enskilt umgänge med henne. Träffa henne på hennes villkor. Inte sina egna.
En man som dyker upp med livvakter och som hotar med att föra flickan ur landet för en muslimsk uppfostran i ett för barnet okänt land - en man som avbokar umgängestillfällena han bråkat sig till genom domstolar. Ja, det kan nog bara vara i politiskt korrekta naiva Sverige detta resonemang ens förs. Umgänge till varje pris!
ROKS skrev nyligen en artikel i SvD om det är rätt för barn som växt upp i ett hem där pappa slår mamma att sedan tvinga igenom umgänge. Vad lär detta barnet, vad gör det barnet att till varje pris i alla lägen alltid fokusera på dessa stackars diskriminerade pappors rättigheter till umgänge med barnen? Vilket samhälle kommer vi att få på sikt? Vad lär sig barnen? Att vilket beteende som helst är accepterat, barnen lär sig stänga inne sina egna känslor alt börjar utåtagera sin frustration? Hur kommer barnen att må som vuxna?
Och ändå säger de att brott inte lönar sig vilket dock motbevisas av detta och flera tidigare avgöranden.
framför allt till ...ung åkl...som skriver här... först och främst det skulle vara kul om du berättade vem du är så man omedelbart kan stoppa dig för framträdanden i rättssal... DET som DU absolut inte verkar fatta är precis det som andra hör försöker få er jurist dårar att FATTA, även du som utger dig för att vara "jurist och bekant till mamman" ! VI har i en enorm rättsröta i detta landet och hur man ska komma till rätta med detta är enkelt.... ge inga domarposter år personer som inte har t.ex 20 år som advokat eller åkl... som tingsrättsdomare 30 år till HR och 40 till HD och HFD.
För jag kan visa ett annat mål, där mamman sitter och erkänner misshandel på barnet, grovt umgängessabotage o.s.v, där mamman ges ensam vårdnad och där pappan får skit för att han försöker skydda sin dotter... det finns tusentals sådana här domar i det här rubriceringen. DET absolut vanligaste brottet som kvinnor kommer undan i detta är GROV EGENMÄKT med barn och människorov ( detta kan ge livstid ) det är bara några korta saker som domstolar skyltar med. OCH det som ni båda inte fattar är att det finns en avhandling i detta som visar klart och tydligt att domstolarna anser att mamman har "äganderätt" till barnet. STRID emot detta i en domstol där det sitter domare som bara sysslar med genusskydd av det täckta könet.
SEDAN kommer man till den absoluta sanningen !! DOMARE i detta landet anser sig vara experter på allt som finns i samhället. Det som så fint kallas för "sakkunniga" är bara skiten under skorna värda... om en det. Domare kan inte ett skit om det som sitter och dömer av. Utan är bara ett gäng extremt maktkåta personer som jagar sin absoluta orgasm.
HAR ni rätt bild av sanningen då ? som står på mammans sida i detta ? -NEJ! tänkte väl det... det finns många aspekter att ta hänsyn till här... men att barnet inte skulle ha rätt till båda sina föräldrar är det ENDA SOM MAN VET SANNINGEN OM, det finns ingenting som är så överbevisat i kubik att just det...frånvarande av den ena föräldern som ger barnet allt annat än bra uppväxt och trygghet... skriver lite enklare här så alla kan förstå. ÄVEN dom som inte är jurister och åkl...o.s.v.
Hoppas att det finns någon som ser till barnets bästa...BÅDA föräldrarna i alla lägen...även om det kan bara problem ibland, men då finns det ju våra så fint utbildade socialt arbetare som ABSOLUT inte tar parti för mammor i vårdnadstvister o.s.v. MEN dom kanske kan sköta en träff med den andra föräldern så barnet får sitt absolut största behov tillgodosett.
TACK för mig.
Skriv ny kommentar