Skip to content

"Allt du säger kan fritt säljas till medierna” - om mutbrott och etiska regler för poliser och jurister

Professor Claes Sandgren

DEBATT - av Claes Sandgren, professor i civilrätt och ordförande för Institutet Mot Mutor (IMM)

 

Många yrkeskategorier har som bekant etiska regler. Advokatsamfundet har sina ”Vägledande regler om god advokatsed” och nyligen publicerades dokumentet ”God domarsed”- för att nämna bara två exempel. Men bör också jurister i allmänhet omgärdas med  sådana regler? Är det till exempel etiskt försvarbart att en jurist bejakar brott som arbetsmetod?

Frågan framstår måhända som ”akademisk”: det kan väl inte finnas någon svensk jurist som försvarar brott som arbetsmetod?

Jo, faktiskt två stycken - och inte vilka som helst - nämligen numera VD:n för Utgivarna och numera VD:n för Tidningsutgivarna (TU). De har båda framfört denna uppfattning i flera sammanhang och bland annat försvarat mutor till poliser som läcker integritetskänslig information; sådana mutor ser de som ”expertarvoden” (DN Debatt 17.12.2011).

Här bör kanske skjutas in att förarbetena till tryckfrihetsförordningen gör klart att mutor som medel att skaffa information inte åtnjuter något tryckfrihetsrättsligt skydd; brottsbalkens regler är tillämpliga fullt ut.

Jag redovisar detta exempel på oetiskt handlande med viss utförlighet därför att det belyser väl att juristers agerande kan vara skadligt för hela juristkårens anseende. Det aktualiserar enligt min mening behovet av en hederskodex för andra jurister än advokater och domare. En svaghet skulle dock vara att det skulle vara svårt att skapa ett sanktionssystem. Samma invändning kan dock riktas mot åtskilliga andra etiska regelverk; till exempel dokumentet ”God domarsed” saknar en sanktionsmekanism.

På det internationella planet finns det etiska regler för jurister som antagits av FN. Dessa regler skulle kunna ge inspiration till utformandet av motsvarande svenska regler. FN:s regler säger dock inget om jurister som bejakar brott. Tanken att en sådan inställning skulle kunna förekomma är så avlägsen att man inte sett behov att ens beröra saken.

Juristernas försvar av mutbrott väcker också frågan hur det står till på mottagarsidan. Svaret är att Polisens etiska regler är rudimentära. Poliser kan läcka information ur en förundersökning för egen vinning utan att några etiska regler direkt berörs. Det närmaste man kommer är att en polis ska uppföra sig så att ”det är förenligt med polisens anseende.”

Läckorna är också i realiteten straffria, eftersom ”förundersökningssekretessen” överflyglas av meddelarskyddet. Erfarna kriminalreportrar uppger att 25-30 poliser regelbundet läcker till medierna (Dagens Juridik 12.9.2011). De lönsamma läckorna kan avse integritetskänslig information liksom information som skadar polisarbetet. Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick” visar hur polisläckorna saboterade polisutredningarna.

Varje person som lämnar upplysningar till polisen löper alltså risken att någon inom polisen säljer informationen till medierna. Många personer, som hörs av polisen, har dock inte dessa förutsättningar klara för sig. De kan inte ens ana att till exempel en förhörsledare är fri att genast efter förhöret sälja den information som lämnats.

Borde det inte finnas åtminstone etiska regler som stod i vägen för ett sådant handlande? Och borde inte uppgiftslämnarna få vetskap om att de står utan skydd mot läckorna?

I USA finns som bekant ett krav på den polis som griper en person att denne ska upplysas enligt den så kallade Mirandaregeln: ”Allt du säger kan användas mot dig”. I Sverige skulle väl motsvarigheten till denna polisiära upplysningsplikt vara: ”Allt du säger kan fritt säljas till medierna.”

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt