Skip to content

"Ingen av Göran Lambertz angripare tycks förstå vad hans budskap egentligen innebär"

Professor Hugo Tiberg
Professor Hugo Tiberg

KRÖNIKA - av Hugo Tiberg, professor emeritus i sjö- och transporträtt

 

De senaste veckorna har i pressen pågått en förvirrad debatt om Göran Lambertz inlägg om den så kallade Quickskandalen. Jag har med stigande förvåning iakttagit att ingen av angriparna mot vår tidigare JK tycks förstå vad hans budskap egentligen innebär.

När sedan ingen process- eller straffrättsjurist tycks vilja ingripa ser jag mig som åtminstone åldrad i juridikens trädgård föranledd att erinra om några elementära fakta angående juridiken kring bråket.

Sanningen är en svårfångad fågel och vetenskapen har arbetat och stridit i tusentals år för att få grepp om något så påtagligt som vårt solsystem. Hur kan man då våga lita på att en domstol under en rättegång på högst några dagar ska finna en säker sanning om någons skuld?

Det är den vetskapen som fått alla respektabla rättssystem att anta dessa kända grundprinciper. 

1.  En dom ska grundas på vad som visats i rättegången, inte på utomliggande material.

2.  En fällande dom kan inte innebära visshet om att den dömde verkligen begått det aktuella brottet utan endast starkast övervägande sannolikhet för att så är fallet (”utom rimligt tvivel”).

3.  Än mindre innebär en friande dom visshet om att den friade är oskyldig utan endast att den föreskrivna starka övervikten inte nåtts. Det kravet avser att i möjligaste mån reducera risken för felaktiga bestraffningar.

4.  Resning av en fällande dom kan grundas på nya fakta som inte visats vid den tidigare rättegången, vilket trots överviktskravet kan ha medfört en dom som måste ändras – antingen för att beviskravet numera framstår som ouppfyllt eller rentav så att den åtalades oskuld nu ter sig bevisad.

Från de här utgångspunkterna är det ganska meningslöst att såsom möjlig rättsskandal dissekera huruvida den tidigare fällde Quick har begått eller inte begått de brott för vilka han tidigare fällts och nu frikänts. Däremot har det funnits anledning för en tidigare JK, som genomgått domarna och funnit dem ej ge skäl till anmärkning, att framhålla att de grundades på övertygande bevisning.

Vill någon ifrågasätta den bedömningen måste han själv gå igenom de berörda avgörandena för att fastställa om något var fel. Det är inte meningsfullt att beskriva de tidigare domarna som skandalösa med hänvisning till den bevisning som nu kan ha friat den förut dömde.

Eftersom så mycket högre sannolikhet krävs för fällande dom än för friande kan man räkna med att mycket färre fällande domar blir sakligt fel än de friande. Ett exempel på de senare är Högsbymålet, där de tidigare friade föräldrarna fälldes efter resning. I sådana fall ropas sällan på skandal.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt