I domen konstateras att teckningarna i och för sig får anses pornografiska och att de föreställer barn. Men det rör sig om fantasifigurer som inte kan misstas för verkliga barn.
En kriminalisering av innehav av teckningarna skulle därför gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den begränsning i yttrandefriheten och informationsfriheten som straffbestämmelsen innebär – alltså proportionalitetsprincipen.
Enligt en tolkning av straffbestämmelsen i överensstämmelse med regeringsformen ogillas därför åtalet.
En av de 39 bilderna omfattas dock enligt Högsta domstolen av straffbestämmelsen om innehav av barnpornografi. Den bedöms verklighetstrogen. Innehavet av denna enda bild anses dock försvarligt och den tilltalade frikänns därför även i den delen.
