Nämndemän i förvaltningsrätten gör felaktiga bedömningar - domar ändras i kammarrätten
I två snarlika fall har kammarrätten på senaste tiden gjort en annan bedömning än förvaltningsrättens nämndemän. I båda fallen har lagmännen i förvaltningsrätten varit skiljaktiga med nämndemännen.
Ett fall rör en kvinna som nekats ersättning av Försäkringskassan för så kallad närståendevård eftersom att hon inte kunnat arbeta efter sin då 20-åriga sons snowboardolycka.
Sonen drabbades vid olyckan av ett skalltrauma och kvinnan intygade att skadan gjorde sonen förvirrad och aggressiv på ett sätt som utgjorde fara för hans liv. En läkare som vårdat sonen intygade dessutom att han behövde en närstående person med sig i vardagen under rehabiliteringen.
Efter att kvinnan överklagat kassans beslut ansåg förvaltningsrättens tre nämndemän att kvinnan var berättigad till ersättning. Lagmannen var dock skiljaktig och ansåg att ett påtagligt hot mot sonens liv inte förelegat under perioden, varför överklagandet skulle avslås.
Försäkringskassan överklagade och en enig kammarrätt menar nu att även om sonens sjukdomstillstånd varit allvarligt var det inte livshotade och kvinnan nekas därför ersättning.
Ett annat fall rör en kvinna som sökt tillfällig föräldrapenning hos Försäkringskassan för ett arbetsuppehåll för att vårda sin då 15-åriga son som var diagnostiserad med Aspergers syndrom.
Efter att hon nekats bidrag hävdade hon i sitt överklagande till förvaltningsrätten att sonens tillstånd hade förvärrats under sommarlovet och att en läkare bedömt att han var i behov av tillsyn dygnet runt. Hon menade att sonen inte varit livshotande sjuk, men att han behövde vägledning för att förstå konsekvens och verkan av sina handlingar.
Förvaltningsrättens tre nämndemän biföll överklagandet med motiveringen att sonen verkade ha behövt ett ökat behov av tillsyn under sommarlovet. Lagmannen var dock skiljaktig och ansåg att eftersom att sonens tillstånd inte försämrats akut fanns inte lagliga förutsättningar för att bifalla överklagandet.
Försäkringskassan överklagade till kammarrätten som liksom förvaltningsrättens lagman anser att kvinnan inte har rätt till föräldrapenning eftersom att sonens grundtillstånd inte hade försämrats.
Maria Kronvall






































































































7 comments
Vill minnas att i en annan process var det nämndemännen ( i TR) som gjort den riktiga bedömningen även om rubriken inte avslöjade den saken:
http://www.dagensjuridik.se/2012/06/lastbilschauffor-frias-fran-olovlig-...
Felaktiga? Nämndemännen åtnjuter ju trots att de inte är lagfarna domare en röst var i domen. När en dom ändras i andra fall brukar det inte talas om felaktiga respektive rättmätiga domar utan om olika bedömningar.
Jag vill minnas att det triviala skälet för nämndemännen brukar vara att lyfta in "sunt förnuft" i rättstillämpningen vilket följer att juridiken inte är någon exakt vetenskap. Om det i det första fallet som anges i artikeln då fanns det läkarintyg som det skrivs om är det väl en snar bedömningsfråga som ger utrymme för de tolkningar som uppkommit snarare än ett regelrätt "fel"?
Det här är en del av kampanjen för nämndemännens avskaffande.
Det händer att en överinstans ändrar domar där den "riktiga" domaren också dömde fel. Ser sällan en artikel som tar upp den saken på motsvarande sätt som ovan.
http://www.dagensjuridik.se/2012/06/lastbilschauffor-frias-fran-olovlig-...
Det gäller ju inte endast i förvaltningsdomstolen att domar ändras. Tingsrättens domar ändras i hovrätten i ca 40% av målen, på ett eller annat sätt. (Siffran är inte precis, men är den man brukar räkna med) Det skiljer sig dock mellan olika platser i landet.
Vad som är "fel" och vad som är" rätt" finns det naturligtvis inget svar på, eftersom människor döms som är oskyldiga.(ca 10% brukar man räkna med ) Människor släpps som är skyldiga eftersom bevisen inte räckte till, (men då bör det ju räknas som "riktigt" enligt lag.)
Viktigast av allt inom rättsväsendet är ju att man granskar sig själva och om något gått snett, tar tag i det för att rätta till ett misstag. Har detta någonsin hänt, i mer än de två fall där två åklagare har anmält ny prövning i två Quickmord? Det tycks sitta långt inne med att vilja rätta till uppenbara begångna fel, och HD kan man ju inte räkna med så länge som det inte finns en "Oberoende Haveriinstans" som kan granska vilka fall som skall tas upp till prövning där.
Fler nämndemän borde ge uttryck för dissens än vad som i dag är fallet. Enligt en egen undersökning jag gjort vid Örebro tingsrätt ligger nämndemännens benägenhet att ge uttryck för dissens på ca 3% av alla brottmålsdomar.
Skriv ny kommentar